Cyklingen är färdig nu…på riktigt:)

28e Juli

Downtown, San Fransisco, Kalifornien

Cykelbyxor gentemot shorts & kompressionskläder mot t-shirt. Bytt är bytt och kommer….igen:) För ett par dagar sedan insåg vi att vi cyklat våra sista km för den här gången. Många minnen och upplevelser tar vi med oss i bagaget och blickar framåt. Men även om man vinner eller förlorar så ska man alltid slänga en blick i backspegeln och bara njuta. Bedriften i sig, att cykla över en hel kontinent, har lilla Acke och Patrik faktiskt klarat av:) WWOOOWWW! Som sig bör så kommer lite siffror och statistik lite senare i inlägget men först tycker jag vi knyter skorna och tar oss igenom våra sista dagar på sadeln.

Halvvägs till San Fransisco så campade vi utanför en stad som heter Crescent City. Vår tältplats låg alldeles intill havet och man kunde höra vågorna slå mot klipporna,.,Kabbaammm! Men “kabbammmet” var inte det som man minns mest härifrån. Vi vaknade upp och hade blivit attackerade av små möss som hade ätit lite i väskor,tält och tröjor. Inga stora förstörelser så vi kunde utan problem trampa på nästa morgon, mer än små fyrbenta krabater ska krävas för att stoppa oss:) Jag tror någon där uppe hörde oss när jag tänkte den tanken för på vägen ut stod det ett gäng hjortar i vägen för vår väg. Som tur var åt dem inte på oss så vi kunde cykla vidare efter någon minuts väntan på att hela gruppen fick korsa vägen. Denna kväll hade vi bestämt en träff med en svensk-amerikansk familj längs vår rutt. Siv ifrån Jönköping bodde mitt emellan städerna Arcata & Eureka tillsammans med sin man Rob och tillfälligt sonen Björn. Rob är cykeltokig och det märktes inte minns när man frågade hur många cyklar han har; “ehh jag har en gruscykel, en regncykel…och sen har jag en i Spanien med!”,.,.,Kul kille:) Sonen Björn bor hemma efter sin examen ifrån Lunds universitet. Han pratar lite svenska och kände igen Eskisltuna (han visade till och med upp en kniv som var gjord i vår härliga hemmatrakt). Vi hade en riktigt trevlig kväll med blandar svenska/engelska, bastu, utomhusdusch och god mat! Djupt tacksamma för en härlig återhämtning så rullade vi vidare med lite sverige känslor:)

Och nu ännu en liten höjdpiunkt under resan, de bauta stora Redwood träden! Man har ju sett dem på bild men i verkligheten blir de bara mycket större än så. Om jag kunde så skulle jag highfajva allihopa. Vi hittade en skön campingplats mitt i skogen där vi hade en skön kväll tillsammans med ett belgiskt par. Ännu en grym dag ute på vägarna. När man stannar på campingar som vi gjort nu på västkusten, så träffar man mycket mer folk och kan ta sig tid att prata igenom erfarenheter. Belgarna var det den kvällen och en annan kväll var vi ett stort gäng på ca 10 perssoner i blandade åldrar,kön,härkomst, vegetarian, köttätare.,.,.ja det mesta helt enkelt:) Så mycket finns det att prata om när vi alla delar samma passion; Cykling!
Minns också en mexikansk familj som tyckte lite synd om oss:) Vädret var lite småregnigt/fuktigt under eftermiddagen/kvällen så jag vi spenderade den i tältet läsandes. Plötsligt dyker mannen i den här mexicofamiljen upp och slänger in ett paket jordgubbar och juice:) Då blev vi alldeles glada! Han trodde inte att vi hade någon mat så vi fick berätta att vi visst hade mat och hade lagat till allting inne i tältet. Även då ville han bjuda över oss på spaghetti. Återigen för tusende gången, visar sig den amerikanska gästvänligheten vara på topp!

Nu kommer en riktigt rolig historia som handlar om 2 pojkar som skulle göra pannkakor:) Humöret var på topp efter härlig cykling längs kusten och vi kom fram till en lite halvlyxig camping. Här fanns pool, bubbelpool och gemensamt kök. Så pannkaka it is! Kaoset började när jag skulle mixa smeten som jag gjorde i en vattenflaska och skakade. Nästa steg var att öppna flaskan och vips,,var hela min tröja täckt av pannkakssmetsplatter (ja, det är ett ord)..Men smeten blev bra i allafall. Men när jag skulle börja steka i det gemensamma köket fick jag elektriska stötar hela tiden. Ingen annan fick det så de trodde jag var ett pucko. Så det gick inte så bra det heller. Vi fick prova att steka i vårt egna kök. Lite krångligare med tanke på att vår stekspade bestod av sidan av ett kartongpaket:) Vi fick inte alls till det så Patrik sprang och hämtade en större stekpanna och stekspade vi kunde använda. Men så länge han var borta gick det faktiskt lite bättre. Men med tanke på hur mycket sprit vi använde till köket var vi tvungna att sluta annars hade vi ingenting kvar….och kanske lite att vi hade fått tvestjärtar i smeten… Så tillbaka till gemensamma köket med Patrik i följe och med ny smet

:) Nu var det plötsligt massa folk överallt och vissa plattor fungerade inte. Vi provade att steka över en grill med kol som stod bredvid. Det gick inte det heller:) Men till sist fick vi tjing på den enda plattan som fungerade, då jag fortfarande fick stötar av den fick Patrik ta över stekningen. Och härifrån gick det ändå bra:) Vi startade matlagningen ca 17.00 och hade ätit klart 20.30..Det blev pannkaka av alltihop kan man säga:) haha..Men Vi skrattade på under hela kalaset och jag tror folk undrade om vi var helt friska i knoppen:) Bubbelpoolen blev lite försenad men en halvtimme hann vi med i allafall. Heja oss!

För att tajma in Fridas ankomst och (bättra på brännan lite) tog vi en ledig dag i Bodega Bay. Vi snaskade lite godis, satt på internet och bara tog det lugnt. Helt enkelt det vi alltid gör under lediga dagar. Inga konstigheter:) Bara taggade inför vår allra sista trip mot San Fransisco! När vi kom fram till Golden Gate kändes det speciellt i magen. En känsla av fullkomlighet. Vädret var superblåsigt så en sagolik framkomst i solsken blev det inte men vad gör det? Sjukt ballt ändå! Intill Golden Gate ligger Marin Headlands och det var här vi campade 2 nätter innan vi tog oss in till stan och välkomnade Miss Rombo. Den lediga dagen blev dock inte riktigt som de andra lediga dagarna. Vi tog oss faktiskt runt lite och rörde på fläsket:) Först hälsade vi på ett ställe där man byggt en gigantisk skalenlig modell av hela bukten där San fransisco ligger. Med hjälp av den här modellen kan man simulera olika natur företeelser och helt enkelt se vad som kommer att hända. Ett dygns tidvatten kan modellen simulera på 15 minuter. Så lek med tanken att det blir ett oljeutsläpp, då bara häller en nörd i lite olja i vattnet och ser vart det tar vägen. Sen jobbar man efter det, som en tidsmaskin helt enkelt:)
För er som känner igen Mythbusters på Discovery channel så var det här som pojkarna provade teorin om det gick att simma över till fastlandet ifrån Alcatraz. Kul fakta:)
Efter det och lite mer lunchhäng cyklade vi tillbaka mot tältet med ett stop på Marine mammal center. Här tar man hand om skadade sälar med förhoppning om att få släppa ut dem i havet igen. Sälarna kan vara undernärda, blivit attackerade av fiskare eller fastnat i nät/nedskräpning. Således luktade stället fisk men det var intressant att lära sig mer om deras jobb:)

Som ett barn på julafton åkte Patrik då iväg nästa dag och tog emot sin flicka! Inga problem där inte även om jetlaggen märks av lite även idag:) haha. Vi har turistat runt i San Fran som man sig bör och även hunnit träffa Fridas farbror med fru över lite mat. De var här på semester och för att fira Ullas pension. Säger Bubba Gump dig något? Jo, Forrest Gump såklart:) En sådan inspirerad restaurang blev det och allting smakade mumma:)

Så imorgon hyr vi en bil och tar oss vidare upp igen där vi kom ifrån. Denna gång med fyra motordrivna hjul i motsatt riktning så vi inte missar något. Planen är att lämna USA för Vancouver den 7 augusti och sedan flyga hem därifrån den 15e. Så jobbar vi:)

Och nu till det roliga med att sammanfatta vår resa i siffror. Kör bah:

Distans: 5170 miles (8320 km)
Start: 12e Maj
Mål: 23e Juli
Antal dagar: 73
Snitt cykling per dag: 71 miles (113 km)
12 delstater ( Virginia, Kentucky, Illinois, Missouri, Kansas, Colorado, Wyoming, Montana, Idaho, Washington, Oregon, Kalifornien)
60 nätter i tält
13 nätter i kyrkor, hus, brandstationer, lastbilssläp,motel, soffor, husvagn
4770 besökare har kikat in vår blogg, vilket ger ett snitt på 56 st/dag sen starten av bloggen
Den 10e juli hade vi 571 st besökare, vilket var rekorddagen. ( Vi tackar Postens intranät för den fina siffran)
Uppskattat har vi ätit:
29 kg nötter, choklad, bars mm
42 kg bönor
380 st tortillabröd
15 kg torrt ris/linser
12 liter havregryn
50 liter gatorade

Nu kommer en liten lista som inte är meningen att avskräcka utan mera som en kul grej att nämna, nämligen de saker som har gått sönder. Här klämmer vi in med saker som naturligt nöts ut.

3 st däck
2 st cykelkedjor
2 set med grepptejp till styret
1 cykeldator
En “fram pakethållare, såkallad lowrider” ( svetsarbete och avbrutna “stålihopdragningsband” (ja, det är även det ett ord) =)
En “bakpakethållare”
hål i väskor,tröja,tält pga möss
2 par skoklossar
en solcellsladdare
4 st cykelslangar
2 liggunderlag
1 tält
1 stänkskärm
1 vattenbehållare
2 sporks( mix av gaffel & sked)

Saker vi tappat:

2 handdukar
1 tröja
1 cykeltröja
1 par flipflop

Det ska vara det stora hela om vi minns rätt. Listan blev faktiskt längre än vi trodde nu när allting blev ihopsummerat. Med det vill jag ha sagt att allting har gått bra. Det viktiga är att man har en positiv inställning från start och med attityden att problem går att lösa. För det gör det! Vi har precis cyklat över en hel kontinent med den här attityden och det har fungerat hur bra som helst!

Även om vi fortsätter att skriva ända tills vi åker hem så blir det inget mer cyklingsbloggande nu. Så ett stort tack vill vi ge till er alla där hemma som har kommenterat och tyckt till om våra bilder och inlägg. Vi hoppas att ni känner er inspirerade till att själva ge er ut på ett litet äventyr. Cykling är i allafall att rekommendera starkt. Kör ba!

Posten Fritid,
tack för ert generösa aktivitetsbidrag som gjorde vår resa möjlig. Bidraget har gjort vår resa till ett minne för livet och det känns sjukt stort. Alla postisar runt om i landet, visst har vi det riktigt bra?! TACK!

Timo och alla andra på 2XU,
ni har givit oss en helt ny dimension vad gäller träningskläder! Kompressionsutrustningen har sannerligen hjälpt oss på traven och gjort att vi kännt oss pigga och fräscha även efter 16 mil dagen innan. Cykelbyxorna sitter som en smäck med grym vaddering så kvaliten där kan man knappast ifrågasätta:) Räkna med att vi kommer utöka vår träningsgarderob med era produkter! Jag vill rekommendera ALLA oavsett nivå att kika in på 2XU. Återhämtning är minst lika viktigt som träningen i sig och här får man en hel del hjälp på traven!

Familj, vänner & arbetskamrater,
som vi saknar er! Snart får vi komma hem och berätta alla historier om igen tills ni inte orkar höra längre:) Vi känner ert stöd var dag är så glada att ni finns där!

Jaha, typ något sånt. Som sagt, mera bloggande och bilder blir det så fortsätt och häng med oss! Nu är det nog godnatt för ikväll:)Eller, en kvällspromenad funkar ju också. Patrik och Frida snarkar ju ikapp coh jag är alldeles glad:) Kör ba!

Höres!

 

Det här inlägget postades i På cykel genom USA 2012. Bokmärk permalänken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>