Havet är blåare på andra sidan..

9 Juli

Cape Disappoinment campground, Washington

Seger, fullbordat, färdig, uppnått…Kalla det vad herr fader än vill men vi har nått pölen på andra sidan! ATLANTEN —> STILLA HAVET PÅ CYKEL är härmed avklarat! Den spontana känslan är såklart högre än toppen på en sån här mojäng man hittar på nöjesfält, när man ska slå med en hammare och komma så högt som möjligt:) Mycket tankar och intryck men som vanligt kommer vi till det senare som en slutkläm. Signerat Scott skulle jag kunna kalla det=)

Efter 4th of July i Walla Walla handlade tankarna mycket om hur mycket vinden skulle streta emot under dagarna längs med Colombia River, floden som mynnar ut i Stilla havet. Vinden blåser mestadels till vår nackdel vilket märktes på alla vindkraftverk vi såg längs vägen; alla var vinklade i vår riktning:) Floden är också gränsen mellan staterna Oregon och Washington som vi korsade ett par ggr allt som allt. Tur att de inte har några lokala fjantiga lagar i de 2 staterna. Man har ju hört lite mardrömsexempel på ifrågasättningsbara påhitt;)
Nåväl, vi nådde floden och hade periodvis…..,.,.medvind?! En liten en men dock skumt. Patrik, som borde ha smeknamnet ruttkalkylator, hade så fint lagt ribban lågt på 50 miles per dag pga blåsten. Det blev det dubbla första dagen:) En fin sovplats och lite film i tältet fick avrunda dagen. Vi satte oss ner och hörde lite skumma ljud ifrån Patriks liggunderlag. Ljudet eskalerade och vips var patriks nattmadrass ett minne blott:( Saknades bara att den där röda djävulen på tv sticker in huvudet och säger “JOBBIGT VA,?!,HEHEHE”. Sömnen blev lidande för pojken men sånt får man ta ute på vägarna:) Inte gråta över tappad tå kan man säga, man har ju många till….

Nästa dag, återigen vaknandes nervös inför vinden. Vi hade ju jordens tur igår så idag blir väl ett rent h***vete. Jag sticker ut huvudet,.,.,.tyst som i en guldfiskskål. Jaha=) Packa ihop och kör ba! Vinden tog sig aldrig riktigt och glada för det stannade vi vid Maryhill Winery för lite vinprovning.

“AVBROTT I INLÄGGET!!!!!!!!!!!! Just nu gick Patrik iväg till toaletten för att göra nummer 2, han tog med sig musik, vilket är något jag lärt honom:) Stolt över kufen och vill rekommendera den rutinen vidare:) ”

Vinprovningen gick la fint, även fast det var en skum miljö. “Men man ska prova allt,” sa skolfröken. Efter det utnyttjade vi den nästan obefintliga vinden och tog oss väldigt långt denna dag med. Intill en sjö slog vi upp tältet bredvid skylten “Camping förbjuden”. Tur att man inte kan läsa;) Badet och läget var bara för bra för att ignorera. Ytterligarte en natt för Kuf-Patrik på sitt pannkaks-liggunderlag men varför klaga? Livet leker så kör ba:) Vi rullade in i Portland dagen efter, en stad känd som “cykelstad #1″ och visst var det väldans bra med gott om cykelfiler. Synd bara att vi inte alls såg lika coola ut som lokalbefolkningen. Allt från retro till sportiga stilar dök upp och vi kände oss lite som grabbarna som inte blir uttagna i cykel-laget i skolan (?). Nåväl, ett nytt liggunderlag hittade Patrik på en outdoor-affär och pratade goja med personalen:) Där kände han sig i allafall som en i gänget. Medans köpte jag en körsbärs läskeblask som alla de andra barnen. Kände mig som en i gänget jag med:)

Då en storstad blir ganska stor och tidsmässigt massiv, kombinerat med trötta och hungriga magar, finns bara en lösning,.,.,.,.Buffe och Motel. Matkoma och en säng i Portland kändes helt rätt så kör ba! Vi somnade in med vetskapen om att Stilla Havet fanns mindre än 36 timmart bort. De timmarna gick snabbt och nu sitter vi här i en “State Park” utanför staden Astoria med Stilla havet som granne. Så snipp snapp slut, nu är resan slut och dags för känslor och intryck,.,.,.,.,.,ELLER?!?!?!?!

Nej glöm det! Nu kommer bonuspoängen! VI HAR SEDAN EN TID TILLBAKA BESTÄMT OSS FÖR ATT UTÖKA RUTTEN MED 120 MIL. Det betyder att följa den välkända stilla havskusten ner till San Fransisco, där bästa Frida Rombo dyker upp:) Tugget och tankarna gick ungefär så här: ” I Astoria måste vi fixa packlådor, skruva isär cyklar, kolla bussar och rutiner med det. Fan, bra mycket lättare att cykla ner, det är ju bara 120 mil…Den känslan är helt sann. 120 mil kändes som en prutt i tältet mot att behöva dona med allt annat. Så jobbar vi:)

Det betyder att ni får dras med den här bloggen i nästan 2 veckor till och någon slutkläm “signerat Scott” får vänta på sig. Vi är hemskt ledsna för att behöva ge er dessa nyheter. Ibland är vi bara allt för awesome och coola för vårt eget bästa ;)

Men vi är i allafall glada att ha er med! Semestertider för många som vi lyckönskar och hoppas den blir sprängfylld med vad än du vill ha! Du är cool, du är awesome och framförallt,.,.,du har rätt att vara det:) Sprid glädje med råge så kör vi nästa inlägg om någon vecka eller så=)

Patrik & Acke säger tack för oss, kabanoss!

Det här inlägget postades i På cykel genom USA 2012. Bokmärk permalänken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>