Nu är datumet satt….,,,..eller?:)

I en taxi, 26e mars…

Mycket velande fram och tillbaka, funderingar hit och dit. Hade jag haft en källare med en stor & rund bana hade jag vandrat runt den än idag:) Ska jag åka då och då? Räcker pengarna? Hinner jag dyka Sardinien då? Jo, kära vänner, det gör man om man cyklar 26e maj:) “Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen!” tjoade Lille John och det gör jag med. Planen var att få betala in lite extra beroende på mina multipla jobb men icke sa Acke, växel på det och jag sa javisst:)

Ni som kikat in på hemsidan har säkert lagt märke till en he del nytt. Sponsorsidan har fått sig ett par ansikten, vilket känns så himla roligt! Donationsfunktionen är i full gång (fastän den inte uppdateras automatiskt än, men jag uppdaterar den manuellt) samt att man numera kan köpa sig en T-shirt till förmån för Cancerfonden och Seashepherd. Detta skulle jag vilja flagga lite extra för just nu, varje krona är värd så mycket och ingenting är för lite. Köper du en T-shirt skänker du 60 kr (minst) till välgörenhet. Detta om du väljer att betala 150 kr för tröjan. Bor du inte i Eskilstuna eller ens i Sverige så är det inga problem, man är ju en sann postiljon så kan skicka den vart som helst:)

Så alla kompisar där ute, varför inte slå till?

Jag och Mattias är fredagsfina på Posten, som vi alltid är. Mattias och jag bildar dykpar i Thailand.

Idag är det 2 månader tills avfärd och jag har plockat fram min kära kompanjon. Primo Viktoria, som hon numera är döpt till, fick sig en premiärtur idag dock med en lite mer racerprofil än vanligt. Gruset trotsade jag och……torskade. Punkisen var ett faktum efter 30 min:) Så kul var det med det….Men vad endorfinet sprutade fram tills dess. Lika roligt som att studsa omkring på ett golv fyllt av ostbågar och njuta av krashljudet (jajamen, det har jag gjort idag också=)

Sponsorerna ja.,., Firma Petteri Ruokolainen, TechnicDesign samt Forever har hjälpt till att få mig till startlinjen, vilekt jag är oerhört tacksam över. Inte bara de utan alla människor runt omkring mig visar sitt stöd på ett otroligt strålande sätt. Glöden inom mig att passera berg efter berg är starkare än någonsin! But not yet.,,,.,not yet.

Jag skulle vilja berätta om en annan härlig upplevelse härom helgen då jag fick stå på en liten scen för första gången och prata om mitt och Patricks äventyr i USA. SPF (Sveriges pensionärs förening) satt som åhörare där jag hade räknat med ett 30-tal åhörare. Men likt en rockkonsert fylldes “arenan” till sitt yttersta och vips så stod jag där framför 93 personer=) Vi tillsammans tog oss genom USA och jag hoppas ni alla hade lika roligt som jag hade. Jag vill också passa på att tacka för er gåva, en väldigt fin gest=) Så nu när jag är igång, vill jag gärna fortsätta att berätta om dels vad som hänt men likväl om vad som komma skall. Vll ni ha besök av mig? Slå en pling vetja:)

Stipendiumet “årets äventyr 2013″ var något som jag hade hoppats på att stoltsera med i mitt cv, dock så gick detta till ett minst sagt unikt äventyr på norska kusten. En kille ska paddla de 300 milen endast genom att leva av naturen (fiska, äta tång & musslor). Detta för att påvisa den katastrofala utvekcling på andra sidan land dvs ÖStersjön, där ett sådant äventyr inte skulle vara möjligt. Jag önskar denna galning lycka till och smaklig måltid, tång med lite grillkrydda kan väl inte vara helt “bakom flötet”..hahha vad jag är skoj ibland:)

Turkmenistan, Uzbekistan, Kyrgizistan och Kazakstan. Så rabblas en visumlista upp som ger en huvudvärk, fastän man knaprat medicin:) Det ska skickas grejer hit och dit samt kan även krävas besök i London/Berlin. Enligt vissa går det att lösa i grannländer men enligt andra kommer man inte in alls. Vet ni vad jag tror? Bara man inte ger sig, garvar lite åt saken så ordnar det sig:) Jag kommer att följa upp denna historia kontinuerligt då den är väldigt intressant på sitt vis. Men är det värt det? Jo, kolla in Eriks blogg www.theescape.se så förstår ni varför. Denna legend cyklade Stockholm –> Singapore 2012 och har inspirerat mig till tusen! Verkar vara en sympatisk kille med ett gott sinne för att leva. Något jag ser väldigt mycket upp till. Livet är en underbar gåva med en innehållsförteckning längre än gelegodis med alla dess tillsatser. Nej, jag förespråkar ingen att sluta äta godis då jag själv är snaskråtta nummer 1=)

Ett kärt ämne i min uppladdning är såklart träningen. Mängdmässigt ligger jag efter mot vad jag hade tänkt från början. Detta beror på min anstrända mängd arbetstimmar för att finansiera kalaset. Ändå känns varje pass jag skrapar ihop väldigt bra och jag känner mig i god form. Återigen är inte det fysiska den stora vågskålen, jag blir nedbruten hur jag än gör. Att kunna leva i en oförutsägbar vardag vad gäller väder, trasig utrustning och motgångar är bara en torr knäckebrödmacka, bre på lite smör och lägg på en ostskiva blir det ett helt underbart mellanmål. Släng där efter in lite oboy och livet blir rätt bra ändå=)

Jag fick lite besök av en lokal radiostation härom veckan som var lite nyfikna på mitt projekt. Inspelningen gjordes även med en videokamera som kommer följas upp när jag åker senare i maj=) Visste inte att jag kunde bli nervös men knäna svängde runt sig som värsta slajmproteser. Jag tror jag fick till något som nästan skulle kunna liknas vid en intervju iaf. Nedan följer länken…

Radiointervju

Så, 3 månader har jag på mig från start att ta mig ner till Sardinien innan dyksäsongen lider mot sitt slut. Cykelmässigt är det goooottt om tid men jag ska ju besöka alla fina vänner på vägen=) Det borde funka, och när jag tänkt så förut så gör det nästan alltid det:) Dyksäsongsmässigt borde jag anlända till Thailand någonstans i Januari och därefter utforska sydostasien mars-April, vilket borde vara sjukt bra! Australien blir det sedan under deras “vintermånader” som innebär kallare vatten. På dykspråk innebär det att chansen att få se allt stort ligger på sin topp. Som jag knappt kan bärga mig!

Ändå kretsar de flesta tankar kring centralasien. Hur kommer livet bli där? Jag har respekt för dess utmaningar och farhinder men välkomnar dem med öppna armar. Erik på theescape.se har visat upp en ärlig bild med fantastiska vyer, katastrofala vägar & natur utan dess like. Ryser lite när jag tänker på det, där ska jag vistas, Airbourne i sitt esse!

Ifrån Seashepherd rapporteras om en succe återkomst i Melbourne. 3 skepp (Steve Irwin, Sam Simon & Bob Barker) har under en längre tid förföljt en japansk grupp av fartyg i deras jakt mot valar. Seashepherd lyckades blockera japanerna från att lyckas tanka sina skepp och var därmed tvungna att återvända hemåt. Tack vare deras aktion (med svenske Peter Hammarstedt i spetsen) räddades livet på 100 tals valar, allt enligt deras rapport på hemsidan! Bra jobbat tycker jag!

Så fortsätt stöd och donera en slant vetja, det skadar inte.,.,. jag lovar=)

Laga punkisen och jobba vidare i drömfabriken, Airbournes vardag är sig inte helt olik även i närmaste framtiden!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3



Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Det här inlägget postades i Acke, cykel och världen, 2013. Bokmärk permalänken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>