San Giuliano Terme, Toscana, Italien

Dag 102, 7931 km

Jaha, 100 dagar har jag nu varit ute och luffat Europa runt. Även om det är en tid stund kvar så känns det som att Afrika är inom räckhåll och kryper allt närmare. I den delen av min hjärna som har hand om cykeläventyret så är det detta som pumpar hårdast, men i den övriga hjärnan just nu så är det lite dystert. Idag så flög flickvännen och min framtid Linda hemåt igen efter en helt underbar semestervecka här i Toscanatrakterna. I galleriet nedan så följer foton från veckan som gått som innehållit mycket skratt, mat och framtidstankar. Jag tittat själv igenom korten ofta (och kommer göra det allt mer framöver) och ser bara härliga saker. Det bästa är att jag nu har fått ett svar på den stora frågan om vad som ska hända i mitt liv efter resesektionen, en fråga som jag varit orolig över till och från. Namnet och hemsidan Airbourne såg dagens ljus i slutet av 2010, men själen, kraften, nyfikenheten och drivet av att upptäcka föddes 2007 med tågluffen i Europa. Sammanlagt kommer det bli 8 år av resor, äventyr och upptäckter. Att kunna vilja se slutet på detta (för det är ju faktiskt en del man måste “växa ifrån”) har jag till och från varit rädd för att aldrig få känna. Men med Linda har detta känsla vuxit fram helt naturligt och det känns helt otroligt bra! Mitt cykeläventyr jorden runt är jag skapt till att utföra, inget tvivel om saken, lika säker är jag på min och Lindas framtid tillsammans<3

Ingen dålig inledning det hörni! Men ska man träffa sin tös så måste ju man vara fin och det kunde jag väl inte riktigt kalla mig när jag checkade in på Hotel Granduca i San Giuliano Terme. Fram med rakhyveln (läs Macheten!) och hyvla på ba och efter en stund var faktiskt all ansiktsbehåring ett minne blott. Släng på en skjorta och nytvättade kläder, utrusta pojken med en macka och en bukettt blommor så har du receptet på en mottagningsceremoni:) Linda ankom, lika nervös som jag, med spaghettiben (Italienhumor), med dumle och kolakakor:) Vi pratade i munnen på varann och skrattade och log oavbrutet. Vi delade mackan & godiset till synen av rumpor i många former. Flygplatsen i Pisa har detta som tema vad gäller konst och utsmycknad utanför terminalen. Kan ju va skoj:)

Välkommen Linda!

Välkommen Linda!

Hotellet låg ett par km utanför Pisa precis intill bergen och här spenderade vi en långsam första dag. Det blir ju en hel del att prata om samt att Linda hade varit vaken i fler timmar än vad som anses vara mänskligt. Byn San Giuliano Terme har ett par restauranger/pizzerior, en liten affär, ett par konditorier, ett torg, en sportanläggning och bra traskmöjligheter nedanför bergen och runtomkring. Vi båda var supernöjda med detta!

Dagen därpå maxade vi frukosten (eller det var nog mest jag) innan bussen in till Pisa. Såklart promenerade vi runt Piazza dei Miracoli, torget där bland annat det dära snea tornet finns. Med detta får man ju trängas på rätt bra med andra turister och skratta åt alla som ska göra samma fotopose dvs klassikern där man “tar emot tornet” och hindrar det från att ramla. Jag tror rekordet var 7 personer samtidigt men det gick nog inte mer än 5 sekunder utan en turist som körde denna pose. Kul är ju det! Vi köpte på oss lite presenter och dylikt som Astrid (Lindas dotter på snart 3 år) kommer bli så glad över. Innan dagen var slut hann vi också med en botanisk trädgård med roliga fotomöjligheter:)

När man inte är i Pisa så kan man ju ta sig till kusten och Marina di Pisa för lite strandhäng. Jag kan ju behöva bättra på brännan lite då modell Cykel inte ligger på top tio estetiskt sett. Ett varmt och skönt ställe där vi en dag låg på klipporna och en annan på sanden. Kul här var när vi lekte med kameran i vattnet och flummade på (som vi alltid gör) med spring och kullerbyttor:) Italienarna med sina minimala badkläder tyckte nog vi var tokiga, lika bra att kyla ner sig med lite gelato (glass). En vana som inträffade dagligen…

Åker man buss åt andra hållet så hamnar man i Lucca, en stad som omringas av en mur som man kan cykla eller promenera på. Mycket grönt och fina byggnader syns vart man än tittar och man kan ta sig överallt via sina egna fötter. Det passade oss utmärkt! Fötterna tog oss först till ett tortyrmuseum där alla möjliga sätt att göra folk illa presenterades, dock många med en röd tråd; vi stoppar upp saker i rumpan! Lite illamående men samtidigt intressant ställe som vi ändå var glada att komma utifrån.,.,.,.,Lunch någon?!
Så Lucca var roligt, men roligast (i sin rätta betydelse) var vår riktiga dejt som vi hade en kväll på en fin restaurang nära tornet. Att dela på en flaska vin var ett bra beslut som, om möjligt, fnittrade igång oss ännu mer än vanligt:) Se bilderna i galleriet så får känner du nog igen känslan! Inte varje dag man äter mer än huvudrätten och det var skoj för oss båda! Jag försökte mitt bästa att vara en artig pojkvän, dejtmannamässigt, med att dra ut stolen och sådär. Ger mig själv ett betyg på 3,5 av 5…Godkänt men med plats för förbättring:D

Strand, lite storstad och chillgung i hembyn ramade in veckan som också innehöll pizza, pasta, semester, tankar, förhoppningar och en kärlek mellan 2 personer som aldrig kommer dö. Helt otroligt helt enkelt:) Jag vill tacka alla som gratulerade mig på min födelsedag igår och för de presenter som jag fått:

Malin, Linda & Mattias: Tröjan kommer jag bära med stolthet.

Astrid: Jättefint armband som du slog in alldeles själv, tack tack:D

Ann-Louise & Krille med familj: Kommer alltid vara rätt klädd:)

Min familj: Tack för ert stöd!

Jaha, cykla på ska vi göra nu efter denna vilovecka, lite mer blöt i ögat de första dagarna kan misstänkas… Men den 30e september så jäklarns, då börjar jag plocka vindruvor i området runt byn Lantignie i Frankrike. En liten omväg som jag tar för att träffa familj i Spanien samt att tajma in kallsäsongen i Afrika. Lite extra kosing till reskassan är ju inte heller fel:)

Det var den veckan det, åter till cykling om en vecka då jag har intagit Frankrike för 4:e GÅNGEN! Snurrig rutt man tar:) haha. “Vem äre som kör egentligen?”….

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Det här inlägget postades i Acke, cykel och världen, 2013. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till San Giuliano Terme, Toscana, Italien

  1. Linda skriver:

    “Vi är som ett tvåbitarspussel” <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>