Så lite för att glädja så mycket!

26e Maj

Marion United Methodist Church,Kentucky.

Hej och hoppla….Pålle. Så säger man till hästen och som hästen blir glad då! Det är just det ämnet som jag skulle vilja tackla lite till en början idag och som blir en liten röd tråd genom detta inlägg.
Väl ute på resande fot och den typ av äventyr jag och Patrik är på nu så är det väldigt vad små saker kan göra en så lycklig! I en stigande skala så uppradades belöningarna en efter en så det ska vi snacka lite om:) Men först så vill vi tacka återigen för alla härliga kommentarer och återkoppla lite speciellt till vissa:

Johan och Philip: Vi cyklade precis förbi kyrkan i Serbee tidigare idag nu när vi läste er kommentar. Har träffat en amerikan som spenderat natten där och även han sa att det var sjukt nice! Som tur var så hittade vi andra guldklimpar som ni kan läsa om längre ner:) Men tipsa på, det gör oss väldigt glada:)

Tove (Ackes storaste syster): På dagen har vi avverkat våra första 1000 miles som innebär 160 mil ungefär. Från början hade vi tänkt oss 58 miles om dagen men ligger på 70 nu utan någon över anmärkningsvärd ansträngning. Lägg därtill att vi började en dag tidigare än planerat och vi ligger 2 dagar före planering än så länge:) Kalawesome:)

Frida Öhrman: Tack igen för en underbart stajlish blogg! Jag har en liten surprise för dig när jag kommer hem, ba så du vet:) Kyrkorna är cyklisternas bästa vän:)

Michaela: Molnen är borta nu:)

Och det känns även tryggt att Frida Rombo håller koll på vad vi ska äta och vad som är så kallat “utrymmesmat” utan innehåll:) Ska bli sjukt ballt när du kommer över!

Jo vart var vi geografiskt sett? Jo vi entrade precis Kentucky och här har helt klart solen kännts av mer och mer. Dagar med 30 grader är standard och en hel del vatten går åt. Landskapet är plattare än Virginia men helt pannkakigt är det alltså inte:) Hundarna har hållits sig på sin sida än så länge med bara något enstaka undantag. Man blev lite förvånad när hunden hoppar rakt in i sidoväskan, men tycker han det är kul så kör ba:)
För er historienördar så stannade vi till vid Abraham Lincolns giftemålsplats och fotade ett hus där hans mamma bakade bullar (läs bodde). Det var skojs & man kände sig lite cool! Fram tills denna dag var det vanlig cykelvardag som gällde för vår del och rumporna började kännas lite väl genomstekta; då kommer de små belöningar man är värd:)

Först och främst hittade vi sedvanligt fram till en kyrka för att spendera natten. Här till vår första glädje hittade vi ett eleuutag utomhus!! Jag skriver 2 utropstecken för att försöka antyda glädjen:) Detta ledde till filmkväll med Mission Impossible 4: Ghost Protocol in tältet. Möcke Chill!
Fortsätter till dagen efter. Ännu en kyrka! Med eluttag och som extra bonus även träbord i skugga och utomhusslang!!! (tre utropstecken) Jag och Patrik kastade av oss kläderna och skuttade glatt omkring nakna i vattenstrålen,,,eller,,,vi duschade av oss:) Rena och fina unnade vi oss lite varm choklad med marsmallows bitar i och funderade på dagens nästa mål? Vi hade ju hört rykten om att en brandstation 88 miles bort glädligen tog emot oss balla cyklister? 88 miles i solen? kör ba! Och vips så var vi framme där 22 timmar senare:) Eller rättare sagt 23, vi passerade en tidszon med så fick en extra timme. Här hade vi en hel brandstation för oss själva med dusch, aircondition, kök och……BRANDBILAR!!!! (fyra utropstecken) Här blev det pompa och ståt med massa onyttig mat! På vår nya favvoaffär “Dollar General” (typ som Lidl) köpte vi pannkakor, godis, chips, läsk, mjölk, choklad, grädde, ost, vitt bröd & sylt! WICKED! Fick i oss det mesta faktiskt:) Mera film och lek med brandbilarna morgonen efter och vi satte av mot nästa speciella mål:) En kyrka som även dem öppnade sitt hus för cyklister och det är precis här som jag sitter och skriver just nu. En rar gubbe vid namn Wayne Visade oss runt bland kök, dusch, lekrum och ett vardagsrum. Det är i vardagsrummet som vi sover på varsin soffa. Denna kyrka har allting som brandstationen har plus Internet(WIFI)!!!!! ( det var fem det).

Så överlycklig man kan bli av det lilla enkla! Det här är en typ av glädje som jag själv är helt såld på vad gäller att resa. Den går inte att hitta någon annanstans! Jag är säker på att Patrik håller med! För honom blev glädjen extra stor när han fick hälla kallt vatten över sig själv med kläderna på. Större leende har sällan skådats bakom skägget!

27e Maj

Bakom ett åldersomshem utanför Goreville, Illinois.

Var tvungen att ta till skrivarfingrarna idag igen:) Livet lekte idag igen så måste få berätta om det nu med det samma! Vi började dagen med att via en bilfärja ta oss över till Illinois via Ohio River. Och nej, vi fuskade inte. Floder är svåra att cykla över faktischt:)
Vi stötte på några Amish med häst, vagn och allt! Och skägg…..:) Sen så kom första lilla motgången som förvandlades till något alldeles underbart. Patrik tog ledningen i punkteringsligan med en förvånansvärd bra timing! Precis utanför hemmet tillhörande makarna Nancy och Al.Men det var Marnie som vi stötte på först, en cykelkvinna med fart i:) Hon såg oss fixa och dona med punkteringen och byte av slang. Såklart grabbarna ska ha lite kallt att dricka tänkte hon. Vi sa inte nej… När mecket och donet var klart blev vi även inbjudna på lunch. Här fick vi även träffa övriga i familjen; 8 hundar med Turner i spetsen, 2 katter, en gris, hästar, kor och getter. Minnesvärt var minigeten Sheldon som bara var drygt 2 månader gammal. Och ja, han var döpt efter Mr cooper i “Big Bang theory”:)
Patrik njöt av hamburgare gjord på egna kossor och ost gjord på en lokal amishgård. jag själv fick en härlig salladstallrik med alla möjliga sorters frukt och bär. Bordet bjöd även på bröd, vattenmelon, chips, hemmagjorda kakor, godis, choklad…Man kan lugnt säga att vi rullade därifrån:) Jo,,en sak till,,när vi satte oss sa Nancy. “Vid mitt bord äter man mycket”! Hur lycklig blev man inte då?!:)

En matsäck fick vi med oss med och innan vi rullade vidare kvitterade jag också i punkis-ligan när jag skulle pumpa mitt däck:) Haha..Så var det med det:) Ännu en dag på vägen, ännu en dag av spännande äventyr, imorgon är en ny dag med nya möjligheter och överraskningar. Bra eller dåliga, det slutar alltid med succe/erfarenhet på resande fot! …I skrivande stund så dök även våra “grannar” upp och pratade lite. Hon skulle iväg och handla så köpte med sig lite Gatorade Sportdtyck till oss. Shit vad illinois levererar!

Nästa inlägg dyker upp planenligt om ca 2 veckor! Kör ba med oss då med!

Det här inlägget postades i På cykel genom USA 2012. Bokmärk permalänken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>