Gibraltar

Dag 182, 11447 km

Klicka här för en karta över min pågående rutt jorden runt!

IMG_0507 (2)_800x590

Hola!

Då satt vi här igen då efter en tids cyklande och semestrande. Jag har precis
denna dag lämnat Malaga där jag mötte upp flickvännen Linda med familj för en
veckas spritt och spratt. En dags cyklande och nu sitter jag och kikar ut emot
Gibraltarklippan som ska bestigas imorgon. Därifrån så ska jag leka Simba med
att blicka ut emot min savann, en savann på andra sidan pölen, Afrika. Därmed
avslutas detta Europakapitel och vi kör på med nya grejer! Häng på ba!

Jag lämnade Torrevieja i tankarna om vilken väg jag skulle välja för att bli så
glad som möjligt. Det visade sig att havet är svårsläppt så det blev kustvägen
även här. Såg att jag med denna fick möjlighet att passera Gato-Nijar
nationalpark innehållande skojiga serpentirsvängar. Då var det väldigt svårt att
säga nej! Med en full dos självförtroende tack vare nyfixade hojen så dundrade
jag iväg. Benen var skapligt med i matchen när jag slog läger bakom en
kyrka/kyrkogård (det va inmurat så förstod inte riktigt vad det var). Jag
plockade fram min multikniv och modifierade liggunderlaget/stolen lite grann så
det skulle passa bättre och somnade rätt bra ändå.
Morgonen därpå visade det sig att framdäcket var platt och åter platt. Skumt
tänkte jag och tog en titt. Ny slang och framförallt nytt däck borde ju hålla
längre än en dag? Framförallt med mina nya däck med extra mönster. Tråkigt nog
hade jag kört över något vasst eller liknande som gjort ett hål i däcket. Det
gjorde att slangen låg ojämnt inne i sitt lilla hus och då nötts ut på samma
ställe. Hur jag än pumpar och lagar så kommer det bli likadant…Så en dag höll
mitt nya däck sen fick det åka till gummihimlen. Trist…Men på med vikbara
reserven och kör ba! Jag ersatte däcket ganska omgående med den modellen jag
haft förut, Schwalbe Marathon Plus. Mindre mönster men framdäcket är inte fullt
lika viktigt som bakdäcket så det får duga.

IMG_0359_800x589

Mot nationalparken jag nämnde innan och lite klättring upp till dryga 400 m,
första svettiga biten sedan entrén i Spanien! Jag var lite osams med frambromsen
som till och från var ojämn men att “börja om från början” visde sig vara den
vinnande taktiken där. Dessa 2 incidenter samt att min så “duktige” servicekille
glömt att skruva fast dreven/pedalerna ordentligt. Blev spännande där en stund:)
I dagens läge så känns cykeln i allafall super och det ingår väl att fixa/dona
till den själv så allt blir som man vill:)
Nedförsbiten var relativt kort och brant men kul ändå att få känna havslukten
susa förbi i vinden. Under kvällen hittade jag en riktig höjdare till sovplats.
Mitt på stranden tillsammans med ett gäng andra husbilsnissar. Vatten fanns
också samt en liten “undangömd” plaststol som passade min rumpa perfekt. Woohoo!

Resten av biten blev en enda lång målraka in till Malaga, jag har en tendens att
“slappna av” sista dagen innan nånting händer, så den känns hur lång som helst.
Malaga for jag rakt igenom då jag bestämt träff med en cykelvärd på andra sidan
sta´n. Polismannen och alltIallo killen Gilberto fick jag bo hos i 2 nätter,
grymt intressanta dagar! Gilberto cyklar, dyker, åker motorcykel och annat lite
av varje. Han har varit överallt i Europa och såklart även i Marocko. Vi hade en
hel del att prata om över en varsin bira:) Goa tider! Dagen därpå var dagen
innan Linda med familj skulle anlända så jag passade på att kika in stan lite
mer samt hänga på Ikea:) Detta tillsammans med nytvättade kläder så kändes allt
planerat in i den minstaste detaljen!

Min älskling kom vid utsatt tid och jag möttes av lilla dottern Astrid (3 år)
med en bautakram! Jag hade en gul tröja på mig med ett lite roligt citat hon
nämnt förut (“lökar är listiga djur”) så det var väl poppis antar jag. Kramkalas
blev det också med föräldrarna Hanno och Berit innan jag fick slänga mig över
Linda<3.
Vi spenderade 5 dagar i ett lagom soligt Malaga. För alla “locals” så är det ju
vinter så att bada är totalt konstigt för dem men jag och Astrid klagade inte
det minsta. Ett par dopp i poolen och ett enstaka i havet var kul med lek och
skoj. Att vara 3 år kan ju vara lite “speciellt” ibland och det fick jag och
Linda erfara ett par gånger. En bestämd liten tös den där Astrid:) Men så
lekfull och full av energi! Inte en fågel var säker och jag tror vi provade
samtliga lekparker längs hela botaniska trädgården, som bildade rutten in mot
centrum från vårt hotel.
För att se hela staden på ett bra sätt så åkte vi häst & vagn en dag, Astrid
valde noga ut hästen så att allting skulle bli rätt. Tur det kan man säga:P, vi
for förbi katedralen, hamnen, tjurfäktningsarenan och annat i centrum innan det
bar vidare.
En kväll när lilltjejen var lite trött så lämnade jag och Linda henne med
morföräldrarna för att var lite “vuxna” en stund. Pizza Pino blev målet och en
minst sagt ihågkommen kväll. “Den mystiske mannen” kan vi kalla honom,.,.,denna
där bakom ryggen på ett av korten på Linda från restaurangen. Han började med
att beställa in en flaska vin till oss bara sådär..Vi var i full färd med att ta
skämtbilder med ölen vi beställt in så tanken slog oss; Ska man vara vuxen på
riktigt nu? Aja, vi log och tackade så mycket. En mycket god middag senare och
vi ska till att betala, precis efterråt som “den mystiske mannen” har slunkit
ut. Vi får reda på att våran nota står på 0 euro! Den lille spillevinken
betalade hela kalaset åt oss och sa inte ett ord:) Trötta som vi var så jublades
det vilt och gör det nog än idag:)

Hemfärden för sällskapet var smärtsam, om inte mer än när vi skiljdes åt i Pisa.
Det absoult sämsta med att träffa denna underbara tjej! Jag kände att jag kom
hennes föräldrar närmare och med Astrid så har jag ju alltid kul:) Kramkalas med
tillägget floder av tårar blev det sent lördag kväll när vi skiljdes åt. En tom
cyklist stod där kvar med ett kvarglömt rosa armband till Asrtrid. Det sitter nu
på min handled tillsammans med ytterligare ett “förlovningsarmband” mellan mig
och Linda; ett från varje plats vi ses på ska det bli! Hoppas jag får låna det
AStrid? Så jag har en liten del av dig också med mig<3

Yes, imorrn drar jag till klippan och sedan till färjan! Ultrahajpad Acke är
lika bra som pizza med extra ost. Donationerna ramlar fortsatt in och jag ser
fram emot att få skicka massa vykort från Afrika, ett paradis för kameralek!
Spana gärna in filmen nedan ifrån min tur över Pyreneérna.

Sååå….

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till

drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta

hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva

genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt

vykort av mig:)Klicka här

Det här inlägget postades i Acke, cykel och världen, 2013. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Gibraltar

  1. Linda skriver:

    Vi hör ihop <3

  2. Tove skriver:

    Underbart ni ser ut att ha haft det! Och så spännande och fint med den mystiska mannen :)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>