Tove, nu behöver du inte lida mer…

Under detta år har Tove kastats fram och tillbaka i hopp och förtvivlan, men alltid med vetskapen om att hon inte ville ge upp! Det intrycket har jag fått ifrån mitt perspektiv. Genom sociala medier uppmanade hon andra att ta vara på livet och leva fullt, för att man aldrig riktigt vet när det tar slut. Det är väl det som vi tar med oss i detta skede, mina tankar går direkt till familj och nära vänner. En härlig familj som sprider värme och glädje! Att hennes sjukdom till sist vann är såå tragiskt men jag vet att hon inte gav sig med lätthet.

Jag själv hade så härligt fina bilder inom mig som utspelade sig efter min hemkomst efter cykeläventyret. Tove hade blivit frisk ifrån allt elände och stod där med en välkomnande kram. Att det nu inte blir så kändes till en början som en fet knytnäve i nyllet. När jag satt för mig själv i ett rum på jobbet, i min plötsliga känslostorm i min ensamhet, rullar massa saker runt i huvudet. I och med starten av detta projekt har en känsla av delaktighet allt mer infunnit sig. Låt mig förklara…När man är ute och reser så handlar det väldigt ofta om att fly sin vardag och söka spänning. Man förflyttar sig till en annan värld för att hoppas “glömma” lite av vad Vardag heter. Jobb 7-16, äta sova….Allt detta byts ut mot nya erfarenheter och intryck. Så har jag uppfattat mitt liv utanför Sveriges trygga mur. Men redan nu när jag inte ens har startat mitt kommande äventyr, känns allting mycket närmare och sammanslaget. Jag gör detta för en viktig grej som jag varken vill eller kan fly ifrån. Man öppnar sina egna ögon och känner sig inte så ensam och pluttig längre. Våga ta för dig och bli delaktig du också, du gör nytta!
Det tar tid att skriva nu….Vanligtvis flödar orden och man vet inte riktigt vad man ska välja..Men mycket tankar kommer och går som måste bearbetas. När någon nära råkar ut för något så får man ta det situationen/dagen steg för steg. Vi måste bekräfta först och ta in vad som har hänt egentligen, få alla pusselbitar på plats. Därefter i lugn och ro ta in känslor ifrån dig själv och andras, samtidigt släppa ut allt det jobbiga inom dig. Gråta är skönt och nyttigt, kanske något många av oss gör alltför sällan? Det blir bättre med tiden, det blir det alltid. Vi glömmer aldrig en sådan här tragedi och ska inte göra det heller. När det är dags att leva vidare känner du det, och gör det då utan några som helst skuldkänslor. Jag försöker väl säga att vi ska ta vara på det vi har och minnas Tove med kärlek. Det tror jag är exakt vad hon ville.

Jag försöker också påminna om mig själv att mitt cancerfonden-delen i mitt projekt inte bara handlar om människor i min närhet utan är större än så. För alla andras skull hittar jag alltid en glöd att kämpa vidare. Detta har jag kännt av allt mer nu när starten närmar sig allt mer. Det känns stort och jag är en stolt ambassadör av Airbourne. Ni alla har gjort ett jättejobb med er välvilja, det har visats framförallt i min t-shirt försäljning där 91 st tröjor ligger färdiga på onsdag 15e maj. Detta, tillsammans med ett par föreläsningar, har rivstartat Airbournes insamling till MINST 7000 kr! Den exakta summan kommer jag uppdatera senare då jag ska försöka få ner priset på tillverkningen av tröjorna. Mera pengar till bra saker!

Så ta hand om varann allihopa, vi ses snart igen med ett inlägg om starten som sker om drygt 2 veckor!

DreamBig!

m/__(”,)__m/

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3



Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt vykort av mig:)Klicka här

Det här inlägget postades i Acke, cykel och världen, 2013. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Tove, nu behöver du inte lida mer…

  1. Min Taxifavvis! skriver:

    Duktig du är när du skriver Acky! Kram både till dig och Tove.

  2. Anita skriver:

    Hej Acke! Jag har inte läst detta inlägg förrän nu. Jag tycker att du gör en fantastisk insats – du kan verkligen må bra för resten av ditt liv. Jag skulle vilja krama om dig just nu!! Följer dig på din resa, var extra rädd om dig – människor som du behövs!! Massor med kramar från Toves mamma Anita

    • Acke skriver:

      Hej Anita, det gör mig superglad att du skriver till mig, nu när jag förstår att hela din värld är uppochner. Jag kan inget annat göra än att önska dig en kämpaglöd och att minnas din underbara dotter!
      Jag hoppas livet kan gå vidare och att du, Leif, Niklas och alla andra i släkten/vänskapskretsen får en bra sommar att se fram emot. Jag kramar dig tillbaka i massor<3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>