Orossei, Sardinien

Hej alla barn & ni andra!

Nu var det minsann ett tag sedan senast. Hemsidan har varit på träningsläger för att kunna bekämpa de sluga, gröna, slajmiga baciller som kommer ibland. Nu är vi uppe igen och jag hoppas det förblir så, men ändå känns det som ett test än så länge. Tack för all er hjälp och ert tålamod med detta! Jag vill mer än gärna fortsätta blogga och dela med mig av alla skojsigheter här borta, lite därför som jag gör detta!

Men nog med formaliteter, till Äventyret…Här var ju planen att ta mig an Gotthardspasset för att göra entre till Italien. Med lite mer inblick över kartan så bytte jag rutt (skräll?) och valde att cykla Grimselpass för att sedan ta mig an Nufvenenpass. Hade jag valt min originalplan hade jag behövt cykla över 3 toppar jämförbart med 2 som det blev nu. Enkel mattematik i mina öron:) Jag satte fart och höll mig intill Brienzersjön som tog mig igenom Interlaken och mot Meiringen, där starten av klättringen började. Grimsel hade jag 60 km framför mig och klättringen var tuff men väldigt belönande! Vädret var klart och jag vände mig om flera ggr för att begrunda utsikten och den etapp jag nyss klarat av. Ett par kurvor ifrån toppen fick jag även en öl ifrån ett skönt semestrande grabbgäng:) Det tog mig säkert 2 minuter att pusta innan jag ens kunde tänka på att öppna den iskalla läckerheten! Längsta minutrarna i mitt liv! Sista kurvorna blev extra tunga men det var det värt:)
På toppen av passet (2100 meter) fanns lite snö och temperaturen svajade kring 10 grader. På med hjälmkameran och dundra ner ba! 72 km/h blev maxfarten denna gång och man förundras över hur snabbt det går att komma ner kontra tiden att klättra upp:) Dagen avslutades i Ulrichen intill vattnet för lite tvätt av SvenskCyklist och tagga för nästa dags klättring. En dag som tog mig upp till 2481 meter, lite brantare klättring men bara 1/3 så lång. Snacka om skön känsla att ha klarat av Alperna och nu bara njuta hela biten ner! Jag träffade och delade en kopp choklad med en del mtb-cyklister på toppen. De såg min cykel och utbrast “Vafanculo!” Som inte är ett helt rumsrent ord på italienska…

Hela vägen till Bellinzona (strax före gränsen till Italien, dock pratar alla italienska) så var det nedför och jag trampade knappt. Skön återhämtning för mina arma springare under midjan. En lyckad punktering råkade jag ut för här när jag fick träffa Paulo, Claudio & Luigi.

IMG_0886

Jag fick hänga med på en grillkväll samt kika på fyrverkerier på kvällen:) Paulo ska faktiskt flytta till Tajikistan som jag ska cykla igenom senare. Jag förklarade lite tankar jag haft sista tiden och tillsammans med hans hjälp så har jag nu tagit ett lite av ett drastiskt beslut, men som är klart befogat och känns superbra!

JAG BYTER HÅLL OCH KOMMER ATT CYKLA VÄSTERUT EFTER ITALIEN (FRANKRIKE, SPANIEN, AFRIKA).

Detta beror på att jag vill cykla Karakouram highway som är världens högsta asfaltsväg, denna stängs av och blir obrukbar vid tiden jag kommer komma dit. Så med lite mer övertittande över min rutt kom jag fram till att detta blir…..asbra på ren svenska:) Så Linda kommer till Pisa och stannat till första dagarna i september (min födelsedag) innan jag ändrar och alltså följer vänster hand istället. Skönt med frihet att välja ibland:)

Italien blev det iallafall dagen eter och 2 dagar av transport till Genoa, en del längs en kanal i Göta stuk:) Väl framme i Genoa passade min mage på att tycka synd om sig själv. Hade 2 hemska dagar där alla de här vardagliga sakerna blir tuffa. Allting jag åt/drack kom upp och mådde väldigt illa utan aptit. Totalt energilös..Men man måste ju ta sig till affären samt till någonstans att sova. Jag tog min an ett hotel denna natt då min campingspot jag hittade i stan låg på en kulle, en 3 km klättring helt omöjlig i mitt skick. Sov/sprang på toa hela natten och detta fortsatte på nattfärjan till Corsica, även här bokade jag en privat hytt. Färjan var helt i min stil kan man säga:

moby_lines_moby_wonder

Synd bara att jag var för dålig för att se någonting. Första 2 dagarna i Corsica blev jag liggandes i skuggan men på bättringsvägen. Tredje dagen kunde jag faktiskt cykla och skönt nog kom regnet! Mina krafter var långtifrån tillbaka men att slippa senaste dagarnas hetta var gudomligt underbart! Jag cyklade och nästan skrattade:) Min grundplan var att ta mig an västkusten som är helt klart vackrast men väldigt tuff, upp och ner hela tiden. Så jag valde att bara runda norra delen för att sedan ta mig ner via östsidan av ön. Min kropp inte alls i trim att ta mig an tuffa etapper. Ett i efterhand bra beslut som jag klappade mig själv på axeln för nästkommande dagar. Energin var nu tillbaka men aptiten saknas fortfarande. Jag kunde äta men allt smakade blaha.. Det tog mig ända tills sydspetsen av ön och färjan till Sardinien innan jag uppskattade mat igen, 1 vecka efter insjuknandet. En Crepes med mozzarella och tomat gjorde susen och jag kände att nu är det nära till full återhämtning! Tankarna på att hemsidan inte fungerade hade jag lagt åt sidan medvetet, utan helt fokusera på att bli frisk. Internet var väldigt dåligt ändå häromkring så jag drog en Alfons: en sak i taget…

Sardinien nådde jag sent på kvällen och tältade intill en fotbollsarena:) Full fart mot Porto San Paulo där första dykstoppet ägde rum. Jag träffade Luana på Porto San Paolo Dive center. Jag kände direkt att jag kommer ha bra dagar här, supertrevlig tjej med en härlig atmosfär i shopen. Jag fick pussla ihop mina grejer i lugn och ro för att sedan testa dem så allting finkade klockers, som sig bör. Morgonen därpå tog vi oss till Occhio Di Dio (eye of god) för mitt första medelhavsdyk! Min utrustning kändes lika slimmad som jag mindes den och förhållanden var perfekta! Vi såg en del stora groupers (fisk med stora underläpp), en muräna och en del kräftdjur. Inte alls lika färgglatt som i de tropiska vattnen jag varit van vid sedan tidigare men ack så roligt:) Vi var ett skönt gäng ombord och jag fick mycket tid till att sprida mitt budskap=)

Jag, Laura, Giorgio och Launa

Jag, Laura, Giorgio och Launa

En långsam eftermiddag på det och jag laddade för nästa dag och mera dykning vid Secca Di Papa#1. En av de populärare dykstoppen och klart mer intressant än det första dyket. Mera liv i vattnet och vi spenderade dyket djupare. Jag kommer att sätta ihop en film ifrån alla mina dyk här ifrån Sardinien. En film jag kommer att ladda upp vid tillfälle:) Mot eftermiddagen, när mina grejer torkat någorlunda, satte jag fart 7 mil neråt kusten för nästa dykstopp, vraket KT-12. En cykelfärd som jag startade kvart över fem på eftermiddagen och kom fram vid nio på kvällen. Underbart skönt i de svala kvällstemperaturerna. Jag mådde prima:) Och inte nog med det så hade Luana packat mig en liten “doggybag” innehållande en flaska likör, 2 sorters bröd, kex och choklad. Samt en fräck T-shirt från dykshopen! Härliga dagar från en grym dykshop jag hade en underbar tid hos!

Så här sitter jag nu, frisk och med en hemsida som faktiskt fungerat för tillfället. Jag håller på och laddar upp en 12 minuters film ifrån Schweiz som jag kommer dela mig mig av så fort den är klar. Sen blir det en film från Sardinien där det blir material från Porto San Paolo, vraket imorgon samt lite grottor ifrån västkusten kommande dagar. Grottorna kan vara för mörka men jag tar med kameran i vilket fall och provar, man vet aldrig vad som händer.

EDIT: HÄR ÄR FILMEN:

Mycket kretsar annars kring hur varmt det är här,30-35 grader så något kallt att dricka är minsann lyx:) Även bra träning inför Afrika som jag kommer till under kallperioden, men som ändå kommer vara varmt varmt varmt!

Yes, bra förhoppningar och glada tankar om framtiden! Det blir bättre nu och det känns ju bara bra:) Tack för mig denna dag så hoppas vi att hemsidan tar på sig en väst av kevlar i skydd mot världens ondska:P

Just det, glömde berätta om den här killen, Federico Troletti. Jag stannade till vid en strand på väg till Genoa där jag såg att det var buller och bång. Vid en närmare titt var det målgång på G för en simetapp över 60 km! Federico började sin färd på kvällen och kom i mål vid lunchtid. Jag kom i precis rättan tid. Starkt jobbat! Kika bland bilderna så får ni se:)

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Det här inlägget postades i Acke, cykel och världen, 2013. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Orossei, Sardinien

  1. Linda skriver:

    Vill också campa i en skopa!

  2. Jeppe Björklund skriver:

    Läckra bilder Acke! Jorden runt-skägget är på sin plats också ser jag! ;)

    Rocka på !

    • Acke skriver:

      Cho Jeppe, Är nöjd med skägget än så länge. Kommer tyvärr raka av det när Linda kommer, man vill ju vara lite hyfsad då så att säga:)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>