Sista printet för en otrolig resa!

13e Augusti

Vancouver, Kanada

Kvällstid är minsann bloggarens tid. Allra helst ska klockan vara efter midnatt och man är alldeles
själv. Just nu är klockan 22:21 så det får duga. Det är ju midnatt någon annanstans i världen så bara
att ta sin mentala taxi och åka dit:) Nyss hemkommen ifrån vår sista planerade utflykt och hemfärd
väntar om 2 dagar. Vi har haft en härlig avslutning på en helt otrolig resa som vi kommer berätta för
alla barnbarn i hela världen (eller utomjordingar beroende på hur kreativ framtiden blir:). Kanada har
leverarat som det skulle med häftig natur som gör oss så glada. Utomhus är bäst! Vet att många håller
med och hoppas lika många läser vidare om det som blir det sista inlägget för denna gång…*snyft*..

Enda sedan jag och Patrik såg valar ifrån cykelsadeln för några veckor sedan, har vi taggat inför
denna utflykt jag börjar med att berätta om. Utanför kusten i Vancouver kan man stöta på dem,
kungarna i havet! Späckhuggare äter minsann vithajar och då tycker jag personligen de är värda den
titeln! Sjukt fina djur som bröt vattenytan om set 5-6 ggr för att sen försvinna under ytan en stund.
Iklädda gula och härliga vindkläder kände vi oss ganska små på båten. Flocken vi stötte på leddes av
“grandma” som var över 90 år! Hon hade barnbarn i flocken som bland annat hette cookie, oreo &
doublestuff (ser någon temat?=). Superhannen i flocken hette Blueberry och hade den i särklass
största ryggfenan. Under dessa turer så kartlägger även guiden vad denne ser och för anteckningar i
utbildningssyfte. Här tar man ryggfenan till hjälp för att identifera djuren och det hade hon inga som
helst problem med att göra:)
Förutom späckhuggare stötte vi även på sälar och ett sjölejon som rankas som frukost för
späckhuggare. Tillika hade vi också turen att få se ikonen för USA, “american baldhead eagle”. Jag
vet inte riktigt vad den blir på svenska men fin var den:)

Reser man med en pilot så måste ju såklart flygplansnördighetens kvot uppfyllas, så då passar väl
Kanadas största flygshow alldeles utnmärkt? Att den även firar 50 år blir bara extra grädde i
chokladen. Abbotsford Airshow låg bara dryga timmen bort med bil så det var som hittat. Vi hade lite
misstankar om att folkmassan skulle vara massiv men det la sig på en helt ok nivå. Men inte att
förglömma är att smörja in näsborrarna med solkräm denna dag pga allt uppåttittande. Sagt och
gjort:)
Många typer av flygplan passerade våra huvuden i skiftande höjd och formationer. Kanadensiska
krigsflyg (CF-18 Hornet & Snowbirds) visade upp sig tätt följt av USAs motsvarighet (F/A-18
Superhornet TAC & Thunderbirds). Här försvann hörselns en liten stund misstänker jag:) Red Bull
air race hade också sitt egna lilla hörn under uppvisningen och magen knyter sig ett par varv bara av
att se piloterna ösa på och uppleva g-krafter i uppemot nivå 12!
Men även flygplanslöst kan man uppträda här och Kanadas fallskärmsteam (skyhawks) hoppade så
glatt ut i luften. Inte fick man en lugn stund här heller då de såklart ska hålla i varandra och släppa
taget i allra sista sekunden innan marken. Vi och många andra höll andan där ett tag må jag säga.
Har man ingen vanlig fallskärm får man flyga med soin “ekorrsdräkt”. Det innebär helt enkelt att man
syr ihop sig själv till en vinge och skuttar ut samtidigt som man hoppas på det bästa. Där snackar vi
adrenalin minsann och närmare fågel går väl knappast att komma?
Innan vi lämnar ämnet vill jag också få in 2 komiska inslag under dagen. Tänk dig en gubbe som
sitter på en bajamaja. Han har ett sinne för att bygga saker kombinerat med innehavet av en jetmotor.
Då dröjer det inte mycket längre än ett sedvanligt #2 besök innan en jetdriven bajamaja svishar fram
till vår förtjusning:) Skrattade nästan på mig när jag fick se bygget maxa på ute på banan. Vilken unik
gubbe tänkte jag.,.,.,.,i ca 3 timmar. Sen visade det sig att han minsann inte alls var unik. En skolbuss
ska ju såklart också ha en jetmotor tyckte en helt annan gubbe:) Det ska väl få barn till skolan tycker
man? Bussen och annat under dagen finns samlat i en film längst ner i inlägget.

Dagen därpå blev det ännu mera utomhusäventyr. Vi började i Lynn Canyon och ett vattenhål i
skogen. Temperaturen var sådär i vattnet men svalkade skönt efter solhäng. En skön förmiddag som
följdes upp av indisk mat och kvällshäng i havskayaken. Ingen av oss har paddlat kayak förut så vi
visste inte riktigt vad som väntade. Dwight, vår guide, var en skön nisse som verkligen ville få vår
grupp att ha roligt men samtidigt inte glömma säkerheten. Han skulle bli en grym divemaster:) Frida
och Patrik i ena kayaken och jag parades ihop med en lokal stjärna:) Under 2 timmar såg vi en vacker
solnedgång och blev upplysta med lite lokala anekdoter såsom att Brittish colombia har fler helikoptrar till antalet än hela världen i övrigt=).

Till denna dag har vi varit i Vancouver en stund utan att på riktigt utforskat hela staden än. Det blev
denna dags grej. Men allra först hängde vi i en Queen Elizabeth Park som hade fina blommor och
underbar utsikt över staden. Lite väl mycket japaner (och blommor?) för min smak men fint var det i
allafall. Sedvanligt blev det även ett bryggeribesök (såklart) som fick avrunda dagen efter lite ömma
fötter. Öl är gott, var än man är i vår värld:)
Stadshäng var nu klart så tillbaks till utomhustemat en liten stund. Idag åkte vi upp till Whistler,
skidorten där OS höll till för 2 år sedan. Under sommaren är downgill BMX åkning det stora
häromkring och det märktes helt klart i byn. Vi gick omkring i affärer och kikade med våra ögon.
Längs med gatan bjöds det också på lite cykelakrobatik som man kan pyssla med om man har
balans:) Kolla in filmen nedan så förstår ni vad jag menar.

Och längs den fina linjen är vi nu. Klockan har nästan midnatt så det passar ju bra. Det känns
fortfarande konstigt att vi ska börja packa imorgon. Men det är väl normalt efter en långresa så här.
Shit vad coolt det har varit!

Vi blickar framåt nu. Frida och Patrik ska ta steget och flytta ihop i Uppsala, där de fått nafs om en
lägenhet. Så bra som de passar ihop kan det inte bli annat än kalawesome:)
Jag själv kommer tillbaka till er på Posten under fredagen och fortsätter att klura på vad som väntar
runt nästa hörn. Man vet aldrig vilken häst livets ryttare väljer. Ett arabiskt fullblod med full kraft
eller chilla runt på en liten shetlandsponny? Livet kan bli skumpigt ibland på en islandshäst men då är
det bara att kliva av, bind hästen vid närmaste saloon, ta dig en whisky och njut. Hjärnan, viljan och
din inställning tar dig dithän du önskar, INGENTING ÄR OMÖJLIGT!

Det är framförallt vi vill förmedla med denna blogg, eller som vi säger på vårt språk:

Kör ba!

Det här inlägget postades i På cykel genom USA 2012. Bokmärk permalänken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>