Marrakesh, Marocko

Dag 198, 12995 km

Klicka här för en karta över min pågående rutt jorden runt!

IMG_0855 (2)_800x600

Bonjour, Savah?

Så har jag lärt mig att man säger nu. Eller, folk har sagt det till mig och jag har lärt mig att svara likadant så blir alla parter nöjda så att säga. Nog för att det skriks ifrån varenda kotte så man kanske borde snappat upp det tidigare, men ändå, bättre sent än aldrig sa mormor och börja skejta:)
Mycket vyer i bildgalleriet denna vecka och det är ju mitt favorittema så då får det bli så. Känslan av att ha tagit sig upp till en punkt högt upp av egen kraft är det som jag tycker är allra häftigast! Atlasbergen har varit helt fantastiska och fortsätter att leverera även om det nu börjar dra sig mot sitt slut och en annan dörr öppnas, öknen.

Vi kan väl börja med min bussfärd tillbaka till Rabat för att fixa mitt visum. Bussen kom fram och jag rullade bort mot ambassaden bara för att spana lite, den ska vara stängd så här på eftermiddagen men jag kollade ändå. Vips, så var där en massa folk så jag hoppade in i kön så snabb jag kunde. Vassa armbågar är taktiken så man får inte vara blyg inte. Jag bad om att få ett dokument att fylla i med svaret “tomorrow…”Skumt tyckte jag då alla andra stod där med sina ifyllda dokument. En familj (cyklandes fakiskt) tyckte också att det var osjyst så jag tog chansen igen med valpögon. Ur det lilla hålet flög nu dokumentet ut på golvet och jag tog chansen. Familjen hjälpte mig att fylla i alla uppgifter då det var på franska, i detta skede hände också något överraskande. Ett svenskt besök! Anton som är på väg till Sydafrika (även han cyklandes) presenterar sig. En grymt trevlig kille som vi säkert kommer stöta på igen i Senegal i Januari. Han var såklart här i samma syfte som jag och det kändes skönt att ha någon att spendera timmarna i kö med.
Dokumentet kastades in med önskan att få visumet att starta 26e december, då jag planerar att komma till Mauretanien. Sedan följdes timmar av väntan och bortvisningar. När man väl kom fram till luckan hade man tydligen för högt könummer (man fick ett kvitto) så det var bara att ställa sig sist igen. Men vid kl. 17.30 fick jag mitt sämplade pass, med visumstart dagen efter!
Helt fel men inte överraskande. Det händer då och då. Det som gäller för mig nu är att förlänga visumet i huvudstaden i Maureanien, Noukachott. Något som kommer kosta det dubbla mot vad jag redan betalat. Eller så kör man på ändå och hoppas på lite tur vid Senegalgränsen. Det senare alternaivet fungerar ofta men jag ska ta mig en funderare på det…

Wow, pappersarbete är bannemig inte lika kul som att cykla. Så jag tycker vi övergår till det istället. Jag & Ashley (som fortfarande är alldeles hel och fin) tog oss söderrut och nådde Atlasbergen redan första dagen. Landskapet kändes mer höstlikt ju mer jag klättrade och det var mycket skog. En stor skillnad mot det mycket platta & oranga landskapet jag vart med om hittils. En del apor fångade min uppmärksamhet en stund, amatörigenkännaren Acke säger att det var samma art som härskar uppe på Gibraltar. Aporna höll till på 1600 meters höjd, men det var på 2000 m som jag nådde platån jag skulle tillbringa ett par dagar på. Här uppe är det varma dagar men kalla mornar, kvällar och nätter. Mitt gröna hus var alldeles frostigt var morgon och jag vaknar ofta om nätterna för att göra lite armhävningar/situps för att hålla värmen.
Utöver det så har jag också gasen inne i tälet över natten för att minska förbrukningen vid matlagning. Tur att jag har Primus Powergasl, någon billigare variant hade inte fungerat! Jag sover med typ alla kläder jag har med mössan neddragen för ansiktet, på morgonen börjar drar jag på mig cykelkläderna underst men sedan alla lager jag har att tillgå. Sedan tar jag av mig ett i taget och för det mesta så cyklar jag i shorts/t-shirt vid lunchtid. Här måste allting torkas ifrån frost/fukt/svett så ut med allting på marken ba:) Jag cyklar sedan på med vindjacka oftast för att hålla underställen torra. Solen går ner runt halv sex så 20 minuter innan det tar jag på mig brallorna för att få dem lite varma innan jag hittar min tältplats. Att sova med lite fuktiga kläder känns nästan som en omöjlighet, men jag har hållit mina rutiner oh det har gjort att jag klarat mig från betalda hotelnätter:) Heja mig!

Uppe bland bergen Varierar jag höjdmässigt mellan 1700-2200 meter men sällan lägre. I de små byarna jag passerar så köper
jag en brödbit 2 ggr om dagen (80 öre styck) som har blivit en favorit! Men när det är så kallt så önskar man att en dusch
var tillgänglig, mitt i dessa tankar dyker Hamid upp på en mountainbike bakom mig…
Han jobbar i gruvan utanför Midelt och berättar lite om sin vardag, där i sitt arbete man jobbar ensam och hur mycket man
vill. Nu om vintern så är det inte många som jobbar utan bara bor där då det är varmare än på “ytan”. Hamid bjuder in mig
att komma och sova i ´gruvan med hans kompisar “the locals”. Tyvärr ligger gruvan 25 km åt fel håll och jag kände inte
riktigt för det. Mycket tack vare att vi pratat om Hamam (morockanskt bad) som jag ville njuta av. Hamam går till så att
man byter om till badbyxor, speedos eller alldeles för högt skurna kalsonger, detta beroende på hur rolig man vill se ut:)
Man slänger in sin cykelslitna/smutsiga kropp (jag valde boardshorts) i ett helkaklat rum med en fontän som har varmt
vatten. Här hittar man sin plats på golvet, fyller sin hink och använder sedan en skopa för att tvätta sig. Känslan är som
en bastu och vissa sitter där inne i timmar. Det var så himla skönt at få tvätta av sig på riktigt och känna värmen. Helt
klart värt de 8 kronorna i inträde:) För ca 25 kr extra fick man hjälp av en hårig mansfigur att tvätta sig/bli masserad.
Jag skippade det…

IMG_0834 (2)_450x600

Efter badet hängde jag lite med Hamids kompis från Belgien, Francoise, innan jag bar mig iväg för att hitta min tältplats utanför staden. Här har jag ny cyklat på med helt fantastisk natur, åsnor, hejande barn och hela köret. En favorit var området Tizi-n-Tischka som blev avrundningen av denna platå med häftig nedförsåking till Marrakech.

Här var planen att uforska staden och dess hektiska gatuförsäljning. Men jag lyckades isället bli av med plånboken! Highfive Acke, men med lite hjälp ifrån en marocansk familj i form av lite bröd och slantar till internet har jag nu löst alltsammans. Ett nytt kort kommer skickas till Tan-Tan så jag slipper vänta så länge, samt har föräldrarna skickar pengar via Westernunion som jag kan hämta dagen efter.  Inget kan stoppa mig, så tänker jag:)

Tack alla er för att ni stöttar mig och beställer vykort efter vykort. Tyvärr har jag ofta problem med Wifi, appen säger ifrån när jag vill skicka iväg dem. Men jag ska försöka lösa det så ni inte behöver vänta så länge på dessa. Många undrar också om jag känner mig trygg i Afrika, svaret på det är väl egentligen det som jag håller på att undersöker kan man säga:) Många av de länder jag besöker här samt under andra delar av min färd har fått väldigt dålig bild ifrån våra ögon sett, detta beror på att vi ofta får tråkiga nyheter via media. Men när jag läser resebloggar, inte bara ifrån andra cyklister, så får man ofta en annan bild. Det är denna EGNA uppfattning jag söker och vill beskriva här när du läser detta. Människorna i Marocko är väldigt trevliga och pratar gärna, dock bara franska och arabiska. Många tigger och blir väldigt sura när man nekar dem, även barn syns tigga väldigt ofta. Men jag känner mig säker i allmänhet och vill varmt rekommendera Marocko som resemål!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Det här inlägget postades i Acke, cykel och världen, 2013. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Marrakesh, Marocko

  1. Frida skriver:

    Ça va, et toi? för att svara på din fråga i rubriken ;) Tack för kortet som kom med posten igår, snabb leverans! Kul att få en annan bild av Afrika än den som man ser i media som du säger :)

  2. Alexander Scott skriver:

    Tack för rättningen Frida:-) Då vet jag hur det ska vara:-)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>