Cykla lite.,.titta lite.,.chilla lite.,.,.NJUTA MEST!

15e Juli

Harris Beach State Park, Brookings, Oregon

Sista natten i Oregon, imorgon sista stats-skylten & sista veckan av cykling. När man tänker på det så är det faktiskt riktigt nära nu tills vår cyklingsvardag blir till någon helt annan vardag. En tomhetskänsla sprider sig inom mig just nu. Såklart kommer västkusten bli fantastisk att bila tillbaka uppför, men hela cykellivet har varit något speciellt för oss båda. Alla tokiga cykelkompisar man träffar som berättar om sina historier och lokala erövringar; blandat med skiftande natur, lukter och ett allmänt kontrollerat ovetande om den närmsta framtiden. Långfärdscykling i en liten låda:)

Innan vi kickade igång på riktigt med nästa etapp så tog vi det lugnt i staden Seaside. Här hade Neil, med dem öppnaste armarna i hela världen, bjudit in oss att få boa in oss i hans hus över natten. Vi delade det med en kines och en mamma+hennes dotter som alla tre var ute och reste. Neil själv hade dragit till Portland men dessförinnan lagt fram handdukar och skrivit små söta lappar överallt:) Det kallar jag gästvänlighet! Så ska jag bli när jag blir stor! Magarna fylldes med lite öl, pizza & cheesecake. Inget utöver det vanliga när det gäller vilodagar med oss:) Men hopp nu vidare i boken om Free Willy…

Ett nytt stycke naturkapitel kan vi nu skriva in i våra cykelloggböcker. Kusten söderrut mot San Fran’ är såklart känd för vägen “highway 101″ som rankas som en av världens vackraste. Mer utsiktsplatser än vad jag har fingrar och tår bara radas upp ( därför kan jag inte säga exakt hur många:). Vi ser gigantiska klippor som skjuter upp ur havet och mot dem slår vågorna som gör att det rycker rejält i surftarmen! Bergen som gör vår rutt “berg-och-dalbanig” är gröna med grymma stränder emellan sig och stilla havet. Allt det och 2 skumma cyklister vid namn Acke & Patrik:)
Kul här är också skillnaden i väder mellan toppar och dalar. När vi vaknar är det lika torrt som i min egna mungipa vid sikten av en pizza (inte alls!). Det är dimmigt och molnigt ett par timmar sen tittar solen fram och värmer upp oss en del. Sen så klättrar vi upp i bergen och molnen igen och fukten är tillbaka; lite som att cykla in i ett glas med vatten. En nedförsbacke och 10 minuter senare är himlen klarblå och de sköna 20 grader värmer på bra. Nya scenarion helt enkelt:)

På tal om de oräkneliga utsiktsplatserna så är det en vi minns lite mer så här långt, dock inte mest för landskapet, utan för gråvalarna som syntes på långt håll. Såpass långt att det bara såg ut som vattensprutande stenar som kollade läget vid ytan. Men ändå, coolt med valar! En liten uppvärmning mot valsafarin vi ska åka på om 2 veckor.
Mera djurliv blev det när vi besökte en av världens största havsgrottor som utgör hem för ganska många sjölejon och sälar (nej, inte tillräckligt med fingrar eller tår igen :(. Vissa stora och vissa små men alla luktar fisk:) Vi spanade in ett pack utanför grottan, tog sen hissen ner 60 m och såg nästa flock ligga och chilla i den nästan 100m höga grottan. Kallt, rått och stort!
Så vem kan skillnaden på säl och sjölejon? Här kommer några förslag:
Sjölejon kan använda sina “framtassar” till att förflytta sig på land. Sälen krålar sig fram. Det beror på att sälen inte kan vika ut dem på samma sätt som ett sjölejon.
Sälen använder till största del sina “baktassar” till att simma med, likt en propeller rörelse. Det gör sjölejonet med fast med “framtassarna”.
Sälen kan vara allt från man och fru till största tjejtjusaren i stan. Sjölejon är bara tjejtjusare.
Sjölejon tar hand om sin knodd i upp till 3 år. Sälen tycker det räcker med ett par veckor.
Det var dagens avsnitt av “Ackes djur” =)

Här omkring finns det också män/kvinnor i bruna uniformer som kallar sig rangers/sheriffer. Deras hobby är att utöva makt så man inte kan sova riktigt lika mycket överallt som vi gjort innan. Med det så har vi istället sovit på olika campingar. Vi har valt de ställen som har prisalternativet Hiker/biker, som kostar $5. Vi cyklister har då en egen gräsplätt där vi slår upp våra tält. Här finns också en vattenkran men ofta är det långt till duschen. Helt ok för oss, man får ju duscha hela tiden:) Fräscht och fint! När jag tänker på det så har vi faktiskt lyckats sova gratis bakom ett bibliotek häromdagen. Det var najs:)

Annars på tapeten är väl att jag har bytt framdäck på min hoj. Så kul var det:) På något vänster blir mina saker bra mycket mer utslitna än Pattes. Får be cykelguden om tips och råd en vacker dag.

Jag lyckades även med bedriften att bli utskälld för att ha vällt omkull. “Någon kan bli skadad” fick jag rakt i ansiktet aven förbipasserande och argsint gumma. Lite chockad var jag då jag var beredd på frågan om jag var ok. Förstår inte än idag om hon trodde att jag välte med flit? Det ser ju inte cool ut! A’ja….lugnt i allafall:)

Så halvvägs har vi kommit nu längs kusten. Vinden är regelbunden här i våra ryggar vilket gör att alla cyklister cyklar åt samma håll,.,.,utom några knäppgökar som cyklar norrut. All heder dock åt deras kämpainsats!
Jag laddar redan för sista inlägget om en vecka där man får summera ihop allting med siffror, tankar, utvärderingar osv. San Fransisco nästa då rå! Hoppas alla trogna läsare och alla nya är med oss till mållinjen. Tack för att ni finns!

Nu släcks lamporna ner och rockstjärnorna laddar för sista låten…..

Det här inlägget postades i På cykel genom USA 2012. Bokmärk permalänken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>