24100 kr!

Hej allesammans!

Efter lite insamlingar på målsnöret så är nu den officiella insamlingen för Airbourne avslutad. Tack vare er generositet så samlade vi in 24100 kr! En helt otrolig siffra där Cancerfonden drog det längsta strået med sina dryga 13000 kr. Såklart så tänker jag på hur stor denna siffra kunnat bli om jag fortsatt i 2 år till, men jag är väldigt nöjd ändå. Målet om 35000 kr var inom räckhåll och 24000 känns väldigt nära ändå:)

Seashepherd

Kvitto.pdf-page-001

(Tack vare en eventuell skattereduktion så kommer siffran ökas på ytterligare lite efter årets slut)

Mitt äventyr jorden runt skulle ha präglats av besök hos vänner samt att dyka jordens alla hörn. Det sistnämnda skulle haft sin höjdpunkt vid Cocosöarna utanför Costa Rica. Vid denna ögrupp kan man vid rätt tidpunkt observera hammarhajar i stora grupper om 20-30 till antalet. På grund av den horribla hajfensindustrin är detta en av få ställen i världen där man kan få uppleva detta! Så att få åka dit blev tidigt en ikon för min insamling och känns otroligt viktigt för mig. Jag kommer att åka dit i slutet av juni för att under 10 dagar få uppleva dykning i sitt ess och förhoppningsvis  få se dessa magnifika och unika djur! Bilder och videos kommer såklart att laddas upp här så alla kan få uppleva det från sitt håll:)

Inlägget om Costa Rica kommer bli det sista inlägget i mitt liv som har stämpeln Airbourne. Ett kapitel som under 6 år utvecklades till en livsstil som jag nu i efterhand känner mig otroligt stolt över och vill fortsätta dela till min omgivning. Att jobba hårt för att nå sina drömmar är tidvis väldigt krävande men otroligt belönande. Skulle jag få frågan om all tid har varit värt det så är svaret ett självklart JAAA!

Idag känner jag verkligen att jag upptäckt världen ifrån olika sidor och uppskattar livet mycket mer. Ett bagage jag gärna släpar med mig och som jag kommer kunna använda i livets alla stunder i framtiden. Jag uppmuntrar alla unga därute som ens har en liten fundering på någon dröm av något slag, att ge det chansen och kämpa riktigt hårt för det! Om din dröm gäller något som kanske korsas med det som jag har gjort så hjälper jag gärna till med tips och råd. Annars så får ni alla ha det så bra och kom ihåg. LOVE LIFE!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 1 kommentar

Eskilstuna, Sverige

Hej alla där ute!

Många av er som följer mig vet nog redan men för er andra så måste jag tråkigt nog meddela att mitt äventyr jorden runt på cykel tyvärr har avbrutits pga. ett knivrån i Dakar, Senegal. Jag har livet i behåll, är inte fysiskt skadad och hoppas att min cykel och mina andra saker har det bra var de nu än kan vara. Jag vill med detta inlägg först och främst beskriva vad som hände, berätta om hur jag tänker nu och hur jag kom fram till detta beslut.

Det var under natten mot tisdagen den 7e januari som jag tältade i ett buskage ett par hundra meter från en strand i Dakar. Vid ungefär klockan 2 så vaknade jag av att någon skar med kniv in i mitt tält. Jag blev därefter utdragen och möttes av 4 män, varav 2 stycken beväpnade med kniv. De gick igenom minsta lilla fack av alla mina grejer under ett vad som kändes väldigt långt händelseförlopp. Minsta lilla ljud jag gjorde ifrån mig och jag fick en kniv mot halsen och hot om att vara tyst. När dessa monster till sist gav sig av hade jag 4 tomma väskor kvar, kläder utspridda på marken tillsammans med diverse småsaker. Jag fick även behålla mitt Mastercard och pass som jag tjatade till mig. Rånarna slet av mitt halsband som jag fått av min familj samt tog en av mina skor, enbart för att förnedra. Jag kände mig extremt chockad men plockade ihop vad jag hade kvar och letade mig till en taxi mot ett hotell.

Denna händelse har förstört hela grunden för mitt cykeläventyr, frihetskänslan har försvunnit och jag känner inte alls för det längre. Jag har stött på tuffa utmaningar längs vägen och hade räknat med att risken för att bli rånad var överhängande, med tanke på destinationer dit jag skulle. Men ändå blev denna händelse för mycket för min mentala förmåga. Det känns svårt att avgöra om jag var mentalt oförberedd på denna resa, om denna händelse skulle vara något man skulle förbereda sig bättre inför? Eller var det bara något som man inte kan förbereda sig för? Jag vet inte, men hoppas ni inte är totalt besvikna på mig och tycker att jag är en fegis. För jag ville verkligen fortsätta…

De efterkommande dagarna så funderade jag väldigt mycket på vad som skulle hända nu? Steg 1 var att ta mig hem till Sverige och mina närmaste. Det var självklart för mig. Sedan försökte jag reda ut resten av detta äventyr. Skulle jag cykla delar av det och hur skulle jag isåfall lägga upp det? Men det som avgjorde det hela var just att min frihetskänsla totalt försvunnit. Jag vill inte tälta igen och för mig är det en väldigt stor bit som försvunnit. Utan det så skulle jag lika gärna kunna ta en buss jorden runt. Det känns inte alls på samma sätt och med tanke på att jag inte kan ge 100 %. Sedan att jag själv känner mig orolig och att veta att mina närmaste hemma i Sverige säkert skulle vara oroliga dem med? Nej, då får det vara nog. Jag har sedan länge bestämt att detta äventyr skulle bli det sista innan jag “slår läger” för framtiden tillsammans med min underbara Linda<3. Det är den drivkraften jag har nu och det är dit jag vill.
Sedan min student 2005 så har mitt liv kretsat kring att jobba mycket, spara pengar och resa. Många av dessa år har jag bott i en ryggsäck, vilket har varit enormt kul kapitel:) Nu ser jag fram emot att ha tid till annat och börja nästa del i livet<3

Känner jag mig arg och besviken? Ja till en viss del men nu när det har gått vissa dagar så börjar jag bli allt mer klar i huvudet.

Jag skulle nu vilja försöka beskriva vad jag har tänkt de sista dagarna. Faktum är att mitt livs allra största dröm har gått i kras, det som skulle sätta punkt och forma hela min “resekarriär”. Men steget vidare känns ändå enkelt för mig att ta och jag ska förklara varför. Det bästa med den här tiden som har gått är alla de perspektiv jag fått ifrån allting jag sett, hört och upplevt med andra människor och upplevelser. Att ha en framtid med någon som jag känner mig så säker ihop med, ha ett ställe att bo på, ha ett jobb med semester, sjukvård och en allmän trygghet; det är en lyx det som många inte har men förtjänar! Så många man har mött genom åren som inte ens kommer nära de möjligheterna jag har, då känns det väldigt svårt att gnälla. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad över att fortfarande vara vid liv, en del har ju inte den turen efter ett rån i en liknande miljö. Männen som gjorde detta kan man kalla för patetiska svin med noll respekt för andra människor, men det grundar sig i fattigdom och en tuff kultur. Jag vill absolut att de ska få betala för vad de har gjort (vilket såklart inte kommer hända om inte polisen har ett trollspö) MEN jag blickar framåt och är lycklig över det som jag faktiskt har! Prylar är prylar men minnen kan ingen ta ifrån mig! Det blev över 1500 mil på hojen genom Europa och Afrika, vilket gav 22000 kr till välgörenhet. En siffra som ännu inte är fastslagen men som jag ändå är väldigt nöjd med!

Ett stort TACK till er alla som har följt mig och stöttat mig genom dessa 7 månader. Det blev ett häftigt “åk” som jag kommer minnas alla de positiva bitarna ur! TACK för era betydelsefulla slantar som kommer hjälpa människor och djur världen över, och inte minst sprida en härlig energi; ingen kan göra allt men alla kan göra något!

Jag vill tacka alla mina sponsorer som trodde på mig och gav mig nycklar till att kunna cykla i princip hur långt som helst. Jag beklagar verkligen att det blev som det blev men hoppas att ni dragit nytta av det ändå! 

Airbourne out…

DreamBig!

 

m/__(”,)__m/

 

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 3 kommentarer

Louga, Senegal

Dag 220, 15557 km

Klicka här för en karta över min pågående rutt jorden runt!

IMG_0959 (2)_800x591

Tjobbahejsan!

Ännu en dag ute på vägarna och en höjdpunkt har passerats med bravur vill jag påstå. Att cykla de 300 milen mellan Guelmim (porten till Västsahara) och Nouackchott (Mauretaniens huvudstad samt största staden ökenområdet) var på förhand en kittlande tanke, utrustningsmässigt hur allting skulle hålla och tåla vädrets element i sand/vind. Men även det mentala att trampa på i tomheten i hettan med flugor och kameler som kompisar….Det var tankarna innan det som stämde till viss del visade det sig men ännu mer därtill har jag nu lagt till min erfarenhetstankebubbla (ja, det är ett ord:P).

Mitt nya Mastercard som jag väntade på Tan-tan hade inte en lika hög växel som jag förhållandevis. På torsdagen hade det fortfarande inte kommit så då bestämde jag mig för att trampa vidare söderrut. Postkontoret hade stängt fredag-söndag så även om Youness (killen jag bodde hos som jag skrev om i förra inlägget) sällskap var härligt så var det dags för nya upptäckter. Jag hade en visumdeadline att hålla så vind i seglen ba! På allvar fick jag nytta av denna nästan konstanta medvind från norr; trots en sen start under fredagen trampade jag 15 mil:) Redan här kom tankarna på den magisa gränsen om att cykla 20 mil på en dag? Tokigt, men det var precis som jag gjorde inte bara EN utan de TVÅ nästkommande dagarna:) Även om det inte kändes som att det gick så fasligt snabbt så ljuger inte cykeldatorn med farter på mellan 25-30 m/h i medel. Under dessa dagar är jag väldigt glad över att jag cyklar under den torra kallperioden, då temperaturen under den motsatta säsongen letar sig upp emot 50 grader. I min värld så behöll det sig kring 20-25 dvs strax under hett om dagarna. Kvällarna och mornarna däremot var precis på gränsen att man kunde ha barbent/kortärmat. Men det var bara skönt!
Landskapet var mer klippigt än de stora sanddynerna som jag tänkt mig, även om de förekom på sina ställen. De här två dagarna bjöd inte på så mycket kameler heller, bara några enstaka vilsna rackare:) Till deras ära passade jag på att smaka av mjölken från deras släkte och den smakade…….BLÄ! “Locals” sa att det var bra för styrkan och visst kan jag tänka mig att den innehöll protein och sådant, men smakade surt. Tur att jag kissade ut den snabbt (hoppas jag:D)

Under dag tre eller fyra (minns inte riktigt, skyller på kamelmjölen) så svängde vägen lite mer söderrut vilket betydde sidvind och lite motvind om vartannat. Den flygande (Jakob) känslan jag hade innan var som “bortblåst”,haha, så på med kämparandan istället. Jag var så himla trött och att söka vindskydd var bara att glömma, jag försökte med detta under lunchen i någon slags stenmackapär men maten smakade väldigt knaprigt ändå. Min Wndfree (bågarna för öronen som skyddar mot vindljudet) hjälpte mig dock och även en liten missberäkning blev till min fördel. Vid tunga tillfällen så brukar jag sätta upp väldigt korta mål som känns belönande och som då driver mig framåt. Under denna dag hade jag 2 huvudmål som var att vid varje 5 km så fick jag dricka vatten samt att vid nästa shop vila och köpa något sött. Det var avståndet till denna affär som min missberäkning handlade om. Vips så var den där när jag trodde den skulle vara 2 mil längre fram. Det fick mig verkligen moralen att stiga avsevärt! Inte gjorde det saken sämre att sedan svängde vägen tillbaka och vinden var med mig igen! Gladare skäggubbe får man då leta efter vid det tillfället:)

IMG_1006 (2)_800x600

I min guide till Västsahara(som finns i förra inlägget) kan man läsa om en kille vid namn Marfoud som var en cykelvärd och enda invånare i delen Bir Anzarane. Då jag råkade befinna mig i området vid kvällen denna dag så frågade jag vid en närliggande militärkontroll om de kände till denna kuf. De gjorde de mycket väl och jag fick ordern om att fortsätta trampa så kommer de ifatt mig om en stund. Wow, min stigande moral blev till ett uppskjut! 15 minuter senare puffade de upp bakom mig och behöll sig där i ca 30 minuter (det var lite stressande men rätt kul) sedan fick jag anvisningen om att han bodde vid en radiomast som syntes längre fram. Här fanns ingen Marfoud, men dock en Mohammed och en Mostafa:) Denna kväll blev verkligen ett minne för livet, Mostafa visade först var jag kunde tälta bredvid masten och det var perfekt med tanke på att den var inmurad dvs vindskyddad. Men sedan ändrade han sig och jag skulle få sova bredvid Mohammed hans stenhydda. Sedan ändrade han sig igen så jag fick sova ensam där:) I en säng! Nåväl, säng i Afrikamått mätt dvs en träpall med en matta över, men ändå:)
Mohammed och Mostafa bodde här och vaktade denna mast. De “bjäbbade” med varann likt två tecknade figurer och jag har aldrig skrattat så mycket, tror jag, med någon där vi inte kan samma språk. Man förstod lite att de inte hade sällskap så ofta…Vi åt omelett, grönsaker och bröd som sköljdes ner med sött mint-te. Kvällen blev sen och jag somnade väldigt gott sen i den tysta hyddan, utan något vindtjut utanför.

Denna natt, som nästan alla här i Västsahara, var väldigt stjärnklar och var helt klart en positiv sak med att vakna kissnödig. En magisk känsla infann sig när man stod där och kikade runtomkring sig! Även kvällarna när solen håller på att gå ner bjöd på en färgkavalkad som bidrar till det goda välbefinnandet hos den skäggige cyklisten. Så få frukost med te, mjölk och bröd tillsammans med mina “tecknade kufar” och jag trampade vidare.
Min guide var väldigt nyttig för påfyllning av vatten och mat. Vattnet fick jag ifrån tunnor, kranar, flaskor ifrån militären samt vid ett nödtillfälle en flaska jag hittade vid vägen. Denna kontrollerade jag med mitt Xinix Aquacare vattendesinfektion som går till så att vattnet blir gult om det går att dricka (passande färg…) och det gick alldeles utmärkt. Maten var såklart lite dyrare mot Marocko men fortfarande väldigt billigt, en rätt på restaurand till exempel kostade till exempel ca 20 kr. Mitt internet på telefonen fungerade sådär, tokigt när jag skulle kontakta min familj under juldagen. Då strejkade den totalt men fick i allafall en liten pratstund under julafton:) Det var kul och gav mig energi!
Denna julafton då som jag firade med att bryta en eker och upptäcka att min pakethållare är trasig kring fästet vid nedre delen nära hjulet. Ekereländet hade även min franske cykelvän utstått och jag har lyckats 3 ggr under denna period. Ingen fara på taket då jag hade en hel drös med reserver att tillgå. Pakethållarens trasighet var också placerad att jag kunde fixera den med hjälp av dubbla brickor så det inte gör någonting. Tur i oturen kan man säga:) Det, tillsammans med lite finjustering av bromsarna, var de enda trubbel jag råkade ut för utrustningsmässigt här. Sedan tidigare har min ena solcellsladdare (Brunton Ember) gett upp men den ska jag ersätta med en billig Kina/Ebay variant väl hemma i Sverige. Jag har inte haft någon punktering alls och mina däck ser fortfarande fräscha ut.

Det var den nördiga prylbiten det, nu tillbaka till verkligheten:) Västsahara byttes ut mot Mauretanien med ett spännande område däremellan, No mans Land. Det är en sträcka på 5 km som inte ägs av någon, där tydligen skumma affärer pågår samt är omringat av minor sedan Dackefejdens tid, typ. Så kort och gott, håll dig på vägen tills du nått andra sidan,.,.,.väg och väg.,,.,.det var som att cykla på ett berg med sand på omringat av bilvrak och en hel del tv-apparater (!). Jag kom i allafall fram till andra sidan, fick överraskande komma in i landet efter lite växling av minimalt med valuta. Kursen sög på ren tonårssvenska:) Här så jobbar man med Monopolpengar då 100 Mauri-pengar är 2 kr, så det blir x antal tusen man har med sig, lättare var det i Marocko där 100 marockanska dirham motsvarar 80 kr. 3 dagar kvar till målet Nouakchott, därefter fasas öknen ut. Då jag möttes av skyltar som varnar för minor så behöll jag mig på vägen likt ett mosat “roadkill” fast rörligt. Vinden var inte med mg till en början samt det blev avsevärt mycket varmare. Detta kände jag av första kvällen då min näsa och till och med mina armar var stekta. Jag hade inte kännt av det pga vinden men på med solsmörj var receptet efter det. Under dessa tre dagar så fick jag sova med militären som tajmades in perfekt mot kvällningen. Militären i Mauretanien var mycket mer omhändertagande än tidigare, inte för att de på något sätt var otrevliga innan. De välkomnade mig och visade var jag kunde få tag i vatten, frågade gång på gång om jag hade det bra och bjöd på mat:) Så den delen av befolkningen var till det bättre så att säga, dock var övriga befolkningen mycket mer stängda om man jämför med Marocko. Jag som dum turist och inte kan franska/arabiska var inte så kul att prata med om det inte gällde att sälja någonting. Teckenspråket fungerade inte alls och inte ens min google translate på telefonen gick hem. En tysk turist jag stötte på höll med mig om att Mauretanien är ett land man bara far förbi. Han hade bilat ner till sitt semesterhus i Dakar sedan många år. Så var det med det:) Men jag öste på och kom fram till Nouackchott med näsan i behåll där jag mötte upp Mohammed, en militär vid gränskontrollen innan. Han bjöd hem mig till sitt hus dit jag ankom alldeles utmattad efter att ha kämpat inne staden med vägar täckt av djup sand, inte Awesome alls.
Staden är den största i öknen och väldigt överbefolkad. Bilar, åsnor och mopeder trängs på gatorna med försäljare och alla invånare. Det är hett, dammigt och högljutt. Till en viss del är denna form av kaos charmig på sitt sätt men njae, jag diggade inte Nouakchott. Jag plockade upp mitt visum till Senegal och for sedan vidare efter lite internetfix och don.

När jag nådde Diawling National Park strax före floden som bildar gränsen mellan Mauretanien och Senegal, då visste jag att öknen var korsad och nya miljöer väntar:) När jag nu sitter här efter ett par dagar i Senegal så är det grönare och fler byar som passerats vid min sida. Men mer om den biten och min framfart mot Gambia blir nästa historia det:)

Så sammanfattat av ökendelen är jag väldigt glad att jag valde att ta med den på min rutt jorden runt! Även om folket i Mauretanien var stängda så har jag kännt mig säker hela tiden och det är kul. Marocko/Västsahara skulle jag ändå föredra i 10 fall av 10. De trevligaste människorna, förutom “tecknade kufarna” var alla lastbilschaffisar som tutat, tjoar och kommer fram vid raster för att småprata. Vid 2 tillfällen så frågade de till och med om jag ville slänga upp cykeln och åka med en bit. Det var jag ju såklart inte intresserad av utan försökte förklara att han gärna kunde köra bredvid mig som ett vindskydd, lite på skämt så:) Han förstod inte alls vad jag menade:) Får hoppas på mera sådana kul sällskap nu framöver i Senegal, hittils gillar jag det skarpt! Hoppas ni där hemma också får ett härligt 2014 som jag kommer ha! Redan nu har Linda bokat en resa till Florida och som nämnt innan så kommer jag dyka upp i Sverige ett par ggr:) Kör ba!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | Lämna en kommentar

Tan-Tan, Västsahara

Dag 207, 13594 km

Klicka här för en karta över min pågående rutt jorden runt!

IMG_0879_800x574

Hejsan allihopa!

Idag skriver jag ifrån Tan-Tan som på rikitgt är starten och porten av Västsahara. Det fanns till och med en symbolisk port när man kom in i staden som bevisade detta; 2 kameler med deras ansikten vända mitt emot varandra. Jag kände en liten surrealistisk känsla då det regnat hela natten och vädret var väldigt grått & tråkigt; dvs inte alls som en öken ska vara:) Här sitter jag nu och hoppas att mitt nya bankkort ska komma till postkontoret i staden, men jag sitter inte riktigt vart som helst utan hos ännu en nyunnen vän i Younnes. Younnes är en mycket trevlig pöjk, några år yngre än mig och jobbar som bilmekaniker. Men mer om honom och vårt möte i tidsordning vet´ja:)

Vi kan ju prata om en kul grej först som min vän Jim gjorde för ett tag sedan. Ni minns honom hoppas jag som dykaren på akvariet i Emerells Port, England? Killen med hajtofflorna..Jim ställde upp i ett traditionsenligt lopp kallat Santa Dash i Chester England. Där man helt enkelt springer 4 km i tomtedräkt.
Men då Jim har en forskningsbakgrund med “threshersharks” (en hajsort) vid Malapascua, Fillipinerna så ville han göra detta som en välgörenhetsinsamling. Så då varför inte springa i full dykutrustning minus fenor? En brilliant idé som säkert lockade mångas uppmärksamhet. Tiden han gick i mål på var ju inte pjåkig heller,
22:40. Hatten av för dig Jim för en cool idé med en tanke i bakgrunden!
1453543_663796483643061_1402708331_n

Medans Jim svettades i sin tomtekostym så svettades jag i Marrakesh där jag lämnat staden utan plånbok men med ändå en god känsla i kroppen. Jag menar, saker som denna händer när man är ute och far och då jag inte är mister perfect så handlar det mer om att “minimera” dessa tillällen så gott jag kan med hjälp av min erarenhet och sunt förnuft. Kort sammanfattat så lär jag mig av mina misstag för att bli bättre! Nu vet jag om att en pengaöveröring via Westernunion är väldigt smidigt att använda i denna del av världen samt att man måste sprida ut sina pengar lite grann för att ha en reserv. Det var här som jag gjorde ett misstag. Nu löste det sig väldigt bra tack vare min vän Souffiane som hjälpte mig med slantar till internet. Hade jag inte mött honom hade det säkert gått ändå men med mera “böna och be” för att få använda internet ändå. Jag tror på att allting löser sig bara man lägger energi på det och lite välvilja bakom!
Vädret blev allt varmare ur sadelperspektiv ju mer söderrut jag kom, vilket verkligen uppskattades under nätterna där jag nu kan sova utan alla kläder jag haft innan. Min “torksession” under lunhtid behövs inte längre om det inte regnar såklart. Ett litet problem kvarstod och det var detta med vykorten som är svåra att skicka via trådlöst internet häromkring. Men det har jag nu löst med mobilt internet via ett kontantkort. En veckas surf (300 mb) kostar 26 kr så det var helt ok och kommer att räcka till många vykort och lite annan surf med. Detta är en lösning som jag troligtvis kommer att använda i öknen, jag ser mig själv med en bild på mitt mobila kontor; sitter där i sanden med datorn på cykelväskan:) Jag ska göra den bilden till verklighet så ni får se också!
Väl inne på mobilspåret så kan jag ju berätta om fler saker jag använder denna smarta manick till. Kartsystemet google maps låter mig ladda hem kartor att använda offline som är guld värt i öknen, då jag inte direkt behöver någon karta (det finns bara en väg:). Sedan har jag sett att via google översättningsprogram så kan man ladda hem språkpaket för offline bruk. Detta gäller inte bara att få text översatt, man kan även prata in en fras och få den uppläst på annat språk samt fotografera en text (tex en skylt) och översätta på det viset. Jag har ännu inte provat på denna app men ska göra det snart då min franska/arabiska inte är flytande:P
Jag använder också en guide av cyklisten Jean Baptiste (WWW.FREEWHEELY.COM). Han befinner sig just nu i Kamerun på sin väg till Sydafrika och har en mycket intressant blogg! Hans väg genom Elenbenskusten & Ghana kommer jag att följa nästan identiskt genom djungel och grejer:) Han har beskrivit en del problem som uppstått under hans väg som jag nu är lite mer förberedd på såsom recept på malariamedicin (blir fråntagen det annars), visum till Mauretanien (där datumen på visumet inte betyder när visumet gäller, utan under vilka dagar man ska göra entre i landet och har 30 dagar därefter), enda visumet till Elfenbenskusten är på 3 månader och kommer kosta 90 euro (!) samt en guide/kartläggning över Västsahara. Denna sistnämnda nyckel är min bästa kompis just nu och jag bifogar den nedan:
West Sahara
Så nu kan ni följa mig också hur jag beter mig för att skaffa mat och vatten genom denna speciella del av världen. Som en notering i dokumentet syns att dricksvattnet söder om Dakhla inteär dricksvatten längre. Här börjar jag köpa vatten på flaska samt använda vattenrening. Jag kommer att använda Xinix Aquacare 10 & 50. Xinix har skickat vattendesinfektion till Haiti sponsrar även multisportlag med vattendesinfektion. Det finns även 2 avstickare från huvudvägen som är på 8 mil tur och retur (Dahkla och Nouadhibou). Bara jag har vatten och mat så kommer jag inte att cykla till dessa ställen.

Vägen mot kusten var som fanns i mitt huvud nu och med det allt varmare klimatet så kändes det som om det gick hyfsat snabbt. I staden Tiznit så kom en man fram och tyckte jag skulle ta en omväg på ca 4 mil pga de otroligt höga bergen på 500 meter. Jag förklarade för mannen att jag nyss kom från Atlasbergen med det fyrdubbla värdet i antal meter över havet. Han sa då att jag var modig:) Kul att höra!

Jag blev också allt mer påkommen med kunskapen att fotboll är religion. Varje dag syntes människor som samlats för att följa detta påfund med en liten rund grej och jag fick känslan av att detta verkligen sammanfogar folk med för det mesta glädje. Jag kommer ju ifrån en helt annan värld men även i de minsta byarna man kan tänka sig såg folk mina Sverigekläder och gastade om Zlatan Ibrahimovic. Alltså, denna kille är ju större än någon annan! Alla vet vem han är och jag hör hans namn dagligen. Jag vill här passa på att “tacka” Portugal för att vara ett nummer för stort för lillebror Sverige. Diskussionen med en kille från gatan utanför Agadir:
Killen: “Sweden, ahh Ibrahimovic. You lost against Portugal, no going to Brazil”
Jag: ” Yes, too bad. But Zlatan were good”
Killen: Yes, sorry fo you..Here take these…
Vips så får jag en påse med mandariner. Jaha, tänkte jag..Så kan det vara:)

Vid Mirleft så mötte jag mitt efterlängtade hav och slängde mig i det blå snabbare än någon kan säga “det kan du fethaja”..Kallt, stora vågor, starka rip-strömmar men skönt! De sista milen in till Sidi Ifni, där jag tänkt övernatta, var vackert längs kustlinjen och jag njöt av känslan att vara ren:) Inte var dag det..Hahaha. Morgonen därpå passerades de sista tunga backarna fram till Dakar, Senegal för att göra entre i det platta och sandiga. I Guelmim svängde jag söderrut med vinden i ryggen på den väg jag kommer befinna mig på ett tag framöver. Vinden kommer i pincip alltid från detta håll så jag räknar med att göra 15 mil om dagen om inget särskilt händer. Vad gäller läget med landminor så har jag hört från flera håll (polis och vanliga människor) att runt huvudvägen är det ingen fara. Bara om man tar sig ett par km in i området. Jag tänker dock inte ta några risker utan i första hand tälta vid militärkontroller eller runt hus där jag frågat om lov. I andra hand så blir det där jag ser tydliga spår i sanden ifrån tex fordon och dyligt. Ett intressant läge kommer vid gränsen mellan Västsahara och Mauretanien i det så kallade “no mans land”. Men mer om det när jag kommer dit;D.
Här i Tan-tan väntar jag nu på mitt kort som ska komma på posten. Jag bor hos Youness som bjudit in mig efter att vi träffats när jag lunchade. Youness kan inte så mycket engelska utan vi kommunicerar en del via mobiltelefonen. Jag fick nöjet att träffa hans vänner igår kväll när vi promenerade runt i Tan-tan.

Så min plan nu är att vänta på mitt kort och sedan fortsätta ner mot Dakar. Kommer det inte inom 3 dagar så får jag hitta på något nytt:) Min rutt ifrån Dakar, Senegal går genom landed –>Gambia–>Senegal igen–>Guinea–>Elfenbenskusten–>Ghana, där jag flyger vidare ifrån Accra. Denna “andra”halvlek av Afrika är beräknad till drygt en månad. Jag har som mål att flyga ifrån Accra allra senast 1a mars, men helst lite tidigare. Varför det? jo, för då har våren kommit till USA men också en annan anledning som jag ska berätta för er om nu, som jag hoppas glädjer många:)

Med tanke på mitt & Lindas seriösa förhållande & framtidsplan så blir 3 år ute på vägarna en väldigt lång tid. Så jag kommer faktiskt att göra 3 st brejk och komma hem till Sverige 2014 & 3 st 2015:). Dessa brejk kommer dels att ske när jag flyger från en del av världen till en annan men också tex mitt i Sydamerika.
Jag kommer att arbeta på posten (är tanken) när jag är hemma då jag upp till 18700 kr i inkomst inte behöver betala någon skatt. Så det känns effektivt att göra så:) Mina brejk kommer bli på ungefär 1 vecka innan det bär iväg igen. Jag har beslutat detta i samtycke med Linda (som stöttar mig något så otroligt, tack för det<3) för vi vill inte riskera vår framtid tillsammans.
Så räkna med att få se mitt ansikte vecka 10 kära postkamrater:) Då ba kör vi igen:)

Linda stöttar mig såklart men jag känner även ert stöd ifrån familj och vänner, stort tack till er med! Det blir inte så mycket bilder denna vecka men jag har filmat en del som jag tänkt ladda upp efter öknen. En film som visar Marockos olika sidor:) Så håll till godo så ska jag fota lite mer nästa vecka:)

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

XINIX-LOGO-linje-3

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 2 kommentarer

Marrakesh, Marocko

Dag 198, 12995 km

Klicka här för en karta över min pågående rutt jorden runt!

IMG_0855 (2)_800x600

Bonjour, Savah?

Så har jag lärt mig att man säger nu. Eller, folk har sagt det till mig och jag har lärt mig att svara likadant så blir alla parter nöjda så att säga. Nog för att det skriks ifrån varenda kotte så man kanske borde snappat upp det tidigare, men ändå, bättre sent än aldrig sa mormor och börja skejta:)
Mycket vyer i bildgalleriet denna vecka och det är ju mitt favorittema så då får det bli så. Känslan av att ha tagit sig upp till en punkt högt upp av egen kraft är det som jag tycker är allra häftigast! Atlasbergen har varit helt fantastiska och fortsätter att leverera även om det nu börjar dra sig mot sitt slut och en annan dörr öppnas, öknen.

Vi kan väl börja med min bussfärd tillbaka till Rabat för att fixa mitt visum. Bussen kom fram och jag rullade bort mot ambassaden bara för att spana lite, den ska vara stängd så här på eftermiddagen men jag kollade ändå. Vips, så var där en massa folk så jag hoppade in i kön så snabb jag kunde. Vassa armbågar är taktiken så man får inte vara blyg inte. Jag bad om att få ett dokument att fylla i med svaret “tomorrow…”Skumt tyckte jag då alla andra stod där med sina ifyllda dokument. En familj (cyklandes fakiskt) tyckte också att det var osjyst så jag tog chansen igen med valpögon. Ur det lilla hålet flög nu dokumentet ut på golvet och jag tog chansen. Familjen hjälpte mig att fylla i alla uppgifter då det var på franska, i detta skede hände också något överraskande. Ett svenskt besök! Anton som är på väg till Sydafrika (även han cyklandes) presenterar sig. En grymt trevlig kille som vi säkert kommer stöta på igen i Senegal i Januari. Han var såklart här i samma syfte som jag och det kändes skönt att ha någon att spendera timmarna i kö med.
Dokumentet kastades in med önskan att få visumet att starta 26e december, då jag planerar att komma till Mauretanien. Sedan följdes timmar av väntan och bortvisningar. När man väl kom fram till luckan hade man tydligen för högt könummer (man fick ett kvitto) så det var bara att ställa sig sist igen. Men vid kl. 17.30 fick jag mitt sämplade pass, med visumstart dagen efter!
Helt fel men inte överraskande. Det händer då och då. Det som gäller för mig nu är att förlänga visumet i huvudstaden i Maureanien, Noukachott. Något som kommer kosta det dubbla mot vad jag redan betalat. Eller så kör man på ändå och hoppas på lite tur vid Senegalgränsen. Det senare alternaivet fungerar ofta men jag ska ta mig en funderare på det…

Wow, pappersarbete är bannemig inte lika kul som att cykla. Så jag tycker vi övergår till det istället. Jag & Ashley (som fortfarande är alldeles hel och fin) tog oss söderrut och nådde Atlasbergen redan första dagen. Landskapet kändes mer höstlikt ju mer jag klättrade och det var mycket skog. En stor skillnad mot det mycket platta & oranga landskapet jag vart med om hittils. En del apor fångade min uppmärksamhet en stund, amatörigenkännaren Acke säger att det var samma art som härskar uppe på Gibraltar. Aporna höll till på 1600 meters höjd, men det var på 2000 m som jag nådde platån jag skulle tillbringa ett par dagar på. Här uppe är det varma dagar men kalla mornar, kvällar och nätter. Mitt gröna hus var alldeles frostigt var morgon och jag vaknar ofta om nätterna för att göra lite armhävningar/situps för att hålla värmen.
Utöver det så har jag också gasen inne i tälet över natten för att minska förbrukningen vid matlagning. Tur att jag har Primus Powergasl, någon billigare variant hade inte fungerat! Jag sover med typ alla kläder jag har med mössan neddragen för ansiktet, på morgonen börjar drar jag på mig cykelkläderna underst men sedan alla lager jag har att tillgå. Sedan tar jag av mig ett i taget och för det mesta så cyklar jag i shorts/t-shirt vid lunchtid. Här måste allting torkas ifrån frost/fukt/svett så ut med allting på marken ba:) Jag cyklar sedan på med vindjacka oftast för att hålla underställen torra. Solen går ner runt halv sex så 20 minuter innan det tar jag på mig brallorna för att få dem lite varma innan jag hittar min tältplats. Att sova med lite fuktiga kläder känns nästan som en omöjlighet, men jag har hållit mina rutiner oh det har gjort att jag klarat mig från betalda hotelnätter:) Heja mig!

Uppe bland bergen Varierar jag höjdmässigt mellan 1700-2200 meter men sällan lägre. I de små byarna jag passerar så köper
jag en brödbit 2 ggr om dagen (80 öre styck) som har blivit en favorit! Men när det är så kallt så önskar man att en dusch
var tillgänglig, mitt i dessa tankar dyker Hamid upp på en mountainbike bakom mig…
Han jobbar i gruvan utanför Midelt och berättar lite om sin vardag, där i sitt arbete man jobbar ensam och hur mycket man
vill. Nu om vintern så är det inte många som jobbar utan bara bor där då det är varmare än på “ytan”. Hamid bjuder in mig
att komma och sova i ´gruvan med hans kompisar “the locals”. Tyvärr ligger gruvan 25 km åt fel håll och jag kände inte
riktigt för det. Mycket tack vare att vi pratat om Hamam (morockanskt bad) som jag ville njuta av. Hamam går till så att
man byter om till badbyxor, speedos eller alldeles för högt skurna kalsonger, detta beroende på hur rolig man vill se ut:)
Man slänger in sin cykelslitna/smutsiga kropp (jag valde boardshorts) i ett helkaklat rum med en fontän som har varmt
vatten. Här hittar man sin plats på golvet, fyller sin hink och använder sedan en skopa för att tvätta sig. Känslan är som
en bastu och vissa sitter där inne i timmar. Det var så himla skönt at få tvätta av sig på riktigt och känna värmen. Helt
klart värt de 8 kronorna i inträde:) För ca 25 kr extra fick man hjälp av en hårig mansfigur att tvätta sig/bli masserad.
Jag skippade det…

IMG_0834 (2)_450x600

Efter badet hängde jag lite med Hamids kompis från Belgien, Francoise, innan jag bar mig iväg för att hitta min tältplats utanför staden. Här har jag ny cyklat på med helt fantastisk natur, åsnor, hejande barn och hela köret. En favorit var området Tizi-n-Tischka som blev avrundningen av denna platå med häftig nedförsåking till Marrakech.

Här var planen att uforska staden och dess hektiska gatuförsäljning. Men jag lyckades isället bli av med plånboken! Highfive Acke, men med lite hjälp ifrån en marocansk familj i form av lite bröd och slantar till internet har jag nu löst alltsammans. Ett nytt kort kommer skickas till Tan-Tan så jag slipper vänta så länge, samt har föräldrarna skickar pengar via Westernunion som jag kan hämta dagen efter.  Inget kan stoppa mig, så tänker jag:)

Tack alla er för att ni stöttar mig och beställer vykort efter vykort. Tyvärr har jag ofta problem med Wifi, appen säger ifrån när jag vill skicka iväg dem. Men jag ska försöka lösa det så ni inte behöver vänta så länge på dessa. Många undrar också om jag känner mig trygg i Afrika, svaret på det är väl egentligen det som jag håller på att undersöker kan man säga:) Många av de länder jag besöker här samt under andra delar av min färd har fått väldigt dålig bild ifrån våra ögon sett, detta beror på att vi ofta får tråkiga nyheter via media. Men när jag läser resebloggar, inte bara ifrån andra cyklister, så får man ofta en annan bild. Det är denna EGNA uppfattning jag söker och vill beskriva här när du läser detta. Människorna i Marocko är väldigt trevliga och pratar gärna, dock bara franska och arabiska. Många tigger och blir väldigt sura när man nekar dem, även barn syns tigga väldigt ofta. Men jag känner mig säker i allmänhet och vill varmt rekommendera Marocko som resemål!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 2 kommentarer

Fez, Marocko

Dag 191, 12146  km

Klicka här för en karta över min pågående rutt jorden runt!

IMG_0687_800x600

Bonjour!

…Får man faktiskt säga på denna sida av världen. Marocko i sitt ess, cykling i sitt ess ger en ekvation lika med Acke i sitt ess. När jag beger mig ut på den perfekta cykeldagen så är naturen spektakulär och ofta har jag en känsla om att vara ensam i det stora hela på något sätt. Den känslan har jag haft inom mig varje dag i denna alltmer intressanta del av världen. En kort båtsväng på 1 timme, klockan tillbakavriden lika länge och en helt ny värld har öppnat sig. Så ja,,min Afrika del har börjat riktigt bra!

Att få stå högst uppe på Gibraltarklippan och blicka ut mot vattnet, där i se både Europa och Afrika påminde mig om en sak. Jag har nu faktiskt cyklat över en hel världsdel! Jag minns i skolan när vi hade ett föredrag ifrån en kille som cyklat just hit, att jag nu skulle sitta här själv och ha utfört samma bedrift…Det hade jag inte trott vid den tidpunkten! Man vet aldrig vart din väg leder någonstans, bara kom ihåg att om di vill något riktigt mycket så är det värt att kämpa för!
De berömda aporna uppe på stenen höll mig underhållen en stund minsann, söta och så hemskt mänskliga ibland! Jag passerade turistbuss efter turistbuss med “lata” pensionärer,haha. Fast det var nog mer jag som var lite tokig då lutningnen uppför var i brantaste laget. Men det gick ju bra ändå! Innan jag lämnade Gibraltar plockade jag på mig en karta över Marocko, samma stil som innan dvs Michelin, men i en stor skala. Jag började redan då förstå lite hur naturen skulle vara. Svårt att cykla fel helt enkelt:)
Mot Algeciras och köp av biljett var inte det helt lättaste. Det var många företag (8st!) med olika priser samt afrikanska “hjälpsamma” människor som ville ha dricks för att de visade en vart man köpte biljett. Som om inte skylten “Tickets” var stor nog. En plåt för 25 euro blev det för mig som fick kliva ombord rätt så omgående. Man kan inte direkt kalla det folktätt då det var jag och 5-6 stycken till denna färd, så polisen som stämplar passen hade det väldigt lugnt. Men fjärilarna i min mage var då inte lugna…

Jag rullade i land kikandes uppåt. Massiva berg att ta sig förbi just efter kustlinjen. Jaha, upp o trampa då. Klockan var 4 på eftermiddagen, vilket innebär att jag hade ca 1 timme kvar av dagsljuset. I och med att klockan vridits tillbaka så stiger solen upp strax efter sju och går ner strax efter 17 om dagarna, så där har jag min chans att ta mig någonstans. Att tälta är minsann ingen match då plats finns för sjuttielva dussin elefanter i naturen:) Skönt tycker jag! Jag fick faktiskt också lite sällskap under min första frukost av en vandrande pinne som dansade i vinden, jag sa hej och släppte iväg kraken igen:)

IMG_0655 (2)_800x585

Spektakulära dagar ja! Jag har cyklat 12 mil om dagen fram tills nu och det var egentligen bara den första dagen som bjöd på vägunderlag som var sådär. Jag passerade många lastbilar som höll till i ett stort brytningsområde och försökte se och ta in så mycket som möjligt. Vid lunchtid stannade jag vid en militärbas och “tjöta” lite med grabbarna. “SWEDEN, Oh ZLATAN IBRAHIMOVIC!” jo, det stämmer det. Trevliga killar som bjöd mig på lunch, men tyvärr inte fick vara med på kort i uniformen. Dagen flöt sedan på och jag slog läger uppe i en liten skogsdunge.
Mot natten kryper tempen ner till 3-4 grader och under dagen är det ca 22-23 som varmast, bara att cykla vidare söderrut så blir det bättre inom någon vecka. Min andra morgon bjöd på frost och det kändes sisådär att krypa ut ur tältet. Men jag fick snabbt värme igen efter att ha träffat på Alex, en amerikansk cyclist som letar sig runt med Lissabon som start och mål. Supertrevlig som du kan följa här Alex bike tour
Bergen blev till mer skogslandskap, jag blir ivrigt påhejad av både barn och vuxna samt provar på “streetfood” i form av frukt och nötter. Jag nådde Rabat längs östkusten i Torsdags och här var tanken att fixa visum till Mauretanien via ambassaden. Men oturligt nog hade de stängt under fredagen och hela helgen så det satte mig i en liten sits.,,.på med tankemössan. Jag var inte alls sugen på att ödsla 3 dagar i väntan på detta så jag bestämde mig för att ta mig till Fez för att sedan 1. Ta tåg/buss tillbaka till Rabat 2. Fixa visumet 3. Ta buss/tåg tillbaka till Fez och fortsätta där jag var. Det kändes som en helt ok lösning så jag satte fart tillbaka västerut igen. Jag minns särskilt biten mellan Khemisset och Meknes som helt otroligt! Strax norr om sistnämnda staden så spanade jag in något lite speciellt. Volubilis är ruiner som är ca 2000 år gamla och finns med på Unescos världsarvslista. Ruinerna ligger längs med en sluttning och blickar ut över landskapet och skapar en härlig inramning. Att gå loss med kameran här var som att slänga torsk till krokodilen! Grymt roligt och vackert. Skönt att också få känna riktig värme igen då det närmade sig 30 grader. 2 timmar här och sedan cyklade jag vidare mot nya vyer. Mycket upp och ner blev det in till Fez där jag nu sitter och skriver till er där hemma:)

Som ni ser så stortrivs jag än så länge med ännu fler häftiga äventyr framför mig. Atlasbergen och öknen ligger närmast. Men man ska inte förglömma det visum som jag ska införskaffa mig på tisdag. Idag, söndag gick det inga bussar till Rabat ch min cykel fick inte åka tåg. Så imorgon bitti tar jag bussen tillbaka dit. Sedan gäller det att ställa sig i kö till ambassaden runt kl. 6.30. Dörrarna öppnas kl.8 och då kommer det vara minst 50 personer där i något som inte alls ser ut som en kö:) Armbågarna kommer vara vassa och många kommer gå tomhänta därifrån då det stänger kl. 11. Men jag tänker vara där med min bok i god tid:) Med mig har jag 380 dirham (100 dirham=80 svenska kronor),pass, kopia på pass & entrestämpel till marocko, 2 fotokopior och dokument med mina uppgifter. Jag kommer att betala en kille 10 darham för att hjälpa mig att fylla i ansökan då den är på franska samt det går snabbare. Sedan får jag återkomma ca halv 3 och få mitt nystämplade pass tillbaka med förhoppning om att startdatumet stämmer med det jag skrev. Detta kan vara lite jeopardy ibland:P. Detta är alltså hur det ska gå till, hur det verkligen blir återstår att se. Men jag är taggad som vanligt:D

Jag vill verkligen framhäva banken SEB med min kusin Jocke i spetsen som har kommit in med en generös gåva till min insamling! Helt otroligt snällt som också inte är den enda i sitt slag. Jag har redan 4 vykort att skicka iväg så snabbt jag får ett internet som kommer överens med min telefon. Förhoppningsvis denna eftermiddag. Flertalet bilder denna vecka att iakta och kom ihåg, jag kunde nog tagit många många fler! Så det tycker jag är en stark anledning till att följa Airbourne under det största äventyret/utmaningen hittils; att cykla ner till Ghana!

Ha en trevlig första advent allesammans!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 4 kommentarer

Gibraltar

Dag 182, 11447 km

Klicka här för en karta över min pågående rutt jorden runt!

IMG_0507 (2)_800x590

Hola!

Då satt vi här igen då efter en tids cyklande och semestrande. Jag har precis
denna dag lämnat Malaga där jag mötte upp flickvännen Linda med familj för en
veckas spritt och spratt. En dags cyklande och nu sitter jag och kikar ut emot
Gibraltarklippan som ska bestigas imorgon. Därifrån så ska jag leka Simba med
att blicka ut emot min savann, en savann på andra sidan pölen, Afrika. Därmed
avslutas detta Europakapitel och vi kör på med nya grejer! Häng på ba!

Jag lämnade Torrevieja i tankarna om vilken väg jag skulle välja för att bli så
glad som möjligt. Det visade sig att havet är svårsläppt så det blev kustvägen
även här. Såg att jag med denna fick möjlighet att passera Gato-Nijar
nationalpark innehållande skojiga serpentirsvängar. Då var det väldigt svårt att
säga nej! Med en full dos självförtroende tack vare nyfixade hojen så dundrade
jag iväg. Benen var skapligt med i matchen när jag slog läger bakom en
kyrka/kyrkogård (det va inmurat så förstod inte riktigt vad det var). Jag
plockade fram min multikniv och modifierade liggunderlaget/stolen lite grann så
det skulle passa bättre och somnade rätt bra ändå.
Morgonen därpå visade det sig att framdäcket var platt och åter platt. Skumt
tänkte jag och tog en titt. Ny slang och framförallt nytt däck borde ju hålla
längre än en dag? Framförallt med mina nya däck med extra mönster. Tråkigt nog
hade jag kört över något vasst eller liknande som gjort ett hål i däcket. Det
gjorde att slangen låg ojämnt inne i sitt lilla hus och då nötts ut på samma
ställe. Hur jag än pumpar och lagar så kommer det bli likadant…Så en dag höll
mitt nya däck sen fick det åka till gummihimlen. Trist…Men på med vikbara
reserven och kör ba! Jag ersatte däcket ganska omgående med den modellen jag
haft förut, Schwalbe Marathon Plus. Mindre mönster men framdäcket är inte fullt
lika viktigt som bakdäcket så det får duga.

IMG_0359_800x589

Mot nationalparken jag nämnde innan och lite klättring upp till dryga 400 m,
första svettiga biten sedan entrén i Spanien! Jag var lite osams med frambromsen
som till och från var ojämn men att “börja om från början” visde sig vara den
vinnande taktiken där. Dessa 2 incidenter samt att min så “duktige” servicekille
glömt att skruva fast dreven/pedalerna ordentligt. Blev spännande där en stund:)
I dagens läge så känns cykeln i allafall super och det ingår väl att fixa/dona
till den själv så allt blir som man vill:)
Nedförsbiten var relativt kort och brant men kul ändå att få känna havslukten
susa förbi i vinden. Under kvällen hittade jag en riktig höjdare till sovplats.
Mitt på stranden tillsammans med ett gäng andra husbilsnissar. Vatten fanns
också samt en liten “undangömd” plaststol som passade min rumpa perfekt. Woohoo!

Resten av biten blev en enda lång målraka in till Malaga, jag har en tendens att
“slappna av” sista dagen innan nånting händer, så den känns hur lång som helst.
Malaga for jag rakt igenom då jag bestämt träff med en cykelvärd på andra sidan
sta´n. Polismannen och alltIallo killen Gilberto fick jag bo hos i 2 nätter,
grymt intressanta dagar! Gilberto cyklar, dyker, åker motorcykel och annat lite
av varje. Han har varit överallt i Europa och såklart även i Marocko. Vi hade en
hel del att prata om över en varsin bira:) Goa tider! Dagen därpå var dagen
innan Linda med familj skulle anlända så jag passade på att kika in stan lite
mer samt hänga på Ikea:) Detta tillsammans med nytvättade kläder så kändes allt
planerat in i den minstaste detaljen!

Min älskling kom vid utsatt tid och jag möttes av lilla dottern Astrid (3 år)
med en bautakram! Jag hade en gul tröja på mig med ett lite roligt citat hon
nämnt förut (“lökar är listiga djur”) så det var väl poppis antar jag. Kramkalas
blev det också med föräldrarna Hanno och Berit innan jag fick slänga mig över
Linda<3.
Vi spenderade 5 dagar i ett lagom soligt Malaga. För alla “locals” så är det ju
vinter så att bada är totalt konstigt för dem men jag och Astrid klagade inte
det minsta. Ett par dopp i poolen och ett enstaka i havet var kul med lek och
skoj. Att vara 3 år kan ju vara lite “speciellt” ibland och det fick jag och
Linda erfara ett par gånger. En bestämd liten tös den där Astrid:) Men så
lekfull och full av energi! Inte en fågel var säker och jag tror vi provade
samtliga lekparker längs hela botaniska trädgården, som bildade rutten in mot
centrum från vårt hotel.
För att se hela staden på ett bra sätt så åkte vi häst & vagn en dag, Astrid
valde noga ut hästen så att allting skulle bli rätt. Tur det kan man säga:P, vi
for förbi katedralen, hamnen, tjurfäktningsarenan och annat i centrum innan det
bar vidare.
En kväll när lilltjejen var lite trött så lämnade jag och Linda henne med
morföräldrarna för att var lite “vuxna” en stund. Pizza Pino blev målet och en
minst sagt ihågkommen kväll. “Den mystiske mannen” kan vi kalla honom,.,.,denna
där bakom ryggen på ett av korten på Linda från restaurangen. Han började med
att beställa in en flaska vin till oss bara sådär..Vi var i full färd med att ta
skämtbilder med ölen vi beställt in så tanken slog oss; Ska man vara vuxen på
riktigt nu? Aja, vi log och tackade så mycket. En mycket god middag senare och
vi ska till att betala, precis efterråt som “den mystiske mannen” har slunkit
ut. Vi får reda på att våran nota står på 0 euro! Den lille spillevinken
betalade hela kalaset åt oss och sa inte ett ord:) Trötta som vi var så jublades
det vilt och gör det nog än idag:)

Hemfärden för sällskapet var smärtsam, om inte mer än när vi skiljdes åt i Pisa.
Det absoult sämsta med att träffa denna underbara tjej! Jag kände att jag kom
hennes föräldrar närmare och med Astrid så har jag ju alltid kul:) Kramkalas med
tillägget floder av tårar blev det sent lördag kväll när vi skiljdes åt. En tom
cyklist stod där kvar med ett kvarglömt rosa armband till Asrtrid. Det sitter nu
på min handled tillsammans med ytterligare ett “förlovningsarmband” mellan mig
och Linda; ett från varje plats vi ses på ska det bli! Hoppas jag får låna det
AStrid? Så jag har en liten del av dig också med mig<3

Yes, imorrn drar jag till klippan och sedan till färjan! Ultrahajpad Acke är
lika bra som pizza med extra ost. Donationerna ramlar fortsatt in och jag ser
fram emot att få skicka massa vykort från Afrika, ett paradis för kameralek!
Spana gärna in filmen nedan ifrån min tur över Pyreneérna.

Sååå….

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till

drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta

hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva

genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt

vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 4 kommentarer

El Limonar, Torrevieja, Spanien

Dag 168, 10738 Km

“Slänger iväg en slafsig vink ifrån solstolen”

Semester brukar folk kalla detta har jag hört; ett horisontellt läge med ett energianvändande som ligger en bra bit under vad vardagen vanligtvis bjuds på. För mig så känns det ändå som jag haft semester ända sedan slutet av maj då jag drog iväg på hojen ifrån Eskilstuna. Mitt energibehov har väl varit en aning högre kan man gissa sig fram till, men svenssonvarianten har varit underbar den med! Ett par snabba dagar längs kusten med 15 mil, 14 mil och 11 mil sista dagen innan ankomst var kul att få avsluta denna session med.
Allra först fick jag träffa min farfar Jan, farbror Billy med fru Kicki och 2 vänner till dem i Håkan och Sylvia. De 2 sistnämnda har även jag en liten svag bekantskap med då vi träffats i taxin vid 2 tillfällen. Den ena gången var bra mycket mer äventyr än den andra, eller vad säger ni?:) Jag välkomnades med öppna armar, leenden och en massa frågor såklart. Bad, restaurangbesök och lite mäklarmöten blev det denna helg innan resten av gänget kom dvs mamma, pappa med golfsällskap. Mäklarmötet var väldigt intressant då Billy & Kicki köpt sig ett hus här nere. Tydligen så man ska spendera vintermånaderna som pensionär:P
Ett kärt återseende med mamma Birigt, tårfyllt och ett “lilla gubben” betonat kramkalas. Pappa Tommy var inte “sämre” han på flygplatsen i Alicante. Som jag längtat och nu var de verkligen här! Veckan fortsatte i samma lugna tempo för mamma och mig som stod utanför golfturneringen “El Torro”, en av de ärofylldaste titlar man kan vinna som golfentusiast,.,.,typ. Turneringen drivs av “direktionen” bestående av pappa min och Anders Danielsson med en hel del småtävlingar under dagens gång för att alltid hålla intresset uppe, även när svingen inte riktigt sitter där den ska. 5 dagar på 5 olika banor i spansk vintervärme resulterade i segrare Christer Jarebro, Stort grattis!

Mamma och jag tog det lilla lugna på stranden, i golfbilen, i solterassen mm. Jag tänkte mig en dag att en liten springtur kan sitta på sin plats, dels för att testa hur åsidosatt mitt löpsteg varit samt för att känna på hur löpning i “5fingers” egentligen känns (mina barfotaskor). Ett intervallpass och en strandsektion var minsann skönt och kul, men maken till träningsvärk i vaderna har jag inte varit med om! “Du ser bajsnödig ut”, sa mamma Birigt och ja,.,.,skönt var det inte men triggar igång en till att pröva en annan gång:)
Nu när föräldrarna har lämnat mot Sverige igen känns det som att veckan gått väldigt snabbt. Det är ju det som är det negativa med sådana här träffar under min cykelresa; att man måste säga hejdå igen. Var inne på det i förra inlägget och en liknande känsla kommer nog infinna sig imorgon bitti när äventyret fortsätter längs med spanska sydkusten. Hur känslan kommer att vara att säga hejdå till Linda efter Malaga,.,.ja,,.,den begraver vi än så länge och fokuserar på det positiva istället:)

IMG_0121_800x598

Jag har donat med cykeln under dessa vilodagar också, rättare sagt en cykelshop har donat med den. Så nu är hon fit for fight att ta sig an Afrika. Nedan i galleriet finns en bild på lite utrustningsförändringar som du kan kika på sedan. Till att börja med så har jag nu däck med djupare mösnter än förut. Fram tills idag så har jag kört på “Schwalbe Marathon plus” men nu byter jag till “Schwalbe Marathon plus TOUR” istället. Jag har också breddat upp framdäcket så även det är 35 mm nu, för detta så bytte jag även fälg till en Rody Alloy 6063, en mountainbike modell (32 ekrar) som är starkare än min första samt tillåter bredare däck. Supernöjd med detta som jag hoppas ska ta mig hela vägen tillbaka till Sverige:) Detta är om jag får bestämma, sen finns det ju alltid andra envisa faktorer som ska lägga sig i:)
Min väskhållare fram (så kallad LowRider) var av aluminium och har varit på cykeln sedan hon “föddes”. Denna har brustit ett flertal gånger samt använder inte standard fastsättningen med skruvhålen i framgaffeln. Så denna var jag trött på och bytte till en inbiten klassiker i stål, Tubus Tara. Precis som min sadel Brooks B17 har denna inte ändrat form sedan dinosauriernas tid (typ) och sådant gillar jag! Saker som bevisligen håller känns finfint. Detta var tanken också i min uppgradering av liggunderlag. Sedan någon månad tillbaka har min Thermarest Prolite+ varit punkterad, dock har jag sovit förvånansvärt bra ändå. Detta var den tredje av sitt slag jag använt totalt i min resekarriär men i och med att jag inte bara sover på det, jag använder liggunderlaget som stol också med min Thermarest TrekkerLounge, så håller det inte måttet. Jag började leta efter alternativ och fann Thermarest Ridgerest Solar, ett klassiskt “skumunderlag” med lite tekniska finesser. Liggunderlag är ju till för att isolera kroppen ifrån marken för att behålla värmen. Kapaciteten för detta mäts i vad man kallar för r-värde. Thermarest Ridgerest Solar har ett aluminium toppskikt som får upp r-värdet till nästan densamma som Prolite+, som är upblåsbart. Man riskerar inte att liggunderlaget går sönder så ett perfekt val för mig. Men vikt och storleken då? Jo, vikten på Ridgerest är densamma men “bulkigare”. Detta gör mig egentligen ingenting då jag har liggunderlaget bakom mig på cykeln, tänkte jag. Provpackat och klart så stämde det så nu kan jag minsann både sitta och sova gott i vilka underlag som helst:)

Annan att tänka på när man cyklar i Afrika är lite militärkontroller jag kommer råka ut för i Västsahara & Mauretanien. Enligt mina cykelvänner på internet så är dessa mycket trevliga och hjälpsamma, de håller radiokontakt mellan varandra om att en toker på cykel närmar sig. Kan vara bra att veta under de 10 dagar jag kommer befinna mig i “sandlådan”. Kontrollerna kommer jag troligtvis att tälta vid då man helst inte spatserar ut i sanden pga risk för minor.

Fishe för militärkontroller

Fishe för militärkontroller

Anyway, vid dessa kontroller lämnar man över sina uppgifter och för att detta ska gå så smidigt som möjligt är det bäst att ha kopior som man bara kan lämna över, dessa kallar “fishe” och som jag har kopierat upp i både fransk och engelsk version. Alla visum har jag möjligheten att klara av i Rabat, Marocko. Men jag misstänker att jag där kommer att fixa Mauritanien & Senegal. “Andra halvlek” dunkar jag in i Dakar dvs Guinea, Elfenbenskusten & Ghana. Enda landet där man bara kan traska in är Gambia och det är man ju lite tacksam för:)
Så rutten är lite omplanerad sedan förut, men minst lika spännande med häftig natur och kultur.

Nu tänkte jag minsann prata lite om min packning som har blivit lite annorlunda sedan start, men fortfarande väger in på detsamma, cykeln på stabila 16 kg och packningen på 35 kg utan vatten. Killen uppe på sadeln ligger på 82 kg i dagens läge, en ökning på 8 kg under senaste månaden:P En nackdel med semester, så att säga:P

Ridgerest Solar liggunderlag, Tubus Tara Lowrider, nya fälgen med nya däcken

Ridgerest Solar liggunderlag, Tubus Tara Lowrider, nya fälgen med nya däcken

I framväskorna har jag kläder där jag slopat mina kompressionskläder från 2xu, men består nu utav:


Underställ i Merinoull (Ullmax)
Fodrad tröja i Merinoull (Ullmax)
Fodrade ullstrumpor
Ullstrumpor med tår
Cykelstrumpor Landslagsmodell
2 mössor
Delbara Fjällräven byxor i G-1000 material
2 T-shirts
1 långärmad T-shirt
1 par Badshorts
Goretex Paclite jacka (GalvinGreen)
regnbyxor (Didriksson)
2 uppsättningar cykelkläder (“Landdslagsmodell” Kalas)
Skoöverdrag (Endura)
1 par kalsonger
2 st “halstuber” (att täcka ansiktet med för att skydda mot sand)
Dunsovsäck Western Mountaineering
Sten och en mjölfylld figur, en gåva från mina föräldrar (Som har följt mig sedan 2011)

I min elektronikpåse:
Dator med laddare
skype hörlurar
Kameraladdare med extra batteri
Mini & micro USB-sladd
Bagagevåg (Asaklitt)
Uttagsadapter
Trådlös högtalare
Extern hårddisk 500 gb
GoPro Headstrap med extra batteri & infraröd lins
2 USB minnen
ICA banken bankdosa

Sedan hittar man:
Kindle E-reader
Miniryggsäck (Sea to Summit)
Brunton Solcellsladdare Ember & BRUNTONMATTAN
Dokument i form av pass x2, försäkring, passfoton, “fishe” för afrika, passkopior, vaccinregister
Tandborste
tandkräm
solkräm
Deo
2 st vattenflaskor (0,5 L)
I bakväskorna finns detta:
Remmar
Zip-påsar
Iprentabletter
Magsjuketabletter
Malariatabletter (enbart Afrika)
Vattenrening (Aquacare X10)
2 extra påsar med snodd
Visitkort
Borat Mankini =)
Regnskydd sadel (brooks)
Regnskydd för ryggsäck som används till packningen på pakethållaren (Osprey)
Primus Omnilite TI med EtaPot kastrull
Primus Powerlighter
Spork
Gasbehållare
Toapapper
Atlas (Helst Michelin i skala 1:200.000 till 1:500.000)
Ekrar
Multikniv (Gerber)
konservöppnare

I cykelpåsen:
Punkteringskit
ekernyckel
Multitool (insex, torx mm)
Skiftnyckel
slang
Extra vikbart däck (Bontrager 2013 CX0 Team Issue 700C)

Reservdelspåsen:
Skruvar & muttrar i olika former
SPD SL “klossar”
Sadelfett
Kedjeolja
Extra pump för flytande bränsle Primus
En annan påse med linser, Paracord, rakhyvel (?), duk för solglasögon

I matväg, packat i zippåsar
ris
Havregryn
Socker
Torrmjölk
matlåda
jordnötter
Chokladpulver

1-2 konserver Bönor/linser
Salt
Allkrydda
Baguette

En påse med dykgrejer:
Regulator Mares Instinct med Miflexslangar första och andrasteg
Manometer (Apecs)
Suunto D6i dykdator
Viktfickor
Suunto trådlös sändare för luftkontroll
Mask (Tusa)

Sedan sitter det ett baklyse utanpå vänster bakväska

På pakethållaren:
Ett “inslaget” Osprey regnskydd med dykvästen Aqualung Zuma & fenor Aqualung Hotshot
Liggunderlag (Thermarest Ridgerest Solar)
Tält (Hilleberg Akto)

I väskan på styret:
Karta (sidor utrivna från Atlas)
Foto på Linda och familj
Kamera (Canon Powershot SX 260HS)
Ministativ (Gorilla)
GoPro (första modellen)
Pannlampa (Petzl, används också som framlyse)
Plånbok
Båge för att dämpa vindljud (windfree)
Hörlurar (Sehnheiser)
Mobil (Sony Ericsson Active)
GPS för online kartuppdatering samt SOS-kontakt (Spot)
Extra linser för solglasögon
Mobilcase (för fäste på styret)
Duk för solglasögon
cykelnyckel

På cykeln:
Hjälm (Giro Savant)
Solglasögon
2 vattenflaskor (1 L)
Flaska med bensin (Primus)
Halsband från storasyster Tove
Lås
Tubus Tara Lowrider
Schwalbe Marathon plus Tour däck 700×35
Ryde Sputnik 28″ fälg bak
Rody Alloy 6063 28″ fälg fram
Brooks B17 sadel
cykeldator
Ringklocka
Shimano R087 Wide skor

Min lilla tankeverksamhet säger mig att vatten kommer behövas i öknen. Bara en känsla sådär…Jag kommer utöver de 3 L jag har idag bära ytterligare 2 L, som fördelas i bak med varsin vattenflaska. Tack vare Freewheely så vet jag exakt vart i öknen jag kan fylla på vatten samt köpa mat.
Shit, tittar på listan och tänker bara: SÅÅÅÅÅ mycket saker! Men ändå är känslan att allting känns komplett och utformat efter mina behov. Jag använder allting jag har och det känns inte överflödigt alls någonstans, tro´t eller ej:)

Jag ska ta detta pick och pack för att bege mig mot Malaga imorgon Måndag, som kommer ta mig 5 cykeldagar. Om jag väljer kustvägen eller viker in mot bergen via Granada, det återstår att se. Kanske mina drömmar i natt leder mig någonstans:) Linda med familj kommer den 19e och stannar till den 23e i Malaga så man hoppas på fortsatt bra väder såklart. Hursomhelst ser jag fram emot underbara dagar som sedan innebär den sista semestern på ett tag. Häng ni med under mitt Afrikaäventyr, ett vykort ifrån Mauretanien kanske kan vara på sin plats?….just sayin…;P

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att

motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 8 kommentarer

Vináros, Spanien

Dag 156, 10311 km

Hola,

Nytt land, nytt språk och nya möjligheter! Borde direkt ba kasta sig framåt för
att låga sig uppslukas av allt det nya, men vill börja med att sprida min film
om vindruvsplockningen här nedanför. Musiken kanske stämplar det hela som
deprimerande, men så var det absolut inte. Alex, som lirar låten på gitarr, är
egentligen pianist och detta är hans “back-up” instrument. Cool kille kan man
säga!

Videon kommer även läggas in i Inlägget “Tarare, Frankrike” som handlar om just
det.

Mina vänner, så kan jag gott säga när jag tänker tillbaka på tiden bland
vinrankorna. Den grupp som vi var och med den upplevelsen, gör att det alltid
känns lite tomt att cykla iväg och starta något nytt. Såklart finns det massa
skoj framöver som man taggar emot, men tankarna och en del känslor är seglivade
när det gäller sånt. Jobbiga dagar som då när en inhyrd traktorkille tror att
backa i en sluttning med 600 kg druvor är en bra ide med hans minst sagt Ostarka
släp. Resultat: ett krash, ett bom och ett bang senare och druvorna ligger på
marken som han så snällt också backar över. Mitt i ett kaotiskt väder med kyla
och vind med ett fåtal som väntade i bilen; de pallade tyvärr inte:(. Att
fransosen stank vin/sprit på tre kolängders avstånd var inte det heller
imponernade:)
Lång historia som jag vill sammanfatta med att jag minns och ler åt; det som
inte dödar, det härdar! Ett kul minne att dela med andra vänner såklart.

Första dagen kändes småknackig när jag fortfarande befann mig i vindruveland och
skrev senaste inlägget. Men efter det kändes kroppen bättre och bättre. I
efterhand så hade det kanske varit smart att ta en dag ledigt och inte hoppa upp
på hojen direkt. Tanken var att jag inte använt benen så mycket så kanske de
skulle må bra av att cykla lite? Så sant, men ryggen var sjukt trött. Blev en
läxa som ändå ordnade sig.
Vindruveland blev till “NationalparksLand” genom “Parc naturel régional du Haut-Languedoc” och “Réserve Naturelle des Gorges de l’Ardèche”
och det båda stank och skrek höst:)

IMG_0030_800x600

Bara positivt alltså, många färger på träden
och ganska ruggigt och kallt i luften. Jag tog mig igenom en del regn och varje
morgon var fuktig med en tät dimma. Vinden blev också en spelpjäs som oftast
inte spelade i samma lag. Mitt sikte var i de jobbigaste stunderna att tänka
framåt, eller rättare sagt neråt, mot södern. Jag visste att bara jag tar mig
över Pyreneérna så visar tempen åter över 20 sträcket igen. Vid staden
Carcassone så tog jag fart på riktigt mot denna lille “backe”. De sista 5 milen
mot Aux le Thermes innebar klättring upp till 1200 m, ner till 700, upp till
1400, ner till 1100, sedan plant för att som sista nedförsetapp ta mig till
nämnda by på 800 m. När jag här slog läger så hade jag 1600 meter att klättra
under 30 km mot Port d´Envalira på 2400 m. I mitt tält av temperaturgrad “detta
är ju ganska mysigt och inte alltför kallt” somnade jag fort inne på en vändzon.

Under morgonen hajfajvade jag mig själv innan grötfrukosten och hoppades att
vinden skulle vara snäll mot mig på vägen upp. Solen sken så det behövdes ingen
vindjacka, Medflyt #1! Klättringen gick supersmidigt och fastän solen sken så
blev det lite råare när höjden stabiliserats en bit över 1000 m. Det bästa med
det är att dricka varm choklad, min bästa vän under detta äventyr.

Nu blev “Ashley” (cykeln som fått tillbaka sitt ursprungliga namn) sur och
grymtade lite utanför tätlet. Måste nog medge att hon är min bästa vän..

De sista 300 klättringsmetrarna bjöd på ett litet mini Las vegas i staden Pas de la casa
som ligger bara någon km ifrån tullen in i Andorra. Här fanns ett shoppingcenter
och hotel, samt ett av världens högst belägna Mcdonalds (inte helt solklar på
den fronten men det kändes så:). Vinden hade varit snäll än så länge (Medflyt
#2) så jag hoppades det skulle fortsätta vara så sista biten som blir lite
brantare, 7% lutning. Min önskan slog in och jag kom upp med en efterlängtad
belöning av Oreokakor:) Olikt mig så åt jag faktiskt inte upp alla utan sparade
en del till senare, tokigt…Ännu en bergskedja avklarad och jag blickar bort
mot södra horisonten, en bra bit bort där någonstans finns Atlasbergen i
Marocko, nästa höjdutmaning..

IMG_0049_800x599

Nedför i en hel massa km, först 30 till Andorra La Villa, “huvudstaden” i
landet, som sedan fortsatte minst lika mycket till spanska gränsen. Men i
Andorra La Villa ska vi hålla oss en stund, precis som jag gjorde. Lätt
småfrusen efter nedförsåket så tog jag en promenad på stan i min svenska
superhjältedräkt, på jakt efter en ny karta samt en “linspenna” som man kan göra
rent kameralinsen med. Jag “scora” 1 av 2 så pennan får vänta tills senare, men
kartan över Spanien är nu i min ägo. Tack vare min superhjältedräkt så kommer
Henrik fram till mig och hejar så glatt. En mycket trevlig kille som
pysslar med inredning/design, för tillfället anställd av en dansk familj som han
gjort en del jobb åt tidigare. Just nu, ett jättehus på 4 våningar. Vi snackar
lite och Henrik bjuder in mig att sova över hos honom, vilket jag gärna gör=).
Denna kväll blev 2 till med kul sällskap, varma duschar och faktiskt lite jobb
också. Jag fick hjälpa till att skruva ihop en del ikeamöbler samt bära
madrasser, för att på så sätt dunka in 30 euro extra till välgörenhet. Stort
jättetack för det, Henrik!

Vi passade också på att spana in Andorras uteliv en del, som till stor del
präglas av en vinterkänsla. Så lite fel säsong var det allt. De människor jag
pratade med om min cykling hade lite svårt att ta in det men var ändå lite
imponerade. Jag var mest imponerad av att folk kunde engelska, så jag faktiskt
kunde ha en helt ok konversation:) Båda parter nöjda hoppas jag. Jag sa hejdå
till Henrik och rullade fortsatt nedför mot Spanien och värmen, som faktiskt
kommit fram ut sitt gömställe. Jag hade en planerad cykelrutt lite inåt landet
bland bergen, men längtan efter kusten är för stor så det blev så istället:) Den
vägen ska också vara fin enligt min Michelinkarta, som så snällt grönmarkerar de
vägar som är extra fina (Scenic). Här är jag nu och har nått kusten kusten, en dag till och vi är i Valencia. Som ni vet så ska jag träffa familjen/släkten i
Torreviejja, som jag längtar så mycket till! Efter deras hemfärd tar jag mig
till Malaga i lagom tid så kommer Linda med dotter+föräldrar också på besök:) En
Novembermånad som alltså kommer präglas av värme ur olika perspektiv; I like <3

I min läsa böcker/följa tv-serier värld så har Harry Potter nu närmat sig lite
slutet i allafall. Jag är inne på “Halvblodsprinsen” samt efter en del
filmmarathon så följer jag nu “Criminal Minds”. Läskigt i det svarta tältet
ibland, men jag försöker påminna mig själv om att jag är Badass, annars så
skulle jag ju inte sitta här..Hahahahahaha..

Heja alla er där hemma med era egna upptåg, utmaningar, mysiga hemmakvällar och
allt annat vad det kan vara. Finns ett bra citat för allt detta tillsammans:

Love Life!

Höres om en stund igen,

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till

drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta

hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva

genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt

vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | Lämna en kommentar

Tarare, Frankrike

Dag 144, 9266 km

Hej hopp!

Jag tänkte att jag skippar kartan idag då jag inte rört mig mer än 50 km sedan senast:) Nu var det riktigt länge sedan vi hördes så det känns verkligen dags för mina fingrar att rulla som aldrig förr! De har fått jobba hårt under druvplockningsveckorna med att och annat skärsår samt en svart beläggning som etsat sig fast. Som alltid med sådana här upplevelset så skaffar man sig minnen för livet och detta var minst sagt inget undantag. Jag fick även prova på att leka lite ledare och ta mer ansvar. Detta pga att jag kom tidigare än de andra samt att jag visade framfötterna från start:) Ett kul perspektiv som jag inte ångrar en sekund, även om det var jobbigt ett tag…

Livet som druvplockare är tungt med långa dagar och trötta kroppar. Antingen väljer man att ge upp eller så kämpar man vidare. Det senare alternativet är det som gör en sådan här grej så speciell. Vi inom gruppen arbetar samtliga mot ett och samma mål och blir verkligen prövade mot vad vi klarar av/hur vi hanterar olika situationer. Under de 14 dagarna jag arbetade som var det folk som kom och gick, men stommen bestod av 6 svenskar, en britt, en skotte, 2 danskar & 4 holländare. Några kom med bil och andra med tåg ( och en skum typ kom på cykel:P). De som kom med tåg fick jag äran att åka och hämta upp som en del i förarbetet. På den listan fanns också att bära ved, tvätta utrustning, preparera en skåpbil och en liten lastbil. Jag fick också städa upp lite i rummet vi sov i. Kände mig litegrann som en husfru:) Detta förstärktes nog av att jag under 2 dagar var ensam på gården tillsammans med en gammal tant som tyvärr inte kunde engelska. Germaine, som hon heter, är 76 år och fixade mat till oss (med lite hjälp) under veckan. En jättemysig människa som tyvärr inte tyckte om synen efter avslutningsfesten (en av dem). “Det påminner om en bordell…”slutcitat:P. Hon har nog sett en del då hon bott här sedan 40-talet…

Jerome, vår chef, däremot tog saken lite mer chill och förstod att man såklart vill fira. Dra på trissor, han är nästan svensk han också! När jag presenterade mig så fick jag en klockren skånsk dialekt tillbaka utan någon som helst brytning. Förvånad upp till ögonbrynen och ner i stöveln! Han förklarade att pappan visst gift sig med en svensk tös och på det spåret var det:) Jerome var hur bra som helst och väldigt lätt att prata med. Det kändes viktigt när det visade sig hur tufft jobbet kan vara, då han hela tiden håll oss på rätt spår, skämtade omkring tuffa beslut och peppade oss till att använda rätt och effektiv teknik.
När man inte plockar så ska man ju bo någonstans också och vad sägs om en herrgård ifrån 1600-talet? Château de la Bourdonnière är superfint och vi husades in på baksidan. En massa sängar, toaletter, dusch, eldplats utomhus var allt som behövdes för att vi skulle bli glada. Att utsikten över horisonten visar upp Europas högsta berg (Mt Blanc 4810 m) under klara förhållanden. Vi hade den turen en morgon och visst var kameran framme. Vi börjar alltid med en frukost som serveras i vinkällaren från kl.6. Här erbjuds vitt bröd med sylt, kaffe och te. Sedan tar vi oss iväg till dagens fält precis när det börjar ljusna. Plockningen håller nu på till ca 10.30 då vi käkar andra frukosten, som innebär ägg, vitt bröd, choklad, brieost, vin (!), te & kaffe. Till frukost #2, lunch och middag serverades det vin dagligen och det stod alltid flaskor att tillgå. Jag provade på en gammal goding från 85, dvs äldre än mig själv:) Trist att man inte är någon riktig vinkännare men jag var glad ändå:)
Efter frukosten kämpar vi till lunch som äts hemma, sedan tillbaka till fältet och kämpa fram till ca 18-1830. Då jag var transportansvarig för druvorna så åkte jag med lastbilen till Kooperativet (som samlingsplatsen heter) ca 3-4 ggr per dag. Oftast hade jag med mig en gotlänning vid namn Jonathan, vars huvuduppgift var att sortera så bara de bästa av de bästa druvorna finns kvar. Man betygsätts nämligen så bäst att vara noggrann som “back in the days” under glosförhören:P

IMG_1620_439x600

Väl hemma var det bums in i vinkällaren för middag, sedan köa till dushen och då har klockan hunnit blivit 21.00. Så nästan dags att sova igen. Här har ni en ganska klar anledning till varför jag inte skrivit på ett tag. Varje tillfälle att vila och sova togs om hand. Jobbigt ja, men återigen vill jag påpeka att hela veckan har varit fantastisk kul och diskussionerna ute på fältet leder til många skratt:D. Vi lekte frågeleken under ett par dagar och detta spårade nästan alltid ur, den frågan jag minns mest var: “Om du var en val och fick fötter, vart skulle du gå då?” Vi tackar Linus för detta geniala utspel och alla andra påhitt som kom ur hans mun. Collum från Skottland är den människa som svär mest i hela världen som jag stött på hittils, men alltid i en glad ton! Sam troligtvis den gladaste med en jättelång tunga, blonda Jonna från Oxelösund med citat matchande hårfärgen, Holländska Alex med sitt underbara gitarrspelande för att bara nämna några! Tack alla för den härliga avvinkningen när jag drog iväg, superkul!

Så, 14 dagars jobb och lönen ska komma om en vecka på minst 700 euro. Kosing som far rakt in på Airbournekontot och kirrar mitt flyg till USA. Man tackar och bockar! Jag har också satt ihop en film om livet på gården som jag ska försöka ladda upp omgående. I bakgrunden så spelar Alex gitarr, bara lyssna och njuta! Otroligt fint..

Nu ska jag rejsa vidare neråt mot familj släkt och vänner i Torrevieja, Spanien. Innan det ska jag korsa Pyreneerna och besöka Andorra. Spanien efter det är Europas kulligaste land så visst ska benen få jobba. 5 mil idag efter jobbet och jag var väldigt trött. Mat i mängder, ost och vin är nog boven där…Well, ba o trampa så kommer nog formen tillbaka!

Tack alla för de fina, intressanta, nyttiga, roliga och stöttande kommentarerna! Bra att ni också fortsätter att beställa vykort så skattkistan till välgörenhet växer. CYklingen blir så mycket lättare då.

Nu ska ni få njuta av bilderna och jag själv ska återse mitt tält efter 3 veckor i en säng. Har längtat så det kommer bli prima!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 9 kommentarer

Belleville, Frankrike

Dag 123, 9188 km

Hej allesammans!

Idag blir det ett kortare inlägg då och orsaken till det stavas R-A-S-T-L-Ö-S. Jag har ju faktiskt släpat upp mitt ekipage till Belleville och området där jag ska få plocka vindruvor. Tanken var att först få komma till en farm i 5 dagar och sedan fortsätta hos en annan. Men dagarna innan jag skulle få börja så fick jag meddelandet om att startdatumet blivit framskjutet en vecka. Lite trist för mig som nu hade en vecka framför mig att försöka hitta på något kul i näromkring krokarna, ifall ett nytt jobb skulle dyka upp. Nationalparkerna var nära Lyon men dock lite långt bort ifrån Belleville, där jag nu befinner mig.

Det blev istället ett par dagar hos 2 cykelvärdar för att vila upp ryggen lite inför det stundande hårda jobbet. Jag är nu bra mycket rikare i form av kunskap kring Sydamerika och Afrika, något som känns guld värt!

Jag har också haft tid att läst ännu mer cykelbloggar och snubblade över en guldgruva. En kille från Schweiz håller i skrivande stund på att cykla till Sydafrika från Schweiz. Han passerade ökenområdet Western Sahara samt Mauretanien och passade på att notera vart man får tag på vatten och mat. Ett dokument som jag nu har lagt till i min “viktiga papper” ficka. Helt otroligt bra!

Ännu mer otroligt bra är att Linda än en gång kommer på besök! Denna gång till Malaga dvs strax innan jag far vidare mot nästa världsdel. Så först familjen och sedan Linda med dotter och föräldrar i släptåg:) Känns som att denna semester bara blir längre och längre. Haha, ord som jag säkerligen kommer få äta upp i sandstormen senare fram emot jul…

Jag har också tänkt mycket på det här med avgiften för hemsidan. Efter en diskussion med en vän på Sardinien (dykkompis såklart) så har jag beslutat att INTE införa någon avgift. Känslan av att sälja sin själ blev allt för stor och det vill vi ju inte. Ett annat argument, om inte argument #1, är att jag vill dela med mig till hela världen med mina upptåg och idéer. Jag känner att risken att denna skara begränsas radikalt om ag skulle gå igenom med detta. Det blir skada än nytta! Alla ska utan krångel kunna följa mig jorden runt, det är min högsta önskan!

I och med att jag anländer till USA så kommer jag att testa något där alla kan dra sitt strå till stacken, men den överraskningen håller jag på ett tag till:) Något som kan ge en extra skjuts till välgörenheten!

Imorgon äntligen i allafall far jag emot farmen och får plocka. Inget ska väl kunna stoppa mig nu? Så länge som jag sliter så får ni kika på lite bilder ifrån färden norrut inklusive Lyon.

Ett mer intressant inlägg utlovas nästa vecka:)

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 5 kommentarer

Tournon, Frankrike

Dag 112, 8832 km

En burgare med allt….

Ja, så vill jag nog sammanfatta de senaste 10 dagarna här ute på Europas alla vägar. Känslomässigt har det varit det mesta; temperaturen, höjden, vyerna likaså. Det kom till mig nu när jag satte mig ner på mitt sedvanliga donkan för lite internet och uppdatering. Linda och jag hade en supervecka så säga hejdå på flygplatsen var såklart botten på känsloskalan. Man fick börja om på nytt och allting kändes lite ovant igen. Jag menar, rena kläder! Det var en grym känsla att börja med i allafall:) Kusten var en bra start så jag fortsatte där mot Genoa, staden där jag var alldeles sjuk senast och som jag inte alls fattade tycke för. Jag stötte på en hel del racer-cyklister, varav en av dem en finsk & svensktalande prick. Vi pratade en stund och sedan for vi åt varsitt håll. Till Genoa kom jag och insåg till min förvåning att staden inte alls var som jag minns den. Österifrån så var den faktiskt riktigt fin och städad, inte alls den smutsiga hamnbilden jag fått av den. Mitt uppdrag här var att fixa en ny pannlampa då den som jag fått av min syster inte gillade vatten (tack ändå Tove). Nu har jag en blå och fin som är lika mycket kompis med det blåa guldet som jag:)
En tältnatt vid ett tomt fält med en husvagnstant som granne blev avslutningen på Genoa och jag tänkte njuta av de sista dagarna längs kusten mot Monaco och Nice. Tältningen längs rivieran var knepig men hittade till slut en plats (efter ca 2 timmars sökande) uppe på en platå av olivträd. Böjde jag mig i alla möjliga vinklar så kunde jag faktiskt kalla det havsutsikt:) Rivieran är allt bra vacker med alla stränder, cafeér, berg kontra strand och lukter. Jag njöt av mitt val av övernattning ända till nästa förmiddag då jag mötte 2 polska väskbärande cyklister som hade samma problem. Rafael & Eva blev mina kompisar under dagen, vi hade riktigt skoj! En del utrustningssnack längs vägen som blev en träff utanför kasinot i Monte Carlo. I spöregnet så hann jag dit först i lagom tid till att solen tittade fram. Jag hann med en liten aptitretare av området innan Rafael & Eva kom, med ett stort leende på läpparna att jag fortfarande var kvar. Jag har ju varit här förut under tågluffen 2007 men var då aldrig inne på kasinot, vilket vi tog steget och gjorde nu. Häftigt! Om man jämför med Las Vegas så känns detta som mer stajlish och som ett kasino man tänkt sig. Men Vegas är alltid Vegas och unikt på sitt sätt:) Eva drog in storvinsten på 4 euro (!) av de satsade 5 på en enarmad bandit, lagom till en glass (inte 2). Efter kasinot var det såklart dags att gå till båtarna och spana. Fina bilar längs vägen och båtar av en klass man bara drömmer om, dock dåligt med helikopterplattor. Man undrar hur glada och lyckliga dessa människor är kontra all deras förmögenhet? Vi hoppas dem är det:)
Så, gänget hajfajvade och for åt varsitt håll återigen.

I Nice så tog jag sats mot bergen och nationalparken Verdon, som har Europas största ravin. Helt otroliga vyer som jag rankar som topp hitills på denna cykeltur, bara att kika på bilderna nedan senare. Men inte än! Nu ska vi bocka av en cykelklassiker, Mt Ventoux på 1912 meter. Höjden är inte direkt superskrämmande men vinden de sista 2 km kombinerat med dryga 7 graders lutning gör detta till en spektakulär utmaning (Ventoux betyder blåsigt och rekordet på 88 m/s gör att man förstår att vägen ofta stängs av). En britt vid namn Tom Simpson körde slut på sig här under 60-talet och dog. Till hans minne finns en gravsten 1 km från toppen. Min klättringen är 26 km och startar i byn Sault på ca 750 meter. De första 20 km innebär 4,5 graders lutning vilket gick helt ok för mig. Jag kände mig stark och tog första pausen på 1300 meters höjd. Här hände nåt skojgt:) Jag fick en bit margarin (!) av ett campande par som snabbt förvandlades till planer i mitt huvud. Längesen jag bakade? Så jag smälte margarinet, körde i chokladpulver, havregryn, sylt & torrmjölkspulver; resultatet en smet av sockerbombsklass! Kolla in ba:

IMG_1458_800x600

Nu klättrar vi vidare…Jag kom till de sista 6 km som innebär 7 graders lutning och man ser toppen. Jag pratade med en engelsman som gick med sin cykel pga utmattning, men han var iallafall inte i någon fara. Sen så for en cykelkompis med väskor nedför i motsatt riktning i det allra jobbigaste partiet. Uppfattade inte hennes namn i vinden där man knappt hörde något alls. Men hon var jättehype och glad! En härlig energi som smittade av sig på mig. Vinden tog mig till MOTSATT sida av vägen en gång och jag fick bromsa för att inte köra av helt. Vinden var konstant och kall men upp kom jag och fick en kram av en motorcyklist, en vägarbetare som satte upp pinnar. LEGEND! utbrast han:) Så, 4 timmars arbete upp till 5 graders temperatur och en konstant vind på maffigt många sekundmeter gör att man vill ner så snabbt som möjligt. Jag minns 360 graders panoraman från toppen som var unik! Nedförsbiten till byn Malaucène var inte lika rolig som vanligt pga kylan, 78 km/h blev det som snabbast. Stramade på rätt bra framför kindbenen vill jag lova och hur mycket snor som for ut kan jag bara spekulera i:)

Stolt kille!

Stolt kille!

Så ett par helt enorma dagar som jag kände av morgonen efter. Kylan och den fysiska påfrestningen gjorde att man inte alls var lika böjbar som en gelébjörn. På planen för rutten jag följer så står det vilodag, jo jag tackar! Jag tog mig ett par mil till internet och gjorde just det. Sedan vek jag av från den pappersbestämda cykelrutten för min avstickare mot vindruvsplockningen. Här är vi nu då jag anländer till Lyon på måndag kväll. Jag ska här dona i 2nd hand affärer för att hitta stövlar samt ett par riktiga skor. En cykelvärd (från warmshowers.org) tar hand om mig i 2 nätter så jag kan också passa på att utforska Lyon som verkar vara väldigt vacker! Här finns också Ikea….
Ett par dagar till har jag till förfogande innan jobbstart och har 2 nationalparker inom räckhåll så jag ska nog hålla mig sysselsatt:)

Nedstämd efter Lindas hemfärd förvanlades till glädje igen under spektakulära cykeldagar. Känslan att Vara I Det kommer då och då och som jag diggar’t!
Temperaturen var 30 grader längs kusten, behagliga 20 i nationalparker för att droppa till 5 på toppen av berget. Numera sover jag med underställ som pyjamas och det är riktigt skönt att ha en behaglig temepratur både natt och dag!
Kust med hav blev berg och grönda dalar som blev väldigt små ifrån toppen av Mt Ventoux, nu cyklar jag genom skogspartier & vindruvsodlingar igen, allting från cykelsadeln och ca 10 dagar:) Lägg till 2 och vi har storstad i Lyon också. Cykla är Grejjjt!!

Häftigt, häftigt! Ni har varit superduktiga hittils i att donera så jag får skicka vykort till höger och vänster:) Nu när hemsidan fungerar som den ska så är det dags att ta tag i den lilla, lilla betalfunktionen. Detta innebär U.S$4 (ca 28 kr) för en hel månads tillgång till airbourne.se, inte alls mycket:) Hela summan går till välgörenhet som delas lika mellan cancerfonden & seashepherd, alltså ingenting går till mig! Vill du att dina pengar bara ska gå till det ena? Bara kontakta mig så fixar vi det! Det kommer finnas tydliga instruktioner på hur det hela kommer gå till så sitt lugnt bara. “Första sidan” med min aktuella position, “sponsorer”,”gästbok”, “Om Airbourne” samt “Kontakt” kommer vara gratis så dessa kommer man alltid åt. Jag inför detta för att jag tror att lite grann ifrån många människor faktiskt gör skillnad. Håller du inte alls med men ändå vill följa mitt äventyr så kom med förslag till mig vetja:) Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid! Så enkelt kan det vara. Datumet för starten blir första oktober.

Lämnar detta inlägg med detta och hoppas ni njuter av bilderna, jag ryser av dem!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | Lämna en kommentar

San Giuliano Terme, Toscana, Italien

Dag 102, 7931 km

Jaha, 100 dagar har jag nu varit ute och luffat Europa runt. Även om det är en tid stund kvar så känns det som att Afrika är inom räckhåll och kryper allt närmare. I den delen av min hjärna som har hand om cykeläventyret så är det detta som pumpar hårdast, men i den övriga hjärnan just nu så är det lite dystert. Idag så flög flickvännen och min framtid Linda hemåt igen efter en helt underbar semestervecka här i Toscanatrakterna. I galleriet nedan så följer foton från veckan som gått som innehållit mycket skratt, mat och framtidstankar. Jag tittat själv igenom korten ofta (och kommer göra det allt mer framöver) och ser bara härliga saker. Det bästa är att jag nu har fått ett svar på den stora frågan om vad som ska hända i mitt liv efter resesektionen, en fråga som jag varit orolig över till och från. Namnet och hemsidan Airbourne såg dagens ljus i slutet av 2010, men själen, kraften, nyfikenheten och drivet av att upptäcka föddes 2007 med tågluffen i Europa. Sammanlagt kommer det bli 8 år av resor, äventyr och upptäckter. Att kunna vilja se slutet på detta (för det är ju faktiskt en del man måste “växa ifrån”) har jag till och från varit rädd för att aldrig få känna. Men med Linda har detta känsla vuxit fram helt naturligt och det känns helt otroligt bra! Mitt cykeläventyr jorden runt är jag skapt till att utföra, inget tvivel om saken, lika säker är jag på min och Lindas framtid tillsammans<3

Ingen dålig inledning det hörni! Men ska man träffa sin tös så måste ju man vara fin och det kunde jag väl inte riktigt kalla mig när jag checkade in på Hotel Granduca i San Giuliano Terme. Fram med rakhyveln (läs Macheten!) och hyvla på ba och efter en stund var faktiskt all ansiktsbehåring ett minne blott. Släng på en skjorta och nytvättade kläder, utrusta pojken med en macka och en bukettt blommor så har du receptet på en mottagningsceremoni:) Linda ankom, lika nervös som jag, med spaghettiben (Italienhumor), med dumle och kolakakor:) Vi pratade i munnen på varann och skrattade och log oavbrutet. Vi delade mackan & godiset till synen av rumpor i många former. Flygplatsen i Pisa har detta som tema vad gäller konst och utsmycknad utanför terminalen. Kan ju va skoj:)

Välkommen Linda!

Välkommen Linda!

Hotellet låg ett par km utanför Pisa precis intill bergen och här spenderade vi en långsam första dag. Det blir ju en hel del att prata om samt att Linda hade varit vaken i fler timmar än vad som anses vara mänskligt. Byn San Giuliano Terme har ett par restauranger/pizzerior, en liten affär, ett par konditorier, ett torg, en sportanläggning och bra traskmöjligheter nedanför bergen och runtomkring. Vi båda var supernöjda med detta!

Dagen därpå maxade vi frukosten (eller det var nog mest jag) innan bussen in till Pisa. Såklart promenerade vi runt Piazza dei Miracoli, torget där bland annat det dära snea tornet finns. Med detta får man ju trängas på rätt bra med andra turister och skratta åt alla som ska göra samma fotopose dvs klassikern där man “tar emot tornet” och hindrar det från att ramla. Jag tror rekordet var 7 personer samtidigt men det gick nog inte mer än 5 sekunder utan en turist som körde denna pose. Kul är ju det! Vi köpte på oss lite presenter och dylikt som Astrid (Lindas dotter på snart 3 år) kommer bli så glad över. Innan dagen var slut hann vi också med en botanisk trädgård med roliga fotomöjligheter:)

När man inte är i Pisa så kan man ju ta sig till kusten och Marina di Pisa för lite strandhäng. Jag kan ju behöva bättra på brännan lite då modell Cykel inte ligger på top tio estetiskt sett. Ett varmt och skönt ställe där vi en dag låg på klipporna och en annan på sanden. Kul här var när vi lekte med kameran i vattnet och flummade på (som vi alltid gör) med spring och kullerbyttor:) Italienarna med sina minimala badkläder tyckte nog vi var tokiga, lika bra att kyla ner sig med lite gelato (glass). En vana som inträffade dagligen…

Åker man buss åt andra hållet så hamnar man i Lucca, en stad som omringas av en mur som man kan cykla eller promenera på. Mycket grönt och fina byggnader syns vart man än tittar och man kan ta sig överallt via sina egna fötter. Det passade oss utmärkt! Fötterna tog oss först till ett tortyrmuseum där alla möjliga sätt att göra folk illa presenterades, dock många med en röd tråd; vi stoppar upp saker i rumpan! Lite illamående men samtidigt intressant ställe som vi ändå var glada att komma utifrån.,.,.,.,Lunch någon?!
Så Lucca var roligt, men roligast (i sin rätta betydelse) var vår riktiga dejt som vi hade en kväll på en fin restaurang nära tornet. Att dela på en flaska vin var ett bra beslut som, om möjligt, fnittrade igång oss ännu mer än vanligt:) Se bilderna i galleriet så får känner du nog igen känslan! Inte varje dag man äter mer än huvudrätten och det var skoj för oss båda! Jag försökte mitt bästa att vara en artig pojkvän, dejtmannamässigt, med att dra ut stolen och sådär. Ger mig själv ett betyg på 3,5 av 5…Godkänt men med plats för förbättring:D

Strand, lite storstad och chillgung i hembyn ramade in veckan som också innehöll pizza, pasta, semester, tankar, förhoppningar och en kärlek mellan 2 personer som aldrig kommer dö. Helt otroligt helt enkelt:) Jag vill tacka alla som gratulerade mig på min födelsedag igår och för de presenter som jag fått:

Malin, Linda & Mattias: Tröjan kommer jag bära med stolthet.

Astrid: Jättefint armband som du slog in alldeles själv, tack tack:D

Ann-Louise & Krille med familj: Kommer alltid vara rätt klädd:)

Min familj: Tack för ert stöd!

Jaha, cykla på ska vi göra nu efter denna vilovecka, lite mer blöt i ögat de första dagarna kan misstänkas… Men den 30e september så jäklarns, då börjar jag plocka vindruvor i området runt byn Lantignie i Frankrike. En liten omväg som jag tar för att träffa familj i Spanien samt att tajma in kallsäsongen i Afrika. Lite extra kosing till reskassan är ju inte heller fel:)

Det var den veckan det, åter till cykling om en vecka då jag har intagit Frankrike för 4:e GÅNGEN! Snurrig rutt man tar:) haha. “Vem äre som kör egentligen?”….

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 3 kommentarer

Pisa, Italien

Dag 93, 7901 km

Jo men cho!

…Säger jag ifrån norra Italien och Toscana framförallt. Pisa idag är soligt och skönt är ju det. Efter 93 dagar är det nu dags för en hel veckas semester. Ligger helt på sin plats tycker jag. En inte helt vanlig semester, för jag får ju faktiskt besök av min allra finaste<3 Jo, ni som följt bloggen undrar säkert hur det ligger till mellan mig och Linda (går lite sidetrack från cyklingen nu:) men det är ganska enkelt; vi båda är ämnade för varann och satsat på ett liv tillsammans. Det känns otroligt bra inom mig att tänka på en framtid med någon som känns så rätt! Så om jag längtat till Pisa?! Ehh..JAAAA! Men nu händer det och detta inlägg är helt tillägnat dig Linda, tack för att du ställer upp på mig och jag hoppas vi får många fina år framför oss, kärlek<3

Åhh,,glad Acke nu…Precis som jag för det mesta är på vägarna, även om ett par “vuxenord” slinker ut ibland. Det är ok, jag har sett bra folk på tv göra så också:) Agrigento lämnade jag i full fart mot kusten och mitt andra hem, havet. Mycket nektarinodlingar dök upp längs vägen denna gång. Mot kusten blev det raka vägen till ett stort plask och sååå skönt det är att bara ligga där och låta bene flyta som två fiskpinnar. Ett återkommande rasttema under hela kusten upp till Messina, där jag tog färjan till fastlandet. Hit kom jag rätt sent till EN STOR STAD och är riktigt nöjd med mitt fynd av tältplats. Mitt i stan hittade jag en typ övergiven trädgård, helt isolerad från all insyn. När jag hittar sådana där extra bra ställen blir jag sådär lite extra nöjd med mig själv:) Jag följde kusten upp i någon dag till och sa sen farväl för ett par dagar, nu väntade ett bergspass mot Villagio Mancuso i sydöstra delen av Italien. Det blev jobbigt må jag säga, men väldigt vackert. Det bästa av allt var nog temperaturen på toppen som mot kvällen sjönk under 20 grader. Jag spenderade kvällen här i byn som var lite turistig med karuseller och tält a la marknadsstil. Sen bar det av nedför som ju är det roligaste jag vet, typ:) Nu hade jag verkligen Pisa i sikte när den tunga biten var över…

Så full fart tillbaka till västkusten och vilket välkomnande det blev! Då vägarna var väldigt snabba så trampade jag på i 60 mil över 4 dagar och hade ett bra flyt, som började den första kvällen. Min skuta tog mig till en gård till en fabrik där jag tänkte slå läger för natten. Här dyker Gilberto upp som jag frågar lite snällt om han tror att det är ok. Det visar sig att han äger fabriken och blev nyfiken på mitt äventyr. Jag fick mitt godkännande och började slå upp tältet. Han kommer då tillbaka med kall juice samt bjuder in mig till hans pizzeria i närheten! Yey, bjuden på pizza:) Sagan slutar inte där, jag åt upp den och studerade kartan när Gilberto frågar: “Vill du ha en till?”
– Jajemen! blev mitt svar! Gud vilken turgubbe jag är, men det slutade inte ens där..

Morgonen därpå stötte jag på ett cykelgäng från Team Road Bike med Paolo i spetsen. Inte nog med att jag fick draghjälp, en lunch kom också på sin plats! Man kan nog förstå att jag gillar Italien. Varierande cykling och människor som dessa, vart ska allt sluta?:)

IMG_1048_800x600

Runt om i detta land bland män i speedos (de tycker det är helt ok, även med en tillhörande t-shirt) så har jag till min stora förtjusning hittat många drickfontäner med iskallt vatten. Der har verkligen varit en höjdare och ibland kan jag bara sitta där och bara njuta av allt det kalla. För allt som är kallt är bäst och när jag klev in i en glasskiosk en dag så kunde man köpa glass i “hamburgerbröd”! De var söta och sen valde man sin smak som kulglass. Sjukt gott och roligt, något som jag tänker ta med hem till Sverige på min att göra lista:) Den glassen gav mig kraft att ta mig ända upp till Mozzarellan och pizzans hemtrakter, Napoli. Här passade jag på att prova en sån där rund just nämnd sak med riktig buffelmozzarella. Så himla gott och magen blev återigen nöjd. Annars kan jag inte rekommendera Napoli för cyklister då hela staden består av gatsten. Väldigt hoppigt och jag undrade hur många delar min cykel skulle vara i när vi kom ut från stan:) Men hon höll och tog sig igenom den dagen med. Nu var det väldigt nära till Rom och lite utpustning och vila av cykelkropp och själ. Hela staden var underbart fin att cykla igenom så jag siktade såklart mot Colosseum. Jag kände Maximus (Russell Crowe) andas i min nacke; “What you do in life, echoes in eternity!”. Coolt ställe som jag drömt om att få se! På väg ut ur staden, efter en vilodag i parken, så passerade jag Vatikanen. Fint men lite för lite hårdrock för min smak:)

2,5 dagar härifrån upp till Pisa, det ska jag väl kunna klara av? Jag har längs med vägen köpt på mig lite nya kläder, rakhyvel (jupp, skägget ryker denna vecka för ett nytt race efterråt) och annat smått och gott som ska göra semesterveckan underbar. I Livorno (storebror till Pisa och granne) hittade jag en all-you-can-eat buffé med wok/japanskt som töjde ut min magsäck rejält:) Gött var det så fick la vänta en stund innan de sista milen till Pisa. Här var planen att tälta sista natten innan hotelletvistelsen, men tur har man och träffar en cykelvän som bjuder in mig till sitt hus:) Vito är en bra kille han!

Lite andra framtidsplaner kan vi väl ta och dela med oss…I Spanien så kommer pappa min spela lite golf (El Toro, en högst blodig battalj golfgubbarna emellan). Detta sker vid Alicante som jag ska svänga förbi och hälsa på. Detta ger mig liten dötid i väntan på deras ankomst, så jag har anmält mig till lite vindruvsplockning i Frankrike så länge. Norr om Lyon ska jag bedriva mellan 7-18 dagar och plocka dessa härligheter för att fylla på reskassan lite. Startdatumet är 25e september så tajmingen kunde inte bli bättre. Det passar också bra med Afrika som jag kommer att lämna i mars månad för att möta våren i USA. Klappat och klart kan man säga. Sen blir ju aldrig saker om man tänkt sig (alltid till det bättre,haha) men så här ser iallafall grundplanen ut:

Efter Pisa cyklar jag mot Frankrike och från Nice blir det såhär:

nicecarcassone

I mitten där någonstans så blir det en avstickare till området norr om Lyon där bärplockningen sker. Exakt vart är inte bestämt än. Här är lite info om rutten i pdf format. Tänk på att jag cyklar enbart Nice – Carcassone.

Sedan cyklar vi såhär:

Parisdakar

Spännande eller vad?! Även här en avstickare mot Alicante 4-5 dagar innan Gibraltar. Här lite info om Afrika, som startar från Carcassonne.

Sista pusselbiten ser ut som följer:

dakar-ghanaSjukt spännande del av min cykling. Då rutten har ändrats i informationen så gäller inte en del, men ni kommer märka det. Här är den i allafall: Senegal – Ghana

 

Det första stora utmaningen vill jag kalla det, Waka Waka! Nu vill jag inte skriva mer för jag har semester:P Haha..Hörs om en vecka igen!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

 

 

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 6 kommentarer

Agrigento, Sicilien

Dag 80, 6384 km

mappa

Ciao!

Ännu en vacker och varm dag. Jag kikar in i min fiktiva spegel (nej, har ingen riktig) och frågar mig själv. Spegel, spegel du nånstans är, säg vem som hajpast i landet är?.,.,Svaret blir nog alla italienare i sitt sätt att kommunicera med varandra och sin omgivning. Händer far till höger och vänster, tempot är högt, både ljudmässigt och högt volymmässsigt. Intressant att beskåda, synnerligen intressant.

Min känsla de senaste veckorna har ju varit lite neråt när jag var sjuk, cykeln krånglade samt att hemsidan inte fungerade. Den känslan övergick sedan till semester när jag fick plumsa i vattnet med mina fiskkompisar:) Nu är jag lite mer “back-on-track” i cykelläget igen, taggad mer än någonsin! Sardinien blev superbra dykning och väldigt intressant att dyka i medelhavet. Vädret ställde till det lite och jag kunde tyvärr inte dyka i några grottor, men fick se mycket annat skoj. 5 dyk blev det med en film på 10 minuter som står i kö #2 att ladda upp (efter schweizfilmen). Jag filmar ju i HD och vill visa dem i bästa kvalité. Det svåra kan ju vara att hitta tid/hastighet att ladda upp filmerna men jag tror på cykelödet. Allting ordnar sig så jag ska väl kunna hitta en lösning på det också:)

EDIT: HÄR ÄR DYKFILMEN:

 

Dyket som kommer upp fortast i minnet från Sardinien var vraket KT-12. Superhäftigt med en hel del spännande fiskar/ålar. Jag bodde här utanför dykshopen i mitt lilla hus tillsammans med Fabian och Bruce. Bruce driver dykshopen tillsammans med pappa sin och Fabian gör sin “diveleader” utbildning, en sorts instruktörsutbildning kan man säga. Som ni ser på bilderna så bor Fabian i en husvagn och det var här vi spenderade 2 sköna kvällar med gött att käka & dricka. Det tog emot att lämna stället!

Jag & Bruce

Jag & Bruce

Jag maxade härifrån en 15 mils cykeldag till västkusten (motiverad? JA!) till det förväntade grottdyket som inte blev av. Stämningen i dykshopen var alltför “Business” för mig och de hade väldigt dålig service, men det kuliga här var att träffa Kent & Malin för att tugga lite svenska. Vi tog en lunch tillsammans efter deras dag ute på pölen och delade erfarenheter. Paret från Göteborg hade minsann hört talas om Airbourne och det är ju skoj! Allt man kan dela med sig av och sprida budskap gillar vi skarpt! Jag åt en rätt som bestod av ost och äggplanta. Thats it….Massa ost är bra grejer! Nu så var det bara att låta grejerna torka så fort de kan och rejsa ner mot färjan till Sicilien. Jag märkte här att den bara går på Fredagar och söndagar, vilket innebar 2 maxade cykeldagar. 2 dagar som blev mindre “klättriga” om man jämför med Corsica men man somnade ändå riktigt gött på kvällen sen:) I Cailgari fick jag syn på mitt favoritdjur som liten parvel, flamingos:) Jag var rätt seg med kameran vilket gjorde att endast en krake fastnade på bild, resten fångades i flykt undan den läskiga svenska cyklisten.

10 timmars båt innebär som alltid filmer/tv-serier & godsaker. Man rullar därifrån till gästhamnen i dubbel bemärkelse! Jag ankommer till ett Sicilien som redan vid hamnen visar en klar skillnad från de 2 tidigare öarna, vinden. Både Corsica och Sardinien upplevde jag hade bra mycket mer Afrikavindar (ni vet, när någon slår på hårtorken i den redan 30 gradiga vardagen?), men här så var vinden faktiskt sval. Helt otroligt kändes det! Jag är nu inne på min tredje dag här på Medelhavets största ö och har campat ibland citronträdsodlingar. De ger utmärkt skydd mot solen och man kan luta hojen mot vilket träd man vill:) Lite annorlunda är att jag har haft problem med att hitta havregryn och det kommer nog fortsätta genom Italien, de jobbar inte så helt enkelt. Müssli fungerar dock utmärkt i mina ögon (och mage) så vi ba fortsätter på det. Jag kommer nu att cykla längs med en cykelrutt nämnd La Bella Italia ända vägen upp till Pisa där min älskade flickvän kommer och hälsar på! 29 augusti, 15 dagar kvar….I och med att färjorna till Malta bara går en gång i veckan och är väldigt dyra så skjuter jag upp den dykningen på obestämd tid. Man vet aldrig när det händer men det är så nära samt topprankat i Europa så ett besök dit blir nog av i framtiden. Mattias, jag avundas dig som varit där! De pengarna kommer jag istället lägga på upprustning av utrustning inför Afrikaäventyret senare mot årets slut…

Jag har också bytt en eker på hojen, det var en ny upplevelse som gick gallant! Kändes lite pirrigt men gick vägen bara man tig det lugnt och försiktigt! Det är det som är tricket för att lyckas tror jag. Jag har kanske sagt det förr och riskerar att bli tjatig, men allt ordnar sig! Så är det bara:) Jag tänker trampa mig igenom Sicilien och mot fastlandet nu med vackra vyer av citron & oliver. Mot Napoli kan man besöka mozzarellans hemland (har faktiskt inte provat en riktig pizza än) och jag har fått tips vart jag ska bege mig:)

Semestertider i Sverige och min familj har luftat motorcyklar x2 till Öland samt runt “Polska riveran” som kapten scott så snyggt uttrycker det:) Himla häftigt! Ha det fortsatt bra så hörs vi om en dryg vecka igen!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 6 kommentarer

Orossei, Sardinien

Hej alla barn & ni andra!

Nu var det minsann ett tag sedan senast. Hemsidan har varit på träningsläger för att kunna bekämpa de sluga, gröna, slajmiga baciller som kommer ibland. Nu är vi uppe igen och jag hoppas det förblir så, men ändå känns det som ett test än så länge. Tack för all er hjälp och ert tålamod med detta! Jag vill mer än gärna fortsätta blogga och dela med mig av alla skojsigheter här borta, lite därför som jag gör detta!

Men nog med formaliteter, till Äventyret…Här var ju planen att ta mig an Gotthardspasset för att göra entre till Italien. Med lite mer inblick över kartan så bytte jag rutt (skräll?) och valde att cykla Grimselpass för att sedan ta mig an Nufvenenpass. Hade jag valt min originalplan hade jag behövt cykla över 3 toppar jämförbart med 2 som det blev nu. Enkel mattematik i mina öron:) Jag satte fart och höll mig intill Brienzersjön som tog mig igenom Interlaken och mot Meiringen, där starten av klättringen började. Grimsel hade jag 60 km framför mig och klättringen var tuff men väldigt belönande! Vädret var klart och jag vände mig om flera ggr för att begrunda utsikten och den etapp jag nyss klarat av. Ett par kurvor ifrån toppen fick jag även en öl ifrån ett skönt semestrande grabbgäng:) Det tog mig säkert 2 minuter att pusta innan jag ens kunde tänka på att öppna den iskalla läckerheten! Längsta minutrarna i mitt liv! Sista kurvorna blev extra tunga men det var det värt:)
På toppen av passet (2100 meter) fanns lite snö och temperaturen svajade kring 10 grader. På med hjälmkameran och dundra ner ba! 72 km/h blev maxfarten denna gång och man förundras över hur snabbt det går att komma ner kontra tiden att klättra upp:) Dagen avslutades i Ulrichen intill vattnet för lite tvätt av SvenskCyklist och tagga för nästa dags klättring. En dag som tog mig upp till 2481 meter, lite brantare klättring men bara 1/3 så lång. Snacka om skön känsla att ha klarat av Alperna och nu bara njuta hela biten ner! Jag träffade och delade en kopp choklad med en del mtb-cyklister på toppen. De såg min cykel och utbrast “Vafanculo!” Som inte är ett helt rumsrent ord på italienska…

Hela vägen till Bellinzona (strax före gränsen till Italien, dock pratar alla italienska) så var det nedför och jag trampade knappt. Skön återhämtning för mina arma springare under midjan. En lyckad punktering råkade jag ut för här när jag fick träffa Paulo, Claudio & Luigi.

IMG_0886

Jag fick hänga med på en grillkväll samt kika på fyrverkerier på kvällen:) Paulo ska faktiskt flytta till Tajikistan som jag ska cykla igenom senare. Jag förklarade lite tankar jag haft sista tiden och tillsammans med hans hjälp så har jag nu tagit ett lite av ett drastiskt beslut, men som är klart befogat och känns superbra!

JAG BYTER HÅLL OCH KOMMER ATT CYKLA VÄSTERUT EFTER ITALIEN (FRANKRIKE, SPANIEN, AFRIKA).

Detta beror på att jag vill cykla Karakouram highway som är världens högsta asfaltsväg, denna stängs av och blir obrukbar vid tiden jag kommer komma dit. Så med lite mer övertittande över min rutt kom jag fram till att detta blir…..asbra på ren svenska:) Så Linda kommer till Pisa och stannat till första dagarna i september (min födelsedag) innan jag ändrar och alltså följer vänster hand istället. Skönt med frihet att välja ibland:)

Italien blev det iallafall dagen eter och 2 dagar av transport till Genoa, en del längs en kanal i Göta stuk:) Väl framme i Genoa passade min mage på att tycka synd om sig själv. Hade 2 hemska dagar där alla de här vardagliga sakerna blir tuffa. Allting jag åt/drack kom upp och mådde väldigt illa utan aptit. Totalt energilös..Men man måste ju ta sig till affären samt till någonstans att sova. Jag tog min an ett hotel denna natt då min campingspot jag hittade i stan låg på en kulle, en 3 km klättring helt omöjlig i mitt skick. Sov/sprang på toa hela natten och detta fortsatte på nattfärjan till Corsica, även här bokade jag en privat hytt. Färjan var helt i min stil kan man säga:

moby_lines_moby_wonder

Synd bara att jag var för dålig för att se någonting. Första 2 dagarna i Corsica blev jag liggandes i skuggan men på bättringsvägen. Tredje dagen kunde jag faktiskt cykla och skönt nog kom regnet! Mina krafter var långtifrån tillbaka men att slippa senaste dagarnas hetta var gudomligt underbart! Jag cyklade och nästan skrattade:) Min grundplan var att ta mig an västkusten som är helt klart vackrast men väldigt tuff, upp och ner hela tiden. Så jag valde att bara runda norra delen för att sedan ta mig ner via östsidan av ön. Min kropp inte alls i trim att ta mig an tuffa etapper. Ett i efterhand bra beslut som jag klappade mig själv på axeln för nästkommande dagar. Energin var nu tillbaka men aptiten saknas fortfarande. Jag kunde äta men allt smakade blaha.. Det tog mig ända tills sydspetsen av ön och färjan till Sardinien innan jag uppskattade mat igen, 1 vecka efter insjuknandet. En Crepes med mozzarella och tomat gjorde susen och jag kände att nu är det nära till full återhämtning! Tankarna på att hemsidan inte fungerade hade jag lagt åt sidan medvetet, utan helt fokusera på att bli frisk. Internet var väldigt dåligt ändå häromkring så jag drog en Alfons: en sak i taget…

Sardinien nådde jag sent på kvällen och tältade intill en fotbollsarena:) Full fart mot Porto San Paulo där första dykstoppet ägde rum. Jag träffade Luana på Porto San Paolo Dive center. Jag kände direkt att jag kommer ha bra dagar här, supertrevlig tjej med en härlig atmosfär i shopen. Jag fick pussla ihop mina grejer i lugn och ro för att sedan testa dem så allting finkade klockers, som sig bör. Morgonen därpå tog vi oss till Occhio Di Dio (eye of god) för mitt första medelhavsdyk! Min utrustning kändes lika slimmad som jag mindes den och förhållanden var perfekta! Vi såg en del stora groupers (fisk med stora underläpp), en muräna och en del kräftdjur. Inte alls lika färgglatt som i de tropiska vattnen jag varit van vid sedan tidigare men ack så roligt:) Vi var ett skönt gäng ombord och jag fick mycket tid till att sprida mitt budskap=)

Jag, Laura, Giorgio och Launa

Jag, Laura, Giorgio och Launa

En långsam eftermiddag på det och jag laddade för nästa dag och mera dykning vid Secca Di Papa#1. En av de populärare dykstoppen och klart mer intressant än det första dyket. Mera liv i vattnet och vi spenderade dyket djupare. Jag kommer att sätta ihop en film ifrån alla mina dyk här ifrån Sardinien. En film jag kommer att ladda upp vid tillfälle:) Mot eftermiddagen, när mina grejer torkat någorlunda, satte jag fart 7 mil neråt kusten för nästa dykstopp, vraket KT-12. En cykelfärd som jag startade kvart över fem på eftermiddagen och kom fram vid nio på kvällen. Underbart skönt i de svala kvällstemperaturerna. Jag mådde prima:) Och inte nog med det så hade Luana packat mig en liten “doggybag” innehållande en flaska likör, 2 sorters bröd, kex och choklad. Samt en fräck T-shirt från dykshopen! Härliga dagar från en grym dykshop jag hade en underbar tid hos!

Så här sitter jag nu, frisk och med en hemsida som faktiskt fungerat för tillfället. Jag håller på och laddar upp en 12 minuters film ifrån Schweiz som jag kommer dela mig mig av så fort den är klar. Sen blir det en film från Sardinien där det blir material från Porto San Paolo, vraket imorgon samt lite grottor ifrån västkusten kommande dagar. Grottorna kan vara för mörka men jag tar med kameran i vilket fall och provar, man vet aldrig vad som händer.

EDIT: HÄR ÄR FILMEN:

Mycket kretsar annars kring hur varmt det är här,30-35 grader så något kallt att dricka är minsann lyx:) Även bra träning inför Afrika som jag kommer till under kallperioden, men som ändå kommer vara varmt varmt varmt!

Yes, bra förhoppningar och glada tankar om framtiden! Det blir bättre nu och det känns ju bara bra:) Tack för mig denna dag så hoppas vi att hemsidan tar på sig en väst av kevlar i skydd mot världens ondska:P

Just det, glömde berätta om den här killen, Federico Troletti. Jag stannade till vid en strand på väg till Genoa där jag såg att det var buller och bång. Vid en närmare titt var det målgång på G för en simetapp över 60 km! Federico började sin färd på kvällen och kom i mål vid lunchtid. Jag kom i precis rättan tid. Starkt jobbat! Kika bland bilderna så får ni se:)

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 4 kommentarer

Interlaken, Schweiz

Dag 53, 4704 km

karta2

Heijhoppsan,,,

.,.kan man säga när saker inte riktigt går som planerat:) Det är precis så Schweiz har varit för mig, fast ändå inte. Jag i mitt huvud brukar göra mitt bästa för att vända saker till min fördel och alltid försöka se det positiva/blicka framåt. Ni som har kikat på min hemsida( som för tillfället inte fungerar som den ska, mer till det senare) har sett att jag var fast i Biel en stund. Det berodde på detta:

IMG_0828_800x600

Eller rättare sagt x3..Den hade spruckit på 3 ställen>:)Det är alltså min bakfälg som inte riktigt är vad man kalla “som sig bör vara” så jag bytte ut henne mot denna istället:

IMG_0829_800x583

Detta är en riktig “top of the line” som ska klara vikten av min rumpa och allt annat där bak. Hur man än vrider och vänder på det så kommer största belastningen bak på cykeln. Den fälg jag hade var ok men denna är ett par nivåer starkare, tror det beror på att den är svart:) Slängde in en ny kedja ock en övergripande service också. I väntan på fälgen så tog jag kontakt med 2 st “cyklistvärdar” som jag kunde vila ut hos under denna tid i Biel. Först ut var Brigitte och Hans. Det som slog mig först var att deras lägenhet var mycket lik min mor och fars:) Hissen var faktiskt precis likadan. Snacka om att vara hemma:) Hans och Brigitte var mycket trevliga och vi hittade på saker tillsammans från dag 1. Tänk dig en cykel som man kan vika ihop och som då får plats i en resväska? Det är precis vad en affär här pysslar med:) Faltbar heter stället och kompaktideén är intressant, men man får betala dyrt för det då de är handgjorda och finns i få märken. Men punga ut ca 14.000 kr och du har dig en liten resekamrat i en härlig färg.

Vi tog oss runt hörnet till en annan cykelfilur, nämligen Patrick (tror jag han hette) som gör sina egna cykelramar. Han jobbar med stål och har finurliga ideer bakom det stora håret, eller vad sägs om denna där kablarna går i separata rör på insidan?
IMG_0736_440x600På frågan om det är praktiskt kan jag inte riktigt svara på men tufft är det:)
Så 2 aktiviteteter som har att göra med cykel, varför bryta trenden? Det är ju lite det som jag håller på med. Mot CYKELMUSEET! (när du läser detta ska du tänka som lille john i Robin Hood: MOT SHERWOODSKOGEN). Det lokala museet här i Biel är faktiskt en privat samling! Helt otroliga rariteter som mina ögon fastnade gång på gång vid. 2 våningar och ett drygt århundrade av detta färdmedel…Superintressant och väl värt besöket. Så tre besök var ju lite vad man kan kalla storstads-stress för mig, ruskigt….så sjön lockade och vann. Badstället här kryllar av grillar och semestrande lokala förmågor och blev en återkommande favorit under mina “ofrivilliga” vilodagar:)
Till kvällen var det en kulturell liten festival i Biel med musikanter och grejer,,.,.,och lokal öl:) SCORE!! Den slapp inte undan nu heller…
Hans och Brigitte var även så inspirerade att de donerade en stor slant till mitt projekt och jag blev såå glad! Inte nog med att deras gästvänlighet var toppen, jag får äran att skicka dem ett vykort med. Stort tack från mig!

Efter Hans och Brigitte träffade jag Beerit som bor i sitt egna lilla akvariumparadis i gamla Biel. Beerit är veterinär och har jobbat eller rest över hela världen ungefär. Då hon inte reser lika mycket längre så bestämde hon sig för att ta hem världen till henne, där av dessa akvarium fyllda med fiskar, geckoödlor och en sköldpadda. Att sova med ljudet av geckos omkring sig var som i en djungel, magiskt:) Vi grillade lite granna och tog oss en tur på berget för att “rasta” hunden lite, en lånad dalmatin som hette Kairo. Det blev 3 dagar här med mycket erfarenhetsutbyten; vi delat passionen för dykning så det passade ju bra! Onsdagen kom väldigt snabbt och det var då som min fälg var magiskt påskruvad av serviceverkstan. Jag frågade supersnällt om jag fick vara med och kika när killen arbetade, men det gick sig tyvärr inte:( Trist, men fin blev den iallafall!

Jag har stött på en del berg än så länge och svettats på bra, 14 graders lutning i 5 km samt 7 km av 7 graders lutning. Helt underbart att äntligen få komma upp och njut av utsikten, men ack så mycket man får slita för att komma dit:) Kommande dagar ska jag ta mig an St. Gotthardspass för min entre i Italien och korsandet av alperna är därmed avklarat. Jag har lite filmer som jag ska försöka klippa ihop och ladda upp vid tillfälle. Detta har jag tänkt göra lite oftare så jag kan dela med mig av det jag ser bakom styret.

Just idag upptäckte jag att min Kindle är trasig så den måste ju bytas ut:) Har massor att läsa och för stunden har jag kommit in på Harry Potter. inne på andra boken och ska väl se filmerna i någon ordning också. Utöver det kärvar min laddsladd lite till datorn och mystiska punkteringar på framdäcket. Men allt detta skyller jag på den schweiziska luften. Ska ju snart härifrån och då ordnar sig allt:) Jag fick ju faktiskt en finfin donation från Hans och Brigitte och det gör mig gladare än alla dessa småsmåsmåsmå förolyckor:) Ser det positiva, kommer alltid göra det=)

Så hemsidan, länkarna tar en till väldigt skumma ställen och jag har varit i chatkontakt flera ggr med support och provat olika saker. Det fungerar stundtals men sen återkommer problemet. Jag tänker såklart inte ge mig och det kommer fungera som det ska snart igen, bara att kämpa på!

Har nog inte så mycket mer att säga tror jag, mycket bilder denna gång och fler ifrån bergen kommer i nästa inlägg. Higfive!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | Lämna en kommentar

Remiremont, Frankrike N48^00*59″E6^36*49″

Dag 44, 4384 km

Hallo, und danke scönn:)
Idag är det…..tänker efter……luktar bränd kork……tisdag…..Så var det ja:) Känslan att glömma vilken dag det är ligger högt upp på listan över saker man suktar efter i den där stressiga vardagen där hemma. En tid när schemat inte är så himla spikat utan man tar det lite som det kommer, en takt som ändå har struktur och bär iväg,.,.,upp upp & iväg:) Precis där vi avslutade förra veckans inlägg så var det just det som hände, jag steg som en ballong! Om nu ballonger svävar horisontellt…från High wycombe i England slog jag nytt distansrekord på nästan 107 miles (171 km) under en och samma dag. Detta trots att jag stannade till hos Mikes diveshop i London för att fixa till mina dykgrejer, samt att jag korsade södra delen av just denna storstad. Storstäder kan ju vara rätt långsamma ibland. Bra dag helt enkelt som tog mig nästan hela vägen till färjan i Dover mot fastlandet igen.
Dykshopsbesöket blev en succe, fastän en liten negativ upptäckt. Jag pratade med Steve och Christian som var mäkta imponerade över mitt äventyr och min packning. De tyckte att jag gjort helt rätt val av utrustning.. Då min väst kräver en specialslang, plockade Steve fram den åt mig & pysslade ihop den. Jag fick även batteriet till min dykdator bytt & 2 repskydd till denna. Det var ny vi upptäckte att min regulator inte fungerade som den skulle. Så Steve hjälpte mig att skicka den på service som jag kommer att få lagom till Italien. För allt detta ville Steve inte ha betalt alls! Då erbjöd jag mig att köpa en “leksak” som tack för hjälpen, nämligen en trådlös sändare så jag kan se i min dykdator på handleden hur mycket luft jag har kvar i tanken:) Den fixade han såklart fram till ett löjligt lågt pris. Jag kan bara säga ett stort tack till Steve & Mikes diveshop i London:) Mitt dykliv kommer bli så mkt roligare nu!


Till Dover kom jag och växlade lite överblivna engelska pund till euro. Blev såklart en del mynt som inte går att växla, och det betyder kakor till båtfärden:) Jag korsade en gigantisk kulle för att få tag på dem billigaste, kände att det var lite typiskt mig. Mycket jobb för att spara nån pund….Men nöjd blev jag iallafall! Väl på terminalen får man som cyklist förtur och glider förbi alla andra i kön (precis som i trafiken vid rödljus:). Jag träffade lite kompisar med tunga cyklar även dem, varav 2 st som jag mötte en gång till i Belgien! Hur coolt är inte det?! Så…Dunkirk i Frankrike innebar “vanlig”trafik igen och jag satte fart mot Brüssel. Lugnt och fint går det med väldigt lite trafik och väldigt platt till en början, jag märker knappt när Belgien skylten dyker upp.,.,.Mindre än min svullna rumpa skulle jag vilja beskriva skyltstorleken som. Behagligt och snabbt går det fastän jag råkar ut för äventyrets andra punktering. Väl i Brüssel möter jag upp Roberto med hans familj. En cykelvärdfamilj som jag hittade på internet. Då jag ska dyka djupt morgonen därpå är det bra att vara utvilad och inte uttorkad. Så här fick jag träffa en trevlig familj med Alberto, Violelette och lilla Alicia samt en liten bebis. Deras cykelerfarenhet stäcker sig till en Frankrikeresa under 5 veckor sedan tidigare. Vi hade väldigt trevligt och jag lämnade morgonen därpå utsövd och belåten.

NU!!! Nemo33, världens djupaste inomhuspool. 34 meter kan man ta sig ner till i ett “hål”. Tanken är utformad som en konstutställningt ill den intilliggande, lite exklusiva restaurangen. Dykarna bildar här ett akvarium som restauranggästerna kan vila ögonen på. Dyket i sig var skoj och annorlunda, även om det bara spädde på min längtan till havet igen! Här nedan en film ifrån denna dag: (Cyklarna som syns används i Aquabike dvs spinning i vattnet)

Med dyngblöta grejer tar man sig inte långt så jag hade bestämt träff med ytterligare en värdfamilj i Brüssel (lite lyx får man unna sig när man måste:P), Peter och Maya. Peter pysslar med kortfilmer på sin fritid och Maya dansar. Rakt över gatan från deras lägenhet fanns en studio där mina dykgrejer (och tält) fick torka. Perfekt! Jag, Peter & Maya tog oss varsin drink och lyssnade på musik. Peter har spenderat en tid i Sverige och kan därför svenska:) Det var kul för mig, han delar även min passion för varm choklad. Vi båda håller med om att svensk Oboy är bäst! Men den franska varianten med mjölk var ju såklart lyx för mig! Stort tack till båda dessa familjer som gjorde min dykupplevelse möjlig! Minns er med glädje:)

Från Brussel tog jag mig söderut,,.,.men vänta,.,.,.öhhh,.,.,ETT IKEA! Jaaa,,svenskt snask! På’t bara och det gör inget att man fick vänta en timme på att de skulle öppna. Delicatobollar, kakor och en chokladkaka..Jajamen, där satt ‘an! Jag försökte vara lite ekonomisk och inte köpa en karta för biten Dunkirk-Brussel-Luxemburg vilket gick alldeles ypperligt hittils, när jag kan ladda telefonen överallt med min Brunton solcellsladdare. Men nu så förvanldades min tänkta väg till en motorväg och att hitta en någorlunda väg runt denna med gps blev bök och stök. Varmt var det också. Stackars mig:) Haha, nej inte alls. Jag lotsade mig ändå och övernattade så småningom ca 2 mil utanför Luxemburg. Ett bra avstånd om man ska besöka staden. Man rullar in finfint på morgonen, spenderar dagen där och rullar därefter därifrån och tältat precis utanför. Luxemburg för mig blev ett spontant infall på denna rutt, staden/landet känns skumt och mystiskt. Jag hade egentligen inga som helst förväntningar så ba körde. Det visade sig bli väldigt lyckat. Att ta sig in till centrum var superlätt, inte alls långt från de yttre delarna till kärnan. Väl här gick jag en tur som kallas Wenzel som visar det “gamla hederliga” staden och dess syfte. Jag gick lös med kameran likt en asiat och kunde då och då höra svenska röster omkring mig, fler än jag trott. Det var inte alls mycket folk fastän det var söndag så det var skönt att gå omkring lite i sin egna takt. Jag hittade ett favvoställe med en fin utsikt och tog mig en “tuppis”..så skönt!

En annan cykelbroder är faktiskt ute och donar han med. En inspiration för mig och Patrik i USA var Johan och Philip. De korsade kontinenten där borta sommaren innan oss och i detta nu är Johan på jakt nedför västkusten. Jag misstänker att hans rutt påminner om vår men man vet aldrig med den där kisen:) Följ hans blogg här http://cykelusa.blogspot.se/
En mycket trevlig kille som jag önskar ett stort lycka till!

Jaha, Alperna hägrar och jag planerar att vara på Sardinien om sådär 9-10 dagar. Vilke veckodag/datum det blir har jag ingen aning om:) Det får ni lista ut själva:) Ett datum jag har koll på är Torsdag den 29e augusti! Då kommer Linda på besök<3 Vi möts i Pisa och jag är så laddad!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 6 kommentarer

High Wycombe,N51*37`43″W0*44`58″

Dag 35, 2149 Miles

Nemen hejsan,
Skriver till er just denna dag ganska godluktande. Jag hittade nämligen ett gömställe nyligen bakom en liten friggebod intill en liten bäck, där jag har varit duktig och tvättat både kläder & mig själv:) Senaste tiden har varit lite semester känns det som. Jag har haft sammanlagt 5 hela vilodagar här i England och det var väl lite att ta i kanske. Men det har varit superskoj att träffa vänner igen:) Sådant känns värt att lägga lite extra tid på. Ifrån senast så tog jag mig fram till Jim i Emerells Port med lite kalla fingrar. Vädret blev allt tråkigare med moln och regn som följd. Så när Jim kom studsande skrikandes “SVEN IS HERE!” blev jag alldeles varm igen. Jim jobbar på akvariet Blue Planet i hemorten dit jag fick följa med på “jobbet”. Jim gjorde en liten uppvisning bland hajarna för barnen, matade rockor sedan blev det skrubbning av tanken så den skiner som den ska. Det är ju faktiskt en vigsel som sker snart så då krävs det lite extra. Men tur för mig så är ju Jims uppgift att mata hajarna också så då fick jag ett finger med i spelet. Citronhajarna fick sig lite fisk ifrån mig och det var skojs. Akvariet hade inte så mycket koraller, vilket var lite tråkigt för mig då det var min grej i Mexiko, men jättebläckfisk (en bebis), uttrar, pirayor och en hel del annat som var riktigt intressant. Dagens fakta blev att Sandtigerhajar har prickar när de är små som sedan försvinner.

Det, tillsammans med att vara nära andra fiskkompisar, blev en bra dag som vi avrundade med lite tv-spel och grabbsnack, som bland annat slutade med att jag fick upp ögonen för Mikronesien som bara är en “billig flygdag” bort från Manila, Fillipinerna….Den som väntar får se… Tack Jim för 2 goa dagar:)

Så påt igen för att cykla nästan rakt söderut mot Exeter. Landskapet har nu faktiskt blivit lite mer kulligt så upp och ner bär det. Flås blandas med kalla vindar så att klä sig blev lite klurigt. Jag ser en del slott bland annat Tinterin Abbey som blev favoriten.

Här mitt i en nedförsbacka stöter jag på Jackie och Simon, 2 st hårda cyklister som cyklar tandem. Vi byter ett par ord och en fika leder till en middag som leder till att jag får sova över:) Passande nog kom också 4 st gäster (cyklister även dem) till sällskapet. Vi hade en jättekul kväll med massa mat (Jaaaa!) och hemmabryggd öl. Låt mig se vad jag kan minnas; Hummus, vegetarisk hamburgare, macka, chips med hummus igen, sushi, paj med grönsaker, hemmabakt bröd, fruktsallad samt ost & kex. Dääää ni!!
Simon ska bege sig på en kul utmaning snart, nämligen att cykla 60 mil på 36 timmar. Dä ni alla pensionärer, hur många av er klarar av det?:) Kul att notera var att vi var 5 vegetarianer i sällskapet och att mycket av maten var lokalodlad då intresset för sådant fanns:) Stort tack för gästvänligheten, mat och allt annat Jackie, Simon, Val, Alan, Rick & Jan!

Så jag “rullade” därifrån och tog mig till Exeter utan några större konstigheter vad jag minns. En stor kram blev det till Jen, som blev min första vän att hälsa på. Lite spontanbesök i sista stund som vi gillade! Jen känner jag då vi var volontärer samtidigt i Mexiko. Exeter är en studentstad med en vacker å som ringlar sig igenom och just vid denna satt vi, tillsammans med en vän till Jen, Peter, och bara mådde bra. Peter var snäll och lät mig sova hos honom då Jen var i lite småkrig med sin “landlady”, en sen fest är inte så populär ibland:)
Lite tjejsnack skulle jag vilja kalla prägeln på kvällen hahahha. Jen fyllde även år denna dag (passande!) så återigen ett stort grattis till dig! Med Jen cyklade jag i princip över gatan till en annan Mexikobekant, Tom. Tjejsnack var definitivt inte temat här utan vi plöjde på med kanoten och puben:) Härlig dag ute på vattnet med gött sällskap, bra musik & god mat/ale; precis vad mina ben behövde. Sen var Tom så snäll båda dagarna att han lät mig få fria händer i köket, kul att få laga lite riktig mat! Vegetariska pastarosor samt en ostsås blev det dem 2 dagarna och vad jag vet klagade Tom inte, inte ens när jag också gjorde en cheesecake:)
Tom studerar men nu under sommaren har han satt ihop ett beteendeprojekt hos flamingos på det lokala zoo som finns en bit härifrån (Paignton). Toms studie undersöker hur de påverkas av olika faktorer utifrån och görs genom 3 stycken dagliga observationer som är ca 1 timme styck. Så akvariebesök med Jim och Zoo besök med Tom, djuren ba kör överallt! Jag lekte mycket med kameran så därav det stora antalet djurbilder, det får ni ta denna vecka:)

Sedan blev det två dagars rull i fortsatt kulligt (och varmt!) landskap hela vägen til Oxford där jag mötte Sarah, ytterligare en Mexikobekant. Jag hoppas ni ser röda tråden:) Vi kikade runt på alla läckra Colleges här som bildar Oxford university. Trevlig dag som också innehöll glass, smaskens!

Donationerna ramlar in och det är så himla kul att ni är delaktiga! Ännu fler vykort har skickats iväg och jag är fortsatt stolt över ert engagemang! Om något inte fungerar på hemsidan, eller ni vill tycka/tänka till om något så släng iväg ett mail ackescott@gmail.com så löser vi det. Jag har nyligen hört att svenska donationsknappen har fått sig någon fläng av nåt grönt och slajmigt (typ). Ett liknande problem fanns med den engelska versionen men ska kika på det:) I börja augusti månad kommer min hemsida att börja kosta en liten slant, och då menar jag väldigt liten:) Man kommer fortfarande att kunna ta del av första sidan med dess länkar och kartan vart jag befinner mig någonstans. Men för att läsa inlägg/se bilder så kommer en liten meddelanderuta dyka upp där man får registrera sig. Kostnaden kommer bli $4 per månad, vilket innebär ca 1 krona om dagen. Det är ju faktiskt inte så mycket, tillsammans ska vi försöka nå målet på 50.000:-. Än så länge är vi uppe i 13.000:-.

Det var min rapport för mig denna vecka, ska iväg snart för att hitta mig en tältplats. Men duscha? Neeeej, sådant lyx får man inte göra alltför ofta:)

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | Lämna en kommentar

Ibstock, England (52,681953N 1,400902W)

Dag 24, 1575 Miles

Först ut, GODA nyheter. EU har tagit sig i kragen lite vad gäller hajfensindustrin. Det har sedan 10 år tillbaka funnits ett förbud mot denna brutala slakt, där hajens fenor skärs av, kroppen dumpas och går en plågsam drunkning till mötes. Nya EU lagen innebär kort och gott att alla fartyg i EU-vatten gäller under förbudet mot detta, även EU-registrerade fartyg över hela världen! Nu är ju inte Europa stora boven i dramat men vi ska ändå ta till vara på detta i ett steg i rätt riktning. Lagen förväntas träda i kraft senare i år.

Men nu till det hära trampandet som jag faktiskt pysslar med. Tyskland fick sig en halvleksvändning efter att jag avlsutade Pilgrimsrutten ner till Hamburg. Jag kom in i denna STORA stad med ett litet leende då det var längesedan jag såg,.,.,sexshopar, stripklubbar, uteliggare..Nej, nej, det var inte bara dåligt..Tunneln som tog mig under Elbe var ganska skoj. Här fick man gå med cykeln då det var enkelriktat och alla var tokstressade, jag försökte ta en bild men blev knuffad av stressat folk bakom mig. Jaja, man är ingen storstadsmänniska direkt men kanske bättre lycka nästa gång! Med detta så började jag känna mig som i en liten bur med allt denna inrutade cyklande så härifrån tog jag mina egna vägar och donade mig sydväst mot Julia. Det gick gallant med tanke på de fina och breda cykelvägarna som finns. Skyltat och klart liksom!

I dessa dagar fick jag en försmak på den stora utmaningen med detta äventyr, att klara av ensamheten. Många pratade dålig engelska så dialogerna blev korta och betydelselösa, samtidigt som jag med det lade extra energi på cyklingen. När dessa hjärnspöken kom så tittade jag lite extra på silverringen jag bär runt halsen som jag fick från min familj, (kärlek,mod,styrka) finns ingraverat och det påminns jag om! Många i min närhet har nog lagt märke till mina armband och här återfinns många fina minnen från människor/platser. 3 st kommer från Linda där jag påminns om vår fina tid. Lägg därtill musik, närheten till skrivandet & jag känner att jag klarar av att hålla moralen uppe avsevärt bra! Det stärker mig att veta om/känna detta att jag kan lösa situationer.

Kroppen, drivet, fokus & utrustningen har i sin egna del bara blivit stärkta i sin säkra grund. Jag rullar på! In mot Holland så blev det sämre väder vilket gjorde livet svårfotograferat. I försig, mulet väder är det bästa man kan cykla i både temperaturmässigt & fuktigheten, men vind och regn kan man ju klara sig utan:) Till Amsterdam kom jag och skulle ge Julia en BAUTAkram.,.,.,.,men hon var inte hemma:S..Men litet väntande sen så var hon där och en plan vi pratade om i sommaren 2011 hände nu:) Coolt! Som sig bör fick jag dricka lokal öl på Roest (som kom från bryggerietBrouwerij ‘t IJ). Roest var en  liten industriklubb kan man säga. Samt sitta på taket med Julia och hennes 3 väninnor. Representerade var Sverige, Finland & Litauen. Gentare, Elin & Sanna; kul att träffas=)

Nattkäk bestående av typ världens godaste strips var förrätten till en skön sovmorgon (inomhus!) och brakfrukost dagen efter. Sen så var vi så nationella att vi firade svensk midsommar med svenska klubben här i Holland. Petra, en av huvudinitativtagarna, hjälper till att ordna träffar vid de svenska högtiderna. Midsommarstång, jordgubbstårta och lotteri blev ett bra kalas, speciellt när man vinner:) En Ikeakokbok blev det hem till Julias studentrum! Där skildes vi sen åt och jag for vidare söderut mot min färja till England. Julia, tack för 2 goa dagar, kram på re:)
Denna kväll kom det riktiga vindtestet och såklart när man har lite tidspress. Motvind var bara förnamnet och min rutt gick längs antingen kusten eller en flod.,.,.,bra planerat. Så borra ner huvudet och ba kör,Acke! Min båt gick under förmiddagen dagen efter så jag ville såklart hinna med så många mil som möjligt. 3.5 blev det den eftermiddagen och sedan komfortabla 5 till färjan dagen efter, som bara bitvis bjöd på samma vinstyrkor.

Så sitta på en båt i 7 timmar, hmm, ladda med kakor och film! Efter Alcatraz som jag nu sett färdigt började jag spana på Arrow,,.,första 7 avsnitten i rad:) Helt ok serie om en nutida Robin Hood i stadsmiljö typ med Robinson Crusoe influenser. Killen kan göra “chins” i allafall, kolla serien så vet ni vad jag menar:) När avsnitten var färdiga så var det kväller när vi ankom till Harwich, England. Jag och ett skönt scootergäng kastade oss ut i vänstertrafiken. Med tanke på att de hade fullt av brittiska flaggor klistrade på sina scooters, så var de lite vanare än mig. Ta mig tusan, jag glömde till och med vilken fot man kopplar in sig först med. Hela världen blev ut och in, bak om fram, upp och ner.,.,.,hela köret:) Så snabb tältplats på det, lite varm oboy och fokus inför morondagen. Ba kör…

Mina dagar här i England ska ta mig upp till Ellesmer Port (söder om Liverpool) samt efter det ner till Exeter i södra delarna. Först får jag säga hejhej till Jim, min pirat/heavymetal kompis, sedan till Tom i söder. Tom, jag Susie & Enrique bildade starka fyrpeln som roadtrippade mexicos västkust efter min första tid i Mexiko som volontär. Jag har inte haft så mkt regn som befarat, någon enstaka skur som mest och det känns ju bra. Mulet fortfarande så minns knappt när jag såg solen sist:) Bra cykelvis är det ju, 2 cykeldagar har resulterat i 174 miles, inte dåligt då jag kommer nå Jim på Torsdag. Vägarna är.,.,.,vänster,.,.,små, trånga och ofta dolda av höga buskage som var lite småläbbigt i början. Men bra att gömma sig bakom när man ska tälta:) Enligt min karta så finns det 5 färger/sorters vägar. Acke ska välja gula, vita eller röda. De blåa och gröna får de stooora bilarna behålla för sig själva. Så enkelt kan det vara här ute,.kör ba!

Ny tv-serie men daltar fortfarande med Hunger Games, har läst 60% Bra bok! Så de återstående 2 kommer ge mig tid att spendera.

Det var nog det jag har att dela med mig av denna vecka kära vänner, tills nästa gång har jag nog precis hunnit med att dyka världens djupaste inomhus pool, Nemo 33 i Brüssel (ej Amsterdam som jag tänkte för en stund). Med det blir det en svängom till Luxemburg också, bara för att ha varit där:)

Tack för att ni stöder mitt projekt! Mkt pengar har kommit in och jag har redan skickat iväg första vykortet! Strålande!

Såååå……che ciao!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3



Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 8 kommentarer

Tyskland!!!!

9e Juni, Neumünster, Tyskland

Söndag idag vilket innebär hela 2 veckor sedan den där dagen på tågstation Eskilstuna. 14 dagar som tagit mig till Tyskland och denna lite större stad. Cykelbrännan är
i läge “ON” och livet har allt skaffat sig sina rutiner. Jag tycker det är megahäftigt att vara ute på cykeläventyr! Mycket folk som kommer fram och undrar vad man är
för tok egentligen. Jag försöker förklara men de bara skakar på huvudet..dumma svensk tänker dem säkert:)

Så en dag här ute ser numera ut så här…Alarmet ringer 07.37 och jag kliver nån snooze senare. Då blir det gröt med honung & torrmjölk till frulle. Torrmjölken gör
jag lite extra som räcker under förmiddagen, en Acke utan mjölk är som en stövel utan fot…Sen efter ombyte, nedpackning av tält och skrapning av nötter
(tandborstning) så rullar vi vid 08.30. Ett par brejks med jordnötter blir det innan lunch som har blivit kl.13.00. Här gör jag ris med bönor som äts i ett stort
tortillabröd. Mixen blir lite mer än ett bröd så resten äter jag på sidan. Hälften räcker till middagen senare som jag spar i en burk. 45 min senare rullar vi igen och
fyller ev. på med druvsocker oi vattnet om fötterna blir alltför tunga….o massa nötter….Vid 18.45 börjar jag kika på tältplats och brukar hitta en inom 10 min. Då
blir det middag, uppsättning av tält samt läsa bok eller kolla på film. Just nu kör tv-serien Alcatraz samt läser The Hunger Games. Egentligen inte så mycket skillnad
mot livet I USA men en del blir det…

Till exempel sover jag ensam nu vilket innebär lite kallare. Man märker direkt att kroppsvärmen inne i tältet från person nummer 2 inte finns där. Under dagen så
cyklar jag alltid i min egen takt vilket innebär att risken för att bli helt slutkörd minskar dramatiskt. Att vara trött och försöka hänga på någon tar på krafterna så
det känns lite annorlunda. Tråkigt är ju att inte ha någon att chitchatta med samt att någon tar lite kort i andra vinklar. Men jag försöker väl dona med detta på
bästa sätt ändå:) Jag känner mig inte alls ensam här ute och vet ju att jag har många följare här på hemsidan:) Riktigt kul att se!

Så cykling var det, efter Traryd så dunkade jag över till Danmark med Helsingborg-Helsingör färjan. Jag kände att jag ville ha mer cykling i Danmark samt att jag då
slapp 2 storstäder att ta mig igenom. Något som kan vara bökigt ibland. Jag fick härliga vibbar direkt efter landkomsten och möttes av tång/havslukt, gissa om jag
kände mig hemma! Efter kusten tog jag mig neråt och slickade Köpenhamn innan jag satte kurs västerut mot Stora bron. Tanken var här ett tag att ta de södra öarna för
att på det viset ta sig västerut. Men jag kände att jag missade massa cykling i Danmark då och det vore ju tråkigt. Så tvärs över till Kölding och sedan söderrut för
att ta sig in Tyskland via Flensburg. Danmark har ett cykelsystem med skyltar som man tillsammans med en cykelkarta tar sig fram. Skyltningen var dock ofta bristfällig
eller gömde sig i buskar & grejer. Men blev det tok så tog jag min mobila gps till hands (CoPilot), där jag har kartor över hela världen sparade på mitt minneskort.
Genom denna hittar jag även Mcdonalds för att kunna surfa, smart va?:) Även bra att ha om man ska hitta en speciell adress någonstans. Danmark var inte så blåsigt som
jag trodde men platt och ovarierande. Det var grönt, gult och massa landsbyggd som såg likadan ut. Charmigt i början men jag var rätt taggad på Tyskland efter ett tag.

I Tyskland följer jag Pilgrimsrutten/Ochsenweg som i stort sett är likadana. Skyltningen här är avsevärt mycket bättre i städerna så hitta är ingen större utmaning.
Denna rutt tar mig till Hamburg dit jag når imorgon och därifrån rundar viken för att ta mig mot Amsterdam och Julia:) Idag fixade jag också första vurpan i ett parti
med tjock sand, nästan som en strand. Tvärstopp tog det och Acke välte, jag tog kort på spektaklet:) Senare under dagen så cyklade jag på en stig. Vips gick
stänkskyddet fram i tusen bitar, jag fick en råpunka som är den största reva jag någonsin sett samt bromsskivan fram blev osynkad. Hahahaha=) Ingen aning om vad som
hände och blev mäkta förvånad när stänkskärmen plötsligt flyger upp i delar framför mina ögon; “Vad görru där?!” tänkte jag….

Dagens rapport det ifrån ett soligt och fint Tyskland. Rutten är långt ifrån den närmaste man kan välja men cykklingen är kvalitativ och mycket mer varierande än
Danmark. Skojsigt värre!

Hoppas alla där hemma har fått sina tröjor! Om inte så kommer jag iallafall köra ett race till med tishor så maila gärna om ni vill ha en:) Storlek och adress vart den
ska skickas blir alldeles prima:) 150 kr blir priset men som vanligt får man gärna ösa på mer…Allt går till välgörenhet:)

Familjen, Linda, vännerna, arbetskompisarna och alla andra…Hoppas sommaren börjat bra och att ni hade en fin nationaldag! Vi ba kör:)

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

 

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3



Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 8 kommentarer

Maj maj måne jag kan cykla till Skåne!

3e Juni, Traryd.

En vecka på rullande hjul och ca 70 mil avverkade av de 8000…deprimerande? Nej, inte alls…Det är ju nu som det skojsiga snart ska börja! Idag var det båtens dag, iallafall om man är en segelbåt. Jag hade medvind som heter duga och seglade fram 16 mil från Jönköping till Traryd=) Tänk om alla dagar vore så? Vilken tråkig sport och blogg detta skulle vara. Nej, tacka skäggkufen där uppe för det:) Sedan Uppsala så har det varit mycket besök hos lite olika bekantskaper så tror kanppt att jag spenderat två nätter i rad i mitt gröna portabla hus. Mycket trevligt och kul har det varit, jag tackar er alla för en god lycka till spark med ett superbt sällskap! Min syster Tove med hennes Per och lilla Elliot, dukade fram middagsbordet med tillhörande tårta så jag, Malin och Sebastian (vänner till Tove & Per) högg in som spettet i hackan.,.,.typ. David & Nadia är två “kamrater” sedan min tid i Mexico och vi hade det mumsigt med pizzabullar. Höjdpunkten var nog ändå när Nadia (som är väldigt duktig i gymnastik) kör “sälen” över en bock under gymnastikträningen. Det gav hopp till oss andra på något sätt…

Sen blev det Robert på tur med sina fina, guldiga pilotvingar som beklädde hans mansbröst….stridspilot minsann…Mitt i Karlbergsområdet dök där helt slumpat även en gammal målvaktskamrat till mig upp ifrån min ishockeytid, nämligen Anders Paulsson. Han fick en bamsekram, fastän han är helikopterpilot…..Världen är bra liten…Granne med Karlberg så studsade jag in hos Filippa som var.,.,.,jaa.,.,lika ironisk som vanligt:) Inga överraskningar där:) Mycket kul hela dagen!

Sen så blev fason på rullet och jag tog mig en bit….,.,ända tills Mamma & Pappa kom och “störde”..haha nej det var jättekul. Deras Goldwing var ute på turne och vad passade då bättre med att hälsa på (och övergöda) sonen. Sonen uppskattar beteendet.,.,.,Så ytterligare några tårar blev det när vi sa hejdå igen. Nu fick jag mig allt se vacker svensk landsbyggd och skog. Lite foton på lite fåglar och medhjälp av artbestämmande (tack Mimmi på Torpön!) så blev det kul det med. Sen kom regnet och åskan…Som det öste ner. Jag fick pröva mitt “regnläge” och ja, det tog mig fram det med, även om jag föredrar lite klarare väder. Backe upp och backe ner tog mig till Jönköping där Titti och Martin väntade. Se kortet nedan (aaaaawwwhhhhh).

<3

Titti, Martin och Sofia är i full färd med att klara av en svensk klassiker (Sofia kör brudvarianten). Vasaloppet är avklarat och om 2 helger står vätternrundan på tur. Vad passar då bättre än att möta Titti & Sofia på varsin hoj? Vi rullade in till en alldeles nybyggd hyreslägenhet där jag, efter grillat ala carte, fick återigen sova i en soffa som på gamla goda tiden hos Patrik. För er som inte vet så bodde jag på Patriks soffa i typ ett halvår:) Uppvaknande skedde som sig bör och de 16 milen idag gör att vi är tillbaka i nutid. Med lite tur så når jag Malmö imorgon kväll, där jag tar tåget över till Danmark. Projektet med att få tillstånd att cykla över bron blev lite tokigt kan man säga:)

Sen så vill jag avsluta med kanske den viktigaste punkten med detta inlägg. Jag vill klargöra att jag och Linda inte längre är ett par. Tillsammans har vi kommit fram till sedan tidigare att 3 år är för lång tid för att försöka hålla ihop någonting. Våra karaktärer är som gjorda för varann men tajmingen blev fel. Vi tycker att våra bästa chanser är att gå skilda vägar och skiljas som två människor som fortfarande kan prata med varandra. Det tycker vi båda är den enda och bästa lösningen. Vi är goda vänner ändå:) Du har visat mig en ny värld, en värld att blicka fram emot <3

Vår sista bild <3

Så mot onsdagskvällen så lämnar jag Sverige för en stund. Hörde rykten om en afterwork med postengänget så ska väl ringa upp er då och choa lite:) Till er och alla andra är det jättekul att ni följer med än så länge, hoppas ni hänger kvar. Allt mer spännande blir det!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

 

 

 

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3



Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 9 kommentarer

På 2 alldeles egna hjul…

Hos Patrik & Frida, Uppsala, 27e maj

Lite soffmys med 2 legender är aldrig fel, släng in lite favvoöl, nostalgisk musik och grillat så kan man göra en cyklist väldigt nöjd! Mitt äventyr har startat och det med känning kan man säga. Motvind första dagen och de 11 milen till mormor i Järlåsa flög väl inte direkt men fram kom jag:) Otroligt häftigt i cykelperspektiv, men starten blev känslosam och man studsade fram och tillbaka i känsloluftborgen. STORT TACK TILL ALLA SOM VINKADE AV MIG I ESKILSTUNA! I samma veva som det var ledsamt att lämna nära och kära så kände jag mig lite speciell….Lilla Acke på cykelsadeln liksom..Blev en härlig inramning..

Kärlek, tomhet, mod, framåtanda, glädje, spänning…..You name it! Allting fanns där!

Linda, de 8 månaderna vi hann med tillsammans var helt underbara och jag saknar dig massor. Att krama och pussa dig hejdå gjorde väldigt ont! Jag vet att det gjorde lika ont i dig, du är värd så mycket mer än vad dåtiden har givit men vi blickar framåt. All kärlek<3 Jag älskar dig!

Första dagen fick jag sällskap av Lindas Pappa Hanno, som själv cykat vätternrundan 20+ ggr och det var väldigt kul. Vi pratade glatt och lucnhade i Västerås innan våra näsor tog varsin riktning. Det var superkul! Där så blev det bara jag mot världen..TJOFLÖJT!!1 (kan man säga=) Imorgon bär det av mot 2 dykvänner ifrån min tid i Mexiko under ett marint kartläggningsprojekt. David och Nadia ska allt få sig lite Ackekrydda till sin vardagspasta:) Onsdagen blir besök hos Syster Tove med sin Per och lille Elliot, torsdagen blir fika vid Karlbergs slottspark med Robert och häng med Filippa. Därmed avslutas Airbournes uppvärmingstempo och vi plockar fram lite jävlar anamma. Söderut pekar min piratkompass så kör ba!!

Min vindiga första dag räddades av Windfree, en hörlurslikande uppfinning som reducerar vindbruset och låter dig lägga energi på annat. Riktigt supersmart! Köp den på www.windfree.se & ange koden airbourne, så går 30 kr till mitt projekt:) Passar inte bara för cykling utan alla sporter som har vinden som faktor!

Hörs snart allihopa, och kom ihåg att följa mig här på Airbourne.se! Varje kväll blir det en positionsuppdatering på första sidan:)

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3



Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | Lämna en kommentar

Söndag 26e maj, Eskilstuna Taxis växel, tågstation, BE THERE!

Jag är en pojke, har sett mig som det en längre tid och kommer nog fortsätta att
göra det en bra tid framöver. Kanske med lite mer erfarenhet än vad andra “pojkar”
har men det leende jag kommer att stråla ut på söndag går inte att ta miste
på….som när man fick sin första bilbana i julklapp, WOW!!!

Sommaren 2012 var som en enda lång dröm som jag inte kan tacka Patrick nog för att
jag fick dela med honom, att cykla genom USA. I och med hemkomst från det
äventyret kom iden att göra en välgörenhetsinsamling och cykla jorden runt. Från
dag 1 så insåg jag att det kommer krävas ansträngning, huvudet på skaft, planering
och som vanligt en del flyt. Och då har jag inte ens cyklat en fjuttig meter.
Förberedelserna ses numera i mitt arkiv “saker jag klarat av” och har varit
fantastiskt roligt! Om 5 dagar står jag på startlinjen inför något stort, med
solen i ögonen, uppe på lejonklippan. Nu är det upp till bevis och känns viktigare
än någonsin. Stödet från er där ute har jag med var dag som en iphone hos
högstadieeleven. Det känns som att jag tackar er alla varje inlägg men ni är värda
högsta betyg. Kör ba!

Sitter i min taxi och för sista gången och har förberett inför en massiv utskick
av t-shirts imorgon! Äntligen ska ni få era efterlängtade symboler för välvilja
och eftertanke, hela 91 st skall ut…..Starkt! Kul att tröjorna ligger intejpade
i plastpåsar i bakluckan på en bil,,,,ser lite,,,,misstänkt ut….tur att farbror
blå är borta och äter muffins,,,hoppas det:P

Genom t-shirts, föreläsningar & donationer är vi nu uppe i drygt 8000 kr, heja oss
kompisar. Jag har fått ett gott förtroende för min egna ideförmåga vad gäller
miniprojekt om insamlingar. Marathon, fotbollsmatcher mm,….Vi tillsammans ska
minsann lyfta in 25.000 kr var till Cancerfonden/sea Shepherd. Så är det bara och
blir så om man bestämt sig “för’t”. Tråkigheter som hajslakt, valjakt, cancersjuka
och dess anhörigas plåga finns på min näthinna hela tiden och ger mig drivkraft
genom varje pedalcirkel.

Jag känner mig också så otroligt nöjd med min utrustning som jag har valt. Tack
till er Sponsorer/vänner som genom olika tillvägagångsätt gör att jag cyklar iväg med gott självförtroende,,,sen så ser jag ju himla ball ut;) Här nedan syns ett urval av lite grejer jag valt för dess prestanda. Jag vill fortsätta beskriva dess “in action” under resans gång. Acke och hans prylar mot världen ger oddset 1.3 (1a) 3.4(X) 14.2(2)….

Jag och Elliot (min systerson) provar mitt Hilleberg Akto tält.

Så hur följer man egentligen detta äventyr och hur går det till. Jo hörni, när man klickat in sig på Airbourne.se så syns på första sidan en välkomstpresentation. Längst ner här finns en karta som visar vart jag är någonstans. Som standard är den väl inzoomad men med pilarna i kartan kan man zooma ut och få en bra överblick. Klickar man på en punkt så kommer nu upp tid & datum när jag var exakt där. Räkna med en daglig uppdatering så ni kan se vart jag busar någonstans när du vill.

Nu när du vet vart jag är någonstans är det väl kul att veta vad jag håller på med, förutom att nöta ut min egen arma rumpa. Klicka på blogg och vips kommer mina historier upp med det senaste inlägget först. Lite skillnad från mitt tidigare bloggande blir att bilderna kommer vara inklistrade som ett bildspel i varje inlägg. Text och bild kommer då att länkas ihop när läsaren fångas och man följer med lättare,,,en vacker symbios kan man säga=)

Nyckelfunktionen är ju såklart donera knappen som finns på första sidan där du, om
du vill, kan ge ett bidrag till syftet. Tänk, jag cyklar 8000 mil för detta och du
behöver bara klicka lite granna. Vem gör jobbet egentligen?:) Haha..Efter att du
klickat på donera så kommer du till sidan. Nere till vänster kan du klicka dig
vidare för att donera med kort, om du inte är medlem på paypal. Härifrån blir det samma känsla som med ett vanligt internetköp och din donation syns som Airbourne på ditt kontoutdrag. Kom ihåg att om du donerar minst 200 kr så får du ett vykort från mig med en personlig touch, Läs mer här.

Jo ska väl avvrunda med att påminna om söndag den 26e maj kl.8.30 på Eskilstuna Taxis växel vid tågstation. Här får jag sällskap av en liten mediaprocedur innan starten går. Jag kommer att cykla till Uppsala via Västerås och sen vidare mot Stockholm. Sen så blir det söderut mot finaste Malmö. Många vänner ska besökas så vill du också ha besök? Hojta till bara så kan vi fika eller ta en bira, ditt val:)

5 dagar, 5 dagar, 5 dagar,,.,.Det här kommer bli stort!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3



Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 8 kommentarer

Tove, nu behöver du inte lida mer…

Under detta år har Tove kastats fram och tillbaka i hopp och förtvivlan, men alltid med vetskapen om att hon inte ville ge upp! Det intrycket har jag fått ifrån mitt perspektiv. Genom sociala medier uppmanade hon andra att ta vara på livet och leva fullt, för att man aldrig riktigt vet när det tar slut. Det är väl det som vi tar med oss i detta skede, mina tankar går direkt till familj och nära vänner. En härlig familj som sprider värme och glädje! Att hennes sjukdom till sist vann är såå tragiskt men jag vet att hon inte gav sig med lätthet.

Jag själv hade så härligt fina bilder inom mig som utspelade sig efter min hemkomst efter cykeläventyret. Tove hade blivit frisk ifrån allt elände och stod där med en välkomnande kram. Att det nu inte blir så kändes till en början som en fet knytnäve i nyllet. När jag satt för mig själv i ett rum på jobbet, i min plötsliga känslostorm i min ensamhet, rullar massa saker runt i huvudet. I och med starten av detta projekt har en känsla av delaktighet allt mer infunnit sig. Låt mig förklara…När man är ute och reser så handlar det väldigt ofta om att fly sin vardag och söka spänning. Man förflyttar sig till en annan värld för att hoppas “glömma” lite av vad Vardag heter. Jobb 7-16, äta sova….Allt detta byts ut mot nya erfarenheter och intryck. Så har jag uppfattat mitt liv utanför Sveriges trygga mur. Men redan nu när jag inte ens har startat mitt kommande äventyr, känns allting mycket närmare och sammanslaget. Jag gör detta för en viktig grej som jag varken vill eller kan fly ifrån. Man öppnar sina egna ögon och känner sig inte så ensam och pluttig längre. Våga ta för dig och bli delaktig du också, du gör nytta!
Det tar tid att skriva nu….Vanligtvis flödar orden och man vet inte riktigt vad man ska välja..Men mycket tankar kommer och går som måste bearbetas. När någon nära råkar ut för något så får man ta det situationen/dagen steg för steg. Vi måste bekräfta först och ta in vad som har hänt egentligen, få alla pusselbitar på plats. Därefter i lugn och ro ta in känslor ifrån dig själv och andras, samtidigt släppa ut allt det jobbiga inom dig. Gråta är skönt och nyttigt, kanske något många av oss gör alltför sällan? Det blir bättre med tiden, det blir det alltid. Vi glömmer aldrig en sådan här tragedi och ska inte göra det heller. När det är dags att leva vidare känner du det, och gör det då utan några som helst skuldkänslor. Jag försöker väl säga att vi ska ta vara på det vi har och minnas Tove med kärlek. Det tror jag är exakt vad hon ville.

Jag försöker också påminna om mig själv att mitt cancerfonden-delen i mitt projekt inte bara handlar om människor i min närhet utan är större än så. För alla andras skull hittar jag alltid en glöd att kämpa vidare. Detta har jag kännt av allt mer nu när starten närmar sig allt mer. Det känns stort och jag är en stolt ambassadör av Airbourne. Ni alla har gjort ett jättejobb med er välvilja, det har visats framförallt i min t-shirt försäljning där 91 st tröjor ligger färdiga på onsdag 15e maj. Detta, tillsammans med ett par föreläsningar, har rivstartat Airbournes insamling till MINST 7000 kr! Den exakta summan kommer jag uppdatera senare då jag ska försöka få ner priset på tillverkningen av tröjorna. Mera pengar till bra saker!

Så ta hand om varann allihopa, vi ses snart igen med ett inlägg om starten som sker om drygt 2 veckor!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3



Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 4 kommentarer

Nu är datumet satt….,,,..eller?:)

I en taxi, 26e mars…

Mycket velande fram och tillbaka, funderingar hit och dit. Hade jag haft en källare med en stor & rund bana hade jag vandrat runt den än idag:) Ska jag åka då och då? Räcker pengarna? Hinner jag dyka Sardinien då? Jo, kära vänner, det gör man om man cyklar 26e maj:) “Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen!” tjoade Lille John och det gör jag med. Planen var att få betala in lite extra beroende på mina multipla jobb men icke sa Acke, växel på det och jag sa javisst:)

Ni som kikat in på hemsidan har säkert lagt märke till en he del nytt. Sponsorsidan har fått sig ett par ansikten, vilket känns så himla roligt! Donationsfunktionen är i full gång (fastän den inte uppdateras automatiskt än, men jag uppdaterar den manuellt) samt att man numera kan köpa sig en T-shirt till förmån för Cancerfonden och Seashepherd. Detta skulle jag vilja flagga lite extra för just nu, varje krona är värd så mycket och ingenting är för lite. Köper du en T-shirt skänker du 60 kr (minst) till välgörenhet. Detta om du väljer att betala 150 kr för tröjan. Bor du inte i Eskilstuna eller ens i Sverige så är det inga problem, man är ju en sann postiljon så kan skicka den vart som helst:)

Så alla kompisar där ute, varför inte slå till?

Jag och Mattias är fredagsfina på Posten, som vi alltid är. Mattias och jag bildar dykpar i Thailand.

Idag är det 2 månader tills avfärd och jag har plockat fram min kära kompanjon. Primo Viktoria, som hon numera är döpt till, fick sig en premiärtur idag dock med en lite mer racerprofil än vanligt. Gruset trotsade jag och……torskade. Punkisen var ett faktum efter 30 min:) Så kul var det med det….Men vad endorfinet sprutade fram tills dess. Lika roligt som att studsa omkring på ett golv fyllt av ostbågar och njuta av krashljudet (jajamen, det har jag gjort idag också=)

Sponsorerna ja.,., Firma Petteri Ruokolainen, TechnicDesign samt Forever har hjälpt till att få mig till startlinjen, vilekt jag är oerhört tacksam över. Inte bara de utan alla människor runt omkring mig visar sitt stöd på ett otroligt strålande sätt. Glöden inom mig att passera berg efter berg är starkare än någonsin! But not yet.,,,.,not yet.

Jag skulle vilja berätta om en annan härlig upplevelse härom helgen då jag fick stå på en liten scen för första gången och prata om mitt och Patricks äventyr i USA. SPF (Sveriges pensionärs förening) satt som åhörare där jag hade räknat med ett 30-tal åhörare. Men likt en rockkonsert fylldes “arenan” till sitt yttersta och vips så stod jag där framför 93 personer=) Vi tillsammans tog oss genom USA och jag hoppas ni alla hade lika roligt som jag hade. Jag vill också passa på att tacka för er gåva, en väldigt fin gest=) Så nu när jag är igång, vill jag gärna fortsätta att berätta om dels vad som hänt men likväl om vad som komma skall. Vll ni ha besök av mig? Slå en pling vetja:)

Stipendiumet “årets äventyr 2013″ var något som jag hade hoppats på att stoltsera med i mitt cv, dock så gick detta till ett minst sagt unikt äventyr på norska kusten. En kille ska paddla de 300 milen endast genom att leva av naturen (fiska, äta tång & musslor). Detta för att påvisa den katastrofala utvekcling på andra sidan land dvs ÖStersjön, där ett sådant äventyr inte skulle vara möjligt. Jag önskar denna galning lycka till och smaklig måltid, tång med lite grillkrydda kan väl inte vara helt “bakom flötet”..hahha vad jag är skoj ibland:)

Turkmenistan, Uzbekistan, Kyrgizistan och Kazakstan. Så rabblas en visumlista upp som ger en huvudvärk, fastän man knaprat medicin:) Det ska skickas grejer hit och dit samt kan även krävas besök i London/Berlin. Enligt vissa går det att lösa i grannländer men enligt andra kommer man inte in alls. Vet ni vad jag tror? Bara man inte ger sig, garvar lite åt saken så ordnar det sig:) Jag kommer att följa upp denna historia kontinuerligt då den är väldigt intressant på sitt vis. Men är det värt det? Jo, kolla in Eriks blogg www.theescape.se så förstår ni varför. Denna legend cyklade Stockholm –> Singapore 2012 och har inspirerat mig till tusen! Verkar vara en sympatisk kille med ett gott sinne för att leva. Något jag ser väldigt mycket upp till. Livet är en underbar gåva med en innehållsförteckning längre än gelegodis med alla dess tillsatser. Nej, jag förespråkar ingen att sluta äta godis då jag själv är snaskråtta nummer 1=)

Ett kärt ämne i min uppladdning är såklart träningen. Mängdmässigt ligger jag efter mot vad jag hade tänkt från början. Detta beror på min anstrända mängd arbetstimmar för att finansiera kalaset. Ändå känns varje pass jag skrapar ihop väldigt bra och jag känner mig i god form. Återigen är inte det fysiska den stora vågskålen, jag blir nedbruten hur jag än gör. Att kunna leva i en oförutsägbar vardag vad gäller väder, trasig utrustning och motgångar är bara en torr knäckebrödmacka, bre på lite smör och lägg på en ostskiva blir det ett helt underbart mellanmål. Släng där efter in lite oboy och livet blir rätt bra ändå=)

Jag fick lite besök av en lokal radiostation härom veckan som var lite nyfikna på mitt projekt. Inspelningen gjordes även med en videokamera som kommer följas upp när jag åker senare i maj=) Visste inte att jag kunde bli nervös men knäna svängde runt sig som värsta slajmproteser. Jag tror jag fick till något som nästan skulle kunna liknas vid en intervju iaf. Nedan följer länken…

Radiointervju

Så, 3 månader har jag på mig från start att ta mig ner till Sardinien innan dyksäsongen lider mot sitt slut. Cykelmässigt är det goooottt om tid men jag ska ju besöka alla fina vänner på vägen=) Det borde funka, och när jag tänkt så förut så gör det nästan alltid det:) Dyksäsongsmässigt borde jag anlända till Thailand någonstans i Januari och därefter utforska sydostasien mars-April, vilket borde vara sjukt bra! Australien blir det sedan under deras “vintermånader” som innebär kallare vatten. På dykspråk innebär det att chansen att få se allt stort ligger på sin topp. Som jag knappt kan bärga mig!

Ändå kretsar de flesta tankar kring centralasien. Hur kommer livet bli där? Jag har respekt för dess utmaningar och farhinder men välkomnar dem med öppna armar. Erik på theescape.se har visat upp en ärlig bild med fantastiska vyer, katastrofala vägar & natur utan dess like. Ryser lite när jag tänker på det, där ska jag vistas, Airbourne i sitt esse!

Ifrån Seashepherd rapporteras om en succe återkomst i Melbourne. 3 skepp (Steve Irwin, Sam Simon & Bob Barker) har under en längre tid förföljt en japansk grupp av fartyg i deras jakt mot valar. Seashepherd lyckades blockera japanerna från att lyckas tanka sina skepp och var därmed tvungna att återvända hemåt. Tack vare deras aktion (med svenske Peter Hammarstedt i spetsen) räddades livet på 100 tals valar, allt enligt deras rapport på hemsidan! Bra jobbat tycker jag!

Så fortsätt stöd och donera en slant vetja, det skadar inte.,.,. jag lovar=)

Laga punkisen och jobba vidare i drömfabriken, Airbournes vardag är sig inte helt olik även i närmaste framtiden!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3



Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | Lämna en kommentar

Februarikollen…

 

Nu är det dags för en uppdatering på airbournefronten. Den preliminära starten närmar sig (typ) och på allvar början allting kännas enormt häftigt. Jag vill börja med att berätta att Airbourne fick sig lite plats i lokala tidningen i dagarna. Ett dubbeluppslag plus framsida i Eskilstunakuriren hoppas jag ska kunna väcka uppmärksamhet. Denna artikel passar bra för stunden och bildar en stabil grund inför mina sponsoransökningar som väl snart ska skickas iväg antar jag. Här valde jag att börja med stipendiumansökningar som jag hoppas få svar på i slutet februari mitten av april samt. Det är då det avgörs vilket det exakta startdatumet blir av. SPÄNNANDE!

Så sprid Airbournes anda allihopa så vi kan samla in pengar i massor! Jaa justja, häromdagen blev jag kontaktad av cancerfonden som verkligen gillade mitt “upptåg”, så på deras blogg så ska vi försöka samarbeta för att få till en redovisning=)
På tisdag den 5/2 så ska Sveriges Radio göra ett reportage om Airbourne, dock vet jag inte vilken tid än. Det ska spelas in kl.7.45 men kommer sändas senare. Håll koll på min eller airbournes facebooksida för att veta när. Såklart kommer jag att lägga upp det på hemsidan senare.

Att många har ett gott hjärta gör mig väldigt glad! Runtomkring mig haglar varma ord in om hur uppskattat detta äventyr kommer bli, Ni där ute är helt otroliga! Som ett exempel vill jag nämna en av åkarna som jag kör taxi åt, Roozbeh Sirouspoor. Han ger mig många timmar bakom ratten, hjälper mig med rätt skattetabell och har redan skänkt en slant till projektet! Redan nu har jag fått förfrågningar om hur man donerar via hemsidan, en funktion som finns just nu men som inte är tydlig nog än så länge. Men på grund av trycket så vill jag gärna redan nu få ordning på den funktionen på riktigt. Stay tuned.,.,.

Så snart jag vet mitt exakta avfärdsdatum tänker jag ta itu med de stora medierna där ute. Att skriva om det nu tror jag känns lite kallt utan effekten blir hetare med ett reportage ju närmare avtramp vi kommer. Men det som jag vill lägga vikt på i dagens inlägg blir packlistan! Prylarna som är alla mäns (läs pojkars) bästa vänner. Så här har jag tänkt PRELIMINÄRT och har säkerligen glömt något sjukt viktigt någonstans. Kommentarer och tankar mottages gärna i nya fräscha gästboken, som man faktiskt kan skriva vad som helst i:)

Tält av Bivacktyp (troligtvis Vaude Bivi eller Power tokee)
Multifuel kök ( Primus Omnilight TI)
2 eller 3 vattenflaskor (1L)
SpotGps med abonnemang för stöd av daglig positionsuppdatering på min hemsida varsomhelst i världen.
Sovsäck (western mountaineering)
liggunderlag (Thermarest prolite+ med Trekker lounge stol)

Försöker helt enkelt hålla ner viken med bibehållen prestanda när det går till val av tält. Köket kan drivas på gas, sprit, bensin och nödfall diesel. 2 flaskor fästs på cykeln och den sista läggs i väskan. Liggunderlaget kan göras om till en stol så jag kan vila ut precis vart som helst. Sovsäcken är av 3säsongstyp.

Dykutrustning
BCD: Aqualung Zuma med Airwave integrerad octo
Regulator. Mares instinct första och andra steg med “superflex” slangar
Fenor: Aqualong hotshot
Mask: Tusa
SPG: Endast luftavmätning
Dykdator: Suunto D6i+ trådlös sändare för luftavmätning
Extra: Delayed surface marker bouy, kniv, visselpipa
Rashguard och boardshorts

En travellight-serie av utrustning som passar mig. Slangarna är superflexibla för att ta minst plats. Fenorna bärs utan boots så dem slipper jag kånka på. När det kommer till regulatorn har jag endast det primära andrasteget med mig då “octon” är integrerad i lågtrycksslangen till bcd´n. Första steget har 2 högtrycksportar så jag kan använda min trådlösa suunto sändare för avläsning av luft i datorn. Andrasteget har ett vinklat utblås som gör att alla bubblor passerar fint bakom mitt öra, perfekt för studiearbete samt fotografering.

Reservdelar:
slang + punkteringskit
fasta nycklar
insexnycklar
skiftnyckel
smörjolja
ekrar+ ekernyckel
multiverktyg (Gerber)
Pump

Detta kit startar jag med men kommer utökas med reservdäck under krävande natur.

I cyklingsläget ser man ut så här:
1 cykeltröja
1 par cykelbyxor kort modell
1 par cykelstrumpor
Cykelskor Shimano R087 med SPD Sl klossar
Handskar (Neopren modell från hestra)
hjälm (Giro Savant)
solglasögon med utbytbara linser (Tifosi Tyrant med poraliserande & transparenta linser)
Cykellås “kabel” med nyckel
ben och armvärmare
Kompressionskläder

Minimalt med kläder men som ändå gör vad dem ska. Kompressionskläderna sover jag med under natten för bästa möjliga återhämtning.

I övriga lägen hittar man följande:
1 par underkläder
Fjällräven byxor (G1000 material som kan göras till shorts)
Fila Skeletoes med “tåstrumpor”
Varma ullsockor
Mössa
1 t-shirt
Ulltröja från Ullmax
Underställ från Ullmax
Skaljacka Galvin Green Goretex Paclight
Regnbyxor Didrikson

Dessa kläder är slitstarka för krävande dagsturer på berget men klarar även en dag på stan. Jag väljer Skeletoes för att hålla ner plats och vikt och ullmaterial för dess egenskaper.

Till övrigt tillhör:

Laptop 11.6 tum med laddare, extern hårddisk 640 gb
Mobiltelefon Sony Xperia Active med vattentäta hörlurar samt offlineGps.
Sportkamera GoPro med tillbehör för dykning
Deodorant, parfym och tvål/schampoo
Resehandduk i mini storlek
Korthållare + liten påse för mynt. Icabanken mastercard + GeMoneybank kreditkort
Pass
Kindle eReader med bland annat “Into the wild”
uttagsomvandlare
“Nyckelringsryggsäck” Sea to Summit
Kompendium med information om välgörenhetsprojekt

Jag sparar kopior på viktiga dokument i datorn, kindle & hårddisken. Icabanken erbjuder gratis uttag och inget valutapåslag för köp med kort.

Detta bär jag med mig på min cykel Kona Sutra 2012. På denna ska jag eventuellt byta ut de nuvarande skivbromsarna mot vanliga V-bromsar. Jag ska uppgradera sadeln till en Brooks B17. På styret finns en cykeldator och en styrväska för småsaker. 2 vattentäta väskor fram och bak (Vaude) bär mina grejer. Som fötter använder jag Schwalbe Marathon däck (plus modellen i bak) i storlek 700×32.
Jag kommer att bära mina fenor löst bak tillsammans med liggunderlaget. Dessa kan täckas med ett regnskydd ifrån Osprey.

That’s about it! Mer behövs egentligen inte för att klara sig där ute. Ha det nu så bra alla barn tills vi hörs igen!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

 

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3



Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 2 kommentarer

Att drabbas av Cancer…

“Det gäller väl helt enkelt att bestämma sig från dag 1 för att inte låta en sjukdom förgöra ens liv. Att inte låta det bryta ner en. Det är nog det enda rådet jag kan ge. KICK SOME ASS liksom”

Hej alla fina!

Tiden går och nya året har börjat bra för min del, hoppas ni alla känner detsamma och att era målsättningar går i uppfyllelse! För mig består vardagen av fortsatta förberedelser och att tjäna in kosingen såklart=) När saker och ting går bra och pusselbitar börjar falla på plats så är det precis som att man befinner sig i en fantasivärld, i sin egen bubbla! Men detta inlägg idag ska istället handla om verkligheten och en vän till mig, Tove Skoog.

Tove och jag har jobbat tillsammans på posten som stans coolaste brevbärare, dock så förändrades hennes liv drastisk i maj 2012. Det var då hon fick diagnosen AML (akut myeloisk leukemi). Detta hände samtidigt som jag och Patrik drog till USA på vårt cykeläventyr. Idag kämpar hon fortfarande och jag vill nu dela med mig av hennes verklighet såsom hon har berättat för mig.

Tove fick diagnosen efter ett benmärgsprov och som man kanske förstår på namnet så betydde det att behandlingen måste sättas igång omedelbart. Här blev det cellgiftsbehandling för Tove under 5 dagar som efterråt visade att hon behövde ytterligare 2 st “omgångar”. I detta skede kan det räcka för många men i Toves fall var det aktuellt med en stamcellstransplantation då leukemin var elakartad. Nu började jakten på en fungerande donator som matchade hennes profil. Det första man gör här är att se till syskon, men helsyskon har en chans 1 på 4 till att matcha. Det är här Tobiasregistret kommer in i bilden (länk) och tack vare denna fick Tove en transplantation ifrån en belgisk kille några år yngre än Tove. En transplantation av denna typ kräver inget ingrepp utan en liten påse kopplas till patientens central ven kateter, det är även här som Toves värden tagits och som hon fått blod och blodplättar vid behov.

Både cellgifter och stamcellstransplantation är väldigt krävande behandlingar och tar mycket på en som människa, både fysiskt och psykiskt. I den första fasen känner man sig ofta illamående,trött, hängig, dålig aptit och väldigt luktkänslig. Feber är inte helt ovanligt heller men på Tove blev det ögonen som fick ta smällen. Under 2 dagar kunde hon inte öppna dem pga att slemhinnorna blivit skadade. Sen så har vi ju också dilemmat med håravfall och i viss mån fransar och ögonbyn.

Om man tycker att det verkar tufft så är det bara barnet mot vad som väntade Tove efter transplantationen. Från slemhinnorna i ögonen som strejkade, blev det nu ALLA slemhinnor i hela kroppen. Tänk dig att inte kunna äta,dricka eller svälja på 3 veckor med ett konstant illamående och kräkningar 18 av dem dagarna. Organ som magen,tarmar,lungor, njurar och hjärta påverkas negativt. Du mår så dåligt att ditt immunförsvar är nästan obefintligt, vilket leder till skyddsisolering med allt vad det innebär. Infektionsrisken är skyhög! Låter inget vidare va?

Dagens läge för Tove är göra ytterligare en cellgiftsbehandling och sen fylla på med vita blodkroppar, som finns nedfrusna från donatorn. Där står vi idag och vi alla hoppas all lycka och styrka vi har till en underbart härlig tjej!

Denna genomgång fick jag av Tove för snart en vecka sedan och det tog mig flera genomläsningar för att försöka få alla känslopusselbitar på plats. Jag blir väldigt arg, ledsen och har väldigt svårt att försöka få in detta i mitt huvud underkategorin “verklighet”. Allting känns som en otäck saga som jag får berättad för mig. Men allt efterssom jag läser Toves text ytterligare gånger ser jag det som fanns där till en början, men som blir allt starkare. Jag känner att Tove är väldigt påläst och är sjukt målinriktad, hon vet vart hon vill och ger inte upp! Det känns nästan lite som om hon tröstar mig igenom detta och hur bra egenskap är inte det? Bara svaret på frågan om vilket råd hon kan ge andra i samma sits: KICK SOME ASS! Man får inte låta der bryta ner en eller förgöra ens liv. Bara hämta nya krafter och kämpa mer!

Med en lyckad behandling så återstår årliga kontroller i upp till 10 års tid för Tove.

Jag översätter detta till mitt egna språk och säger till mig själv. Acke, om du cyklar jorden runt och stödjer cancerfonden kommer Tove och många andra att stärkas i deras fight mot “det orättvisa”. I det facket vill jag placera cancer, en orättvis och dum grej som vi tillsammans ska jobba emot för att BESEGRA!

Med den här texten vill jag inte skrämma någon utan bara sprida kunskap som jag tror inte många innehar. Kunskap som hjälper oss och tar oss igenom livets svåra stunder!

Stöd Cancerfonden!

www.cancerfonden.se

Har du funderat på att donera stamceller? Ta en titt på Tobiasregistret:

www.tobiasregistret.se

 

 

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3



Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 2 kommentarer

Slanträknande och tillbakatänk..

 

Allting började i USA…Jag och Patrik hade precis tagit oss till Wallawalla,WA, för att fira av 4th of july. På rummet klämde vi lite på Patriks nya sadel av märket Brooks som nu skulle göra livet enklare för hans rumpa:) Brooks är ett historiskt intressant märke och därav medföljde en tidning med viktiga årtal under varumärkets historia. Halvvägs in i tidningen kunde man läsa om ett par äventyrare som alla de använde sadel av märket Brooks. Vad de mer hade gemensamt var att de alla hade cyklat jorden runt. En lampa tändes inom mig…

Det tog mig ca 10 sekunder att få pusselbitar på plats till någonting som skulle kunna bli riktigt stort. Tanken var att cykla jorden runt med min dykutrustning samt hälsa på gamla vänner i deras hem. Detta ska jag göra för välgörenhet för att samla in pengar till ämnen som står mig nära. Jag kände elden börja brinna men försökte sanna mig själv?Kan man göra så? Är det möjligt? Planen var långt ifrån spikad men att leka med tanken och “planera på skoj” höll mina fingrar & hjärna upptagen från det datumet.

Jag och Patrik tog oss ner till San Fransisco och därmed slutförde någonting helt otroligt! 3 veckor senare var vi hemma i Sverige och mitt planerande fortsatte. Jag ville komma såpass långt så jag kunde komma till beslut om detta var möjligt eller inte. Det är nu man tackar någon smart snubbe för internet:) Så lite bloggbesök, utrustningsresearch, mail och budgetplanerande senare kom jag fram till beslutet; KÖR BA!

Jag såg framför mig månader av hårt jobb (och lite tur) för att tjäna ihop skattkistan som behövs för ett äventyr som denna. I ett planerande händer ibland saker som gör ens värld så mycket bättre och finare att vakna upp till. För mig blev det en person och inte vem som helst, Linda Pöldme.
Jag minns när jag läste hennes ansökan till posten och tänkte att hon verkade ju skoj. Vi hann prata ett par enstaka ggr innan USA äventyret men det var först efter en “Ackefika” i Malmköping i september som det blev intressant:) (Att träffas på en fika innebär för många att man träffas på stan och fikar, en “Ackefika” innebär att man spänner på sig de spännigaste spandexkläderna man har och cyklar de 35 kilometrarna till sitt sällskap. Fördelarna är först och främst att man får ta av sig byxorna en stund innan duschen för avslappningens skull, den andra fördelen är just den närbelägna duschen. Då blir livet glatt). Linda är numera min flickvän och stöttar mig till vad som komma skall. Kärlek <3

Välgörenhet var ordet

Att få samla in pengar till cancerfonden och seashepherd känns sjukt inspirerande! Jag tror på konceptet att ha 2 olika inriktningar på välgörenhet för att försöka få med sig en så stor skara som möjligt, om många ger lite har det en betydande mening i slutet!
Min farmor gick nyligen bort i cancer och även den tog min morfar för 7 år sen. Även om det känns tungt att de är borta ur mitt liv är det minst lika viktigt att fokusera på dem som fortfarande kämpar. Visa ditt stöd och stötta cancerfonden!
Så mycket spänning och glädje som den marina världen har gett mig genom åren! Tjurhajar, vackra rev, möjligheten att få jobba på en strand och alla andra vackra varelser där under ger mig så mycket. Dag efter dag gör det mig ledsen att behöva läsa om överfiske, haj- och delfinslakt, föroreningar och människans negativa inverkan på livet under ytan. Att det är så otroligt vackert gör det svårt att förstå hur sårbart det är. Vi vill ta på och känna efter när vi ser någonting som behagar oss. Är du intresserad av det marina livet, som jag själv, måste vi inse att en stor del går med regeln “se men inte röra”. Bland annat hjärnkoraller har en väldigt känslig vävnad som skadas långsiktigt vid endast en touch av mänsklig beröring. Det har att göra med ämnen vi har på huden som korallen tycker är snuskig;) Till ett exempel i djurärlden har vi sköldpaddor som en helt vanlig dag simmar omkring och ska ta sig en tugga av sitt favoritskrovmål, maneten. Men väl i munnen märker den att det var en plastpåse som långsamt kväver den till döds! Kul kul…Visste du att det finns en ö i stilla havet som kallas Garbage Island och är lika stor som Tyskland, enbart bestående av sopor? Denna “ö” har bildats av havets strömmnar tagit med sig skräp och samlat ihop det till ett berg som inte bara är stort till ytan. Det är ett trettiotal meter djupt också. Trevligt va?=)

Jag är medveten om att detta äventyr mycket väl kan bli den sista långtidsvistelsen. Jag kan nog inte riktigt se hur jag ska kunna slå något sådant här i framtiden. Sluta på topp var det va? För bestämd är jag att jag kommer att klara av det. Oförutsedda händelser finns alltid med och är man med i leken får man leken tåla, det vet jag om. Fungerar hjärnan som den ska så kommer det här gå vägen. Den kapaciteten finns inom mig, helt övertygad!

Senaste veckan har bestått av att räkna ut lite “måstekostnader” såsom visum och försäkringar. Försäkringen har jag beslutat att göra som jag alltid gjort och förlänga min hemförsäkring, vilket kostnadsmässigt landar på ca 4000 kr. En helt okej summa där vi svenskar ska vara lyckligt lottade över att vara just från ett så accepterat land världen över. Sjukvård bland annat blir så mycket lättare att få tag i.
I Visumdjungeln så har det visat sig att Europa, delar av Asien och största delen av sydamerika har “glömt låsa toadörren” så att säga så det är bara att traska in. I resten av min stora lekplats så kommer jag använda mig utav turist och transitvisum, förutom Nya Zeeland där det blir ett “work & holiday” för att fixa in kosing=)

Siffror och budget

Att få räkna ut siffror över saker och ting är precis lika viktigt som kul Mitt äventyr är dock ganska svårberäkneligt i hur lång tid det kommer att ta. Men jag tror ändå det är viktigt att göra upp en plan att följa och ha den som grund, men samtidigt veta om att vad som helst kan hända. Jag har räknat med ett snitt på 10 mil de de dagar som jag sitter på sadeln.
Distans: 8000 mil
Antal cykeldagar: 760
Vilodagar: 80
“Lekdagar”: 40 (när jag ska dyka, hiking osv)
Arbetsdagar: 120
Totalt: 1000 dagar dvs 2 år och 9 månader.

Mat:
Jag brukat räkna med ett snitt på strax under 100 kr om dagen och det brukar alltid gå vägen. Så jag har satt siffran på 100 kr (som jag ändå tror kan bli högt) och landar på 100.000:-.

Cykelreparation

Däck, slang, kedja, drev osv kommer behöva bytas ut och jag räknar med attdet går åt 15000 kr i materialkostnad. Här ingår också andra saker som kommer gå sönder/bytas ut tex. Nya kläder, tält osv.

Resor
Att göra jorden runt på en amfibiecykel får bli nästa projektJag kommer i första hand tajma in mina resor över haven med båt (fraktfartyg och vanliga reguljära färjor). Detta pga smidigheten att förhoppningsvis slippa plocka isär cykeln. I andra hand blir det flyg. På sistone har jag läst på mycket om att resa med fraktfartyg och jag tycker det verkar vara en häftig upplevelse! Jag kommer att behöva resa ThailandFillipinerna, FillipinernaMalaysia, MalaysiaAustralien, AustralienNya Zeeland, Nya ZeelandSydamerika, NordamerikaAfrika. För detta räknar jag med en summa på 20.000 kr.

Boende
Mitt tält är ju mitt primära (och kära) hem men då och då kommer jag att behöva betala för boende såklart. Men de nätterna försöker jag hålla nera med hjälp av vänner och hemsidor såsom couchsurfing.com samt warmshowers.org. Kostnaden här räknar jag med 20.000 kr.

Nöjen
Att cykla är det stora äventyret och det största nöjet. Men dyka kostar ju pengar och jag vill även uppleva de länder jag cyklar igenom. Jag har räknat med 45.000 kr i lekpengar.

Visum
Europa, nästan hela Sydamerika och delar av sydostasien är “visumfria” för svenskar men annars så blir det en kostnad för inresa i landet. Jag kommer att använda transitvisum, turist visum och till Nya Zeeland blir det att arbetsvisum. Kostnader beräknar jag till 6000 kr.

Vaccin
Sedan mina tidigare resor så har jag ett gott skydd med ett fåtal sprutor tillkommer samt malariatabletter. Jag räknar med 2000 kr.

Utrustning
Tack vare tidigare äventyr har jag god koll på vilken utrustning som behövs och vad jag behöver uppdatera. Listan på inköp ser ut så här:
Dykutrustning i “resestorlek”: 12.000 kr
Multifuel kök: 1800 kr
Tält: 2000 kr

Reseförsäkring
När jag är ute och reser så förlänger jag min hemförsäkring (som gäller i 45 dagar) plus en separat dykförsäkring via DAN Europe. Min totala kostnad här hamnar på 5000 kr.

Övrigt
Jag anser att denna kolumnen ska vara väldigt överdriven, då man inte alls vet vad som väntar där ute vad gäller överraskningar. Jag räknar också in vardagliga kostnader såsom bränsle till köket, köp av minneskort, internetcafe, kostnad för medtagande av cykel på resor osv. Summan är såklart svårberäknad men jag uppskattar till 40.000 kr.

Jobb på Nya Zeeland
Under mina beräknade 4 månaders jobb på Nya Zeeland så kommer mina levnadskostnader att öka en del men jag räknar med att spara ihop 20.000 kr till.

Sammanlagt så har jag kostnader på 268.800 kr. Jag har planerat så att jag inte har några kostnader ifrån Sverige alls under denna tid.

Inkomst
Min heltidstjänst som brevbärare ger mig en nettolön på 15800 kr. När veckan är slut tar jag på mig taxiuniformen som ger mig 6000 kr i månaden. Som grädde på moset gör jag även en del undersökningar som ger mig ytterliggare 500 kr. Tack vare min målinriktning så tar jag vara på varje chans till övertid jag får så här kan jag med gott samvete räkna in 1000 kr till.
Dessa summor går upp till 23300 kr. För att spara så mycket som möjligt bor jag hos mina föräldrar (mina största sponsorer) och har sparat ner så mycket jag kan på de fasta kostnaderna som uppgår till 2900 kr inklusive allt.
Så 20400 kr kan jag spara varje månad!

Kikar man in på mitt bankkonto idag så kan man läsa att jag har 135.000 kr och då har jag februari, mars & april kvar att tjäna in pengar på. Då kommer jag upp till 196.200 kr. Inkomsten på Nya Zeeland bygger på min skattkista till 216.200 kr.
Jag hoppas på att få hjälp med olika sponsorer/stipendium till ett värde av 55.000 kr vilket gör att jag ba kör!

Det var dagens ord och mer förberedelser följer, det vill jag lova.Vad sägs om budgetplan, packlista och träningsuppdatering? Kör ba!

Avslutar det med ett citat jag fastnat för senaste vecka, istället för mitt gamla vanliga:)

If your dream doesn’t scare you, it’s not big enough
/
Acke

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3



Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | Lämna en kommentar

En dröm blev till en plan…

80000 km, 46 länder, 5 kontinenter, 2 hjul & en Acke=) Att cykla jorden runt för att finna min egen frihet samt för ett syfte är alltså vad som händer härnäst! En plan som började som en lekfull tanke (som allting annat) och till sist växte sig så stor att den blev verklighet. Under våren 2013 tar jag min cykel & dykutrustning och upptäcker världen ur ett perspektiv jag hoppas blir unikt. Idioti? Galenskap? Nej, bara ren vilja att uppfylla ännu en dröm. Jag vet att jag kan, men jag behöver er hjälp för att äventyret ska betyda något!

För välgörenhet…

Syftet med detta äventyr är en välgörenhetsinsamling. Att cykla och känna drivet av att göra någonting bra för andra stärker min inre glöd över vad som komma skall. Jag valde 2 olika organisationer att samla in pengar till, seashepherd marine conservation & cancerfonden.
Seashepherd marine conservation är för många välkänt från discovery channel och arbetar minst sagt aktivt för vår marina världs bevaring. Projekten är många och framgångsrika, med vår hjälp kan dessa hjältar fortsätta deras inspirerande arbete!
Nästan var och en har varit i kontakt med sjukdomen på ett eller annat vis, cancer. För mig har nära och kära lämnat denna värld efter att ha drabbats. Insamlade pengar går inte bara till ren forskning utan även utbildning och spridning av kunskap.
Så hur går själva insamlingen till? Jo, jag har tänkt så här. Från och med 1 eller 2 månader in på resan kommer min hemsida att vara avgiftsbelagd. Man köper sig ett månadspass för 28 kr (4 u.s dollar) och får därefter ett lösenord för att se mina bilder samt läsa mina berättelser. Jag tror på tanken att ingen kan göra allt men alla kan göra något och detta NÅGOT blir betydande i slutändan. 100% av pengarna får raka vägen till välgörenhet.
Man kan även sätta in 100 kr på något av projekten, för dessa pengar får man ett vykort av mig ifrån där jag är i världen. Jag lovar att ett vykort från mig är både speciellt och underhållande=) Kör ba,,haha!
Ett tredje tillvägagångssätt för mig blir att fysiskt samla in pengar. Detta sker genom tryck på kläder, väskor etc med ett tydligt budskap om vad jag pysslar med och varför. Med mig har jag ett kompendium att visa upp och för att sprida kunskap. Jag går in för detta till 100%! Är ni med mig?

Inte bara att cykla….

Att bara plöja sig igenom vår vackra värld låter inte speciellt spännande tycker jag. Jag kommer att med på min cykel ha min dykutrustning, för att på olika ställen hälsa på mina fiskkompisar=) Jag planerar min rutt efter dyksäsonger och såklart klimatförändringar i de olika delarna av världen. Till min stora glädje möjliggör detta även att jag kommer att få återse många vänner från resor förr (jag har inte glömt er=). Jag kommer och hälsar på med ett glatt leende och massa skägg. Inte dåligt alls i mitt egna tycke;)
Dykning, vänner, natur, lukter, nya vänskaper, äventyr och adrenalin. Ja, detta blir något utöver det vanliga…

Rutten, tid, siffor etc.

Det klart intressantaste med ett äventyr som denna är ju såklart alla siffor. Så här kommer lite av den sorten tillsammans med lite kommentarer:
* Rutten blir ca 8000 mil plus minus 500 mil.
* Under mina cykeldagar så kommer jag snitta 10 mil om dagen.
* Jag räknar med 80 vilodagar helt utan cykling, utöver dessa har jag planerat in 40 dagar för “lek”=). Jag kommer även att arbeta på Nya Zeeland under 4 månader för att fixa in lite snabba kosing så att säga:) Snabb huvudräkning med detta och vi landar på ca 2 år och 8 månader av frihet!

* Rutten ser ut som på bilden och jag cyklar som klockan dvs börjar söderut genom Europa och jobbar mig österut genom Asien.

* Jag kommer att starta mitt äventyr själv men ser mer än gärna att man får sällskap av just dig! Under USA resan märkte både jag och min skäggige vän Patrik att det finns ett intresse där ute så var inte rädd:) Hör av dig till mig så låter vi det hända.
Detsamma gäller er som vill ha ett besök av en skäggig cykelnörd;) Hör gärna av er när jag är i närheten. Det är nämligen så att man jag uppdaterar min position dagligen via en värsting gps som presenteras på min hemsida. Allting för att kunna dela med mig av vad som kommer att bli det häftigaste jag någonsin gjort!

Där har ni det svart på vitt i ren faktaform; en finurlig kille cyklar jorden runt för välgörenhet och sitt egna frihetssökande. Han kommer hälsa på sina vänner båda ovanför och under ytan samt dela med sig för att inspirera andra till att följa sina drömmar! Ahh…..kör ba:)

Inom kort vill jag presentera mina egna tankar och ideer om saker och ting. Historien om hur iden föddes, mitt liv efter “FreeWilly, cykelresan i USA”, träning, förberedelser…ja ALLT vill jag dela med mig av på nya airbourne!

Så fort finansieringen går i hamn så bär det av, tidigast blir det 1a maj. Det brinner jag för just nu och kan bara inte få det ur huvudet för en endaste sekund:) Häng me´

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3



Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Publicerat i Acke, cykel och världen, 2013 | 3 kommentarer

Sista printet för en otrolig resa!

13e Augusti

Vancouver, Kanada

Kvällstid är minsann bloggarens tid. Allra helst ska klockan vara efter midnatt och man är alldeles
själv. Just nu är klockan 22:21 så det får duga. Det är ju midnatt någon annanstans i världen så bara
att ta sin mentala taxi och åka dit:) Nyss hemkommen ifrån vår sista planerade utflykt och hemfärd
väntar om 2 dagar. Vi har haft en härlig avslutning på en helt otrolig resa som vi kommer berätta för
alla barnbarn i hela världen (eller utomjordingar beroende på hur kreativ framtiden blir:). Kanada har
leverarat som det skulle med häftig natur som gör oss så glada. Utomhus är bäst! Vet att många håller
med och hoppas lika många läser vidare om det som blir det sista inlägget för denna gång…*snyft*..

Enda sedan jag och Patrik såg valar ifrån cykelsadeln för några veckor sedan, har vi taggat inför
denna utflykt jag börjar med att berätta om. Utanför kusten i Vancouver kan man stöta på dem,
kungarna i havet! Späckhuggare äter minsann vithajar och då tycker jag personligen de är värda den
titeln! Sjukt fina djur som bröt vattenytan om set 5-6 ggr för att sen försvinna under ytan en stund.
Iklädda gula och härliga vindkläder kände vi oss ganska små på båten. Flocken vi stötte på leddes av
“grandma” som var över 90 år! Hon hade barnbarn i flocken som bland annat hette cookie, oreo &
doublestuff (ser någon temat?=). Superhannen i flocken hette Blueberry och hade den i särklass
största ryggfenan. Under dessa turer så kartlägger även guiden vad denne ser och för anteckningar i
utbildningssyfte. Här tar man ryggfenan till hjälp för att identifera djuren och det hade hon inga som
helst problem med att göra:)
Förutom späckhuggare stötte vi även på sälar och ett sjölejon som rankas som frukost för
späckhuggare. Tillika hade vi också turen att få se ikonen för USA, “american baldhead eagle”. Jag
vet inte riktigt vad den blir på svenska men fin var den:)

Reser man med en pilot så måste ju såklart flygplansnördighetens kvot uppfyllas, så då passar väl
Kanadas största flygshow alldeles utnmärkt? Att den även firar 50 år blir bara extra grädde i
chokladen. Abbotsford Airshow låg bara dryga timmen bort med bil så det var som hittat. Vi hade lite
misstankar om att folkmassan skulle vara massiv men det la sig på en helt ok nivå. Men inte att
förglömma är att smörja in näsborrarna med solkräm denna dag pga allt uppåttittande. Sagt och
gjort:)
Många typer av flygplan passerade våra huvuden i skiftande höjd och formationer. Kanadensiska
krigsflyg (CF-18 Hornet & Snowbirds) visade upp sig tätt följt av USAs motsvarighet (F/A-18
Superhornet TAC & Thunderbirds). Här försvann hörselns en liten stund misstänker jag:) Red Bull
air race hade också sitt egna lilla hörn under uppvisningen och magen knyter sig ett par varv bara av
att se piloterna ösa på och uppleva g-krafter i uppemot nivå 12!
Men även flygplanslöst kan man uppträda här och Kanadas fallskärmsteam (skyhawks) hoppade så
glatt ut i luften. Inte fick man en lugn stund här heller då de såklart ska hålla i varandra och släppa
taget i allra sista sekunden innan marken. Vi och många andra höll andan där ett tag må jag säga.
Har man ingen vanlig fallskärm får man flyga med soin “ekorrsdräkt”. Det innebär helt enkelt att man
syr ihop sig själv till en vinge och skuttar ut samtidigt som man hoppas på det bästa. Där snackar vi
adrenalin minsann och närmare fågel går väl knappast att komma?
Innan vi lämnar ämnet vill jag också få in 2 komiska inslag under dagen. Tänk dig en gubbe som
sitter på en bajamaja. Han har ett sinne för att bygga saker kombinerat med innehavet av en jetmotor.
Då dröjer det inte mycket längre än ett sedvanligt #2 besök innan en jetdriven bajamaja svishar fram
till vår förtjusning:) Skrattade nästan på mig när jag fick se bygget maxa på ute på banan. Vilken unik
gubbe tänkte jag.,.,.,.,i ca 3 timmar. Sen visade det sig att han minsann inte alls var unik. En skolbuss
ska ju såklart också ha en jetmotor tyckte en helt annan gubbe:) Det ska väl få barn till skolan tycker
man? Bussen och annat under dagen finns samlat i en film längst ner i inlägget.

Dagen därpå blev det ännu mera utomhusäventyr. Vi började i Lynn Canyon och ett vattenhål i
skogen. Temperaturen var sådär i vattnet men svalkade skönt efter solhäng. En skön förmiddag som
följdes upp av indisk mat och kvällshäng i havskayaken. Ingen av oss har paddlat kayak förut så vi
visste inte riktigt vad som väntade. Dwight, vår guide, var en skön nisse som verkligen ville få vår
grupp att ha roligt men samtidigt inte glömma säkerheten. Han skulle bli en grym divemaster:) Frida
och Patrik i ena kayaken och jag parades ihop med en lokal stjärna:) Under 2 timmar såg vi en vacker
solnedgång och blev upplysta med lite lokala anekdoter såsom att Brittish colombia har fler helikoptrar till antalet än hela världen i övrigt=).

Till denna dag har vi varit i Vancouver en stund utan att på riktigt utforskat hela staden än. Det blev
denna dags grej. Men allra först hängde vi i en Queen Elizabeth Park som hade fina blommor och
underbar utsikt över staden. Lite väl mycket japaner (och blommor?) för min smak men fint var det i
allafall. Sedvanligt blev det även ett bryggeribesök (såklart) som fick avrunda dagen efter lite ömma
fötter. Öl är gott, var än man är i vår värld:)
Stadshäng var nu klart så tillbaks till utomhustemat en liten stund. Idag åkte vi upp till Whistler,
skidorten där OS höll till för 2 år sedan. Under sommaren är downgill BMX åkning det stora
häromkring och det märktes helt klart i byn. Vi gick omkring i affärer och kikade med våra ögon.
Längs med gatan bjöds det också på lite cykelakrobatik som man kan pyssla med om man har
balans:) Kolla in filmen nedan så förstår ni vad jag menar.

Och längs den fina linjen är vi nu. Klockan har nästan midnatt så det passar ju bra. Det känns
fortfarande konstigt att vi ska börja packa imorgon. Men det är väl normalt efter en långresa så här.
Shit vad coolt det har varit!

Vi blickar framåt nu. Frida och Patrik ska ta steget och flytta ihop i Uppsala, där de fått nafs om en
lägenhet. Så bra som de passar ihop kan det inte bli annat än kalawesome:)
Jag själv kommer tillbaka till er på Posten under fredagen och fortsätter att klura på vad som väntar
runt nästa hörn. Man vet aldrig vilken häst livets ryttare väljer. Ett arabiskt fullblod med full kraft
eller chilla runt på en liten shetlandsponny? Livet kan bli skumpigt ibland på en islandshäst men då är
det bara att kliva av, bind hästen vid närmaste saloon, ta dig en whisky och njut. Hjärnan, viljan och
din inställning tar dig dithän du önskar, INGENTING ÄR OMÖJLIGT!

Det är framförallt vi vill förmedla med denna blogg, eller som vi säger på vårt språk:

Kör ba!

Publicerat i På cykel genom USA 2012 | Lämna en kommentar

Det drar på, sa Hyttkalle.,.,.

8e augusti

Vancouver, Kanada

Nyduschad och fin efter dagens löprunda. Sånt kittlar dödsskönt i endorfinsjälen där inne. När nu cyklingen är över är man ändå lite van att röra på sig så en löptur för att utforska området runtomkring sig är aldrig
fel. Speciellt när man kan duscha efterråt! Vilken lyx;) Nu känner vi oss återigen som lite mer vanliga backpackers. Vi har lämnat amerikansk baseboll för kanadensisk hockey för att spendera sista veckan innan
hemfärd. Frida har en bra semester även hon, fastän kranvattnet inte faller henne i smaken i första hand. Tur då att Oreos kakor finns i alla jordens former och varianter här borta. Alla ska vara nöjda och belåtna
annars är det ingen roadtrip:)

Men ja, skriva och dokumentera var det. Vi är ju inte här för att hu kul,.,.,.,.,.;)haha..Efter San Fransisco tog sig 2 pojkar,en flicka, 2 cyklar, massa packning & färdsnask sig norrut utemot västkusten. Första stop
blev lite shopping såklart. Grymt kul nu när man faktiskt har plats att släpa med sig saker. Skäggpatrik har hittils köpt 3 miljoner t-shirts och ett par löpardojer, Frida har även hon köpt ett par riktigt snabba skor.
Jag själv ligger lite lågt än så länge men lite träningskläder har jag fyllt på med. När ska man ha tid med vanliga kläder egentligen? Jobb och träning är väl bara det som finns,eller?:)
Mera kul blev det när vi blev barn igen på nöjesfält ala USA. Six Flags har berg- och dalbanor som får magen och dess innehåll att volta runt. Trot eller ej men grabbarna grus fick även med Frida på ett par
stycken! Modigt tycker jag som knappt vågar gå in på damernas underklädesavdelning på H&M=) För att vila våra magar så fanns det även en liten zooavdelning att underhålla sig med med allt ifrån
energiberikade pingviner till chillande lejon. Toppar på det med amerikansk skräpmat och denna dag blev kalas:)
Nästa stop under vår roadtrip var lite vinprovning som inte blev vinprovning. Istället mer öl! Ett bra byte. Kolla in bilderna ifrån Russian River beer co bryggeriet där vi beställde in en testbricka av massa olika
sorter. 22 till antalet tror jag och vissa var lite lulligare än andra på vägen därifrån. Nämner inga namn,.,.,.,.,patrik.

Jaha, det går ju fint det här:) 2 dagars bilåkande med vackra vyer tog oss upp till Seattle där vi rivstartade med ett flygplansmuseum. Passande nog såg vi även en flygshow här, när “Navy Blue Angels” visade vad
dem kunde. Museet bjöd på massor av skojigheter som finns bland bilderna. Man gick runt och bara sög in allt som en milkshake från “donkan”. Kul detalj var att se piloternas (blue angels) bilar som stod snyggt
uppradade vid åskådarområdet. Lambourghini, ferrari, mclaren mm. Grabbarna vet hur man ska spendera sin kosing:) Att dem även fick poliseskort in till området var lite väl amerikanskt. Men man tar väl foten
dit man går (seden dit man kommer på mitt språk). Efter showen tog vi en kvällstitt uppifrån utsiktsplatsen i Seattle, Space Needle. Kul grej helt enkelt!

Innan stadslivet fick inta vårt schema så blev det lite mer natur. Mt Rainier är ett av USAs högsta berg med sina dryga 4000 meter och nationalparken runtomkring var vacker med betyg 10+. Mycket folk gjorde
ingenting och vi lät oss själva sjunka in i naturens vackra tillstånd. Snö fanns med som man kan leka med (kolla in filmerna längre ner). Man får tanken varje gång man besöker ett sånt här ställe, varför är man inte
ute och vandrar oftare? Det är bara du,naturen och din packning. Mer behövs inte och mer ska inte vara där heller! Ja, Kalawesome helt enkelt:)

Sen hann vi med en tur runt stan i Seattle som ger en känsla av välmående. Pike place market är en berömd marknad med lite fler folk än oss tre. Här hittar man också det första Starbucks, en vägg fylld av
tuggummin och massa annat man kan tänka sig. I matväg ska man prova en pirogliknande grej vid ett känt bageri. Piroshky smakade gott och varianterna var oändliga. Mitt mentala snurrande hjul stannade på
potatis/gräslök och Fridas lika så. Patrik fläskade på med lax, vilken kille!

Med det orkade vi ta oss till ett par balla utställningar på EMP museum. Började med alla pojkars dröm i James Camerons värld. Avatar utställningen hade material ifrån filmen och en hel del kul info om hur den
blev till. Mycket leksaker att fingra på vilket alltid är skoj! För Patriks glada min blev det sen mycket Jimi Hendrix och Rolling Stones. Grabben har musiksmak! Mycket kul grejer att titta på och känna känslan.
inte mycket att skriva om men hänvisar till våra bilder:) Detta följdes upp av lite Nirvana grejer (vi är ju trots allt i Seattle) och en filmavdelning. För pojkar och flickor fanns det någonting för varje smak och det
är ju lite vad vi vill:)
Som en liten avlslutning på Seattle gick vi på en tur i en chokladfabrik. “Theos chocolate” är en av USAs första organiska chokladfabriker som ställer höga krav på sina leverantörer. Med deras vinst försöker de
hjälpa till för arbetarna på farmer runt om i världen. En bra grej som vi gillade skarpt. Skadar inte heller att chokladen smakade mumma! Vi fick prova många olika sorter och köpte även med oss lite därifrån. Men
det största nöjet var nog att bära hår+skäggmössa:) Sååååå söta var vi:)

Alla som har åkt buss med Greyhound vet att upplevelsen inte är av världsklass direkt. Detta var vårt enda alternativ då vi inte fick ta med hyrbilen över gränsen till Kanada. Fastän vi fått instruktioner om att
cyklarna inte behövde vara inboxade, sa personalen annorlunda när vi väl kom till terminalen. Så lite isärplockning och packning samtidigt på jakt efter stora kartonger gjorde oss lite svettiga och oljiga. Men det
gick la fint det med och inga tullproblem blev det heller. Ett massivt åskväder som blev vår entre i Kanada. Visserligen vackert att titta på men lite småläskigt för Frida och Patrik att åka bil igenom. Men Patrik
skötte det bra och fram kom dem, samtidigt som jag satt och klämde glass på Mcdonalds. Någon var tvungen att vara väskvakt:) Heja mig:)

Så där är vi nu, med en vecka kvar och en stor portion Kanadapotatis att koka! Finns hur mycket som helst att göra häromkring så nästa inlägg kommer bli innehållsrikt det med! Leva för att resa, resa för att leva!
Kör på det!

Publicerat i På cykel genom USA 2012 | Lämna en kommentar

Cyklingen är färdig nu…på riktigt:)

28e Juli

Downtown, San Fransisco, Kalifornien

Cykelbyxor gentemot shorts & kompressionskläder mot t-shirt. Bytt är bytt och kommer….igen:) För ett par dagar sedan insåg vi att vi cyklat våra sista km för den här gången. Många minnen och upplevelser tar vi med oss i bagaget och blickar framåt. Men även om man vinner eller förlorar så ska man alltid slänga en blick i backspegeln och bara njuta. Bedriften i sig, att cykla över en hel kontinent, har lilla Acke och Patrik faktiskt klarat av:) WWOOOWWW! Som sig bör så kommer lite siffror och statistik lite senare i inlägget men först tycker jag vi knyter skorna och tar oss igenom våra sista dagar på sadeln.

Halvvägs till San Fransisco så campade vi utanför en stad som heter Crescent City. Vår tältplats låg alldeles intill havet och man kunde höra vågorna slå mot klipporna,.,Kabbaammm! Men “kabbammmet” var inte det som man minns mest härifrån. Vi vaknade upp och hade blivit attackerade av små möss som hade ätit lite i väskor,tält och tröjor. Inga stora förstörelser så vi kunde utan problem trampa på nästa morgon, mer än små fyrbenta krabater ska krävas för att stoppa oss:) Jag tror någon där uppe hörde oss när jag tänkte den tanken för på vägen ut stod det ett gäng hjortar i vägen för vår väg. Som tur var åt dem inte på oss så vi kunde cykla vidare efter någon minuts väntan på att hela gruppen fick korsa vägen. Denna kväll hade vi bestämt en träff med en svensk-amerikansk familj längs vår rutt. Siv ifrån Jönköping bodde mitt emellan städerna Arcata & Eureka tillsammans med sin man Rob och tillfälligt sonen Björn. Rob är cykeltokig och det märktes inte minns när man frågade hur många cyklar han har; “ehh jag har en gruscykel, en regncykel…och sen har jag en i Spanien med!”,.,.,Kul kille:) Sonen Björn bor hemma efter sin examen ifrån Lunds universitet. Han pratar lite svenska och kände igen Eskisltuna (han visade till och med upp en kniv som var gjord i vår härliga hemmatrakt). Vi hade en riktigt trevlig kväll med blandar svenska/engelska, bastu, utomhusdusch och god mat! Djupt tacksamma för en härlig återhämtning så rullade vi vidare med lite sverige känslor:)

Och nu ännu en liten höjdpiunkt under resan, de bauta stora Redwood träden! Man har ju sett dem på bild men i verkligheten blir de bara mycket större än så. Om jag kunde så skulle jag highfajva allihopa. Vi hittade en skön campingplats mitt i skogen där vi hade en skön kväll tillsammans med ett belgiskt par. Ännu en grym dag ute på vägarna. När man stannar på campingar som vi gjort nu på västkusten, så träffar man mycket mer folk och kan ta sig tid att prata igenom erfarenheter. Belgarna var det den kvällen och en annan kväll var vi ett stort gäng på ca 10 perssoner i blandade åldrar,kön,härkomst, vegetarian, köttätare.,.,.ja det mesta helt enkelt:) Så mycket finns det att prata om när vi alla delar samma passion; Cykling!
Minns också en mexikansk familj som tyckte lite synd om oss:) Vädret var lite småregnigt/fuktigt under eftermiddagen/kvällen så jag vi spenderade den i tältet läsandes. Plötsligt dyker mannen i den här mexicofamiljen upp och slänger in ett paket jordgubbar och juice:) Då blev vi alldeles glada! Han trodde inte att vi hade någon mat så vi fick berätta att vi visst hade mat och hade lagat till allting inne i tältet. Även då ville han bjuda över oss på spaghetti. Återigen för tusende gången, visar sig den amerikanska gästvänligheten vara på topp!

Nu kommer en riktigt rolig historia som handlar om 2 pojkar som skulle göra pannkakor:) Humöret var på topp efter härlig cykling längs kusten och vi kom fram till en lite halvlyxig camping. Här fanns pool, bubbelpool och gemensamt kök. Så pannkaka it is! Kaoset började när jag skulle mixa smeten som jag gjorde i en vattenflaska och skakade. Nästa steg var att öppna flaskan och vips,,var hela min tröja täckt av pannkakssmetsplatter (ja, det är ett ord)..Men smeten blev bra i allafall. Men när jag skulle börja steka i det gemensamma köket fick jag elektriska stötar hela tiden. Ingen annan fick det så de trodde jag var ett pucko. Så det gick inte så bra det heller. Vi fick prova att steka i vårt egna kök. Lite krångligare med tanke på att vår stekspade bestod av sidan av ett kartongpaket:) Vi fick inte alls till det så Patrik sprang och hämtade en större stekpanna och stekspade vi kunde använda. Men så länge han var borta gick det faktiskt lite bättre. Men med tanke på hur mycket sprit vi använde till köket var vi tvungna att sluta annars hade vi ingenting kvar….och kanske lite att vi hade fått tvestjärtar i smeten… Så tillbaka till gemensamma köket med Patrik i följe och med ny smet

:) Nu var det plötsligt massa folk överallt och vissa plattor fungerade inte. Vi provade att steka över en grill med kol som stod bredvid. Det gick inte det heller:) Men till sist fick vi tjing på den enda plattan som fungerade, då jag fortfarande fick stötar av den fick Patrik ta över stekningen. Och härifrån gick det ändå bra:) Vi startade matlagningen ca 17.00 och hade ätit klart 20.30..Det blev pannkaka av alltihop kan man säga:) haha..Men Vi skrattade på under hela kalaset och jag tror folk undrade om vi var helt friska i knoppen:) Bubbelpoolen blev lite försenad men en halvtimme hann vi med i allafall. Heja oss!

För att tajma in Fridas ankomst och (bättra på brännan lite) tog vi en ledig dag i Bodega Bay. Vi snaskade lite godis, satt på internet och bara tog det lugnt. Helt enkelt det vi alltid gör under lediga dagar. Inga konstigheter:) Bara taggade inför vår allra sista trip mot San Fransisco! När vi kom fram till Golden Gate kändes det speciellt i magen. En känsla av fullkomlighet. Vädret var superblåsigt så en sagolik framkomst i solsken blev det inte men vad gör det? Sjukt ballt ändå! Intill Golden Gate ligger Marin Headlands och det var här vi campade 2 nätter innan vi tog oss in till stan och välkomnade Miss Rombo. Den lediga dagen blev dock inte riktigt som de andra lediga dagarna. Vi tog oss faktiskt runt lite och rörde på fläsket:) Först hälsade vi på ett ställe där man byggt en gigantisk skalenlig modell av hela bukten där San fransisco ligger. Med hjälp av den här modellen kan man simulera olika natur företeelser och helt enkelt se vad som kommer att hända. Ett dygns tidvatten kan modellen simulera på 15 minuter. Så lek med tanken att det blir ett oljeutsläpp, då bara häller en nörd i lite olja i vattnet och ser vart det tar vägen. Sen jobbar man efter det, som en tidsmaskin helt enkelt:)
För er som känner igen Mythbusters på Discovery channel så var det här som pojkarna provade teorin om det gick att simma över till fastlandet ifrån Alcatraz. Kul fakta:)
Efter det och lite mer lunchhäng cyklade vi tillbaka mot tältet med ett stop på Marine mammal center. Här tar man hand om skadade sälar med förhoppning om att få släppa ut dem i havet igen. Sälarna kan vara undernärda, blivit attackerade av fiskare eller fastnat i nät/nedskräpning. Således luktade stället fisk men det var intressant att lära sig mer om deras jobb:)

Som ett barn på julafton åkte Patrik då iväg nästa dag och tog emot sin flicka! Inga problem där inte även om jetlaggen märks av lite även idag:) haha. Vi har turistat runt i San Fran som man sig bör och även hunnit träffa Fridas farbror med fru över lite mat. De var här på semester och för att fira Ullas pension. Säger Bubba Gump dig något? Jo, Forrest Gump såklart:) En sådan inspirerad restaurang blev det och allting smakade mumma:)

Så imorgon hyr vi en bil och tar oss vidare upp igen där vi kom ifrån. Denna gång med fyra motordrivna hjul i motsatt riktning så vi inte missar något. Planen är att lämna USA för Vancouver den 7 augusti och sedan flyga hem därifrån den 15e. Så jobbar vi:)

Och nu till det roliga med att sammanfatta vår resa i siffror. Kör bah:

Distans: 5170 miles (8320 km)
Start: 12e Maj
Mål: 23e Juli
Antal dagar: 73
Snitt cykling per dag: 71 miles (113 km)
12 delstater ( Virginia, Kentucky, Illinois, Missouri, Kansas, Colorado, Wyoming, Montana, Idaho, Washington, Oregon, Kalifornien)
60 nätter i tält
13 nätter i kyrkor, hus, brandstationer, lastbilssläp,motel, soffor, husvagn
4770 besökare har kikat in vår blogg, vilket ger ett snitt på 56 st/dag sen starten av bloggen
Den 10e juli hade vi 571 st besökare, vilket var rekorddagen. ( Vi tackar Postens intranät för den fina siffran)
Uppskattat har vi ätit:
29 kg nötter, choklad, bars mm
42 kg bönor
380 st tortillabröd
15 kg torrt ris/linser
12 liter havregryn
50 liter gatorade

Nu kommer en liten lista som inte är meningen att avskräcka utan mera som en kul grej att nämna, nämligen de saker som har gått sönder. Här klämmer vi in med saker som naturligt nöts ut.

3 st däck
2 st cykelkedjor
2 set med grepptejp till styret
1 cykeldator
En “fram pakethållare, såkallad lowrider” ( svetsarbete och avbrutna “stålihopdragningsband” (ja, det är även det ett ord) =)
En “bakpakethållare”
hål i väskor,tröja,tält pga möss
2 par skoklossar
en solcellsladdare
4 st cykelslangar
2 liggunderlag
1 tält
1 stänkskärm
1 vattenbehållare
2 sporks( mix av gaffel & sked)

Saker vi tappat:

2 handdukar
1 tröja
1 cykeltröja
1 par flipflop

Det ska vara det stora hela om vi minns rätt. Listan blev faktiskt längre än vi trodde nu när allting blev ihopsummerat. Med det vill jag ha sagt att allting har gått bra. Det viktiga är att man har en positiv inställning från start och med attityden att problem går att lösa. För det gör det! Vi har precis cyklat över en hel kontinent med den här attityden och det har fungerat hur bra som helst!

Även om vi fortsätter att skriva ända tills vi åker hem så blir det inget mer cyklingsbloggande nu. Så ett stort tack vill vi ge till er alla där hemma som har kommenterat och tyckt till om våra bilder och inlägg. Vi hoppas att ni känner er inspirerade till att själva ge er ut på ett litet äventyr. Cykling är i allafall att rekommendera starkt. Kör ba!

Posten Fritid,
tack för ert generösa aktivitetsbidrag som gjorde vår resa möjlig. Bidraget har gjort vår resa till ett minne för livet och det känns sjukt stort. Alla postisar runt om i landet, visst har vi det riktigt bra?! TACK!

Timo och alla andra på 2XU,
ni har givit oss en helt ny dimension vad gäller träningskläder! Kompressionsutrustningen har sannerligen hjälpt oss på traven och gjort att vi kännt oss pigga och fräscha även efter 16 mil dagen innan. Cykelbyxorna sitter som en smäck med grym vaddering så kvaliten där kan man knappast ifrågasätta:) Räkna med att vi kommer utöka vår träningsgarderob med era produkter! Jag vill rekommendera ALLA oavsett nivå att kika in på 2XU. Återhämtning är minst lika viktigt som träningen i sig och här får man en hel del hjälp på traven!

Familj, vänner & arbetskamrater,
som vi saknar er! Snart får vi komma hem och berätta alla historier om igen tills ni inte orkar höra längre:) Vi känner ert stöd var dag är så glada att ni finns där!

Jaha, typ något sånt. Som sagt, mera bloggande och bilder blir det så fortsätt och häng med oss! Nu är det nog godnatt för ikväll:)Eller, en kvällspromenad funkar ju också. Patrik och Frida snarkar ju ikapp coh jag är alldeles glad:) Kör ba!

Höres!

 

Publicerat i På cykel genom USA 2012 | Lämna en kommentar

Cykla lite.,.titta lite.,.chilla lite.,.,.NJUTA MEST!

15e Juli

Harris Beach State Park, Brookings, Oregon

Sista natten i Oregon, imorgon sista stats-skylten & sista veckan av cykling. När man tänker på det så är det faktiskt riktigt nära nu tills vår cyklingsvardag blir till någon helt annan vardag. En tomhetskänsla sprider sig inom mig just nu. Såklart kommer västkusten bli fantastisk att bila tillbaka uppför, men hela cykellivet har varit något speciellt för oss båda. Alla tokiga cykelkompisar man träffar som berättar om sina historier och lokala erövringar; blandat med skiftande natur, lukter och ett allmänt kontrollerat ovetande om den närmsta framtiden. Långfärdscykling i en liten låda:)

Innan vi kickade igång på riktigt med nästa etapp så tog vi det lugnt i staden Seaside. Här hade Neil, med dem öppnaste armarna i hela världen, bjudit in oss att få boa in oss i hans hus över natten. Vi delade det med en kines och en mamma+hennes dotter som alla tre var ute och reste. Neil själv hade dragit till Portland men dessförinnan lagt fram handdukar och skrivit små söta lappar överallt:) Det kallar jag gästvänlighet! Så ska jag bli när jag blir stor! Magarna fylldes med lite öl, pizza & cheesecake. Inget utöver det vanliga när det gäller vilodagar med oss:) Men hopp nu vidare i boken om Free Willy…

Ett nytt stycke naturkapitel kan vi nu skriva in i våra cykelloggböcker. Kusten söderrut mot San Fran’ är såklart känd för vägen “highway 101″ som rankas som en av världens vackraste. Mer utsiktsplatser än vad jag har fingrar och tår bara radas upp ( därför kan jag inte säga exakt hur många:). Vi ser gigantiska klippor som skjuter upp ur havet och mot dem slår vågorna som gör att det rycker rejält i surftarmen! Bergen som gör vår rutt “berg-och-dalbanig” är gröna med grymma stränder emellan sig och stilla havet. Allt det och 2 skumma cyklister vid namn Acke & Patrik:)
Kul här är också skillnaden i väder mellan toppar och dalar. När vi vaknar är det lika torrt som i min egna mungipa vid sikten av en pizza (inte alls!). Det är dimmigt och molnigt ett par timmar sen tittar solen fram och värmer upp oss en del. Sen så klättrar vi upp i bergen och molnen igen och fukten är tillbaka; lite som att cykla in i ett glas med vatten. En nedförsbacke och 10 minuter senare är himlen klarblå och de sköna 20 grader värmer på bra. Nya scenarion helt enkelt:)

På tal om de oräkneliga utsiktsplatserna så är det en vi minns lite mer så här långt, dock inte mest för landskapet, utan för gråvalarna som syntes på långt håll. Såpass långt att det bara såg ut som vattensprutande stenar som kollade läget vid ytan. Men ändå, coolt med valar! En liten uppvärmning mot valsafarin vi ska åka på om 2 veckor.
Mera djurliv blev det när vi besökte en av världens största havsgrottor som utgör hem för ganska många sjölejon och sälar (nej, inte tillräckligt med fingrar eller tår igen :(. Vissa stora och vissa små men alla luktar fisk:) Vi spanade in ett pack utanför grottan, tog sen hissen ner 60 m och såg nästa flock ligga och chilla i den nästan 100m höga grottan. Kallt, rått och stort!
Så vem kan skillnaden på säl och sjölejon? Här kommer några förslag:
Sjölejon kan använda sina “framtassar” till att förflytta sig på land. Sälen krålar sig fram. Det beror på att sälen inte kan vika ut dem på samma sätt som ett sjölejon.
Sälen använder till största del sina “baktassar” till att simma med, likt en propeller rörelse. Det gör sjölejonet med fast med “framtassarna”.
Sälen kan vara allt från man och fru till största tjejtjusaren i stan. Sjölejon är bara tjejtjusare.
Sjölejon tar hand om sin knodd i upp till 3 år. Sälen tycker det räcker med ett par veckor.
Det var dagens avsnitt av “Ackes djur” =)

Här omkring finns det också män/kvinnor i bruna uniformer som kallar sig rangers/sheriffer. Deras hobby är att utöva makt så man inte kan sova riktigt lika mycket överallt som vi gjort innan. Med det så har vi istället sovit på olika campingar. Vi har valt de ställen som har prisalternativet Hiker/biker, som kostar $5. Vi cyklister har då en egen gräsplätt där vi slår upp våra tält. Här finns också en vattenkran men ofta är det långt till duschen. Helt ok för oss, man får ju duscha hela tiden:) Fräscht och fint! När jag tänker på det så har vi faktiskt lyckats sova gratis bakom ett bibliotek häromdagen. Det var najs:)

Annars på tapeten är väl att jag har bytt framdäck på min hoj. Så kul var det:) På något vänster blir mina saker bra mycket mer utslitna än Pattes. Får be cykelguden om tips och råd en vacker dag.

Jag lyckades även med bedriften att bli utskälld för att ha vällt omkull. “Någon kan bli skadad” fick jag rakt i ansiktet aven förbipasserande och argsint gumma. Lite chockad var jag då jag var beredd på frågan om jag var ok. Förstår inte än idag om hon trodde att jag välte med flit? Det ser ju inte cool ut! A’ja….lugnt i allafall:)

Så halvvägs har vi kommit nu längs kusten. Vinden är regelbunden här i våra ryggar vilket gör att alla cyklister cyklar åt samma håll,.,.,utom några knäppgökar som cyklar norrut. All heder dock åt deras kämpainsats!
Jag laddar redan för sista inlägget om en vecka där man får summera ihop allting med siffror, tankar, utvärderingar osv. San Fransisco nästa då rå! Hoppas alla trogna läsare och alla nya är med oss till mållinjen. Tack för att ni finns!

Nu släcks lamporna ner och rockstjärnorna laddar för sista låten…..

Publicerat i På cykel genom USA 2012 | Lämna en kommentar

Havet är blåare på andra sidan..

9 Juli

Cape Disappoinment campground, Washington

Seger, fullbordat, färdig, uppnått…Kalla det vad herr fader än vill men vi har nått pölen på andra sidan! ATLANTEN —> STILLA HAVET PÅ CYKEL är härmed avklarat! Den spontana känslan är såklart högre än toppen på en sån här mojäng man hittar på nöjesfält, när man ska slå med en hammare och komma så högt som möjligt:) Mycket tankar och intryck men som vanligt kommer vi till det senare som en slutkläm. Signerat Scott skulle jag kunna kalla det=)

Efter 4th of July i Walla Walla handlade tankarna mycket om hur mycket vinden skulle streta emot under dagarna längs med Colombia River, floden som mynnar ut i Stilla havet. Vinden blåser mestadels till vår nackdel vilket märktes på alla vindkraftverk vi såg längs vägen; alla var vinklade i vår riktning:) Floden är också gränsen mellan staterna Oregon och Washington som vi korsade ett par ggr allt som allt. Tur att de inte har några lokala fjantiga lagar i de 2 staterna. Man har ju hört lite mardrömsexempel på ifrågasättningsbara påhitt;)
Nåväl, vi nådde floden och hade periodvis…..,.,.medvind?! En liten en men dock skumt. Patrik, som borde ha smeknamnet ruttkalkylator, hade så fint lagt ribban lågt på 50 miles per dag pga blåsten. Det blev det dubbla första dagen:) En fin sovplats och lite film i tältet fick avrunda dagen. Vi satte oss ner och hörde lite skumma ljud ifrån Patriks liggunderlag. Ljudet eskalerade och vips var patriks nattmadrass ett minne blott:( Saknades bara att den där röda djävulen på tv sticker in huvudet och säger “JOBBIGT VA,?!,HEHEHE”. Sömnen blev lidande för pojken men sånt får man ta ute på vägarna:) Inte gråta över tappad tå kan man säga, man har ju många till….

Nästa dag, återigen vaknandes nervös inför vinden. Vi hade ju jordens tur igår så idag blir väl ett rent h***vete. Jag sticker ut huvudet,.,.,.tyst som i en guldfiskskål. Jaha=) Packa ihop och kör ba! Vinden tog sig aldrig riktigt och glada för det stannade vi vid Maryhill Winery för lite vinprovning.

“AVBROTT I INLÄGGET!!!!!!!!!!!! Just nu gick Patrik iväg till toaletten för att göra nummer 2, han tog med sig musik, vilket är något jag lärt honom:) Stolt över kufen och vill rekommendera den rutinen vidare:) ”

Vinprovningen gick la fint, även fast det var en skum miljö. “Men man ska prova allt,” sa skolfröken. Efter det utnyttjade vi den nästan obefintliga vinden och tog oss väldigt långt denna dag med. Intill en sjö slog vi upp tältet bredvid skylten “Camping förbjuden”. Tur att man inte kan läsa;) Badet och läget var bara för bra för att ignorera. Ytterligarte en natt för Kuf-Patrik på sitt pannkaks-liggunderlag men varför klaga? Livet leker så kör ba:) Vi rullade in i Portland dagen efter, en stad känd som “cykelstad #1″ och visst var det väldans bra med gott om cykelfiler. Synd bara att vi inte alls såg lika coola ut som lokalbefolkningen. Allt från retro till sportiga stilar dök upp och vi kände oss lite som grabbarna som inte blir uttagna i cykel-laget i skolan (?). Nåväl, ett nytt liggunderlag hittade Patrik på en outdoor-affär och pratade goja med personalen:) Där kände han sig i allafall som en i gänget. Medans köpte jag en körsbärs läskeblask som alla de andra barnen. Kände mig som en i gänget jag med:)

Då en storstad blir ganska stor och tidsmässigt massiv, kombinerat med trötta och hungriga magar, finns bara en lösning,.,.,.,.Buffe och Motel. Matkoma och en säng i Portland kändes helt rätt så kör ba! Vi somnade in med vetskapen om att Stilla Havet fanns mindre än 36 timmart bort. De timmarna gick snabbt och nu sitter vi här i en “State Park” utanför staden Astoria med Stilla havet som granne. Så snipp snapp slut, nu är resan slut och dags för känslor och intryck,.,.,.,.,.,ELLER?!?!?!?!

Nej glöm det! Nu kommer bonuspoängen! VI HAR SEDAN EN TID TILLBAKA BESTÄMT OSS FÖR ATT UTÖKA RUTTEN MED 120 MIL. Det betyder att följa den välkända stilla havskusten ner till San Fransisco, där bästa Frida Rombo dyker upp:) Tugget och tankarna gick ungefär så här: ” I Astoria måste vi fixa packlådor, skruva isär cyklar, kolla bussar och rutiner med det. Fan, bra mycket lättare att cykla ner, det är ju bara 120 mil…Den känslan är helt sann. 120 mil kändes som en prutt i tältet mot att behöva dona med allt annat. Så jobbar vi:)

Det betyder att ni får dras med den här bloggen i nästan 2 veckor till och någon slutkläm “signerat Scott” får vänta på sig. Vi är hemskt ledsna för att behöva ge er dessa nyheter. Ibland är vi bara allt för awesome och coola för vårt eget bästa ;)

Men vi är i allafall glada att ha er med! Semestertider för många som vi lyckönskar och hoppas den blir sprängfylld med vad än du vill ha! Du är cool, du är awesome och framförallt,.,.,du har rätt att vara det:) Sprid glädje med råge så kör vi nästa inlägg om någon vecka eller så=)

Patrik & Acke säger tack för oss, kabanoss!

Publicerat i På cykel genom USA 2012 | Lämna en kommentar

Yellowstone är ett minne blott men frukosten är fortfarande framdukad!

4e juli

I rum 114 på Motel 6 i Walla Walla, Washington

Jajamen då var vi alla patrioter..:) 4th of July är ju jenkarnas dag så jag och Patrik tajmade in det prima perfa med lite avkoppling i en stad som är känd för sina “Sweet onions” och vinprovningar. Har inte blivit så
värst mycket av den biten idag men det är ju en dag imorgon med, sa den vise mannen med vitt skägg. Yellowstone var väldigt stort för oss och därför blir detta ett litet “mittemellan” inlägg känns det som. Men
kul har vi alltid och det hoppas jkag ni får känslan av där hemma i Sveadala!

Efter att vi rullat ut ur Yellowstone stannade vi vid gränsen och kikade in på en IMAX biograf. IMAX sänder filmer med världens största bioduk och här hittade vi en rulle om Yellowstones historia och lite fakta
om landskapet. Kul grej speciellt med en bamseläsk i handen:) Bara för att vi lämnade parken betydde inte det att naturen förändrades speciellt mycket. Man kunde nästan känna björnen lukta i krokarna. Men inte
fick vi syn på nån denna gång. Kanske nästa…?

Dagen efter så läste vi på kartan att vi skulle passera 2 folktomma städer som ligger kvar som ruiner efter guldrushen. Men någonstans i läshuvudet blev det tokigt för när vi kom dit var det verkligen en rush av
små butiker och massa folk. Det svåraste (eller enklaste) beslutet som cyklist är vad man ska göra när man ser skylten “homemade icecream/candy”. När dessutom båda de butikerna ligger bredvid varann, ja, då
blir det en ganska lång paus:) Som en magnet dras man in:)
Vi cyklade vidare efter det och såg runt omkring oss spår av gamla järnvägslok och småpratade med en skojig norsk amerikan. Tanken slog mig att han säkerligen slog världsrekord i att använda order viking flest
ggr under samma pratstund. Men kul att han hittade sina jämlikar, för vikingar är vi allihopa…GAAAARRHHH!!!! (vikingrop)

Till kvällen styrde vi mot en stad som heter Twin Bridges. Här är man så överdrivet generös att vi “bajkers” har fått ett eget hus i parken där vi kan sova:) Eller,,,,vi delar det med myggen intill floden,.,.,. Dusch
och grill vilket ledde till vitlöksbröd & mera S’mores. Lycka är skoj! Men det här med myggen vill jag återkomma till. Inte ens fick man kissa ifred kommande dagen. Ut med den, shoot, tillbaks on och snabbt
därifrån:) Ingen ro där inte! Nåja, blev ju effektivt i allafall..haha

I nästa stora stad hade vi uppdrag på schemat. Våra såser till bönwrapsen började ta slut. Då löser man det genom ett take-away skrovmål på lite snabbmatställen och vips…sen så har man 2 plastpåsar fulla med
såser:) Man ska kanske egentligen bara ta en eller två men böja på regler är nödvändigt ibland. Nöden har ingen lag så får man inte kissa ifred så får man minsann te med sig extra sås! Det är mitt motto.,.,.,från och
med nu:)
I Hamilton boade vi in oss hos ett äldre par som båda jobbade på lokala sjukhuset. De kom hem först vid tio på kvällen men rutinen var det inget fel på; slå ni upp ert tält på gräsmattan och slappna av på
verandan så syns vi när vi syns:) Sagt och gjort blev det så. Här hade vi hört rykten om ett intressant bryggeri med så provade lite mera av vår älskade malt,humle,jäst,vatten-blandning. Lite nyanser av nöt och
honung minns vi från denna kväll och fel var det inte alls i kvällssolen! Men det bästa av allt var morgonen därpå då vi blev bjudna på pannkaksfrukost! Sjukt smaskigt med alla möjliga tillbehör. Där fick vi oss
också en enskild vinkel av den amerikanska politiken:) Prata för sin sak, det är dem duktiga på i detta land:)haha

En lång cykelbana dagen därpå tog oss till en varm källa där benen återigen fick vila. Riktigt kul cykling längs med floder och gröna berg! Källan låg någon kilometers trekking innåt skogen där vi också tältade.
Tillsammans med 3 amerikaner grabbade vi ihop oss och snackade lite goja. Dock lite väl mycket jesusprat från deras sida så vi gick och la oss ganska tidigt. Nog för att Jesus var en bra snubbe, men lite
öööööveröst blev det:) Sov som stockar efter att ha cyklat närmare 48 mil på tre dagar. Inte illa det inte!

4 juli närmade sig och då bestämde sig väskhållaren till min cykel att gå av. Kul tyckte han, mindre kul tyckte vi. Som tur var finns det svetsare lite varstans så när vi fann rätt kille (en som kan det här med
aluminium) tog det bara 5 minuter innan pärlan min var hel igen! Grejt! Då kan man skånka vidare..,.,.,.i jordens vind! Vaknade upp nästa morgon med saker som flög överallt. Inspirerande!…In med hörlurarna och
på med musiken. Att kötta sig igenom det här går bara med lite toner till hjälp. Framförallt försvinner ljudet av vinden då vilket jag tror gör oerhört mycket! Blev inga 16 mil den dagen men tillräckligt för att vi
under morgonen därpå gled in i Walla Walla lugnt och fint.

Här har vi då spenderat dagen med att gå i parken, käkat och druckit gott och bara slappnat av på vårt hotelrum. Nu är det nära gott folk! Snart ser vi Stilla Havet vilket innebär något stort! Många stater har
passserats på sistone och nu är det bara en kvar! Vi känner det och hoppas ni är med oss hela vägen! Utan er är vi inte alls lika coola längre! ;)

Så kasta ankar mot ytterligare dagar av fullfjädrat och kontrollerat kaos! Rock n’ roll tills vi ses nästa gång. På en helt annan kust….

Publicerat i På cykel genom USA 2012 | Lämna en kommentar

Geysrar & Greijer !!

25e Juni

Madison, Yellowstone nationalpark, Wyoming.

Hej…splash…jag ville….splash…skriva..splash…ähhh…Myggsäsongen har kommit till Yellowstone så bäst att ta skydd:) Ärligt talat så är vi väl lite osäkra på om den nånsin lämnar, inte ens under vintern. Så är känslan i allafall! Just nu är det bara någon timme sen vi stod öga mot öga med en Bison bara några meter bort! Hur stavar man till den känslan? H-Y-P-E!! Men nu när vi förhoppningsvis fångar er uppmärksamhet lite grann så hoppar vi på hästen där vi band den senast.

Lite upp och lite ner…Så kan man beskriva känslan av starten av vår 6e delstat Wyoming. Benen fick varva på som vanligt och vi körde vår grej. Nötterna slank ner och bönorna/tortillabröden smakar fortfarande godast! Började helt ok helt enkelt:) Bland annat så tog vi oss upp till passets näst högsta topp på dryga 9500 fot. En perfekt lunchplats där vi hade sällskap av 2 israeler (jajamensan, dom åt hummus) och en Kim från Australien. Vad vi minns av henne var att även hon tragglar sig runt på en Kona-cykel precis som vi:) Go Go Go! Nedförsbacken blev så snabb att vi hoppar till nästa dag. I pluttstaden Saratoga med drygt 1000 invånare är det numera ett måste att stanna om man har vägarna förbi. Vi började med att slajda in på SPA-stuket och besöka en varm källa som är öppen dygnet runt (gratis såklart). Vattnet här varierar mellan 40-50 grader! I den varmaste delen kom man inte ens i=) Passande nog slingrade sig lokala floden precis bredvid så kan kunde gå emellan för att skapa sig sin egna perfekta tillvaro. Vi låg där och njöt samtidigt som kroppen (läs benen) fick sig en grym återhämtning. Till sällskap denna dag hade vi en hel buss med showartister som kallade sig “Marsch Fourth Marsching band”. Sid, som vi pratade mest med, showade omkring på styltor i bandet:) De verkade vara ett glatt gäng och spred roliga historier om deras hemstad Portland. En riktig cykelstad! Här kan man cykla naken om man vill:)

En skön och välbehövlig dusch efter det och vi styrde mot stadens mikrobryggeri för att prova lite nytt samt kolla in NBA finalen mellan Miami Heat och Oklahoma City Thunder. Här säger jag bara TACO-TUESDAY! 2 tacos och en öl för under 4 dollar. Då procenten var rätt hög blev det lite väl lulligt senare när vi slog upp tältet:) Men vilken god öl! Betongkepsen dagen efter var klart värt det!

Ny dag och nya mål! Landskapet är fortfarande underbart att glida igenom men mot slutet av dagen blev vägen väldigt dålig. Koncentrationen var på helspänn för att man inte skulle fastna i spår i vägen eller tappa balansen pga alla hål. Men bra som vi är klarade vi av det med:) Vi nådde staden,samhället,byn,,.,…,,.hmm.,.,,.vad är mindre än by? Vi kör med “kvarteret” Lamont. Här fanns ett cafe och en kvinna vid namn LB. På hennes gård fanns släpet till en lastbil uppställd innehavande 2 sängar, bord+stolar och elektricitet. Tillhörande utedass (utan tak) och kylskåp/frys för dagen fylld med Marshmallows, ost och mjölk:) Lägg därtill skylten “Bicyclists Welcome” och kakan är bakad:) Indiantält var också ett alternativ men hål i taket gjorde myggen lite för intima. Kul grej helt enkelt!

Mätta tog vi oss därifrån och rullade vidare genom landskap med röda berg och stora vidder. Cowboys och indianer! Ranch efter ranch dök upp lite här och var. Sen vips blev det Sveriges nationaldag med! Så vi kastade om ordet vips till visp,.,.grädde:) Det tillsammans med jordgubbar & mjölk ägnade vi till vårt bästa lands stolthet! Patrik bar sin svenska flagga på cykeln hela dagen och mumsade i sig godis “swedish fish” som finns att köpa här (Made in Canada haha). Glad att vara svensk:)

Nära nu till en av höjdpunkten på resan! Men för att ta sig till Yellowstone krävdes ännu en stigning i 9000 fots klassen och lite vägarbeten att korsa. Vägen byggdes om så standard är att cyklister får skjuts av en lastbil ett par km pga skicket på vägen. Men då det var lördag missade vi den chansen. Tur att våra däck är fräscha! Vi tog oss igenom det grova gruset och inget kunde stoppa oss nu! Nästa morgon flög vi upp ur tältet (inte patrik för han är morgontrött:) ). Grand Teton nationalpark passerade vi först med en försmak av vad som komma skall. Berg, sjöar och skog i stt bästa ess! Huvudet och ögonen gick i virrvarv överallt för att hinna se allt och att cykla en sån här dag är inte speciellt svårt!
Väl inne i Yellowstone blev första dagen en lugn och fin kväll. Vi köpte lite glass, fyllde på med lite lokala öl & chips. Till sällskap fick vi Jamie från staten Iowa som vi hade en hel del roliga samtalsämnen med, bland annat toalettrutiner:) Man blir lite konstig så här ute på vägarna och tur är väl att vi alla är typ likadana:)

Med lite sömn på det var det dags att utforska parken ännu mer! Vi varvade cykling med att spana in geysrar, älgar, bisons och en osprey (fiskljuse typ). Naturen är återigen svår att beskriva i ord utan får ses på bilder och bara låta dem tala sitt egna språk. Den klassiska Old Faithful Geysern spanade vi in tillsammans med ett hundratal andra turister. Just det området fick både mig och Patrik att kvävas lite. Så mycket folk mot vad vi är vana vid! Men det funkade till slut det med och dessa envisa fotande japaner gled vi förbi:)
Första vilda djur lyckoträffen blev en älgfamilj på 3 individer som chillade bredvid vägen. Däremellan kom alltså en hel del olika geysrar och varma källor i de vackraste färger! Ångan värmer en rätt bra så sticka ner ett finger där är inte att rekommendera. Mot dagens slut dök sen en Osprey upp i ett träd. Han satt där en stund, tog en loop runt vattnet och sen tillbaka till sin ursprungliga plats. Tyckte han var kul:)

Mot dagens slut kom då 2 hjordar med bisonoxar! Stora som 3 kor typ! En hjord bestämde sig för att korsa vägen vi stod på när vi betraktade dem på avstånd. Helt plötsligt var inte “avstånd” något avstånd längre. Besten gled dock förbi oss bara några meter bort och vi pustade ut. Även om djuren känns tama så är det långt ifrån sanningen! Vilda djur ska man inte leka med helt enkelt=)

Så det var det ifrån oss denna vecka. 500 mil har vi cyklat hittils och även sprängt 80 km/h i en nedförsbacke:) Kan inte påstå att vi mår sämre denna gång heller:) Ta hand om er där hemma,njut av sommaren och ha kul!

Höres snart igen:)

Publicerat i På cykel genom USA 2012 | Lämna en kommentar

Berg & grejer!

15 Juni

Nattetid Motel 6, Pueblo Colorado.

God kväller alla barn!

Ber om ursakt for att inlagg och bilder har blivit lite osynkat, internet ar inte alltid pa var sida. Men nu sa=)

Så kul ska vi ha idag att det blir ett inlägg skrivet på nattetid. Jag är en nattmänniska lite då och då så nu blev det så att jag sitter här och skriver lite medans Patrick drar djupa timmerstockar här bredvid. Wow den grabben kan snarka! Låter så harmoniskt och avslappnande:) Inte så längesen som vi skrev senaste inlägget men lite nytt är alltid skoj så kasta bort stress, strumpor och underbyxor för här kommer nästa rapport!

Brandmännen sa vi adjökens till och trampade vidare mot vad som skulle bli ännu en succedag,.,.,.,.Började bra och vi tältade intill en hage dagen därpå. Här kom troligtvis misstag nummer 1. Gräset i Kansas är ökänt för att ta död på cykelslangar då det finns små taggar som gärna letar sig in där dem inte hör hemma. Detta fick vi lära oss den hårda vägen. Dagen därpå blev det 4 punkteringar:) Vår allra första grisdag helt enkelt. Trots detta fann vi ändå ett ljus i morkret. När vi höll på och fixade punka nummer 3 & 4 dök en mysgubbe upp med sin Pickup. Såklart ville han hjälpa till som alla andra övervänliga folk här omkring. Då vi numera var kort om slang så erbjöd han sig att åka tillbaka till staden som vi precis lämnat för att försöka hitta något. Vi tackade så mycket och fortsatte vårt trampande. När vi sen svängde norrut fick vi jättemedvind och bara flög framåt, trots att vi kanppt trampade någonting alls. Vi ville ju inte att mysgubben skulle åka för långt bara för vår skull! Efter en stund dök han upp och då hade han suttit i nästan en timme i bilen för att komma i kapp oss. Ingen slang fanns tyvärr då cykelaffären saknades i staden som vi misstänkte, men omtänksamt hade han köpt iskallt vatten och “punkaskum” till oss=) Och tror ni man fick betala för sig? “Nej, ha bara en underbar resa” var svaret vi fick! En sån gest vände vår grisdag till en något härligt och sista kvällsbiten på sadeln blev glatt och fnatt:)

Det var det, ny dag nästa dag och det kan ju inte bli sämre.,,.,.eller?! Nu så hånflinade vinden oss i ansiktet hela dagen och vi kämpade emot sid/motvind hela dagen. Vi kämpade oss fram för att hålla 11 miles/hour vilket kan jämföras med 15-16 vi haft innan:) Som benen fick slita. Det som triggade oss var att vi hade ett mål för dagen där vi skulle slå upp vårt tält och det gör ju saken lite lättare. Ner med huvudet och kör ba! Ca 14 mil blev det den dagen och den vill jag klassa som en minnesvärd kämpainsats av oss 2. Riktigt nöjd med den efter tuffa punkadagen i ryggen. Som belöning blev det en macka på Subway innan vi kröp in i tältet, fortfarande med starka vindar en bra bit in på natten. Hyvvää! Morgonen därpå tyckte vi att vinden hade mesat ner sig lite när vi kikade ut ur tältet. Ahhh! Äntligen! Så in med gröten och upp med sadeln,,Lets Go! Svängde upp på vägen och möts av……Kuling…nästan rak motvind. Jaha….Under förmiddags och lunchpasset fick vi kämpa återigen för att hålla 9 miles/hour! Helt sjukt var det! Kansas platta landskap var inte snällt nu, lite som Grinchen på julafton. Mycket tankar gick igenom huvudet men vi köttade på. Tillsammans hade nu också en bekant dykt upp. Det var Garreth från Florida (kolla in hans balla cykel i bilderna). En skön kille som kör sin grej:) Vi tre tog oss med nöd och näppe oss fram till lunch. Här vände vinden och även vår rutt svängde lite mer söderut. Leendet blev bra mycket bredare när vi flög fram i behagliga 18-20 miles/hour igen:) 2,5 dagar av slit var nu över och nu i efterhand är vi jättenöjda med hur vi tacklade dem. Bara att proppa i sig massa mat & snacks. Efter det gillar man läget och då kan inget gå fel!

Kvällen spenderades inomhus i en kyrka. Ett ultramjukt golv i barnrummet blev vårt hotelrum så att säga:) Med internet kunde vi också glädja oss med att vinden var på vår sida kommande dagarna. Så sammanfattningsvis av Kansas blev det riktigt tufft på slutet och det är väl det man minns:) Från platta Kansas hoppade vi nu in i nästa delstat, Colorado. En höjdpunkt på resan när vi så småningom ska passera vår högsta punkt på drygt 3500 meter. När vi såg berg för första gången blev vi helt tokiga,,.,.,.,eller Patrik blev det. Blindacke fick vänta någon timme så att de blev lite större. Sen fick även jag se landskapsförändringen och glädjas:) I och med att Fotbolls EM var igång så var vi såklart nyfikna på hur Sverige tar sig an Ukraina. Tajmingen såg ut att vara perfekt då vi skulle sova hemma hos ännu en cykelvän. Gillian ifrån Nya Zeeland har tagit emot cyklister i många år och faktiskt på sin tomt, förberett med flera husvagnar där vi får bo:) Hon öppnar upp sitt hus så man kan duscha och laga mat. Ett riktigt lantställe med getter, höns, hästar och en del grönskasodlingar. Vår plan för dagen var att ta oss fram dit, ladda hem Sverige – Ukraina matchen och ha en skön sportkväll. Så blev det också men med lite ändrade planer:) Gillian har även “Woofers” på sin gård. En “woofer” är en som jobbar för mat och husrum men ingen lön. Vi möttes glatt av en kille från Kina som pysslade med sånt. Han frågade vart vi var ifrån och vi hann knappt säga Sverige förrän han kläckte ur sig att Sverige hade förlorat mot Ukraina under dagen. Det var den matchen.,.,.,:( Lite sådär kändes det men istället fick vi se Live när Los Angeles Kings tog hem Stanley Cup när man krossade New Jersey Devils i sista finalmatchen. Mexifräs i tortillabröd, chips & kakor på altanen till en husvagn. Det blev en kväll att minnas ändå:)

Efter en månads cykling var det nu dags för oss att korsa den största staden på rutten, Pueblo med 102.000 invånare. Då vi faktiskt har kommit mer än 50% och bara utnyttjat 1 vilodag hittils så passade vi på att sträcka lite på benen ett par dagar. Cyklarna behövde service som vi också passade på att fixa. Då trycket blir störst på bakhjulet blir slitaget betydande större där och det var dags att byta ut det. Patrik är ju prylexpeten i gänget så han skötte snacket galant! Vips har vi nu ett par lite rejälare däck i bak som känns riktigt bra! Kedjan blev bytt också och grepptejpen kringstyret utbytt samt en full rengöring av av allt smått där inne:) Som standard utförs även en korrigering av växlar och bromsar så att dem är i topptrim. Vi är redo för bergen kan man säga! Medans våra cyklar blev ompysslade så pysslade vi om oss själva.Startade men en lunchbuffe som heter duga! Det bästa tyckte vi båda var chokladmjölken! Jag tror det blev 2 liter som passerade vårt system:) Som alltid känns buffe som en grym ide,.,.,.ända tills efterråt! Usch som man mådde:)haha..

Utan cyklar hyrde vi en bil och satte kurs mot Denver en timme bort. En härlig stad med topplag i alla de stora idrotterna i USA. Som utbyte av våra bönor och ris lyxade vi till det med cheesecake factory till lunch för att njuta av vilan. Svårt att misslyckas där vet väl ni alla som provat deras efterrätter:) Så sport var det.,,.Vi tog oss vidare till Pepsi Center som är hemmaarena för Colorado Avalanche (NHL), Denver Nuggets (NBA) samt Denver Mammoths (Lacrosse). För oss är det såklart Peter Forsbergs hemmakänsla som vi vill komma ett steg närmare. Arenan var riktigt cool trots att vi inte fick se Avalanches omklädningsrum :( Men att få gå i samma korridorer som stjärnorna var speciellt! Spanade ochså in tröjorna i taket med Foppa och Patrick Roy med mest anknytning till oss. Guiden Gary berättade många kul fakta och var väldigt kunnig. En kul detalj var kassaskåpet som fanns i basket omklädningsrummen. Här hängs allt Bling-Bling in under matchen:) Typiskt basket…:)

Eftermiddagen bjöd på.,..,.,.öl. Vi besökte 2 bryggerier efter lite lunch på Hardrock Cafe. Kul här är att ölen faktiskt är billigare på bryggerierna än på Hardrock. Mycket godare och roligare är det ju med! Bara att återigen tacka för det. Patrik får nog ändå tacka extra mycket. Han beställde en öl som blev 3/4 full pga byte av tunna. Han fick först en helt ny öl av Evan (en mycket sjyst servitör). 5 minuter senare kommer en tjej med ytterligare en öl till Patrik, helt ovetande om att han redan blivit ersatt. Så tag 3 betala för 1 blev resultatet där:) Efter Breckenridge gick vi till nästa bryggeri, Great Divide. Här blev vi kvar till kl. 10 när de stängde. Törstiga som vi var återgick vi till Breckenridge för att prova lite fler ölsorter. Så var tanken,,,.,blev dock lite svårare att skilja på dem efter en stund:) haha. Öl är såååå gott ibland.

Mera prat med Evan,servitören, och sen var det dags för taxi hem. Men magen sa att den minsann ville ha mat också,.,.lyxa till det kanske?,.,.,.Jaaaa,.,.,.Det blev Cheesecake factory i varsin påse som vi gläfsade i oss väl hemma på hotelrummet! Klasskilnad mot kebaben hemma i stan kan man säga!:)

Sov som stockar efter det i våra sängar…ja sängar…inte tält denna gång:) Ett kul besök i Denver avslutades med pannkaksfrukost på IHOP, ikea besök och lite småshopping. Kul att man kan känna sig som Sverige vart man än är i världen! Det har vi Ingvar Kamprad att tacka för! Chill med bio blev det med och där är vi nu! Imorgon ska vi ta oss an nya landskap och som vi är taggade! Nyservade cyklar oh allt! Patrik har även en ny sadel som ska insittas så kul för honom!

En annan del vi vill få in i dagens inlägg är lite reflektioner på kompressionskläderna ifrån 2xu som vi använder. Halva tiden har gått och vi kan gott och väl säga att dem håller verkligen vad dem lovar! Återhämtningen känns grym och kvaliten går inte att ta miste på! Så för alla er som funderar på kompressionskläder, ta en sväng in på 2xus hemsida och kika runt. För vår del blir det mer inköp därifrån i framtiden:)

Hoppas ni har det bra i Sverige och att ni får en bra midsommar! Är så sjukt kul att läsa era kommentarer och tyck/tänk. Lika glad varje gång:)

18 juni

Biblioteket i Walden, Colorado

Hej och ha! Ett lite kortare inlagg idag bara for att synka ihop bilder och text sa allting ar prima pannkaka. Vi lamnade Pueblo med grymma cyklar och valmattade magar. Kanslan efter dessa 2 vilodagar var att man helt klart ville ut pa vagen igen! Att bergen bara lag bakom hornet gjorde inte motivationen samre! Vi spenderade natten drygt 1,5 mil soder om Hossier pass summit som ar den hogsta toppen under var rutt. Veckan innan lag vi och svettades utan sovsack under natten, nu uppe i bergen sjonk temperaturen ner till 5 grader!=) Kontraster var ordet och mer sant skulle det bli! Vi klattrade pa och nadde faktiskt den dar toppen! Grym kansla och kul med nedfors backar efterrat=) Fotbolls EM blev kort for var del kandes det som. Vi slog oss ner pa en sportbar for att kika in Sverige – England. Det var sisadar kul. Roligare var det med en specialiserad godisaffar vi hittade uppe i bergen. Blev en del snask som slank ner fortare an fortast=) Sa funkar det nar man ar lite sotsugen=)

Naturen i bergen kan bara beskrivas i bilder sa jag ska inte skriva sa mycket om dem! Sa ballt att fa se hur naturen andras hela tiden! Skogiga & kulliga Virginia, lite plattare Kentucky och Illinouis och superplatta Kansas! Colorado blev allt en vacker syn som vi lamnar imorgon for intrade i Wyoming. Har ska vi hitta pa en del cowboys hoppas jag=)

Vi har lite fler filmer pa lager som kommer upp nar vi har tid =)

Sa spana in bilderna, slut ogonen, drom dig bort och latsas att du ar har! Vi vill verkligen att alla ni andra ska kunna se vad vi ser framfor oss varje dag! Och nar du gor det, glom inte bort att se cool ut!

Fortfarande lika kul att hora hur ni har det dar hemma! Vill ni dela med er sa os pa! Forhoppningsvis hors vi om ca 10 dagar igen. Da blir det YELLOWSTONE!!!

Tjoflojt!

Publicerat i På cykel genom USA 2012 | Lämna en kommentar

Vilodagar och annat skoj!

2a Juni

I en tjurhage, intill Golden City, Missouri.

Ny stat & nya storys. Kanske inte fullt så händelserikt än men ändå kul att få skriva av sig lite här borta. Efter att vi klev av bilfärjan i Missouri så visste vi att landskapet skulle vara “kulligt” ett par dagar till för att sen platta ut sig själv innan vi cyklar in i Kansas. I detta nu har vi precis börjat på den platta delen och är taggade över hur kommande dagar ska se ut! Inga berg utan bara en horisontlinje att vila ögonen på.Det känns skojsigt med miljöombyte minst sagt.

För 3 dagar sen blev det faktiskt en dag att berätta lite om. Jag hade lite missflyt med saker och ting och var väldig irriterad. Men vilken bra cykelkompis man har! Vid ett “fylla på vatten” besök på en mack kommer Patrik ut med Twinkies (amerikanske klassisk godbit) i ena handen och jordgubbsmjölk i den andra. Snacka om att man blev glad igen! Underbart med en kompis som vet hur man fixar:) Väl inne i samma butik spanade vi in lite intressanta öl- & spritmixade drycker som vi plockade på oss med. Nu skulle det minsann kalasas. Ännu bättre blev det när vi hittade sovplatsen för natten, en “state park” med tillgång till alla faciliteter + badplats! Vi bara slog upp vårt tält någon km längre bort så slapp vi betala med:) Kalawesome!
Fram med ölen ( väl dold såklart) och standhänget blev optimalt. Plurret kittlade fint det med och cykelturen bort till vår sovplats blev inte av det rakare slaget:) Haha men det var vi värda!

Till det övriga så har Patrik också fixat sig en läsplatta (Kindle). Något som även jag ska införskaffa mig väldigt snart. Vi gillar den skarpt! När vi ändå är inne på elektronikfronten vill jag även passa på att tipsa om en bra resekamera. Min nyinköpta Canon 260 hs har GPS-taggning & alla canons underbara tema möjligheter (inkl. undervattensläge+hus möjlighet för er som dyker, huset har vikter som tillbehör för naturlig “boyancy”) Men det bästa är zoomen. 20x optisk och även den digitala zoomen levererar utmärkt. Canon har nåt coolt namn på denna funktion. Balla färger finns kameran i med. Så var det med det:)

När vi nu snart gör entre i Kansas är den uppenbara hundfaran över och patrik har redan förlöst sin ammonition bestående av ammoniak:) En ny vattenflaska behövs dock;) Med detta ligger vi också fortfarande långt före i planeringen. Vi har tänkt oss lite dagsturer i bergen, mer tid i Yellowstone nationalpark och kanske lite mer cykling söderrut längs västkusten. Den som lever får allt ta och se:) Mycket kan och kommer sedvanligtvis att hända!

7 juni

Stadsparken i Nickerson, Kansas.

Andra sidan är ni GLADA?! Jajamensan fattas BADA! Vi har allt hört om att den svenska sommaren inte riktigt rivstartat. Stockholm Marathon omfamnades av 6 grader och starka vindar, shit vilka kämpar! Jag och Patriks vardag är somrigare än somrigast och vinden har vi en liten svag i ryggen mestadels. Det gör att de platta och raka vägarna här i Kansas snart är ett minne blott. Runt omkring oss ser vi majsfält och gigantiska John Deere maskiner.
Fort går det och häromdagen spräckte vi den magiska gränsen och cyklade 100 miles samma dag (160 km)! Natten innan hittade vi till….hör och häpna…en kyrka:) Alldeles ensamma var vi i en enorm sal med olika rum runtomkring. AC´n tackade vi för efter 30 grader och sol på vägarna. Köket var även det fullproppat med godsaker som fyllde våra magar med 3 måltider (middag, frukost & lunch). Dagens lyxproblem blev vart man skulle sova någonstans?! Så mycket plats men det gick fint ändå, vi tog varsitt rum. Haha:)

Lunchen tog vi med oss på morgonen när vi åkte och ja….betyget på den blev som följande uppsnappade diskussion:
Patrik: “Acke, hur smakade maten då?”
Acke: “Det är mat i allafall”. Jah är ju inte den som brukar vara petig med mat så när till och med Acke inte gillart, då är det inte världsklass så att säga;) Tur att lunchen i allafall spenderades vid en “State Park” där man kunde doppa kropp och själ i plurret:) Svalkande nåt så in i h….ete! Vi brassade vidare efter det och efter dem nämnda 100 “majlsen” var vi i Eureka för dagens övernattning. Stadsparken var målet och här fanns det även en pool! Saken var inte sämre heller att den poolansvarige glädligen tar emot cyklister så gratis pooldopp och dusch blev kvällens behållning. Nu kände vi att vi nästan var i himlen så varför inte ta en vilodag och bättra på brännan lite? Sagt och gjort cyklade vi inte ett skvatt dagen därpå, första vilodagen var ett faktum:) Så skönt att bara ligga vid poolen, läsa böcker och lyssna på musik! Ben, rumpa och hela kittet blev nog glada!

Becky, poolchefen, bjöd sen in oss till sitt hus där vi träffade hennes döttrar, son och hund. Hunden var en mini terrier vid namn Holly som var lika söt som tusen Marsmallows! Becky är en helt underbar människa med så mycket positiv energi att bjuda på att det bara svämmar över! Jag bakade en pizza, med banan & majs, som såklart är ett nytt pizzapålägg för amerikaner men Becky tyckte det var gott! Eftermiddagen och kvällen bjöd på något ännu lyxigare…TV-HÄNG! WOW! Även det en lyx man inte ser mycket utav som cyklist:) Allt det goda blev lite för mycket för Patrik som gick och svimmade på toan:) Uppvaknandes naken tänkte han ” tur att jag i allafall han kissa klart” :) Ingen fara med pysen som jag nu skulle vilja ägna några ord om.

Ute på vägarna, vandrandes i bergen eller vilken expedition som helst, kroppen säger ifrån ibland. Det är helt normalt, den som är med i leken får leken tåla. Allting handlar om hur man bestämmer sig för att hantera det och vilken inställning man har till problemlösning. Patrik svimmade på toan pga en kraftig huvudvärk, var alldeles snurrig. Dagen därpå vaknade han upp och huvudet var alldeles klart igen:) Det var utbytt mot ryggvärk (badrumsgolv är inte som tempur-madrasser direkt;)), ont i båda knäna & rumpont. En vekling viker ner sig i fosterställning och gråter, en kämpe biter ihop, ler åt eländet och ba kör. Imponerande, inspirerande och coolt! Heja P-dog!

Från Becky hade vi ännu ett kul mål framför oss nästa dag, brandstationen i Newton:) Den här brandstationen kändes mer som en riktig brandstation med stegbil och brandstång:) Vi husade in oss i ett klassrumsliknande utrymme och hade såklart tillgång till kök, dusch, toa och allt annat kul man kan hitta:) På övervåningen fanns en stor TV med hemmabioliknande fåtöljer och ismaskin. Brandmännen var sjukt öppna och trevliga med en massa frågor till oss. Vi svarade så gott vi kunde utan att slita allt för mycket energi ifrån allt snask vi hade köpt:) Haha..

Mycket matprat och tänk blir det såklart där ute då både jag och Patrik är lite besatta av amerikansk mat:) Vilket vi fortsatt gladeligen kan stoppa i oss efter att vi upptäckt vår viktnedgång hittills. 5 kg vardera! Hoppas det blir någonting kvar när vi är framme på västkusten:) För att lugna alla oroande mammor mår vi alldeles prima.

Jaha, “sås och potatis” som Patrik och Torbjörn (Patriks pappa) skulle ha sagt. Hoppas vi hörs igen om nästa 2 veckor! Blir lite nyheter ifrån vår vilodag i Denver,Colorado, och annat smått & gott. Kör ba!

 

Publicerat i På cykel genom USA 2012 | Lämna en kommentar

Så lite för att glädja så mycket!

26e Maj

Marion United Methodist Church,Kentucky.

Hej och hoppla….Pålle. Så säger man till hästen och som hästen blir glad då! Det är just det ämnet som jag skulle vilja tackla lite till en början idag och som blir en liten röd tråd genom detta inlägg.
Väl ute på resande fot och den typ av äventyr jag och Patrik är på nu så är det väldigt vad små saker kan göra en så lycklig! I en stigande skala så uppradades belöningarna en efter en så det ska vi snacka lite om:) Men först så vill vi tacka återigen för alla härliga kommentarer och återkoppla lite speciellt till vissa:

Johan och Philip: Vi cyklade precis förbi kyrkan i Serbee tidigare idag nu när vi läste er kommentar. Har träffat en amerikan som spenderat natten där och även han sa att det var sjukt nice! Som tur var så hittade vi andra guldklimpar som ni kan läsa om längre ner:) Men tipsa på, det gör oss väldigt glada:)

Tove (Ackes storaste syster): På dagen har vi avverkat våra första 1000 miles som innebär 160 mil ungefär. Från början hade vi tänkt oss 58 miles om dagen men ligger på 70 nu utan någon över anmärkningsvärd ansträngning. Lägg därtill att vi började en dag tidigare än planerat och vi ligger 2 dagar före planering än så länge:) Kalawesome:)

Frida Öhrman: Tack igen för en underbart stajlish blogg! Jag har en liten surprise för dig när jag kommer hem, ba så du vet:) Kyrkorna är cyklisternas bästa vän:)

Michaela: Molnen är borta nu:)

Och det känns även tryggt att Frida Rombo håller koll på vad vi ska äta och vad som är så kallat “utrymmesmat” utan innehåll:) Ska bli sjukt ballt när du kommer över!

Jo vart var vi geografiskt sett? Jo vi entrade precis Kentucky och här har helt klart solen kännts av mer och mer. Dagar med 30 grader är standard och en hel del vatten går åt. Landskapet är plattare än Virginia men helt pannkakigt är det alltså inte:) Hundarna har hållits sig på sin sida än så länge med bara något enstaka undantag. Man blev lite förvånad när hunden hoppar rakt in i sidoväskan, men tycker han det är kul så kör ba:)
För er historienördar så stannade vi till vid Abraham Lincolns giftemålsplats och fotade ett hus där hans mamma bakade bullar (läs bodde). Det var skojs & man kände sig lite cool! Fram tills denna dag var det vanlig cykelvardag som gällde för vår del och rumporna började kännas lite väl genomstekta; då kommer de små belöningar man är värd:)

Först och främst hittade vi sedvanligt fram till en kyrka för att spendera natten. Här till vår första glädje hittade vi ett eleuutag utomhus!! Jag skriver 2 utropstecken för att försöka antyda glädjen:) Detta ledde till filmkväll med Mission Impossible 4: Ghost Protocol in tältet. Möcke Chill!
Fortsätter till dagen efter. Ännu en kyrka! Med eluttag och som extra bonus även träbord i skugga och utomhusslang!!! (tre utropstecken) Jag och Patrik kastade av oss kläderna och skuttade glatt omkring nakna i vattenstrålen,,,eller,,,vi duschade av oss:) Rena och fina unnade vi oss lite varm choklad med marsmallows bitar i och funderade på dagens nästa mål? Vi hade ju hört rykten om att en brandstation 88 miles bort glädligen tog emot oss balla cyklister? 88 miles i solen? kör ba! Och vips så var vi framme där 22 timmar senare:) Eller rättare sagt 23, vi passerade en tidszon med så fick en extra timme. Här hade vi en hel brandstation för oss själva med dusch, aircondition, kök och……BRANDBILAR!!!! (fyra utropstecken) Här blev det pompa och ståt med massa onyttig mat! På vår nya favvoaffär “Dollar General” (typ som Lidl) köpte vi pannkakor, godis, chips, läsk, mjölk, choklad, grädde, ost, vitt bröd & sylt! WICKED! Fick i oss det mesta faktiskt:) Mera film och lek med brandbilarna morgonen efter och vi satte av mot nästa speciella mål:) En kyrka som även dem öppnade sitt hus för cyklister och det är precis här som jag sitter och skriver just nu. En rar gubbe vid namn Wayne Visade oss runt bland kök, dusch, lekrum och ett vardagsrum. Det är i vardagsrummet som vi sover på varsin soffa. Denna kyrka har allting som brandstationen har plus Internet(WIFI)!!!!! ( det var fem det).

Så överlycklig man kan bli av det lilla enkla! Det här är en typ av glädje som jag själv är helt såld på vad gäller att resa. Den går inte att hitta någon annanstans! Jag är säker på att Patrik håller med! För honom blev glädjen extra stor när han fick hälla kallt vatten över sig själv med kläderna på. Större leende har sällan skådats bakom skägget!

27e Maj

Bakom ett åldersomshem utanför Goreville, Illinois.

Var tvungen att ta till skrivarfingrarna idag igen:) Livet lekte idag igen så måste få berätta om det nu med det samma! Vi började dagen med att via en bilfärja ta oss över till Illinois via Ohio River. Och nej, vi fuskade inte. Floder är svåra att cykla över faktischt:)
Vi stötte på några Amish med häst, vagn och allt! Och skägg…..:) Sen så kom första lilla motgången som förvandlades till något alldeles underbart. Patrik tog ledningen i punkteringsligan med en förvånansvärd bra timing! Precis utanför hemmet tillhörande makarna Nancy och Al.Men det var Marnie som vi stötte på först, en cykelkvinna med fart i:) Hon såg oss fixa och dona med punkteringen och byte av slang. Såklart grabbarna ska ha lite kallt att dricka tänkte hon. Vi sa inte nej… När mecket och donet var klart blev vi även inbjudna på lunch. Här fick vi även träffa övriga i familjen; 8 hundar med Turner i spetsen, 2 katter, en gris, hästar, kor och getter. Minnesvärt var minigeten Sheldon som bara var drygt 2 månader gammal. Och ja, han var döpt efter Mr cooper i “Big Bang theory”:)
Patrik njöt av hamburgare gjord på egna kossor och ost gjord på en lokal amishgård. jag själv fick en härlig salladstallrik med alla möjliga sorters frukt och bär. Bordet bjöd även på bröd, vattenmelon, chips, hemmagjorda kakor, godis, choklad…Man kan lugnt säga att vi rullade därifrån:) Jo,,en sak till,,när vi satte oss sa Nancy. “Vid mitt bord äter man mycket”! Hur lycklig blev man inte då?!:)

En matsäck fick vi med oss med och innan vi rullade vidare kvitterade jag också i punkis-ligan när jag skulle pumpa mitt däck:) Haha..Så var det med det:) Ännu en dag på vägen, ännu en dag av spännande äventyr, imorgon är en ny dag med nya möjligheter och överraskningar. Bra eller dåliga, det slutar alltid med succe/erfarenhet på resande fot! …I skrivande stund så dök även våra “grannar” upp och pratade lite. Hon skulle iväg och handla så köpte med sig lite Gatorade Sportdtyck till oss. Shit vad illinois levererar!

Nästa inlägg dyker upp planenligt om ca 2 veckor! Kör ba med oss då med!

Publicerat i På cykel genom USA 2012 | Lämna en kommentar

Cykla är ju skoj!

21a Maj

Jaaaa! Äntligen får man sätta sig och skriva igen över vår lilla grej här borta! Vi har nu kommit in i något som kan kallas för vardag och det är ju inte dåligt! Den skulle jag vilja berätta lite om så vi kan ju börja i den änden.

Vi vaknar upp ur vår skönhetssömn runt 6.30. Vi ställer inga klockor utan ba kör och det blir samma tid varje morgon. Här hörs många olika ljudeffekter; vi alla har väl olika sätt att utrycka oss:) Jag är den som resans kock så frukosten fixar jag i ordning. Helst av allt sitter jag utanför tältet men regnar det så är det ganska najs och ligga kvar i sovsäcken och koka ihop gröt, som är vår start. Den serveras tillsammans med torrmjölk som smakar förvånansvärt bra!
Nu när frukosten är klar vaknar Patrik till liv ur sin “puppa”. Han får frukost på sängen varje dag då vi äter det i tältet:)
Efter en timme börjar första cykelpasset efter ihoppackning av saker. Vi cyklar i 2 timmar innan det blir break för snickers/nötter och liknande. 2 timmar till sen blir det lunch. Här blir det oftare ett längre uppehåll där vi tar fram våra liggunderlag och chillar till det riktigt ordentligt. På menyn återfinns bönor i många olika former, ris, pasta…ja typ det..haha:) En liten tupplur på det och vi cyklar mera tills framåt 16.30 taget där vi börjar kika efter en lämplig sovplats. Här är kyrkor vår bästa vän då det allt som oftast välkomnar cyklare som oss att stanna över natten. Än så länge har vi faktiskt bara betalat för en natt:) Så vi hittar vårt plejs, byter om till kompritionskläder, chillar med en bok/ musik, mera mat, spelar kort och somnar ca 20.30:) Så enkelt och så härligt lever vi just nu:)

Blir många tankestunder under timmarna på cykeln. Det leder till många tokiga diskussioner som folk utfrån skulle skaka på huvudet åt om de förstod:) Men najs är det i varje fall! De stunderna har tagit oss hela vägen över Virginia och vi har nu tagit oss in i Kentucky, hundarnas och lastbilarnas stat:) Men Patrik har bepansrat sig med en ammoniak flaska, kaliber 0,2:) Den ska hålla hundar borta och det skulle ju i allafall jag göra!

Vi har upplevt många stekheta dagar och en del dagar med regn så alla kläder och grejer har satts på prov vilket har gått väldigt bra! Däremellan blir det ju såklart en del interna kamper:) I punkteringsligan står det fortfarande 0-0, vilket uppskattas! I ramla/välta ligan så har vi två olika läger; helt enkelt Patrik krashar och Acke välter. Man kan tycka att Patrik borde bli det blodigare alternativet men icke, min hud är mespropp #1 och ba går sönder för inget. Patrik = hårdhudad MAN! :)

En sak jag vill sticka in bara som sista grej är en kyrka vi rastade vid efter backäventyret i blue ridge mountains. Helt utmattade stannade vi till där vi såg en skylt som sade “bikers welcome”. När vi närmare undersökte stället såg vi ännu en uppmaning. Ät tills ni är mätta och belåtna, mat finns i kyl och skåp:) Som om vi blev lyckliga! Gick loss på puddingar,m chips, dip och massor av annat! Johan och Philip (cykelbröderna från Eskisltuna) vet exakt vad vi pratar om då även de varit här:)

Så ser det ut här borta och vi stormtrivs=)

Acke & Patrik

Publicerat i På cykel genom USA 2012 | Lämna en kommentar

Starten har gått!!

11e Maj

YES! Vi är äntligen här! Dock har vi inte trampat ett enda varv på cyklarna än men om halva dygnet är allting på sin plats och vi kickar off Free Willy på riktigt. Vi ville bara hälsa att vi kommit fram tillsammans med all vår utrustning. Som alltid med kombinationen Acke & Patrik blev det en innehållsrik dag idag med:)

Incheckningen av cyklarna gick som på cykelväg och vi gick och åt lite gratis mat.,.,., Det är så här att jag är en sådan här mysteryshopper som utvärderar olika försäljningsställen och denna gång var det Waynes Coffee och Taste som fick sig en utvärdering. Sedvanligt efter maten blev det ett barbesök, denna gång på O’learys. Resekänslan hade nu nått sitt Krescendo! Ännu gladare än vanligt bordade vi planet, men såklart så ska ju alltid Patrik extra kontrolleras….”Ja vi har en så kallad slumpkontroll på dig”. Patrik tog dem på orden första gångerna men det har nu blivit mer rutin än slump för hans del med dessa kontroller:) Underhållande är det alltid:) Kul var det med när Patrik utbrister just utkommen från toaletten: “Jag hittade en pelikan i väskan”. Blev en hel del huvudomvridningar formade som frågetecken i kör. Vi ska väl tillägga att en pelikan är ett hjälpmedel inom posten vi använder för att skära upp plastband:) Så underhålllande var det att glädjen satt kvar ända in på flyget. Flygvärdinnan frågade en extra gång om vi klarade av ölen som vi besällde. Vi kan väl inte rå för att vi är höga på livet inte?! Haha…

Lite skump och dump senare var vi i Chicago för planbyte. Där så glänste vi lite med flygvärdinnorna som var imponerade över vår resplan, gav dem vår reseblogg och vips hade vi lite nya fans:) Såklart fick Patrik även här en slumpmässig kontroll men han var inte ensam denna gång. Jag gjorde honom sällskap in i mystiken;)

Så länge som jag åkte och hämtade hyrbilen så vaktade Patrik bandet för min väska som var lite trött. Den kom på nästa flyg men som tur var behövde vi bara vänta i 40 min. Vilket det tog att hämta hyrbilen så allting är lugnt. Ohh vilken ball bil det blev! Vi behövde ha en i det större laget för att få in vår utrustning så en blå Ford Explorer blev grymt bra! King of the road! Den tog oss en liten sväng runt Washington också bara för att vi var där. Capital Hill, monumentet och vita huset kikade vi på innan vi drog vidare. Ska checka in på motellet om en stund och i morgon bitti börjar det alltså! GET HYPE!

Vi vill också passa på att tacka för all positiva respons vi har fått ifrån nära & kära, vänner & familjer. Ert stöd betyder oerhört mycket vilket känns som vinden i ryggen. Jättekul tycker vi och sparar det inom oss för att plocka fram när det som mest behövs!

Då många har frågat om härkomsten av namnet på expeditionen så följer här svaret: Storyn bakom namnet “Free Willy” är hämtat ifrån filmen (på svenska “rädda willy”). Den spelades in utanför Astoria,Oregon, där vårt målsnöre korsas. Så vi ska helt enkelt rädda willy på nyttt ifrån allt ont, vi är så himla snälla:)

13e Maj

Jaha, nu tycker vi allt att vi snart kan kalla oss själva för tour-cyklare. De 3 första dagarna har klarats av med en hel duns av nya reflektioner och intryck på många olika plan.

Vaknade på fredagsmorgonen och flög upp ur sängen! Planen var egentligen att börja på lördagen men vem orkar vänta?! Fröken hade skrivit “cykelihopsättning” som första lektion. Det gick vägen utan några större missöden. Det nämnbara var att Patriks cykeldator chillar hemma i Ramshammar och min kabel rivits sönder. Då dessa är våar bästa vänner löste vi problemet omgående och köpte varsina nya, svarta & fina datorer:)

Cyklarna rullade som de skulle så vi pumpade upp däcken och begav oss iväg mot starten av det som komma skall. Vägen dit blev.,.,.,ja.,.,.,skojsig:) Våra tankar brukar faktiskt gå rätt bra hand i hand men vid ett trafikljus blev det lite tokigt. Jag ser gult sken och tänker “stanna” utan att ge någon som helst signal till Patrik “kör ba” bakom mig. Vips så var den första kraschen ett faktum, en mini men ändå:) Jag som skyldig vankar fram till Patrik som tagit sig till sidan av vägen. Väl där glömmer jag balansen och vips.,.,.,så låg jag med som ett fån. Resultatet blev, trot eller ej, lite mer blodigare för min del. Fråga oss oss inte hur men så blev det i allafall.

Efter en dramatisk öppning var vi framme vid Yorktown Monument, med Atlanten i bakgrunden, där starten gick.Monumentet är en symbol för kapitulationen av Storbrittanien som ägde rum här 8:e oktober 1781. Redan första dagen häpnade vi vilken otrolig cykeltur det här kommer bli! Stränder (med fina flickor), charmiga landsbygder och grymma skogsområden syntes till. Helt ok tycker vi! Hamnade mitt i ett cykellopp också och fick tugga med våra liksinniga kamrater. De cyklade visserligen bara ca 80 km eller 120 km så vi var lite bättre.,.,.haha,..,.. Annars på listan kan vi nämna trevliga, öppna och nyfikna amerikaner, en lite för närgången hund. Starten har varit helt grym och vi bara längtar framåt!Vi lär oss mer och mer för varje dag och spontant tycker jag att vi, som alltid, anpassar oss väldigt bra till uppgiften. Vi båda tänker till, agerar och kommer att lyckas med varandras hjälp. Den inställning vi har tillsammans när saker hopar sig är oslagbar. Vi blickar alltid framåt! Så den första stigningen om 2 dagar kommer fixas som på ett slajdigt fruktskal:) Vi ska då leka igenom 600 fallhöjdsmeter på drygt 4,7 mil.

Kör ba!

Acke & Patrik

Publicerat i På cykel genom USA 2012 | Lämna en kommentar

Resan startar här…3e Maj, 7 dagar kvar…

Till att börja med vill jag välkomna dig hit. Vi är så glada att du vill följa med oss på vår expedition som ska ta oss tvärs över USA på 2 hjul. I den här bloggen vill vi dela med oss av allting som händer i och kring våra liv 3 månader framöver. Du vet säkert vad det handlar om men för att vara på säkra sidan kör vi en tillbakablick så alla får vara med från början!

Idén till den här cykelturen kom helt och hållet från Patriks sida. Att ta sig fram för egen kraft, bo i tält och upptäcka världen från sadeln känns som något vi borde gjort för längesedan. Men nu bär det av efter månader av planering och inte minst träning. Många mil på cykeln formar de fasta rumpor som krävs:) Så vad är det egentligen rumporna ska utsättas för? Från scratch så startar vi i Yorktown, Virginia, på östkusten av landet med de 50+ staterna. Där står vi en stund och ser oss omkring. Det är sommar och solen värmer skönt i pannan. Blicken vänder sig neråt framåt och strävar sig sedan bakåt.Där syns packningen som är med och består av 2 stycken bakväskor, 2 stycken framväskor och en liten väska överstyret. Det blir i sig en packningsmängd på ca 70 liters utrymme. Vår bästa kompis är ju såklart hojen och där har vi med omsorg valt ut Kona Sutra 2012 års modell. Patrik ville egentligen ha 2011 års modell då den såg lite mer retero ut men han fick nöja sig med en blå skönhet istället:) Under der blåa skalet hittar man en robust landsvägscykel som klarar av de påfrestningar vi kommer ta oss igenom. Så är i allafall planen, men de som känner oss vet att saker händer så vi tar det som det kommer, kör ba! Mycket är planerat men vi är väl medvetna om att saker kommer att gå tokigt, det är ju det som är lite av tjusningen med att vara ute i världen. Det är vi mot den och det är alltid vi som vinner! Sådeså…

Tänkte återkomma med en packlista men i den fiktiva historien står vi ju och trampar på startlinjen så lika bra att slänga ut rutten på en gång. Efter starten i Yorktown så beger vi oss alltså västerut och tanken här är ju då att den 25 juli anlända till Astoria, Oregon, på USAs västkust……….. 650 mil senare. På den vägen skall det cyklas i 69 dagar, det skall pillas i naveln 7 dagar och det ska njutas av alltsammans! Med det upplägget ska vi cykla 9.2 mil om dagen med en snitthastighet på 15 km/h fördelat på soltimmarna. Kan det bli enklare? Naeee precis….=)
Till träningen här hemma så har vi hunnit med strax under 100 mil som strukturerats både med och utan packning. Cyklarna är personligt inställda och allting känns i dagsläget helt ok. Sjukt taggad bara…Man känner sig lite som en tiger med kedjor, redo att möta gladiatorerna inne på arenan..Oj nu svävade jag iväg:) Tillbaks till fokus och packlistan, så här har vi tänkt (Finn ett fel):

Gemensam utrustning:

Tält
stormkök
5 liters vattenbehållare

Reservdelar:
slang + punkteringskit
fasta nycklar
insexnycklar
skiftnyckel
smörjolja
ekrar+ ekernyckel
stjärn-och skruvmejsel
multiverktyg (Gerber)

I cyklingsläget ser man ut så här:
3 cykeltröjor
3 cykelbyxorcykelskor + regnöverdrag
3-4 par cykelstrumpor
cykelhandskar (både road och vattentäta)
hjälm
solglasögon med utbytbara linser
ben och armvärmare
kompressionskläder från 2XU

I övriga lägen hittar man följande:
underkläder
fjällräven/klättermusen byxor
Löparskor
rosa elefant med lila ränder
flipflops/sandaler
mössa/keps
badshorts
2 t-shirts
varm tröja

Till övrigt tillhör:
Sovsäck
liggunderlag
resekudde
laptop med solcellsladdare
Gerber överlevnadskniv
Mobil med laddare och hörlurar
kamera med laddare
Hygienartiklar
Resehandduk
Plånbok
Pass
resedokument
bok
uttagsomvandlare
dagsryggsäck
Det ska vara det som utgör stommen av våra bästa vänner framöver. Jag själv har faktiskt pratat med mina saker när jag har packat ner dem. Tänkte att det är väl lika bra så man inte hamnar på snedfot direkt så att säga:)
Till er nu som läst ända hit ner och fortfarande inte har en aning om vilka vi egetligen är (förutom lite hajpade) så kan jag ju börja med att berätta om mig själv först och främst.
Alexander Scott, 26 år och världsmedborgare. Världen är min lekplats. Till mina intressen hör resor & äventyr. Punkt. Helst av allt spenderar jag tid under den blåa ytan tillsammans med mina fiskkompisar. Som divemaster har jag arbetat på ett kartläggningsprojekt i Mexico under 6 månader. Med tåg tog jag mig runt Europa en sväng och med en bil blev det en roadtrip i Australien. Afrika & fillipinerna har även dem fått smaka på min reselust.
Det är även mestadels mina ord som kommer att radas upp här på bloggen.
Fadern av Free Willy, Patrik Blomstrand. Pojken fyllde 23 här om våren och har skägg. Det är min favoritegenskap hos honom:) Under gymnasiet gjorde han många pojkars dröm till verklighet och gick på pilotgymnasium i Arvidsjaur. En skön inställning till livet hade nog sin grodd där till den skidåkande explorer han är idag. När Patrik är som lyckligast ser man der inte för hela ansiktet är täckt av pudersnö. Helst av allt ända upp till bröstet. Kanada och USA (tillsammans med mig) har fått smaka på hans offpist lagg redigt! Till USA blev det en vända också med bil och då kan man undra; kommer han föredra cykeln efter vår grej? Jaa det återstår nog att
se!

Vi båda älskar livet till fullo, tänker njuta och utnyttja det precis lika mycket! Finns inget annat läge och den som säger annorlunda ger vi rådet:
Följ den här bloggen, den personen kommer inte ångra sig!
7 dagar och nedräknande. Torsdag 10e maj byter vi postiljon/brev mot cykiljon/drev ( tror inte det är ett ord men kör ba).Haha jag är så rolig ibland!:)

Acke out…

Publicerat i På cykel genom USA 2012 | Lämna en kommentar

Flabbergasted/förvånande?

Flabbergasted/förvånande?

..är ett av många roliga engelska ord jag numera kan utöka mitt engelska vokabulär med:) Många dagar, kvällar & nätter har gått här i paradiset. vardagarna innebär dykning, lördagar partaj och söndagar lathet eller bybesök för att minnas livet utanför drömmen.

Mitt liv som stipendiat på ett marint kartläggningsprojekt i Mexiko är fortsatt helt otroligt, makalöst, fantastiskt…orden räcker bara inte! Dagarna är långa, vi jobbar hårt och jag måste till och med använda hjärnan ibland..haha. Trots allt detta “slit” önskar jag mig själv ingen annanstans i världen just nu. Min attityd till jobbet går bra och sista veckan har varit grym. Så vi fortsätter på den tråden.

Några andra sysslor vi också har här förutom de jag nämnt är:

Vattenpåfyllning: Vi fyller på vår stora takvattenbehållare 1 gång i veckan. Det får till så att 3 st volontärer skickar upp hinkar och vi langar vidar till varann tills vattnet är där det ska vara:) oturligt nog händer det att vi slinter till lite såm volontärerna blir lite blöta:) ooppsss;)

Jag och Frank för in de insamlade datan till våra fysiska datorer för vidare sändning till huvudkontoret.

Detta jobb har minst sagt aktiverat en sida av mig jag visste var där men nu blommat ut. Jag har velat gjort det länge och nu lever jag faktiskt i den drömmen. Vetenskapsbiten av dykningen är synnerligen intressant och något jag tänker bygga vidare på. Att leva enkelt på världens finaste strand och inte behöva ha skor (ibland) är underbart. Man kan säga att de andra baserna på Fiji och Seychellerna bör förbereda sig på en SVENsk anstorming i framtiden:)

Nu har Vicki åkt iväg på större äventyr och lämnat plats för nye bossen Rhu. Vicki har stor del i min positiva uppfattning av det här kapitlet av mitt liv. Vi delade som sagt hydda och kan prata om allting, många handlade om byxor:) Tack vare henne kan ja nu säga “peculiur”:) som betyder konstig eller annorlunda. Förhoppningsvis kommer vi att synas i framtiden nånstans i världen:)

Så när Rhu flyttat in har vi fortsatt byxdiskussioner fastän han nekat framtida mankiniföreställningar=) Förstår honom lite och får köpa det då han faktiskt är chefen:) Men vi går bra ihop och jag tror stenhårt på framtiden:) Han är en bra problemlösare och tänker utanför boxen.

Volontärerna är fortsatt supercoola och jag vill berätta om en ball kille vid namn Mclovin ( ni som sett “supersugen”). Han är lik honom och heter Vogel i efternamn! Nästan unikt tycker jag=). Han och jag delar många knasigheter och kärlek till hajar.

Sista helgen med 5 veckorsvolontärerna blev dykning vid cozumel där vi såg en sjöhäst, gul coney, stora groupers, rockor, muränor etc. Mycket tunnlar att simma igenom och utforska där borta. På söndagen blev det cenotdyk med sedvanliga helt otroliga sikten (100m plus). Vi tog oss in till batcave, en luftficka fylld med fladdermöss!
Sen så äntligen kom Cissi! Jag har väntat i evigheter men nu är hon äntligen här! Hon är jtteduktig på både dykningen och fiskarna som hon kartlägger. Vi har många galna tider framför oss:)

Fortsatt kul med båtkörningen och jag vill gärna göra en film med donouts. Ska försöka få till något bra med det:) Jag vill även visa våra dykrutiner när vi hoppar i och ur båten. Det är ett riskfyllt moment som kräver lite tänk för att göra det så säkert som möjligt. Speciellt när havet är lite grinigt så att säga.

1 månad kvar och sen blir det Sverige igen. Då ska detladdas för cykling genom USA med bästa Patrick, som fortsatt har ett grymt skägg. Skönt att ens äventyrskamrat håller måttet:)

Sammanfattat har Sven Divemastern hittat sin kurs i livet. Jag riktat in mig och fortsätter med full kraft. Saknar er familjen och vänner. Snart får man komma hem och berätta allt skoj i personform:)

Söndag idag och mera dykning i morgon:)

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Publicerat i Mexico 2011 | Lämna en kommentar

Vildmark är inte bara ett uttryck!

Hej alla barn! Nu har det gått nästan en månad sedan jag såg en dator senast. Livet leker och händer så det är nog den enda dåliga ursäkten jag har för att varit frånvarande denna stund. Men borde jag ursäkta mig för att ha kul och leva min grej? Absolut inte, jag kommer aldrig be om ursäkt för att leva mina drömmar:) Sådeså;)

Lite av en anledning att jag sitter här är mitt högra lillfinger. Det började med något slags bett och blev bara värre. Lite halvtrög som jag var fortsatte jag dyka tills det exploderade under ett dyk:) Då var det lite dags att ta sig till doktorn:) Folk skrämde upp mig lite och sa att jag skulle förlora fingret. Det gjorde att chefen fick trösta mig lite grann i hemlighet;) Kul händelse jag aldrig kommer att glömma:) Nåväl, fingret blir bättre så jag får komma tillbaka till basen om ett par dagar:)

Nu så tillbaka till vart jag lämnade historien om Sven senast. Jag avslutade min Dm kurs i stil och ett efterlängtat återseende med alla ledare. Speciellt med min rumskamrat Vicki. Hon är chefen på stället och vi kommer bra överens. När vi släckt brukar vi ha intressanta prat om allt och alla:) Gillar hennes stil! Vi har även andra kompisar i krabbor som hälsar på ibland. De gömmer sig, dör och luktar sen jätteilla. Vi gör vårt bästa med att mota bort dem med kvasten:)

Före det att volontärerna kom hit så behövdes en hel del att göra runt basen. Sven kände sig manlig och tog tag i macheten. Var kanske inte lika manlig då jag klev på en skorpion som gömde sig i sanden. Ont av ba f*n gjorde det och jag fick en bortdomnande känsla i baksidan av kroppen samt tungan:) Det var rätt kul faktiskt:) Jag visste mkt väl att skorpionerna här inte är farliga utan bara gör förbannat ont.

Vi jobbade på stenhårt tills volontärerna kom, vilket ballt gäng
det var då! Människor från Sverige, England, Sydafrika, Australien, USA, Polen och Mexiko. Inte nog med att de är coola, de är snabblärda också! Mina koralladepter är grymma och jag är ruskigt imponerad:) Vi har hafr en del regn som hållit oss borta från dykning men desto mer gratis duschar, volleyboll och slajdbanor med uppblåsbara leksaker:)

Partynätterna blir lika vilda som de var under min tid som volontär. Senast blev det en magdanskamp mellan amerikanske Jeran och brittiske Frank (min stipendiekollega). Det fångades på film och jag ska se om jag kan få dela mig mig av den:)

Utöver det spelar vi ett spel som alla känner till, Cluedo. Det handlar om att bli den som är ensam kvar och döda alla andra. I början får alla tre lappar med en persons namn, plats och mordvapen. När läge ges får man smyga upp och “utföra dådet”. Men blir man påkommen av någon annan så dör man själv. Den som blir dödad måste vara tyst och sen ge sin lapp till dennes mördare. Så man vet inte vem som är död och inte, sjukt kul:) Senaste leken avgjordes inte förrän ett par veckor:)

Men nu kan i prata om lite naturupplevelser. En natt såg vi något som jag tror många vill uppleva i sitt liv, kläckning och race av sköldpaddor ner mot havet! Ungefär 20 stycken kravlade sig upp ur sanden och satte fart mot havet. Helt otroligt och nånting man aldrig trodde man skulle få uppleva! Och sen så ba händer det, vi kartlägger ju strandens sköldpaddor som ett sidoprojekt och denna gångblev det en kläcknings procent på 80, vilket är otroligt! De okläckta äggen kan vara döda embryos eller bakterieinfekterade. Sådant skriver vi ner i vår rapport.

Med hjälp av vår fågelexpert Sonja så rullar fågelprojektet vidare och min kunnighet har ökat med 800%:9 hahahhaa.

Några andra lyckliga dykare kom i kontakt med ett par nyfikna delfiner häromdagen. Vi brukar se dem från båten då och då men sällan under ett dyk. Utöver det har vi hittat en stor orm och en del hajar.

Då vi är ett gäng svenskar här nu så har vi försökt sprida vårt vackra språk vidare runt om i världen:) Ord som dumskalle, stekspade, fågel och haj flyger omkring hej vilt i luften bland folket. Frank kan också säga “du behöver klippa dig”, duktig pojke:)

Nu så får jag också köra båtarna vilket är störtkul! Broom Broom! Fast det ballaste är nog att folk kallar mig kapten;) Utöver det är jag också ansvarig för köket och inköp av grönsaker till mat. Jag och Frank är ansvariga för öl/godsboxen så ekonomin hålls vid liv där:) Om mornarna packar vi kaptenslådan som innehåller gps, radio, sladdar mm. Efter middagen så samlar vi vårt dykgäng och går igenom dagen, vad vi lärt oss samt bra/mindre bra kritik:)

Än så länge trivs jag grymt som ledare här i Pez. Det är utmanande och tröttsamt men en helt unik upplevelse. Jag gör en del misstag men känner att jag lär mig från dem, min tankegång går lite så:)
Snart så åker Vicki hem och Rhu tar över som chef. jag kommer sakna henne massor även om Rhu är sjukt ball!

Alla ni där hemma, saknar er med och hoppas att hösten är finfin. Ta er tid och njut av de vackra färgerna. Jag ska göra mitt bästa för att inte bli alltför mer galen utav att inte dyka än på ett tag:)

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

Publicerat i Mexico 2011 | Lämna en kommentar

Skor eller inte skor?

Hmm, låt mig se. Idag är det tisdag. Det känns som att tiden har vingar och påbyggda jetmotorer, så fort gåtr det. Dagarna är innehållsrika och lite stressiga vilket gör att vi står här idag:) Så mycket nytt och spännande!

Första veckan har varit mera dykning i böcker än i själva vattnet. Jag pluggar mycket dykfysik/fysiologi, utrustning samt färdigheter och miljö. Böckerna är tjocka men allting är sjukt intressant så plöjer igenom det rätt bra;) Jag är ju…ehh….AWSOME! På provet blev det 92% och godkändes på¨direkten, det kändes bra så nu kan jag fokusera på alla övningar nere i vattnet:)

Då jag spenderat en del tid i playa förut, försökte jag hitta nya ställen för att lite stilla min upptäckarrastlöshet;) Och högt upp på listan återfinns Yoghurtbar som en av favvosarna. Ett riktigt ballt cafe med nyttiga mellanmål och gratis internet. Jag säger JA! Här spenderar jag mycket pluggtid mellan milkshake varven;) Ben, en i personalen, säger att ha n gärna vill bli en divemaster också, men inte vill betala för kursen. DÅ jag förklarat att det minsann kostar en del att få i sig erfarenheten ändrade han sig och ville inte bli dykare längre:)..Kul kille:)
Och så häromdagen kände jag endorfinsuget komma så det blidde ett gymkort månaden ut. Ett sjukt stort ställe med gratis handdukar! Jag kanske inte gjorde det bästa intrycker första dagen då jag blev förvisad ut pga skolöshet;) En stor kille kom emot mig med elaka ögon (typ laddade med laser) och förklarade läget.Wear shoes or leave! Jag lämnade stället omedelbums innan jag förlorade vertikalläge. Kissade nästan i byxan, så stor var han! Men många andra killar är sjysta och det är ett kul ställe att hänga på:)

Tillbaka till dykningen tycker jag:) Hittils har ajg dykt 4 ggr fördelat på 2 i havet och 2 i cenoter. Det första dyket var ett starkt strömdyk utanför Cozumel, en magisk ö utanför Playa. Ett sånt här dyk flyger man bara med strömmen och kikar på allt som far förbi:) Kul känsla men man kan inte stanna sig själv och titta närmare. Detta dyket var nästan högre nivå än så och hjag vill kalla det “racerdyk” eller “dataspelsdyk”. Strömmen var sjukt stark och en japansk tjej klarade inte riktigt av det så vi fick hjälpa till lite varstans i gruppen. Kul men utmattande:) Jag hade en kraftig huvudvärk resten av dagen pga höga halter koldioxid i “döda luftrum”, något jag vet om nu efter min DM kurs=)

Cenotdyket ägde rum i Chac Mol. Här upplevde jag den största “halocline” jag någonsin sett. Halocline är gränsen där salt-oh sötvatten möts i en suddig linje. Asballt att simma igenom:) Tyvärr hade jag inte med mig kameran under detta dyk, vilket hade varit coolt. Men mer sånt blir det i framtiden! Alla dykare måste uppleva cenoter i Mexiko. Dom är “one of a kind” och på tok för vackra för att missa!

Längtar tills November då min bästaste Cissi kommer och joinar vårt crew! Hon är helt unik och den mest spektakulära männsiska jag någonsoin träffat! Det finns inte nog med goda ord att säga om henne så det blir en oändlig g´highfive istället:)

Godnatt dags och se vad som händer inatt. Jag har haft en del konstiga drömmar på sistone vilket gör att äventyret inte avstannar bara för att man sover, maxat! LOVE YOUR LIFE!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Publicerat i Mexico 2011 | Lämna en kommentar

Dag 1 i Airbournes andra våg

Jajamen nu är man tillbaka där jag känner att jag hör hemma, PÅ RESANDE FOT! Allting där ute känns så spännande så därför blev det svenska hembesöket endast 2 månader och det kändes ändå för långt på sitt sätt:)

Man skulle kunna säga att jag utförde lite egna forskningsstudier som tydligt påvisade att Mexico och Acke går hand i hand så jag for tillbaka till mitt älskade Pez Maya. Men denna gång får jag via ett stipendium vara med i ledargruppen och själv lära upp volontärer att kartlägga själva, känns helt otroligt kul! Samt att jag nu ska göra min Divemaster och bli en Padi Pro vilket känns vuxet;)
På med bältet, poppa lite popcorn, kyss frugan/maken och flyg iväg med mig ännu en gång!

Trippen över atlanten gick så sjukt mycket denna gång då jag slapp säga hej till sniglarna bakom tulldisken i USA, Self five! Istället anlände jag till Cancun under natten 29-30 augusti. Perfekt för mig att sova en liten stund som där jag gillar att göra det som allra mest:) Slängde ut mitt liggunderlag och sov som en gris. Vilken perfekt start!

Under morgonen tog jag mina grejer till GVIs kontor i Playa del Carmen där jag ska göra min Divemaster examen tillsammans med ECOdiving. En pålitlig dykshop med ett mångårigt samarbete med GVI. De passar ihop som en skogaholmslimpa med ost och oboy;)

På kontoret fick jag träffa mina 2 nya arbetskamrater i Sonja och hennes pojkvän (hans namn måste jag stämpla in senare i hjärnan då blåcket var slut så att säga:). Sonja var från kanada och killen från Portugal. Hann också säga hej till ett välbekant ansikte i Cynthia, som jobbar på kontoret sen ajg var volontär. Svettiga kramar är bäst!

Sen så bar det iväg till dylkshopen och träffa Pepe, min instruktör kommande 4 veckorna genom certifikationen. Planeringen kände bara bra så blev fira med lite välkänd mexicomat under kvällen:)

Detta lan ha varit det tråkigaste inlägg någonsin men mer grejer kommer, jag lovar! Syftet var helt enkelt att Airbourne lever och pumpar energi som aldrig förr! Wicked!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Publicerat i Mexico 2011 | Lämna en kommentar

Lets end Airbourne with a BOOM! 30 Juni

Ahhhh…sista inlagget…buuuuuhhhhh!

Kanns valdigt konstigt att skriva nu, for det forsta har det hant massor sa maste ladda lite. Nu har jag tagit pa mig de baste skrivningsvantarna sa nu kor vi!
Jag var tvungen att titta tillbaka till inlagget innan for att se var jag var nanstans och kom da fram till att det var over 3 veckor sen senaste inlagget..wow det har gatt snabbt! Precis som alla de 3 manaderna i Mexico, underbar tid.
Sista veckan blev faktiskt lite bitter, man kande det pa stamningen att ingen ville att det skulle ta slut. Att bo pa stranden och dyka varje dag har varit en drom utover det vanliga. Men nu var det dags att stada upp efter oss:) Vi samlada ihop och utvarderade de data vi samlat ihop om koraller och fiskar, stadade hela basen (pust) och knuffade vara 2 batar anda vagen upp till parkeringen, vilket tog nastan 2 timmar. den varsta batknuffen hittils;) Ett par tarar falldes och vi sa hejda till vara ledare som har varit helt otroliga! Hoppas man blir en av dem till hosten!
Mot Playa del Carmen och avslutningsparty pa fredagen som blev skruvat som vanligt. Hangde forst pa dykhaket bland barer, Rooftop. Kommer sakna alla mojitos darifran! Istallet for vart stammis klubb pa stranden (blue parrot) blev det poolparty med australienare pa taket av vart hostel. Vi pojkar lekte lite osmarta lekar som resulterade i blamarken dagen efter, men skoj var det och nu vet alla att Sverige inte ar att leka med! hahaha.
Dagen efter var det dags for ett nattdyk pa on Cozumel utanfor Playa del Carmen. Det kan ju va haftigt tankte jag. Jag har gjort ett forut sa visste lite om hur det skulle vara. Men ojoj vad coolt det var! Dyket blev top 3 i mitt liv hittills! Forhallandena var perfekt med stilla vatten och grym sikt. Sag ca 6 bamsekrabbor med den storsta upp till metern i bredd. dem klorna var inte att leka med!  Fortsatte med 2 humrar och en skum grej som sag ut som en balta under vattnet. har inte kollat upp det an vad det var sa det maste jag gora! 2 stingrockor svavde forbi och en fritt simmande murana som vi spenderade en del tid med. Vanligtvis sitter muranor stilla i hal i revet men denna simmade omkring vilket var skoj! Komiskt var det nar den knuffade ner en eremitkrafta fran en kant:) Jag och Tom (som var dykkompisar) skrattade till =)Efter det hittade vi 6 (!) blackfiskar som coolt andrade farg i vattnet. Och en gigantisk sovande black grouper i en liten grotta, vi uppskattade den till 4,5 feet som borde vara nanstans kring 1,5 m! Nar det var dags att ga upp dolde vi vara ficklampor mot kroppen for att fa backmorker (man far inte stanga av dem pga risk for att de gar sonder och inte startar igen). I morkret finns det en speciell gron alge som lyser upp nar man viftar i vattnet. Sa coolt! Pa Honduras ar det varldskant att man kan dyka utan ficklampor och bara guida sig med hjalp av lyset fran dem. Det vore nagot de! Trist nog tog dyket slut efter nastan 1 timme pa 13 meter och vi steg upp till ytan. Dar vantade en bit bort en farja ala finlandsbat med massa musik och grejer! Och mot horisonten fargades himlen orange da och da av tropiska stormar.
Far fortfarande rysningar nar jag tanker pa den kvallen/natten. Helt sjukt! Efter det sov vi i dykshopen, 4 personer i en dubbelsang, mysigt! :)
Nu var det dags pa riktigt att saga hejda till de flesta av volontarerna. Mera tarar och kramar och en del rumpnyp:) Haha. Men jag, Susie, Enrique och Tom var inte fardiga an! En 2 veckors roadtrip pa vastkusten till Enriques hemstad vantade innan flyg hem till Sverige (buuhhhh igen)..Vi plockade upp surfbrader modell storre och lekte vidare Hann med 2 dagar av surf innan det blev platt som tusan och vi bestamde oss for att hitta pa andra saker. Ett kul/trakigt minne var pa den andra stranden vi var pa. Dar hittade vi en skoldpadda som hade fastnat i graset nar den skulle upp pa stranden och lagga agg. De forsoker lagga sina agg sa nara graskanten som mojligt, vad denna krabat missade var att sanden sluttade narat sa nar hon skulle tillbaka sa kom hon inte uppfor kanten och gled ner i graset och fastnade. Dar maste hon ha kampat i timmar innan vi kom. Vi bar henne upp rill strandkanten igen och hon kravlade utmattad tillbaka till havet. Det som ar bra ar ju att skoldpaddan (ka wama pa spanska som ocksa betyder stor ol) overlevde men det daliga ar att pga stressen och kontakten med oss sa kommer hon troligtvis inte lagga nagra fler agg under sin livstid. Det ar tokigt nar manniskor kommer for nara, da slutar de helt enkelt foroka sig…skumt…
Efter skoldpaddan traffade vi manga av Enriques kompisar och spenderade nagra natter pa lagenhetshotel som Enriques farbror agde. Snubben ar advokat sa kvaliten var minst sagt kalas! Pa det senare hotellet agde ett brollop rum och aven brollopsfesten. Vi tog pa oss det finaste vi hade (jeans och t-shirt) och slank ner lagom till efterfesten. Vi smallte ratt bra in anda men fick manga blickar. Nar brudens kusin kom fram och klargjorde att vi inte var bjudna, blev reaktionen att han hamtade en flaska mousserande vin at oss:) En skojig natt blev det! Spanska brollopsfester ar det fart i!
Sen svangde vi forbi Enriques familjs fiskfarm och kollade laget, De odlar fisk och rakor i 6 stora dammar och har det bara bra! Traffade lite av slakten och drack sedvis lite tequila, aterigen en bra kvall:) Sen var det dags for Tom att flyga hem och vi blev 3 starka kvar! Tom ar fran Botswana och platsar bland de kuligaste pojkar jag mott:) en legend och verklig stamningshojare! Jag, Susie och Enrique tog oss tillbaka till hans hemstad, Guadalajara, efter roadtripen pa vastkusten. Vi bodde med hans mamma, pappa, 2 systrar och hund som var helt underbart valkomnande och bra pa alla satt och vis! Dit vill man tillbaka! Manga aventyr vantade i staden! Vi klattrade lite, seglade lite, kollade in en wrestlingskvall,,,,,,,,,ja just det…det var det roligaste och markligaste jag upplevt tror jag. Till en borjan sa ar det ju skadespel alltsammans sa dar spricker iden till att jag skulle vara intresserad. Sen det att publiken ar uppdelade i 2 gang (wrestlingen har gar ut pa att det tekniska laget moter det elaka laget) och skriker de varsta svordomarna jag nansin hort mot varandra! De bryr sig inte om matchen utan bara om att skrika mot varandra. Ni som kan spanska kan sakert rakna ut vad de skriker men fraga annars sa kan jag maila det:) Pa tok for grovt att skriva om har:) Ochsaklart lattkladda flickor mellan ronderna i klackar hoga som morotter! Mot slutet kom det till och med in en homosexuell wrestler som hade som “dodsvapen” att kyssa sin motstandare och darmed gora slut pa honom och vinna. Hahahahahaha! Mina kinder varkte efter allt skratt den kvallen!
Vi akte ocksa ut till familjen Perez “somarstuga”och seglade i Enriquez enmans bat. tror det ar en jolle men det far nagon battre kunnig svara pa :) Stortkul att luta sig bakat och hanga over havet!
Sen sa fortsatter vi! Examensbalen agde ocksa rum denna vecka for olika skolor runt om i staden, vi lanade finklader (riktiga finklader = kostym och klanning) och drog till Expo dar festen agde rum. 4000 (!) biljetter var salda och vi dansade pa det storsta dansgolv jag nansin sett i ren studentanda, och vi vet ju alla hur underbar den kanslan ar! Skoj ocksa att se kompisarna i finklader nar vi normalt traskar runt i badklader och en frisyr modell saltvatten. Det var intressant! Dagen efter blev det inte mycket gjort ;)
Sen sa var det dags att saga hejda till Susie och det var jobbigt. Hon ska tillbaka till PezMaya da hon fick samma stipendium som jag sokt. Hon grat floder och jag och Enrique fick kampa for att behalla var manlighet och trosta :) Hahahaha..En helt underbar tjej som jag garna vill traffa igen och harja med! Vi har haft manga skratt ihop!
Med 2 grabbar kvar blev det lite grabbigare aventyr och aktiviteter. Vi sag Brasilien-Elfenbenskusten under U17 VM som holls i staden (snacka om tajming!) Matchen slutade 3-3 och sags av 25.000 pers. Grym stamning och spelarna var riktigt sma och tekniska! Riktigt kul fotboll att se! Dagen efter blev det mer fotboll fast pa TV denna gang. Nord/latinamerikanska masterskapen agde rum och Mexico lirade final mot USA (sjuk tajming igen!) Enriques kompisgang och jag samlades och sag matchen pa projektor. Som tur var vann Mexico efter en lite halvknackig inledning och underlage 0-2. Till det bestallde vi 4 pizzor som alla delade pa ala mexican way. Det gillar jag nar man bara staller ut mat och alla delar pa det. Det ar sa enkelt da den mesta av mexikanska maten ats med handerna! Ohhh..maten….den kommer jag sakna! Mer an 2,5 manader av vegetarisk mat nu, kanns ballt och jag tanker fortsatta med det en stund hemma i Sverige! Utmanande!
Dagarna innan jag lamnade Guadalajara forsokte vi oss pa en 2 eller 3 dagars trekking tur uppfor mexikos 5 hogsta berg (nevado de colima) Daligt vader forstorde den langa trekkingturen, men som tur var kan man “fuska” och ta bilen upp till 3100 meter och darifran gora en endagars upp till toppen pa 4200 meter. Vi fick sallskap av Alf och Rocho (rod pa spanska), enriques hund. Jag tyckte det var kul att Rocho bar sin egen mat och eget vatten i en ryggvaska, riktig aventyrshund! Sikten var dalig pga ovadret sa vi sag tyvarr inte den intilligande vulkanen =( Men nytt rekord i meter over havet for mig var ju skoj!
Kvallen innan jag lamnade staden blev det fodelsadagsmiddag for enriques aldsta syster (aterigen tajming) och jag tog mod till mig och holl ett litet tal om hur mycket jag uppskattade boendet, mat, lan av pengar……den biten ja..Ska bara namna det i en snabb mening for det spelar ingen roll:) Jag blev av med min lilla ryggsack under ett bilinbrott och blev av med pass, planbok, mobil, dator, kamera x2 sa jag fick lana lite kosing av familjen och fixa nytt pass. Det var en lang mening:)
Sa nu sitter jag har med nya passet i handen i vantan pa bussbyte till Cancun. Den bussen tar 22 timmar (!) som avklaras med dubbade spanska filmer, haha. Som avlsutnins ska jag ga och se nya pirates of caribbeen filmen, passar ju fint nar man anda ar i karibien:)
Airbourne, Airbourne, Airbourne….vilken grej det blev! Jag ar sa otroligt nojd med precis allting att jag bara sitter har och skrattar for mig sjalv. Jag fick till de breda kontraster jag ville ha, har mott vanner for livet och fatt en blond frisyr pa kopet:) Dykkarriaren ar i rullning och jag har redan borjat planera nasta resor. Hoppas chefen ar pa gott humor nar jag ansoker om ledighet igen! Ett stort tack ska ni alla ha som kommenterat under resans gang. Trots alla aventyr kommer det stunder da man ar lite nere och langtar hem. Att da ga in och lasa era halsningar gor mig alldeles varm inombords! Ni ager och ar de allra basta! Kamraterna pa posten, snart ar jag tillbaka och det ska bli skoj att borja jobba igen. Familjen, saknar er massor och Storasysters Toves brollop om 2 veckor blir otroligt! Patrik, vi har massor att ta igen! Astrid ska inte fa en lugn stund! Vanner och bekanta, Vi ska ha en sjuhelsikes bra sommar som alltid! Love Your Life!
Jaha, det var det, landar Mandag kvall och kan tanka mig att jag och Patte tar oss en svang med Astrid (var tandemcykel) och halsar pa lite folk. Beror pa hur jetlaggad man ar. Jag tror jag kommer vara at det ratta hallet:) See ya!
Sven Out

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Publicerat i Mexico 2011 | 5 kommentarer

Snart färdig..5 Juni

Hej hopp!

Det börjar närma sig slutet av denna dykfas i min resa och det känns minst sagt bittert! Hela upplevelsen tillsammans med allting man lärt sig och allt bra folk har varit över all förväntan som får plats i en skål! Jag har ansökt om ett stipendium om att få komma tillbaka hit den 1:a oktober och jobba som ledare och fortsätta min karriär inom dykningen. Det kan ju bli skoj, men det får jag först veta första augusti om jag får stipendiet eller inte. Får jag inte stipendiet så tänker jag åka till Honduras och fortsätta på dykarkarriärstegen där istället..sådeså:)

Nu fick ni en inblick i min planerarskalle för framtiden, inte illa! Men lite tillbaka blickar på vad som hänt kan ju vara skoj att läsa om. Det första som dyker upp i mitt huvud som hänt är att havet numera kryllar av sköldpaddor! Det är parnings/äggläggningssäsong nu och det märks minst sagt. Jag har vid 2 tillfällen ifrån båten sett sköldpaddor para sig vid ytan, lite småhäftigt. Sen har vi ocks¨å turats om att gå upp ultratidigt om mornarnan för att kartlägga de sköldpaddor som har krupit upp på stranden för att lägga ägg. Häftigt minst sagt!

Mera som hänt är att jag åker och surfar på västkusten tillsammans med 3 “kamrater” innan jag kommer hem. Har kanske nämnt det förut men nämner det i så fall igen:) Det ska bli häftigt och vi har en del balla grejer att göra som ni får läsa om i  mitt sista inlägg för den här gången. Det inlägget kommer den nånstans mellan 21-23 juni. Jag kommer att landa kl. 15.00 den 24:e juni med flight BA 778 ifrån London Heathrow. 

Vi har också hunnit med ett annat sidoprojekt som innebar att vi åkte till en fiskeby i närheten och städade vägar och stränder. Byn har också nyss fixat till ett återvinningsscenter som vi fräshade upp så att det fungerar bra. Till vår hjälp hade vi en hel bunt med små kids springandes omkring som fick lära sig om återvinning:) Riktigt skoj det med, trot eller ej!

Nej kanske skulle ta och sova lite tror jag. Har haft en partynatt som aldrig slutade så jag har inte gått och lagt mig än och klockan är 08.30. Dags snart:)

Ta hand om er allihopa. Synes snart återigen!

Sven Out!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Publicerat i Mexico 2011 | Lämna en kommentar

Ansiktsbehåring, vrak, grottor och…………..naket?

Tjabba bästaste!

Tack igen för alla helt underbara kommentarer, hälsningar och meddelanden. Man blir så glad att läsa vad ni skriver att jag nästan hoppar ur brallan. Hoppas ni har det ba fint! Ska väl fortsätta summera lite vad som har hänt här i piratland sen senast och det är lika kul varje gång! Mycket nya bilder blir det då det var omöjligt att rensa bort vissa. Men en bild smakar bättre än rutten plastfrukt som bonden sa……

Till att börja med så var det dags för 4 lite väl skäggiga män att trimma till ansiktshåret lite. Vi tänkte att en vanlig rakning är något man sysslar med där hemma, lets do it caribia stajl! Doug skaffade sig själv ett par fräna “handlebars” som kvinnorna suktade efter så långt ögat når, Arjun blev riktgt stilig med sitt bockskägg, Jack byggde en tidsmaskin och blev typ 60 år yngre med sin nya helrakning & jag själv skaffade mig ett nytt alias tillsammans med en mustasch: Porrstjärnan Sven Humpus! Vi behöll våra utsytrslar över partyhelgen o ba körde!

Från paradisväder blev det plötsligt lite blåsigt och stora vågor härjade i våra dykvatten så under 2 veckor blev det bara 3 dykdagar. April är en blåsmånad så vi får ta den smällen men de senaste dagarna har allt varit som vanligt. Då när vi inte dykt passade vi på att lifta in till lokala staden. Första bilen plockade upp oss och vi hoppade upp på flaket där bak:) Efter en stund fick vi oväntat liftsällskap på flaket av militären som ocks¨å ville ha skjuts haha. Med sina vapen fick de också följa med…möcke trevliga pöjkar! Utöver det har vi också fixat nytt tak till vår dykutrustning. Palmblad gör susen och de slängde vi ihop på några timmar. När allt var klart började Enrique och jag experimentera lite med de palmbladen som inte användes. Man kan ju faktiskt väva ihop dem och skapa roliga saker. Målet var att göra en hatt vilket Enrique lyckades kalasbra med! Riktigt cool blev den, jag själv gav upp och byggde en voodoo docka/vakt till vår bungalow istället. Den blev elak Morr!!!! Missade att ta en bild på den men det kanske kommer senare om vakten fortfarande är vaken:)

När rastlösheten höll på att driva oss till total galenskap svängde vädret till det bättre och vi kunde fortsätta dyka igen! Woohoo! Advanced open water kursen är nu klar och rescue börjar i mitten av maj. Men jag skulle vilja berätta lite om hur kursen gick till för det var skoj! På ett dyk får man lära sig hitta den perfekta flytförmågan med hjälp av andningen. Vi simmade igenom en rockring utan att nudda kanterna. Sen så lekte vi upp och ner vilket man tränar på mycket ändå för det är skoj att simma upp och ner:) Det är för övrigt den “arbetsställning man har under ett av de 2 olika korallstuderingsdyken (svår översättning ifrån Monitoring dives, blir så skumt på svenska). Sen så ska man simma så nära sanden man kan utan att nudda botten. Då gäller det även att använda sig av traditionella grodsimtag med benen, annars sparkar man upp sand så sikten blir dålig. Som avslutning körde vi en konstsimtävling med volter och grejer samt ett 30 meters sprintlopp på botten utan simfenor:) Mycket lek helt enkelt:)

Nästa dyk var ett navigationsdyk med kompass. Vi tränade på stranden med hinkar på knoppen och gjorde fyrkanter och trekanter samt att gå en rak linje och sen gå samma linje tillbaka. Inte så mycket lek men lärorikt på det dyket.
Det bästa av alla dyk kommer nu. Deep dive! Man får dyka ner till 30 meter och känna på känslan där. Det roliga är att det finns något som heter Nitrogen narcosis (kvävenarkos typ) som är något som drabbar de flesta dykare i olika omfattning under sådana djup. Kort och gott förklarat händer detta: Man blir full och glad:) Jag själv blev bara superimponerad av allt och tittade omkring och bara tänkte: This is awsome! Haha..
Susie och Krissie blev riktigt dragna. Susie glömde bort hur man läser av luften i tanken och var tvungen att visa oss andra. Krissie satte sig på rumpan istället för på knä och pekade glatt på alla fiskar och skrattade:) störtkul att se! Annat häftigt är att färgen röd blir typ grön orange (häftigt att blöda grönt blod) och om man knäcker ett ägg svävar äggulan omkring kompakt och fin. Så det var ett kalasdyk som jag gärna gör om. Nu får jag dyka hur djupt jag vill inom gränserna för direktuppstigning. Woohoo!

Åter till helgen med mustaschklädda pojkar för den var riktigt lyckad. Det blev en roadtrip där vår vän Doug ville visa oss runt i de lokala delarna av mexico där han varit förut och känner till. Vi började med en läcker rund Cenote där vi snorklade runt en stund. Sen bar det av till Villadolid där vi käkade middag på en helball restaurang. Folk beställde förrätter och varmrätter till höger och vänster tillsammans med mojitos, margaritas och fruktdrinkar, Najs! Mexikansk mat är så jäkla fin och fortfarande bra billg! plus i kanten till er! Jag har börjat toucha lite vid de olika superstarka såserna man får till maten och börjar gilla känslan:) Man ska väl ta seden dit man går eller nåt sånt…

Kvällen blev en skoj partynatt där vi svajade omkring riktigt runda om alla fötter. Vi stötte på en sågspelande snubbe som vi dricksa på tok för mycket, spanade in en konstutställning (fascinerande i onyktert tillstånd faktiskt), drack bamsedrinkar, staplade 25 sombreros på huvudet, drack guiness lookAlike på en irländsk bar och nattklubbade järnet. Vissa förlorade sina skor men det gjorde inget. Riktigt gosig natt!
Lagom skallebank dagen efter for vi till en helsjyst lunchrestaurang som jag vill kalla herrgård. Maten smakade super och en och annan mojito återställde skallebanken lite granna. pust,,,,Innan hemfärden till basen igen stannade vi till vid ytterliggare några majaruiner och spanade. Coolt att tänka sig hur de byggt alltihopa. Bra gjort pojkar!

Kan också rekomendera att köpa en hammock att sova i:) Vi i försig är kanske bortskämda med den otroligt stjärnklara himlen och palmer vilket skapade en magisk stäming att sova i utomhus. Häftigt minst sagt! Mera småsaker som hänt:
Jag och krissy har bakat kladdkaka 2 ggr. Mums!
På listan över djur jag sett kan jag lägga till Nurse shark, Eagle ray och skunk.
LedarMartin tog med sig en miniharpun och fångade en drakfisk som smakade mumma med peppar och lime!
Jag är nu certiferad första hjälpen nisse, certet varar i 2 år sen måste man förnya:)

Sen har det också varit en sorglig helg då hälften av gänget nu lämnat oss efter sina 5 veckor. De har gett mig 5 unika veckor som jag kommer minnas resten av mitt liv! Helt otroliga människor som skapat en helt odödlig grupp. Som avlsutning gjorde vi ett expeditionsdyk och simmade igenom hål och tunnlar i revet samt ett nakendyk:) (Ja, det var bara pojkar,attans….) Tydligen det första manliga nakendyket i Pez Mayas historia och det var skoj.För mig blev det ett bra sätt att fira dyk nummer 50:) Nu har du säkert 2 frågor i ditt huvud som jag ska besvara:
Ja, det var mitt iniativ till nakendyk
Ja, friheten var enorm:) haha!

Med det att 5 veckorssnubbarna drog fick vi en långhelg ledigt vilket vi spenderade med helgrym dykning. Började med ett varkdyk kring puerto morelos på 24-29 meters djup. Vi såg eagle ray (klicka för bild som vi INTE tagit själva) och en gigantisk grouper. Underbar känsla att simma in i vraket och titta runt bland rummen och de fiskar som lever där. Fanns också en kanon vi ägnade lite tid åt. Efter dyket tog vi oss till ett ställe 10 min därifrån som jag fick uppleva den bästa sikten jag någonsin upplevt (hittils) Möcke vackert! En av oss skymtade en svärdfisk simma förbi i det blåa så vi andra fick nöja oss med några humrar, muräna, stora stim av french grunt (kika bland mina bilder) mm. En kalasdag!

Dagen därpå blev det cave/cavern dykning. Skillnaden mellan de två är att cavern har små hål där solen tränger igenom och cave är helt mörkt. Vi pratar alltså dyka i grottor. Sikten här var löjligt bra och det går inte att sätta en exakt siffra men nånstand mellan 70-100 meter är rimligt. Mitt första dyk i sötvatten för övrigt:) I grottan finns det rep som man ska följa. Inför andra dyket kände sig vår divemaster lite busig så vi simmade ifrån repet en stund för riktig cavediving i bäckmörker. Lite läskigt var det när 2 ficklampor gick sönder men alla dykare hade minst tre lampor med sig så gott om reserver fanns! Adrenalinet var helt sjukt! En kul jämförelse är med sandgrottorna jag såg i Australien, dessa grottor såg likadana ut med skillnaden att nu kan jag simma/flyga fram istället:) Man såg inte ens vattnet, så klar var sikten! Enorm upplevelse!

Så långt allt väl och vi kör på ba så till nästa gång får vi se vad som har hänt då. Blir inte tråkigt alls vill jag lova!

Till alla i Sverige så kommer jag inte komma hem 15 juni som sagt utan troligtvis runt den 22-23 istället. Saknar er!  Ta alla hand om er så länge nu ska jag pysa och dricka horchata, en alkoholfri drink gjord på bla ris och socker,,,,woohoo!!

Sven Out!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Publicerat i Mexico 2011 | 1 kommentar