Vináros, Spanien

Dag 156, 10311 km

Hola,

Nytt land, nytt språk och nya möjligheter! Borde direkt ba kasta sig framåt för
att låga sig uppslukas av allt det nya, men vill börja med att sprida min film
om vindruvsplockningen här nedanför. Musiken kanske stämplar det hela som
deprimerande, men så var det absolut inte. Alex, som lirar låten på gitarr, är
egentligen pianist och detta är hans “back-up” instrument. Cool kille kan man
säga!

Videon kommer även läggas in i Inlägget “Tarare, Frankrike” som handlar om just
det.

Mina vänner, så kan jag gott säga när jag tänker tillbaka på tiden bland
vinrankorna. Den grupp som vi var och med den upplevelsen, gör att det alltid
känns lite tomt att cykla iväg och starta något nytt. Såklart finns det massa
skoj framöver som man taggar emot, men tankarna och en del känslor är seglivade
när det gäller sånt. Jobbiga dagar som då när en inhyrd traktorkille tror att
backa i en sluttning med 600 kg druvor är en bra ide med hans minst sagt Ostarka
släp. Resultat: ett krash, ett bom och ett bang senare och druvorna ligger på
marken som han så snällt också backar över. Mitt i ett kaotiskt väder med kyla
och vind med ett fåtal som väntade i bilen; de pallade tyvärr inte:(. Att
fransosen stank vin/sprit på tre kolängders avstånd var inte det heller
imponernade:)
Lång historia som jag vill sammanfatta med att jag minns och ler åt; det som
inte dödar, det härdar! Ett kul minne att dela med andra vänner såklart.

Första dagen kändes småknackig när jag fortfarande befann mig i vindruveland och
skrev senaste inlägget. Men efter det kändes kroppen bättre och bättre. I
efterhand så hade det kanske varit smart att ta en dag ledigt och inte hoppa upp
på hojen direkt. Tanken var att jag inte använt benen så mycket så kanske de
skulle må bra av att cykla lite? Så sant, men ryggen var sjukt trött. Blev en
läxa som ändå ordnade sig.
Vindruveland blev till “NationalparksLand” genom “Parc naturel régional du Haut-Languedoc” och “Réserve Naturelle des Gorges de l’Ardèche”
och det båda stank och skrek höst:)

IMG_0030_800x600

Bara positivt alltså, många färger på träden
och ganska ruggigt och kallt i luften. Jag tog mig igenom en del regn och varje
morgon var fuktig med en tät dimma. Vinden blev också en spelpjäs som oftast
inte spelade i samma lag. Mitt sikte var i de jobbigaste stunderna att tänka
framåt, eller rättare sagt neråt, mot södern. Jag visste att bara jag tar mig
över Pyreneérna så visar tempen åter över 20 sträcket igen. Vid staden
Carcassone så tog jag fart på riktigt mot denna lille “backe”. De sista 5 milen
mot Aux le Thermes innebar klättring upp till 1200 m, ner till 700, upp till
1400, ner till 1100, sedan plant för att som sista nedförsetapp ta mig till
nämnda by på 800 m. När jag här slog läger så hade jag 1600 meter att klättra
under 30 km mot Port d´Envalira på 2400 m. I mitt tält av temperaturgrad “detta
är ju ganska mysigt och inte alltför kallt” somnade jag fort inne på en vändzon.

Under morgonen hajfajvade jag mig själv innan grötfrukosten och hoppades att
vinden skulle vara snäll mot mig på vägen upp. Solen sken så det behövdes ingen
vindjacka, Medflyt #1! Klättringen gick supersmidigt och fastän solen sken så
blev det lite råare när höjden stabiliserats en bit över 1000 m. Det bästa med
det är att dricka varm choklad, min bästa vän under detta äventyr.

Nu blev “Ashley” (cykeln som fått tillbaka sitt ursprungliga namn) sur och
grymtade lite utanför tätlet. Måste nog medge att hon är min bästa vän..

De sista 300 klättringsmetrarna bjöd på ett litet mini Las vegas i staden Pas de la casa
som ligger bara någon km ifrån tullen in i Andorra. Här fanns ett shoppingcenter
och hotel, samt ett av världens högst belägna Mcdonalds (inte helt solklar på
den fronten men det kändes så:). Vinden hade varit snäll än så länge (Medflyt
#2) så jag hoppades det skulle fortsätta vara så sista biten som blir lite
brantare, 7% lutning. Min önskan slog in och jag kom upp med en efterlängtad
belöning av Oreokakor:) Olikt mig så åt jag faktiskt inte upp alla utan sparade
en del till senare, tokigt…Ännu en bergskedja avklarad och jag blickar bort
mot södra horisonten, en bra bit bort där någonstans finns Atlasbergen i
Marocko, nästa höjdutmaning..

IMG_0049_800x599

Nedför i en hel massa km, först 30 till Andorra La Villa, “huvudstaden” i
landet, som sedan fortsatte minst lika mycket till spanska gränsen. Men i
Andorra La Villa ska vi hålla oss en stund, precis som jag gjorde. Lätt
småfrusen efter nedförsåket så tog jag en promenad på stan i min svenska
superhjältedräkt, på jakt efter en ny karta samt en “linspenna” som man kan göra
rent kameralinsen med. Jag “scora” 1 av 2 så pennan får vänta tills senare, men
kartan över Spanien är nu i min ägo. Tack vare min superhjältedräkt så kommer
Henrik fram till mig och hejar så glatt. En mycket trevlig kille som
pysslar med inredning/design, för tillfället anställd av en dansk familj som han
gjort en del jobb åt tidigare. Just nu, ett jättehus på 4 våningar. Vi snackar
lite och Henrik bjuder in mig att sova över hos honom, vilket jag gärna gör=).
Denna kväll blev 2 till med kul sällskap, varma duschar och faktiskt lite jobb
också. Jag fick hjälpa till att skruva ihop en del ikeamöbler samt bära
madrasser, för att på så sätt dunka in 30 euro extra till välgörenhet. Stort
jättetack för det, Henrik!

Vi passade också på att spana in Andorras uteliv en del, som till stor del
präglas av en vinterkänsla. Så lite fel säsong var det allt. De människor jag
pratade med om min cykling hade lite svårt att ta in det men var ändå lite
imponerade. Jag var mest imponerad av att folk kunde engelska, så jag faktiskt
kunde ha en helt ok konversation:) Båda parter nöjda hoppas jag. Jag sa hejdå
till Henrik och rullade fortsatt nedför mot Spanien och värmen, som faktiskt
kommit fram ut sitt gömställe. Jag hade en planerad cykelrutt lite inåt landet
bland bergen, men längtan efter kusten är för stor så det blev så istället:) Den
vägen ska också vara fin enligt min Michelinkarta, som så snällt grönmarkerar de
vägar som är extra fina (Scenic). Här är jag nu och har nått kusten kusten, en dag till och vi är i Valencia. Som ni vet så ska jag träffa familjen/släkten i
Torreviejja, som jag längtar så mycket till! Efter deras hemfärd tar jag mig
till Malaga i lagom tid så kommer Linda med dotter+föräldrar också på besök:) En
Novembermånad som alltså kommer präglas av värme ur olika perspektiv; I like <3

I min läsa böcker/följa tv-serier värld så har Harry Potter nu närmat sig lite
slutet i allafall. Jag är inne på “Halvblodsprinsen” samt efter en del
filmmarathon så följer jag nu “Criminal Minds”. Läskigt i det svarta tältet
ibland, men jag försöker påminna mig själv om att jag är Badass, annars så
skulle jag ju inte sitta här..Hahahahahaha..

Heja alla er där hemma med era egna upptåg, utmaningar, mysiga hemmakvällar och
allt annat vad det kan vara. Finns ett bra citat för allt detta tillsammans:

Love Life!

Höres om en stund igen,

DreamBig!

m/__(”,)__m/

 

Tyckte du om vad du läste?
Mitt cykeläventyr jorden runt gör jag för att samla in pengar till

drabbade/anhöriga av cancer (Cancerfonden) samt för att motarbeta

hajfensindustrin (Seashepherd). En gåva

genom en donation är värd mycket, ingen gåva är för liten<3




Gör detta till en kul grej, donera 200 kr och du får ett personligt Riktigt

vykort av mig:)Klicka här

Det här inlägget postades i Acke, cykel och världen, 2013. Bokmärk permalänken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>