Yellowstone är ett minne blott men frukosten är fortfarande framdukad!

4e juli

I rum 114 på Motel 6 i Walla Walla, Washington

Jajamen då var vi alla patrioter..:) 4th of July är ju jenkarnas dag så jag och Patrik tajmade in det prima perfa med lite avkoppling i en stad som är känd för sina “Sweet onions” och vinprovningar. Har inte blivit så
värst mycket av den biten idag men det är ju en dag imorgon med, sa den vise mannen med vitt skägg. Yellowstone var väldigt stort för oss och därför blir detta ett litet “mittemellan” inlägg känns det som. Men
kul har vi alltid och det hoppas jkag ni får känslan av där hemma i Sveadala!

Efter att vi rullat ut ur Yellowstone stannade vi vid gränsen och kikade in på en IMAX biograf. IMAX sänder filmer med världens största bioduk och här hittade vi en rulle om Yellowstones historia och lite fakta
om landskapet. Kul grej speciellt med en bamseläsk i handen:) Bara för att vi lämnade parken betydde inte det att naturen förändrades speciellt mycket. Man kunde nästan känna björnen lukta i krokarna. Men inte
fick vi syn på nån denna gång. Kanske nästa…?

Dagen efter så läste vi på kartan att vi skulle passera 2 folktomma städer som ligger kvar som ruiner efter guldrushen. Men någonstans i läshuvudet blev det tokigt för när vi kom dit var det verkligen en rush av
små butiker och massa folk. Det svåraste (eller enklaste) beslutet som cyklist är vad man ska göra när man ser skylten “homemade icecream/candy”. När dessutom båda de butikerna ligger bredvid varann, ja, då
blir det en ganska lång paus:) Som en magnet dras man in:)
Vi cyklade vidare efter det och såg runt omkring oss spår av gamla järnvägslok och småpratade med en skojig norsk amerikan. Tanken slog mig att han säkerligen slog världsrekord i att använda order viking flest
ggr under samma pratstund. Men kul att han hittade sina jämlikar, för vikingar är vi allihopa…GAAAARRHHH!!!! (vikingrop)

Till kvällen styrde vi mot en stad som heter Twin Bridges. Här är man så överdrivet generös att vi “bajkers” har fått ett eget hus i parken där vi kan sova:) Eller,,,,vi delar det med myggen intill floden,.,.,. Dusch
och grill vilket ledde till vitlöksbröd & mera S’mores. Lycka är skoj! Men det här med myggen vill jag återkomma till. Inte ens fick man kissa ifred kommande dagen. Ut med den, shoot, tillbaks on och snabbt
därifrån:) Ingen ro där inte! Nåja, blev ju effektivt i allafall..haha

I nästa stora stad hade vi uppdrag på schemat. Våra såser till bönwrapsen började ta slut. Då löser man det genom ett take-away skrovmål på lite snabbmatställen och vips…sen så har man 2 plastpåsar fulla med
såser:) Man ska kanske egentligen bara ta en eller två men böja på regler är nödvändigt ibland. Nöden har ingen lag så får man inte kissa ifred så får man minsann te med sig extra sås! Det är mitt motto.,.,.,från och
med nu:)
I Hamilton boade vi in oss hos ett äldre par som båda jobbade på lokala sjukhuset. De kom hem först vid tio på kvällen men rutinen var det inget fel på; slå ni upp ert tält på gräsmattan och slappna av på
verandan så syns vi när vi syns:) Sagt och gjort blev det så. Här hade vi hört rykten om ett intressant bryggeri med så provade lite mera av vår älskade malt,humle,jäst,vatten-blandning. Lite nyanser av nöt och
honung minns vi från denna kväll och fel var det inte alls i kvällssolen! Men det bästa av allt var morgonen därpå då vi blev bjudna på pannkaksfrukost! Sjukt smaskigt med alla möjliga tillbehör. Där fick vi oss
också en enskild vinkel av den amerikanska politiken:) Prata för sin sak, det är dem duktiga på i detta land:)haha

En lång cykelbana dagen därpå tog oss till en varm källa där benen återigen fick vila. Riktigt kul cykling längs med floder och gröna berg! Källan låg någon kilometers trekking innåt skogen där vi också tältade.
Tillsammans med 3 amerikaner grabbade vi ihop oss och snackade lite goja. Dock lite väl mycket jesusprat från deras sida så vi gick och la oss ganska tidigt. Nog för att Jesus var en bra snubbe, men lite
öööööveröst blev det:) Sov som stockar efter att ha cyklat närmare 48 mil på tre dagar. Inte illa det inte!

4 juli närmade sig och då bestämde sig väskhållaren till min cykel att gå av. Kul tyckte han, mindre kul tyckte vi. Som tur var finns det svetsare lite varstans så när vi fann rätt kille (en som kan det här med
aluminium) tog det bara 5 minuter innan pärlan min var hel igen! Grejt! Då kan man skånka vidare..,.,.,.i jordens vind! Vaknade upp nästa morgon med saker som flög överallt. Inspirerande!…In med hörlurarna och
på med musiken. Att kötta sig igenom det här går bara med lite toner till hjälp. Framförallt försvinner ljudet av vinden då vilket jag tror gör oerhört mycket! Blev inga 16 mil den dagen men tillräckligt för att vi
under morgonen därpå gled in i Walla Walla lugnt och fint.

Här har vi då spenderat dagen med att gå i parken, käkat och druckit gott och bara slappnat av på vårt hotelrum. Nu är det nära gott folk! Snart ser vi Stilla Havet vilket innebär något stort! Många stater har
passserats på sistone och nu är det bara en kvar! Vi känner det och hoppas ni är med oss hela vägen! Utan er är vi inte alls lika coola längre! ;)

Så kasta ankar mot ytterligare dagar av fullfjädrat och kontrollerat kaos! Rock n’ roll tills vi ses nästa gång. På en helt annan kust….

Det här inlägget postades i På cykel genom USA 2012. Bokmärk permalänken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>